Allt oviktigt och viktigt

Jag minns inte var men någonstans på nätet läste jag för ett tag sedan om hur man gjorde en myggfälla. Som synes så är det väldigt enkelt. Bara att ta en flaska och ha av den en bit upp och sedan sätta biten som man tog av upp och ner i flaskan. Blandningen på botten består av vatten,farinsocker och jäst och ska tydligen locka mygg. Nu återstår det att se om det fungerar. Någon brist på mygg och knott är det tyvärr inte här så dör några mygg så blir jag glad

Det blev en kort visit på facebook igen. Efter att ha tittat runt lite och läst avaktiverade jag mitt konto på nytt. Anledningen till det är att jag inte riktigt kan hantera verkligheten. Jag har givetvis inte fått någon psykos eller liknande. Det handlar om att jag är med i en hel del hundgrupper på facebook. Jag gläds åt andras framgång och hur snyggt det ser ut när andra tränar sina hundar. Samtidigt så gör det dock att jag känner att jag måste sätta fart med min hund så att vi snart kan ge oss ut och tävla som det var tänkt. Sen slår verkligheten till mig i ansiktet och jag inser att det inte går nu. Jag orkar inte ens mentalt ha full koncentration på hunden när vi tränar och klarar jag inte ens det hemma finns det ingen chans att jag klarar att åka iväg till klubben och träna fokuserat. Och klarar jag inte av att träna vettigt på klubben finns det ingen chans att lyckas på tävling. Så det enda resultatet av att besöka facebook blir att jag känner mig stressad och misslyckad. Det ä

En murken stock passar faktiskt rätt bra till det här inlägget ovanligt nog. Det händer lite då och då att jag får förfrågningar från företag om att skriva om dem i min blogg(inte den här). Gör jag då det så får jag något som ersättning. Jag har aldrig gjort det och har väldigt svårt att se att jag någonsin skulle göra det. Allt jag skriver vill jag stå för och att hylla något företag som jag antagligen inte ens har en åsikt om skulle vara helt fel för mig. Stundtals har det varit lockande att göra det med tanke på att jag inte direkt har mycket pengar och att få något gratis som jag har behov av skulle vara bra. Men att gå emot mina principer kan jag inte göra. Förra förfrågningen kommer jag nu inte ens ihåg vad det var för företag förfrågningen kom från men jag kommer ihåg att jag googlade efter någon vecka och det var många bloggare som hade nappat på erbjudandet. Jag förstår att det är lockande att acceptera förfrågningar och stör mig inte ett dugg på bloggare som gör det. Att j

Nu känns det som om jag skulle kunna gå och lägga mig och sova i några dygn. Det hade varit rätt skönt med tanke på att jag både skulle få vila och antagligen gå ner lite i vikt.

Jag bet i det väldigt sura äpplet och tog mig till apoteket. I vanlig ordning så var det jag och en bunt äldre personer på apoteket. Nu tror jag inte att de kom dit i flock men alla verkade känna varandra. Jag drog den slutsatsen efter att i ca en kvart ha fått äran att lyssna på deras samtal. Sen blev det äntligen min tur. Farmaceuten eller vad sjutton personal på apoteket kallas för konstaterade att det var mitt sista uttag på receptet. Det var jag medveten om, jag hade plockat ut tre gånger på receptet och det var fyra gånger som jag kunde plocka ut. Efter att hon hade konstaterat det frågade hon om jag hade tagit medicinen tidigare. Nu vet jag givetvis inte hur andra människor gör men om jag hämtar ut medicin så brukar jag ta den. Än har jag aldrig hämtat ut medicin tre gånger och sen bara låtit burkarna stå och samla damm men det finns kanske folk som gör det.

Jag måste ta mig till apoteket idag för att hämta ut lite kaleorid tabletter. I vanliga fall hatar jag att besöka apoteket för jag tycker att det alltid går så segt där. Idag känner jag ännu mer motvilja mot ett besök för sist jag hämtade ut medicin fick jag betala för mycket. Det var stök med att tidigare uttag inte var registrerade så jag fick betala fullt pris vilket var fel. Jag uppmärksammade personalen på det och en skulle reda ut det. Hon skickade ett sms för någon vecka sedan om att det nu var fixat och att hon hade gjort i ordning medicin åt mig så jag behövde bara komma och hämta. Det innebär att hon även har ordnat med voxra som jag inte har några planer på att ta ut. Gissar att jag kommer att hamna i en diskussion med personalen på apoteket om det och det har jag varken lust eller ork med. Något som är positivt är att jag har en abnorm mängd kaleorid (kalium tabletter)som jag kan hämta ut. Jag pratade med läkaren i mån om att jag behövde få mer tabletter utskrivna och han

För det första vill jag ogärna klumpas ihop med andra som har samma diagnos som mig. Inte för att jag tycker att det är något fel med att ha diagnoser utan det handlar om att jag är mer än det. Min identitet är inte min diagnos. Jag vill inte heller ha stämpeln psykpatient eftersom det inte är något som jag är 24h om dygnet. Det finns nog en hel del friska som skulle tycka att det skulle vara väldigt konstigt att få stämpeln tandläkarpatient. För mig är det samma sak. Det som dock stör mig mest är att när man läser något om människor som vårdas inom psykiatrin så skulle det lika gärna kunna vara dagisbarn de har skrivit om. Att det finns människor med väldigt olika mentala förmågor och utbildning som i perioder vårdas verkar väldigt ofta missas. Jag ser mig som normalbegåvad och uppskattar inte att bli hopklumpad med människor som inte har mentala kapaciteten att själva framföra sina åsikter

Idag kom äntligen jordgubbsplantorna som jag köpte på tradera. I helgen började jag ge upp hoppet om att de någonsin skulle dyka upp så jag köpte tre plantor i en butik här. Så nu är det 7 plantor som ska växa på sig och förhoppningsvis blir det jordgubbar i framtiden.

Anledningen till att man ska vara på plats och registrera sig 30min före var den enkla anledningen att det inte skulle bli försening på grund av att många ska registrera sig. Det låter lite ologiskt ändå i mitt huvud för då krävs det att det står olika tider på alla kallelser för att det ska fungera. Eller så räknar de kallt med att bara någon enstaka kommer att komma 30 min före sin läkartid. Nu dök jag upp ca 10 min innan min läkartid och det kanske finns fler som är som mig. Läkaren måste jag säga att jag gillade. Nu har jag inte en aning om vad det stod i min remiss till Falu lasarett men helt klart så stod det något om mina självmordsförsök. Att jag är övertygad om det beror på att läkaren sa att han hade läst att jag hade haft det jobbigt. Och sen var han väldigt snabb med att säga att det inte är något farligt fel på mig och att jag inte behövde oroa mig. Jag kontrade med att förklara att jag inte hade oroat mig och att om jag ska ha någon form av cancer så kommer det att bli l

Man kan laga eller fylla igen djupa hål i vägen men det kräver lite tid och ansträngning. Ett enklare sätt som används mycket här är att sticka ner en gren eller ett träd som fungerar som en varning för ett djupt hål. Hålet blir inte direkt mindre av det men det syns bättre. Att promenera i regn är kanske inte det roligaste jag vet men det går alltid att hitta vackra motiv att fota. Imorgon är det en resa till Falu lasarett på schemat, jag ska träffa någon invärtesläkare och räknar med att få veta resultatet av skiktröntgen. Nu är det inget som oroar mig eftersom det bara finns två alternativ, antingen kommer jag att få veta att de har sett något som de vill operera bort eller så behövs det ingen operation. Det enda som stör mig lite är att det inte känns som om jag har något att säga till om. När jag pratade med en av läkarna på dårhuset när jag var inlåst om kommande undersökningar och eventuell operation så sa jag att jag alltid har möjlighet att vägra behandling. Responsen

Ibland känner jag att familjen förbryllar mig lite. Jag skriver två bloggar, den här och en där jag inte är anonym och visar upp en rätt vettig fasad. Min familj läser den andra bloggen vilket gör att jag inte skriver något som jag inte vill att de ska veta. Idag pratade jag med en i min familj och den undrade över lite saker. Jag undrade då om personen inte hade läst i min blogg. Svaret blev att den slutade läsa när jag skrev om att jag hade hamnat på dårhuset. Anledningen till det var då att min anhöriga tyckte att det var jobbigt att läsa om sådant. Logiken i min familj är för härlig. Går det att blunda för allt som är jobbigt så gör man det

Det lutar mest åt att jag struntar i att rösta. Jag har inte röstat i alla val som jag har haft möjligheten att göra det och det är inget som jag har det minsta dåligt samvete för. Jag har inte riktigt satt mig in i vad de olika partierna har för åsikter när det gäller EU. Någon energi för att göra det har jag inte haft och sanningen är att jag ändå inte skulle lyckas komma ihåg deras åsikter. Hjärnan är så pass trött att jag brukar säga att det enda jag kommer ihåg är vad jag heter,vad hundarna heter,vad min sambo heter och var jag bor. Det är tragiskt nog inte långt ifrån sanningen. Jag kan inte förstå nu i efterhand att det bara är lite mer än ett år sedan som jag avslutade en högskolekurs. Att det var väldigt kämpigt att få in saker i huvudet kommer jag ihåg väldigt väl men jag lyckades. Nu hade det varit fullständigt omöjligt för mig att läsa den mängden facklitteratur på engelska och förstå. Onekligen känns det som om jag bara blir sämre och sämre på alla sätt. På ett halvår har

För att muntra upp blogginlägget kommer här en bild som inte har något med något att göra. Nu finns det en fördel med att gnälla i en blogg och det är att om någon inte vill läsa så är det bara att lämna den här bloggen. Om jag hade gått ut och skrikit ut mitt gnäll istället skulle det bli svårare för människor att komma undan gnället. Sen tror jag nog även att det skulle leda till att grannarna skulle börja titta lite konstigt på mig. Det jag gnäller om är det vanliga. Jag är trött på att bli slutkörd av att göra saker som tidigare var bagateller. Sedan skulle det givetvis vara positivt om jag hade någon framtidstro.

Hur jag ska hantera det vet jag egentligen inte. Det finns bara två alternativ, leva med det eller dö med det.

Skulle jag göra en lista över "roliga" spårstämplar så skulle ekorrens spårstämplar hamna högst upp. Nummer två skulle bli spåren som bilden visar. Man kan nästan tro att det är en människa med stora fötter som har promenerat barfota. Det hade möjligtvis varit ännu roligare. Jag hade i alla fall ägnat en bra stund åt att fundera över vem som skulle göra något sådant. Den som har lämnat spårstämplarna är en björn. Det verkar helt klart som om det har blivit mer björn här de senaste åren. Än har jag inte sett någon och det är jag rätt glad över. Får jag se en när jag sitter i bilen så skulle det vara en rolig upplevelse men träffar jag på någon när jag är ute och promenerar så kommer det inte kännas så roligt

När jag satt på dårhuset så läste jag Änglarösten av Arnaldur Indridason. Jag gillade boken och insåg först senare att han hade skrivit flera böcker om kriminalinspektör Erlendur. Att låna första boken blev då lite av en självklarhet. Nu har jag läst Glasbruket av Indridason. Jag blev inte besviken. Det är som sagt första boken om Erlendur och hans kollegor och man får veta lite mer om deras bakgrund. En man hittas mördad och för att försöka få reda på varför han mördats så får man leta i mannens förflutna. Hemligheter uppdagas om mannens liv och gamla brott blir lösta samtidigt som brottsoffer och deras familjer på nytt får lida. Förr eller senare kommer alltid sanningen fram oavsett vad man själv vill.

och inte heller blir jag smalare. Dricker jag tillräckligt mycket lyckas jag kanske däremot inte se mig själv i spegeln och det är kanske en lösning på problemet. Enda problemet med den lösningen är nog att jag måste dricka rätt mycket varje dag och det kan nog bli lite jobbigt i längden. Möjligtvis så är rätt lösning att äta mindre onyttigheter men det låter som en plan för morgondagen eller dagen efter det. Idag njuter jag av en öl

Det tog lite längre tid än vad jag hade tänkt mig men nu har jag en plats i trädgården som det går att odla lite på. Rabarbern som redan växte i trädgården fick flytta dit idag och nu hoppas jag att den kommer att trivas. Jordgubbsplantorna som jag köpte på Tradera har inte dykt upp än men när de väl kommer är det bara att plantera dem. Trädgården blev rätt eftersatt förra året medan jag var inlåst/inlagd så det känns som om det finns fruktansvärt mycket att ta itu med. Idag har jag i alla fall klippt bort döda grenar ur två rosbuskar så lite blir gjort varje dag. Grannen är nog även tacksam för att jag kapade av en del taggiga grenar som var i vägen när de klipper sin gräsmatta. Att jag vill att trädgården ser fin ut och är rätt lätt att sköta är nog av samma anledning som jag har rensat bort en massa av mina ägodelar. Händer det mig något så ska jag inte lämna en massa saker som någon måste ta itu med.

Vårfloden är i full gång och det är vatten lite överallt nu. Det är säkert trevligt för folk som bor högre upp att snön smälter hos dem. Lika trevligt är det inte här när det blir vatten på ställen var det inte ska vara. Det lär dröja ett tag innan vattnet försvinner igen men det finns inget att göra åt det utan det är bara att gilla läget. Den här veckan njuter jag av att inte ha ett enda läkarbesök eller blodprovstagning. Läkarbesök blir det nästa vecka igen och jag misstänker att jag snart kommer att få en kallelse igen till blodprovstagning. Lyckas de fixa så att jag inte är så trött hela tiden så är det värt alla läkarbesök.

Jag har aldrig förstått vad det är för folk som är intresserade av bloggar med en massa inlägg om dagens outfit. Har man något intresse av att se en massa bilder på någon person i olika kläder så känns det som om man lika gärna kan titta in på någon klädaffär på nätet. Idag måste jag dock visa en bild som avslöjar lite av vad jag har på mig idag. Det är ett rätt exklusivt märke som jag inte tror att det går att köpa på många ställen. Bilden visar märket som syns på ena ärmen på T-shirten. Jag har givetvis även matchande byxor men jag kände att det idag fick räcka med T-shirten. Det blir nog annars lite för grönt. Om det finns någon som läser det här som också skulle vilja ha så här fina kläder så rekommenderar jag att man kontaktar kriminalvården och hör om man kan få köpa kläder. Annars är det nog bara att satsa på att hamna på häktet och sno kläder

Jag funderar nog överlag för mycket när det gäller vad jag skriver här och vad jag inte skriver. Det är lätt att skriva om sådant som inte riktigt avslöjar hur jag egentligen mår psykiskt. Att våga vara helt ärlig med mitt mående är något som jag inte riktigt klarar. Och det gäller både det skrivna ordet och det jag säger. Så länge som jag inte säger eller skriver något så är det så mycket lättare att låtsas att allt är bra. Den metoden fungerar alltid ett tag och sedan brukar det gå åt helvete. Vad som kommer att ske i framtiden är jag rätt säker på

Kanadagäss är rätt fina så länge som de inte promenerar utanför tomten och skriker

Slösurfandet leder mig ibland in på okända bloggar, en del bra och andra väldigt långt ifrån. Bloggar som väldigt ofta tar upp vilka elaka kommentarer de får och långa utläggningar om vad folk har skrivit i kommentarer som bloggskribenten ändå inte publicerar. Inte intressant alls och mitt medlidande får folk inte. Skriver man en blogg får man räkna med puckade kommentarer ibland. Antingen publicerar man kommentarerna och låter folk stå för allt korkat de skriver och man ger då sig själv möjligheten att skriva ett svar. Eller så publicerar man inte korkade kommentarer men då finns det inte heller någon mening med att ägna blogginlägg åt att skriva vad folk har skrivit i kommentarer och hur elaka alla är. Det som stör mig mest är nog att jag inte genast slutar läsa när jag råkar hamna på en sån blogg

Har man läst en bra bok av en författare så blir det lätt så att jag gärna läser fler böcker av författaren. Därför blev det så att jag lånade Det svarta guldet av Jan Mårtenson. I boken får vi följa antikhandlaren Johan Kristian Homan. Under en fiskeresa kommer han i kontakt med flera framgångsrika personer. Homan och hans vän väljer att åka hem tidigare medan de andra fortsätter att fiska. Under en fisketur försvinner en av männen och han hittas senare död. Teorin är att han har fallit från någon sten medan han fiskade och drunknat. En olycka kan ske men när ytterligare en av personerna avlider efter att han har återvänt hem blir Homan nyfiken. Hanbörjar göra efterforskningar och kastas in i något han inte hade räknat med. Boken är inte läsvärd. Den vackra kvinnan som utnyttjar sin skönhet för att få förmåner, äregiriga män, man som försätter sig i fara på grund av sin nyfikenhet, nyfikna mannens vacka flickvän med farligt jobb och lite antikviteter. Om man tycker att det låter

Det finns ingen anledning till oro, jag har inte helt plötsligt blivit intresserad av politik. Min åsikt om politik lär inte ändras under den närmaste tiden. Åsikten jag har när det gäller politik är att det mest handlar om politiker som ägnar sig åt att svamla istället för att ha en åsikt. Bespara mig försök att ändra min åsikt för det är slöseri med tid om något. Färgen grönt har dykt upp överallt under det senaste dygnet, träden har fått blad och det ser inte lika kalt ut längre. Rött är färgen på mina armar, min naturliga färg är mer åt det likbleka hållet. Några timmar ute i T-shirt utan solskyddskräm har ändrat min naturliga färg rätt ordentligt.

Nu har jag inte tagit voxra på några dagar och jag tycker att jag har mindre ont i kroppen och orkar lite mer. Än känner jag mig inte helt säker på att det beror på att jag slutat med voxra men jag har orkat mer idag än vad jag har orkat på många många veckor. Något beror det helt klart på. En av läkarna på dårhuset sa till mig att det skulle ta lång tid för min kropp att återhämta sig efter att ha haft kaliumbrist. Kanske är det så att min kropp nu först i stort sett har återhämtat sig. Jag är glad  i alla fall att jag orkar mer även om det är en bra bit kvar till vad jag tidigare orkade. Voxra tänker jag inte ta mer oavsett vad som sker i framtiden

Jag har alltid varit sådan och jag har svårt att se att jag någonsin kommer att sluta att vara så här. Idag fick jag för mig att det var dags att göra något åt trädgården. Trädgården ser inte så hemsk ut men jag har länge tänkt att det skulle vara roligt att ha någon bit som det går att odla på. När man har hundar som gillar att gräva så innebär det vissa begränsningar. Jag började tänka och kom fram till att det skulle gå att hägna in en bit av trädgården vid vedboden. Det blir lite mer av en utmaning för hundarna att då kunna förstöra. Att odla något direkt i marken fungerar dåligt eftersom det finns en del sork. För att göra det svårare för sorkarna insåg jag att det skulle vara smart om jag byggde ihop en ram på några dm och lägga hönsnät i botten. Rötterna har då en möjlighet att växa så långt de vill och sorkarna får det svårare. Att planera är lätt något jobbigare är det att genomföra. När det sedan visade sig att marken var stenhård och jag blev trött fort kände jag mig lite ir

Nu kämpar jag lite med att ta tag i en sak som jag har skjutit på alldeles för länge. På måndag får jag pengar vilket innebär att jag borde ta och beställa tid för en linsundersökning. Jag har inte kollat mina ögon på många år. Det har liksom inte funnits någon anledning att lägga pengar på det eftersom jag ändå inte har tänkt leva så länge. Nu är det inte så att jag magiskt har börjat älska livet men jag tänker i alla fall leva till min fysiska hälsa är fixad. Att då riskera att sabba mina ögon är rätt korkat. Jag vet inte riktigt varför jag har så svårt att ta itu med saker som är bra för mig. Det är väldigt mycket lättare att lägga pengar och tid på annat

Jag tycker att det känns som om det finns en  magisk ålder och när man har passerat den är det meningen att man ska vara nöjd med sitt liv och bara vilja leva. Det är okej att må dåligt till man blir ca 25år efter det är det inte längre okej. Då ska man ha fixat ett bra jobb, familj och tycka om parmiddag och dricka vin. Jag har passerat åldersgränsen med råge och har inte på något sätt ett lyckat liv enligt mallen. Nu stör det mig inte att många garanterat ser mig som misslyckad. Det som däremot stör mig är att det inte känns som om jag får må som jag gör. Jag kan inte göra något åt det

En del av mina idéer är verkligen inte bra. Igår kom jag på den fantastiskt begåvade tanken att äta två chokladbitar. Det låter inte så korkat men om man får migrän av kakao så är det väldigt korkat. Resultatet blev givetvis att jag efter någon timme kände att migränen var på väg. Om jag i det läget åtminstone hade varit smart och tagit medicin så hade jag inte varit fullt så korkad. Men det gjorde jag inte utan jag försökte ligga helt stilla i sängen och hoppades att det skulle gå över. Jag vet att det aldrig bara går över så varför jag gjorde det är lite av ett mysterium. När jag hade ägnat mig åt det i några timmar och klockan närmade sig 2 gav jag till slut upp och steg upp och tog tabletter. I natt har jag sovit runt 4 timmar och jag känner mig inte direkt pigg nu.

Efter att ha läst i Fass igen om voxra har jag nu beslutat mig för att sluta tvärt med medicinen. Anledningen till det är att muskel och ledsmärta finns med som biverkningar. Det känns lika bra och se om jag slipper ha ont om jag inte tar voxra. Om jag hade mått bättre av voxra hade det varit en sak men jag mår inte ett dugg bättre. Det känns jäkligt bittert bara att jag nyligen hämtade ut medicin på apoteket för att slänga bort pengar är inte något som roar mig. Min plan var att fortsätta med voxra till tabletterna jag hämtat ut var slut men det verkar rätt korkat om det nu är medicinen som gör att jag har ont

Jag skulle verkligen önska att jag inte hade det idiotiska beteendet att äta onyttiga saker när jag mår dåligt. Hade jag ätit frukt i mängder istället skulle det vara väldigt mycket bättre. Att jag äter lite för mycket onyttigheter gjorde inte så mycket tidigare när jag kunde kompensera det med att vara ute och röra på mig lite extra. Nu går det inte, jag har ont i alla muskler hela tiden och vaknar dödstrött. Varje dag gör jag så mycket som jag orkar och det är verkligen inte mycket. Två promenader per dag och att ta en dusch är vad jag orkar. Jag har inte lagat mat eller städat på en evighet och samvetet är inte det bästa eftersom sambon får göra allt. Han klagar inte och har förståelse men det här är inte vettigt. Jag ska inte vara så här trött hela tiden och ha ont

När man bor på landet så är det ganska logiskt att många har katter. Jag är inte någon kattmänniska och gillar inte ens de flesta katter. Det finns dock en fördel med katterna här och det är att de äter upp en del sorkar. Döda sorkar gräver inte i trädgården så det är bra. Alla katter utom en här i byn är smarta nog att hålla sig utanför vår trädgård. Katter som tar sig in i vår trädgård får en del motion när de träffar på våra hundar. Min filosofi är att katter som är dumma nog att ta sig in i trädgården får skylla sig själva. En katt här i byn har visat sig vara osedvanligt korkad. Den har blivit träad av våra hundar rätt många gånger vid det här laget. En gång hamnade den i tallen och hade väldiga problem med att sedan ta sig ner. Det såg jag inte som något problem direkt utan antingen skulle den klättra ner själv eller så skulle den trilla ner när den avlidit. Efter några år känns det som om den någon gång borde lära sig att det är rätt onödigt att vistas i vår trädgård men än så h

Det känns som om den här dagen har tillbringats sittande stirrandes ut i tomma intet. Inte så produktivt med andra ord.

Tranorna har inget med rubriken att göra så det är ingen mening att fundera över det. Idag var det dags för skiktröntgen och inte direkt något jag hade sett fram emot. När jag kom in i rummet med skiktröntgen berättade en sjuksköterska(gissar att det var det) att jag inte skulle få kontrastmedel i armen. Anledningen till det var då att jag är allergiskt mot det. Så vitt jag vet är jag inte alls allergiskt mot det, läkaren som ringde mig för ett tag sedan frågade om jag var allergiskt mot kontrastmedel och jag sa att jag inte visste. Jag har aldrig fått något kontrastmedel, inte när jag har varit vid medvetande i alla fall. Antingen är det ytterligare ett fel i min journal eller så har jag fått medel när jag varit medvetslös och då fått en allergisk reaktion. Nåväl röntgen skulle först ske utan kontrastmedel och om bilderna inte blev tillräckligt tydliga så skulle de ge mig kontrastmedel. Innan jag fick lägga mig i röntgen så fick jag dra ner byxorna och dra upp bh. Anledningen till

Jag öppnade en låda och hittade en bunt kuvert, många var det och mycket papper fanns det i alla. Det är alla papper från förra året, psykologutlåtande blandat med beslut om fortsatt LPT från förvaltningsrätten. Jag hade glömt bort alla dessa papper och lite underligt kändes det att titta på allt igen. Att läsa vad folk har skrivit om mig tycker jag är svårt. Jag har inga problem att läsa gamla papper om mig och det har jag en hel del av men då handlar det om åsikter och tankar om mig för mer än 10år sedan. Det här ligger för nära i tiden och en del åsikter gör lite ont att läsa eftersom jag inte håller med. Först tänkte jag bara slänga alla papper men det skulle känna konstigt. Lösningen blir att behålla allt ett tag till och vill jag slänga det om ett tag så gör jag det.

Att vara galen har jag inget större problem att acceptera. Jag är som jag är och så är det bra med det. Att ha ett fysiskt fel har jag däremot väldigt mycket svårare att acceptera. Att bli dödstrött av att göra något som jag tidigare inte ens blev trött av är så fruktansvärt drygt. Tidigare när jag behövde tänka eller få vara ifred var min lösning alltid att ge mig ut på en ordentlig promenad. Att vandra runt i några timmar och tänka och rensa huvudet var min räddning många gånger. Nu går inte det för jag orkar verkligen inte promenera någon längre sträcka. Det finns dagar när en promenad på 30min är en utmaning. Jag vill ha tillbaka min energi och ork för det här är verkligen inte jag.

När jag satt ute på altanen så hörde jag göken för första gång i år. Nu tvivlar jag på att göken verkligen förutspår framtiden och om den nu gör det lär det visa sig. Det var en södergök och södergök är dödergök. Hade jag suttit kvar ute hade den kanske flyttat på sig och då hade budskapet blivit ett annat

Det går inte att komma ifrån att det bästa stället att tänka på är utomhus. Tankarna blir störda ibland av någon fågel som flyger förbi eller något annat djur som är ute och rör på sig.

När jag fick beslutet från IVO hade jag på känn att någon av tidningarna skulle skriva om det. Givetvis hade jag rätt. Mest upprörande finner jag dock att ordet hen används om mig. Det finns inget fulare ord än hen och jag hade föredragit om de skulle ha benämnt mig som det. Här går det att läsa artikeln.

Jag börjar bli rätt övertygad om att det under de senaste månaderna har tagits mer blodprov på mig än det har tagits under hela mitt liv tidigare. Det enda som jag tycker är jobbigt med blodprov förutsatt att det är någon som är van att ta blodprov är att visa armarna. Det är lite ologiskt eftersom mina ärr på armarna aldrig stör mig annars. På något sätt tycker jag att det är värre att visa ärren för människor som jobbar i den vanliga vården. Jag är övertygad om att de flesta som jobbar inom vården har sett en hel del ärr på folks armar och inte bryr sig. Ingen inom sjukvården har heller sagt något till mig om mina ärr så det finns ingen anledning för mig att känna som jag gör.

Jag ska inte börja fundera på hur öppenvården har hanterat mig för jag blir bara förvirrad. Om jag bara ska tänka på besöket igår så var det rätt dubbla budskap. Jag förstår inte hur en läkare kan säga att han skulle kunna sätta vårdintyg på mig och samtidigt inte tycka att jag behöver medicin och att det är okej att jag inte vill ha kontakt med öppenvården. Det går inte riktigt ihop i mitt huvud. Blir det som jag vill kommer jag aldrig mer att ha någon kontakt med öppenvården så jag är inte missnöjd över hur det har blivit. På ett år har det nu varit så sjukt tvära kast och jag kan inte se att det kommer att bli någon ändring i framtiden. Jag har inte blivit förändrad under det här året

För mig så kommer duvor alltid att vara flygande råttor för folket här är det däremot inte så. Jag kommer ihåg första gången en här förklarade för mig att duvor är en delikatess. Att se duvor som något ätbart tvivlar jag starkt på att jag någonsin kommer att göra. Antagligen är det så att om man har växt upp i en stad har man en annan relation till vilda djur. När jag inte hade bott här så länge så tyckte jag att det var väldigt spännande att träffa på älgar ute i skogen nu undviker jag dem så mycket det går. Tranor och kanadagäss är det kul att se så länge de är tysta och det är de inte någon längre stund. Första gången jag hörde en räv skrika kunde jag inte förstå vad det var för djur. På många sätt så har jag nog blivit van vid livet här men i en del fall tänker jag fortfarande som en stadsbo.

Under mitt besök hos läkaren fick jag som sagt reda på några saker som står i min journal. En del saker förvirrade mig rätt ordentligt och jag förstår inte alls hur de har hamnat i min journal. Läkaren frågade mig om jag missbrukade innan mitt första självmordsförsök eller om jag började med det senare. Jag gissade att han syftade på min alkoholkonsumtion när jag var yngre. Mitt supande gjorde att poliserna i staden jag då bodde i fick upp ögonen för mig. Det i sin tur gjorde att jag väldigt ofta hamnade i fyllecell, det började när jag var runt 17. Eftersom det blev många LOB på mig så hamnade jag till slut på missbrukssektionen på socialen. Så jag kände att det inte var så konstigt om det stod något om missbruk i min journal. Det visade sig att läkaren inte syftade på min alkoholkonsumtion utan han syftade på sniffning. Jag har aldrig i hela mitt liv sniffat något så jag kan inte förstå varför det står i min journal. Nu blev jag så chockad att jag inte frågade vad det är som jag sk

Jag försöker hitta rätt ord för att beskriva mitt läkarbesök och jag börjar tvivla på att det går. Min förhoppning var att det skulle vara en vettig läkare. Om jag kan klassa honom som vettig känner jag mig väldigt osäker på. Det är mycket möjligt att jag är naiv men jag trodde att läkare hade för vana att åtminstone bläddra igenom patienters journaler innan första mötet så att de har lite koll. Det hade inte min läkare gjort utan han ägnade ca 40min av min läkartid åt att läsa i min journal och mumla högt om det han läste. Att få veta saker ur min journal på det sättet roade mig inte. Medan han gjorde det kunde jag konstatera att det var en del damm på gardinstången i hans rum. När han hade läst klart konstaterade han att jag inte går på någon medicin. Jag rättade då honom och sa att efter att min fd läkare satte vårdintyg på mig och jag hamnade på dårhuset så satte läkaren där mig på voxra. Det hade han missat när han läste i journalen så han läste en stund till. Han frågade om voxra

Jag funderar inte alltid över vettiga eller intressanta saker och idag var det en liten fågel som fick mig att börja fundera. Den pickade runt i trädgården med en bunt bofinkar. Det som fick mig att reagera var att den inte riktigt såg ut som de andra fåglarna. Frågan är nu om det är en bofink och om det inte är det vad är det då för fågel?

Nu finns det något positivt med det och det är att det kommer att bli lite fart på allt i trädgården. Att begränsa insynen är positivt särskild när det finns ruggigt nyfikna människor i närheten. Jag vill inte känna mig övervakad när jag är ute i trädgården och lite blad på de sibiriska ärtbuskarna gör det lite svårare att spana in. Överlag så har jag lite svårt för människor som lägger sig i andra människors liv enbart för att de är nyfikna och antagligen har tråkiga liv själva. Eftersom jag bor i en by så har jag blivit van vid att folk har koll på varandra men oftast är det bara av omtanke och då är det enbart positivt. Det hade antagligen inte varit lika pinsamt att bli hämtad av polis om jag hade bott i en stad och inte haft någon koll på grannar. Nyheter färdas fort här så givetvis vet alla att polisen har hämtat mig några gånger men folk har vett att inte säga något om det. Allt är inte perfekt här men jag har väldigt svårt att tänka mig att bo i en stad igen. Här finns det yto

En dag när jag bara är trött och less på allt. Jag är fruktansvärt trött på att vara trött, ha ont i kroppen och inte orka något. Det värsta är att jag inte ens vet varför, det finns för många alternativ. Det kan bero på att jag är galen eller kaliumbristen eller biverkningar av voxran. Om jag mot förmodan kommer ihåg ska jag prata med läkaren på öppenvården om det. Nu hoppas jag bara att han är vettigare än min förra läkare. På onsdag kommer det att visa sig om han är vettig eller inte. Om det visar sig att han inte är vettig löser jag det på ett enkelt sätt, då skiter jag helt enkelt i att gå dit några fler gånger.

På oväntade platser kan det finnas folk med gevär

Apoteket är inte direkt min favorit affär att besöka. Det blir alltid dyrt och tar lång tid. För att besöken där ska gå så fort som möjligt beställer jag min medicin på nätet så att det bara är att hämta den och betala. Jag trodde att besöket skulle gå fort idag men jag hade i vanlig ordning fel. Det var inte bara jag som skulle hämta medicin utan även många äldre som verkade se apoteket som en mötesplats. De satt och pratade i grupper och var inte direkt så uppmärksamma när det blev deras tur. När det äntligen blev min tur visade det sig att min beställning av medicin hade ändrats lite. Jag hade beställt en förpackning voxra och en kaleorid, det jag fick var två förpackningar voxra och en kaleorid. Resultatet av det blev att det var 300kr dyrare än jag hade räknat med. Jag orkade inte ta någon diskussion om att det inte var vad jag hade beställt utan betalade bara

Det är onekligen en serie som man älskar eller hatar. En i min familj hävdade sist serien visades att den var skräp. Givetvis så är den inte alls det utan det är fängslande karaktärer och en intressant handling. När den visades för många år sedan sändes serien sent på kvällarna och att orka upp på morgonen för att komma i tid till jobbet gick inte så bra för mig. Det hände fler gånger än jag vill minnas att jag fick ringa min chef och säga att jag hade försovit mig. Den fantastiska serien är givetvis Kvinnofängelset och första avsnittet kommer att visas 12/5 klockan 22.00 på Tv4 Guld

I vanliga fall brukar jag inte titta närmare på träd eller stubbar men den här gången gjorde jag det. Det som fångade mitt öga var en liten skylt på trädet. Små skyltar på träd tillhör inte det vanliga. Jag stannade till för att se vad det stod på skylten. Medan jag läste på skylten hörde jag ett underligt läte. Jag tänkte att det var någon av hundarna och brydde mig inte nämnvärt. Ett konstigt ljud hördes igen och då tittade jag upp på trädet. Ur ett hål i trädet kom det en rovfågel i en jäkla fart. Den verkade inte vara allt för glad över att ha blivit störd så jag knatade iväg. Nu hann jag givetvis inte få fågeln på bild men någon falksort var det helt klart. Lärdomen för dagen blir att det är okej att vara nyfiken men om man ser ett träd men en skylt så ska man först titta om det är hål i trädet innan man går närmare.

Det är flertalet läkare och andra inom vården som har försökt förklara min ovilja att öppna upp mig för psykologer och dylikt med att jag är rädd. Det som jag då skulle vara rädd för är att de ska svika mitt förtroende. Jag har aldrig orkat opponera mig mot dessa tankar utan mest tänkt att det inte låter troligt men att det kanske är så. Att det inte låter troligt grundar sig på att om jag skulle vara rädd för att de ska svika mitt förtroende måste det innebära att jag skulle se det som en möjlighet att de inte kommer att göra det. Jag har nog alltid förutsatt att människor inom vården sviker förtroenden så att vara rädd för det skulle vara rätt meningslöst. Om det är något som jag är rädd för i kontakten med sjukvården så är det nog att få stämpeln offer. Att vara ett offer innebär för mig att man inte är villig att själv ta något ansvar för tråkigheter som man har upplevt utan väljer att skylla allt på andra. Egenskapen att jag tror att jag klarar allt själv och är väldigt ovillig