Inlägg

Visar inlägg från januari, 2015

Vass egg av Gillian Flynn

Bild
Bara så att ingen blir förvirrad nu så heter boken som jag läste Vass egg men av någon anledning så har titeln tydligen ändrats till Vassa föremål. Journalisten Camille Preaker blir skickad till sin hemstad för att skriva om försvinnandet på en ung flicka. Året innan försvann en annan flicka som sedan hittades mördad. Det är inte med glädje som Camille återvänder till sin hemstad, när hon flyttade därifrån valde hon att inte ha kontakt med någon i staden bortsett från sin mor. Kontakten med modern har under åren varit sporadisk och det finns saker ur det förflutna som Camille inte vill tänka på. En del saker är lättare att förstå när man tittar tillbaka som vuxen. Boken kändes lite seg i början men blev bättre för varje sida. När man läst ett tag vill man verkligen få veta hur allt hänger ihop.

Bara en bild

Bild
Lite lätt plågsamt var det allt att promenera idag men har man hund/hundar så är det bara att ge sig ut. Inte fick jag något brev från läkaren idag heller. Får hoppas att det kommer på mån för jag misstänker att min medicin behöver justeras.

Ge mig min sömn åter

Jaha, nu börjar jag bli mer och mer övertygad om att den nya medicinen sabbar min sömn. Senaste nätterna så har jag haft svårt att somna och det är inte likt mig. I natt har jag sovit tre timmar så det här lär bli en rolig dag. Att sova har varit en av sakerna som gjort att jag stått ut försvinner min möjlighet att sova så vet jag inte vad jag gör. Jag behöver kunna lägga mig i sängen och bara slippa vara medveten

Hur gick det för J?

Bild
Och där tog all energi slut. Så därför har jag retirerat till sängen och här tänker jag ligga i minst en timme. Det enda som fattas är en stor påse godis men som bekant får man inte alltid allt man önskar sig. Idag kom jag att tänka på en tjej som var inlåst på dårhuset en avvändorna jag var där. Jag undrar verkligen hur det har gått för henne. Det är nog så för alla som har varit inlåsta att en del människor man träffar påverkar en mer. Jag hoppas och önskar att hennes liv ordnade upp sig på bästa sätt.

Hakat upp mig på några ord

Senaste gången jag träffade läkaren på öppenvården så sa han några ord som jag har funderat över. Hade jag varit vettig skulle jag garanterat ha släppt det för ett tag sedan men som bekant så är jag inte vettig. Det han sa till mig var att jag ibland är för rak i kommunikationen med sjukvårdspersonal. Jag förstår inte riktigt det känner jag. I samtal med sjukvårdspersonal så föredrar jag en rak kommunikation och har aldrig sett det som något negativt. Frågar man mig något så får man ett rakt svar och jag förväntar mig samma sak tillbaka. Det verkar väldigt underligt om läkare och liknande föredrar att jag sitter och svamlar om inget en stund. Jag ser det som slöseri med deras och min tid. Borde inte sjukvårdspersonal föredra att man är rak? Nu har jag inga planer på att ändra mig och om sjukvårdspersonal har problem med att jag är för rak så är det deras problem

Avnjuter en cigg

Bild
Undra om rökning kanske kan klassas som självskadebetende förutsatt att man är galen från start? Efter att ha promenerat över en timme och i stort sett hela tiden sjunkit ner någon dm i skoterspår förtjänar jag en cigg. Att jag har blivit fetare bidrar nog till att det är ohyggligt mycket jobbigare att pulsa i snö den här vintern. En lösning skulle vara att gå ner i vikt men det är jobbigt så jag hoppas istället att skoteråkarna kör flera varv i skogen så snön packas hårdare

Förstår det inte

Jag har roat mig med att vara fruktansvärt yr idag. Det låter kanske inte så roligt och det är det inte heller, anar att det beror på att ett värde är för lågt men det lär visa sig när jag får veta resultatet av blodprovet.  I brist på något bättre att göra har jag surfat runt på olika bloggar och en sak förstår jag inte. Det är varför så många väljer att fota färska självskador och sedan lägger upp bilderna. Jag kan inte se syftet med det. Är det för att man vill visa hur dåligt man mår? Är det för att visa hur djupt man kan skära? Jag dömer inte någon utan jag vill förstå syftet. Kanske reagerar jag på det för att jag lade självskadande bakom mig för otroligt länge sedan. Det måste vara mer än 10 år sedan nu som jag senast skar mig och för mig finns det inget syfte med det längre. En gång i tiden för runt 15-20 år sedan så skar jag mig ofta men en dag insåg jag att det inte ändrade på något och då var det ingen mening med det längre. Så kul är det inte att bli sydd eller ha äckli

Myr

Bild
En rask promenad är avklarad och jag är i vanlig ordning trött. Myrar på vintern är speciellt, jag älskar det öppna ödsliga. Nu fanns det inga skoterspår att gå i så promenader på myrarna får dröja. Jag hade hoppats att läkaren skulle ringa idag och berätta resultatet av blodprovet men det har han inte gjort. Är rätt övertygad om att jag ska öka på dosen av den nya medicinen men får se vad blodprovet visade. Antingen så ringer läkaren om någon dag eller så får jag ett brev.

Lite dålig planering

Det blir till att hålla i varje krona den här månaden för jag har gjort av med för mycket pengar. Jag får nog hålla tummarna för att det inte blir några fler läkarbesök de närmaste veckorna. Psykologen räknar jag inte med att få någon tid till på någon månad. Varför jag ska skickas till en psykolog förstår jag fortfarande inte. Hade jag haft någon nytta av en psykolog så borde jag rimligtvis blivit hjälpt under min långa inläggning när psykologen pratade med mig i stort sett varje vecka. Psykologer har jag träffat tillräckligt under mitt liv för att veta att jag inte har någon nytta av dem. Jag vet inte riktigt varför ingen läkare lyssnar på vad jag säger men de lär nog lyssna på vad psykologen kommer säga/skriva efter att ha träffat mig. En psykolog här tror jag inte är någon större utmaning direkt,får se om jag har rätt

Jag tänker att jag ska skriva något

men allt låter bara så banalt. Jag borde vara nöjd,glad, trivas med livet och blicka framåt men så är det inte. Under har jag nog aldrig trott på och om man ska må bättre får man allt kämpa på. Jag har ingen energi kvar längre för att kämpa för ett bättre mående. Under mitt liv så har jag kämpat och försökt men det har inte gjort någon skillnad.

Ett stulet liv av Jaycee Dugard

Bild
Det här är en självbiografi som handlar om Jaycee som blev kidnappad när hon var 11år. Under 18 år hölls hon fången och födde sin kidnappares barn. Det här är en bok om händelser som varken ett barn eller en vuxen kvinna någonsin borde bli tvingad att utstå. Hur hon kunde överleva alla år som kidnappad är för mig ett mysterium. Det här är en bok som påverkar en och man slås av styrkan som Jaycee har.

Vadarstövlar hade varit bra

Bild
Rubriken syftar inte på vattendraget i bilden utan på snömängden. I vanliga fall brukar mina vinterfodrade plast/gummistövlar fungera rätt bra. Idag var de dock för låga och jeans är inte så bra då. Snön på byxorna smälte givetvis och det blev väldigt kallt med blöta byxor upp till knäna och blöta strumpor. Det värsta är att jag nu mest känner för att lata mig resten av dagen men det finns alltid måsten. Idag måste jag helt enkelt duscha och tvätta håret, tvätta lakan och en bunt till saker som jag inte kan skjuta på längre. Hur jag ska lyckas hitta energi till det förstår jag inte men på något vis måste det gå.

Förr var blodprov lite otäckt nu bekommer det mig inte

I dag var det dags för blodprov igen och nu har jag blivit så van vid det att det inte stör mig nämnvärt. Lyckas de få blod av mig på mindre än tre försök så är det okej. Däremot brukar jag reta upp mig lite på att jag alltid får vänta oavsett om det är på vårdcentralen eller öppenvården. På öppenvården brukar det bli att sitta och vänta runt tio minuter när jag ska träffa läkaren. När jag ska till vårdcentralen för blodprov kan det vara allt från en minuts väntan till tjugo. Idag fick jag vänta i tjugo minuter. Nu förstår jag att det kan komma in folk som är lite mer prioriterade än mig när det gäller blodprov men jag kan inte tänka mig att det är så varje gång. Jag närmar mig frikort på vård igen med stormsteg. På ca två veckor har jag nu betalt 700kr

300 kronor fattigare

Resultatet av mitt besök på öppenvården blev att läkaren skickar en remiss till en psykolog. Jag tycker att det är fullständigt vansinnigt att människor som bor här och behöver träffa psykolog ska åka 10mil enkel resa för det. Hur många som mår psykiskt dåligt orkar det? En gång i veckan är det tydligen en psykolog som kommer till öppenvården jag tillhör men hon håller bara i utredningar. I min värld skulle det vara vettigt om psykologen kom hit två dagar i veckan så kan hon ägna sig åt terapi en av dagarna. Sen förstår jag fortfarande inte vad jag ska ha för nytta av att träffa en psykolog varannan- var tredje vecka. I remissen till öppenvården stod det att något nytt måste hända nu så det är väl bara för mig att ställa upp på allt. Gissar att dårhuset oroar sig för att jag ska dyka upp på nytt med vårdintyg. Något som störde mig lite var att en av tokläkarna på dårhuset tydligen har skrivit in i min journal att jag bloggar. Syftet med att skriva det förstår jag i vanlig ordning int

Bra start på dagen...

När jag hade klivit upp ur sängen lyckades jag med konststycket att köra in mina tår i ett bordsben. Sen var det bara att torka bort blod från golvet och sätta på ett plåster. Att dra på mig kängor om en stund känns lagom lockande men något alternativ har jag inte. Idag är det nämligen dags för ännu ett givande samtal med läkaren på öppenvården. 1½ månad efter att jag kom ut från dårhuset senaste vändan så ska nu läkaren bedöma om jag är behov av att träffa en psykolog. Om han kommer fram till att jag behöver det får jag en remiss till en annan öppenvårdsmottagning 10 mil bort. Jag vet inte riktigt om en annan läkare på den mottagningen då ska göra en ny bedömning eller om jag direkt från träffa en psykolog. Bökigt med andra ord och vad jag har för nytta av det vet jag inte riktigt. Psykologer står inte högt på min lista

Varför spara ner en massa från min blogg?

Av nyfikenhet måste jag helt enkelt fråga och jag hoppas på ett svar. Genom min logg kan jag se att en person med ett förnamn som börjar på A (kan se hela förnamnet och efternamnet) använder en programvara som börjar på Z. Det jag kan se är att saker från den här bloggen blir sparade av användare A. Självklart blir jag nyfiken på syftet och skulle gärna vilja få veta varför. Om person A vill ge mig ett svar blir jag glad. Det går bra att skriva ett svar som en kommentar ,behöver inte publicera kommentaren om du inte vill. Ett annat alternativ är att skicka ett mail till mig med svaret. Adressen är alltoviktigtochviktigt(snabel a)hotmail.com.

Förvirrande med flera läkare

Det här med att byta läkare plötsligt och sedan byta tillbaka igen verkar förvirra mig lika mycket som läkarna. En läkare ringde mig på morgonen för att berätta om testresultatet på ett blodprov. Han hade fått det i uppdrag av läkaren jag träffade sist, problemet var bara att det inte fanns några testresultat för jag har inte tagit något blodprov. Gissar att läkaren blev lika förvirrad som mig. Han skulle höra av sig på nytt efter att jag har tagit blodprov. Det känns rätt bra att ha honom som läkare igen eftersom han var den som först fick ansvar för min behandling när mitt fysiska fel upptäcktes. Allt blir lite lättare när det är samma läkare hela tiden

Hittade på en av mina hm äldre cd skivor

Bild
Det är något magiskt med musik för en del låtar kastar mig verkligen tillbaka i tiden. Det här är utan tvekan en sådan låt. Jag mådde inte bättre då men livet var ändå enklare för jag levde för dagen och struntade i konsekvenser.

Eftersom jag inte vill att någon ska tro att jag är död

Så antar jag att jag måste skriva något. Är det tyst här några dagar i rad då och då så innebär det inte att det är någon fara för mig. Det beror bara på att jag inte känt för att blogga. Om jag tänker ta livet av mig så lovar jag att ordna med ett förinställt blogginlägg som publiceras efter att jag är död. Rubriken blir då Jag är död och så länge som ett sådant inlägg inte dyker upp så andas jag. Annars så är jag mest bara trött och lite illamående

Fortsätter roa mig med att sitta

Nu ska jag inte gnälla så mycket för jag mår inte riktigt lika illa som igår och det är väldigt positivt. Medan jag har suttit så har jag roat mig med att slösurfa och hamnade på en sida jag måste tipsa om. Gillar man böcker är det ett bra tips annars är det bara att skita i mitt tips. Sidan heter Smakprov och ger en möjlighet att provläsa lite i en bunt böcker. Väldigt bra sätt att se om det är en bok som man vill läsa eller inte. Jag spanar lite efter fler självbiografiska böcker om psykisk ohälsa att läsa men än har jag inte hittat någon som jag fastnat för

En dag av sittande

Nu sitter jag och en hund nyttjar mitt ben som ryggstöd och det går bra. En biverkning av medicinen som jag utan tvekan blivit drabbad av är illamående. Så länge som jag bara sitter stilla går det bra men så fort jag rör mig så känns det som om jag ska spy. Nu är det inte en känsla som jag gillar så därför sitter jag. Jag hoppas att det blir bättre om några dagar för annars kommer jag inte att kunna stå ut och fortsätta med medicinen.

Hur är det med säkerheten?

Varje gång som jag ser bilder i en blogg från någon slutenvårdsavdelning så ser jag alltid någon säkerhetsbrist. Jag funderar lite över om det kan vara så att det genom att det finns fler avdelningar än här också gör att det finns en stor variation från avdelningar med ordentlig säkerhet till avdelningar var det är slappare. Och att det då är så att de som bloggar sitter på en slappare avdelning. Med säkerhetsbrister menar jag allt från dricksglas till synliga sladdar. Nu minns jag inte hur det var på avdelningarna som jag satt på för ca 15 år sedan. Det jag minns är att en av patienterna fick vara i köket och baka så det kan inte ha varit en avdelning med hög säkerhet. Lite rubbad blev jag nog av att sitta så länge på dårhuset för annars skulle jag nog inte ens fundera över sådant här.

Första dagen med ny medicin

Nu har jag tagit första tabletten spironolakton, får se om det kommer att göra någon nytta. Det enda jag misstänker kommer kännas drygt är att jag lär behöva gå på toa väldigt ofta. Men så får det vara om jag nu får vettigt blodtryck och slipper ta kaliumtabletter på dagen. Frukost idag blev bananpannkakor . Jag var lite skeptisk innan men det var gott och väldigt mätt blev jag. Hundarna gillade det också.

Inte ett dugg piggare

Jag borde antagligen ta och äta lite middag för det ska man göra. Nu finns det tacksamt nog rester så det enda jag behöver göra är att värma maten. Det kan dock vara nog så jobbigt. Inte kom det någon medicin i dag heller så jag får hoppas att den kommer imorgon. Jag har aldrig varit med om att det har tagit så lång tid att få medicin så jag antar att det inte är så många som äter den. När jag börjar med den ska jag ta bort medicinen jag äter på dagen så det ska bli skönt att bara komma ihåg att ta tabletter två gånger per dag.

Slutkörd

Och idag är jag så trött att jag skulle kunna gå och lägga mig och sova igen. Den löjliga anledningen till det är att jag strök och hängde upp andra gardiner i två fönster, tog en promenad på 1½ timme och lagade mat igår. Så lite krävs det för att jag sedan ska känna mig slutkörd i två dagar. Det känns så fruktansvärt löjligt och jag kan inte göra något åt det. I dag finns det en chans att min nya medicin dyker upp för igår fick jag ett mail att den var skickad och i morse fick jag ett sms med samma budskap. Mer troligt är det i och för sig att medicinen kommer i morgon men får se. Måste ta och boka en tid för blodprov när jag har fått medicinen för läkaren ville se efter cirka tio dagar med medicinen hur mina värden är.

Vinter

Bild
Det är bra skönt att vara ute i naturen nu. Allt är vitt och det enda som hörs är fåglar som kvittrar och rådjur som kliver på grenar

Det är fint med röda gardiner

Det ska jag satsa på att övertyga mig själv om för jag orkar inte ta itu med att byta gardinerna som är röda utan julmotiv. Gardinerna som har julmotiv ligger nu och väntar på att bli tvättade vilket lär ske någon dag när man minst anar det. Efter att ha gjort det och fått upp andra gardiner tog energin slut. Nu är jag glad att jag pyntade så lite innan jul för det gick fort att ta bort två adventsljusstakar, krans på ytterdörren och en tomte.

Svinalängorna av Susanna Alakoski

Bild
När Leena och hennes familj får möjligheten att flytta in i en nybyggd lägenhet tror hon att livet nu ska bli bättre.Plötsligt så har de en toalett inomhus och varmt vatten. Leenas föräldrar som har vuxit upp i Finland sliter för att få pengarna att räcka och anser själva att de måste få unna sig något ibland. Det som de unnar sig lite för mycket av är sprit. Leena och hennes syskon växer upp i ett hem där spriten har en stor roll och barnen i hemmet får inte alltid uppmärksamheten som de behöver. Leenas liv avundas nog ingen och det är mycket hemskheter i boken. Det som påverkade mig mest är sättet som boken är skriven på. Brutala handlingar är skrivna på ett sätt som gör att man förstår att det är vardagen och ibland blev jag tvingad att läsa om en mening för att verkligen förstå. Jag läste på och hoppades hela tiden att allt skulle ordna sig för familjen. Det är en bok som griper tag och den är skriven på ett sådant sätt att det är omöjligt att inte känna med alla karaktärerna.

Nä medicinen lär inte dyka upp imorgon

Nu i efterhand får jag inse att jag nog borde ha tagit mig till närmaste apotek för att få ut min nya medicin. Att jag inte gjorde det beror på att jag blir tokstressad av att det alltid tar så lång tid på apoteket och att medicinen man ska ha inte alltid finns inne. Det blir så mycket lättare då att beställa medicin på nätet och få hem den efter någon dag. Att jag inte tror att jag får någon medicin imorgon beror på att apoteket alltid skickar ut en bunt sms och mail när medicinen är på väg. Jag hoppas att medicinen kommer att funka så jag slipper bli yr och får lite mer energi. Det kommer inte göra att jag blir vettigare och på sätt och vis förstår jag en skötare på dårhuset som sa att det är bättre när jag är trött och slut. Då orkar jag nämligen inte försöka ta livet av mig.

Bättre än jag trodde

För rätt många år sedan så läste jag hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag gillade boken och den fick mig att skratta ett par gånger. Sen kom filmen och jag tänkte se den men fick höra av en del att den inte var bra. Så det blev aldrig av att jag såg den. Nu upptäckte jag för ett tag sedan att filmen fanns på biblioteket och givetvis lånade jag den. Jag hade inga större förhoppningar på filmen men den var bra. Nu är det så klart mycket från boken som inte är med i filmen men jag får lov att säga att det är bra gjort att ändå få med så mycket. Lite imponerad är jag över mig själv som orkade se en film för det var länge sedan. Underligt nog så kan jag koncentrera mig så att jag kan läsa böcker men att se filmer eller se på tv har jag väldigt svårt för. Det är så konstigt att jag kan bli så trött bara av att titta på något som borde vara avkopplande.

Som snömonster

Jäklar vilket väder det är nu. Bara man tar en kort promenad så blir man fullständigt täckt av snö. Så där lagom kul att promenera på vägen när den inte är plogad och en del bilförare passerar onödigt nära. Det finns vägpinnar så det ska rätt mycket till om man ska lyckas köra ner i diket så någon ursäkt för att köra nära någon som går på vägen finns det inte. Sov dåligt i natt också så jag var sur och grinig innan jag gick ut och promenaden bättrade inte på mitt humör

Ville inte vakna

Jag sov någon timme på eftermiddagen och när jag började vakna till liv kämpade jag för att få sjunka ner i dvala igen. Det var första gången som jag har upplevt den känslan utan att ha tagit en överdos och det var en intressant upplevelse. Så konstigt när hjärnan kämpar för att få fortsätta vila men kroppen säger att det räcker. Hade jag fått välja skulle jag stanna kvar i dvalan men det får jag tydligen inte. Något i mig kräver att jag ska vara vaken medan den andra sidan vill vila för evigt. Hade varit lite enklare om man hade haft en knapp på kroppen som stänger av hjärnan och sen får man ro

Ögonblick som förändrar livet av Annika Östberg

Bild
De flesta med några år på nacken minns nog skriverierna i tidningar innan och efter Annika fick återvända till Sverige. Jag hade inte riktigt någon koll på vad hon egentligen var dömd för men blev nyfiken på hur hennes liv i fängelse hade varit. När hon kom ut med en självbiografi tänkte jag att jag skulle läsa den och det har jag först gjort nu. Jag har alltid svårt att skriva någon självbiografier eftersom det är en människas liv man läser om och att ha åsikter om boken blir som att ha åsikter om personens liv. Boken skildrar Annikas liv och man får följa med hur hennes liv förändras mer än en gång. Den börjar med att man får följa med i alla händelser som leder fram till att hennes pojkvän skjuter en polis. Efter det får man en inblick i hur livet i fängelse är och helt inser jag att det inte går att förstå hur det är. Om man inte själv har upplevt hur det är att sitta inspärrad år efter år så kan jag inte tänka mig att det går att förstå. Boken är läsvärd och jag hade inga pr

Det är löjligt

Det känns så fruktansvärt löjligt att jag ska vara så trött efter en dag med ett läkarsamtal. Att göra en sak som man inte ska bli trött av gör att jag känner mig helt utsliten även dagen efter. Hjärnan blir på något vis helt överarbetad bara av en sådan sak. Jag förstår inte varför och det blir inte bättre av att jag försöker göra mer saker. Logiskt tycker jag att jag borde orka mer och mer saker när jag pressar mig men så är det inte. Det känns bara så konstigt att jag klarar av att verkar vettig någon timme och sedan är jag slutkörd.

Jag skrämde läkaren och läkaren skrämde mig

Bild
Läkaren var rätt vettig vilket gjorde att jag svarade på frågor hon hade om mina självmordsförsök och självmordsplaner. Jag vet inte riktigt om hon hade räknat med att jag skulle svara så ärligt men en del saker har jag inga problem att svara på. Vid det här laget vet jag även vad man kan säga och vad man ska hålla tyst om om man inte vill få vårdintyg på sig. Jag sa absolut inget som gör att det går att sätta vårdintyg på mig. När vi hade pratat klart om min fysiska hälsa sa hon att hon ville att psyk skulle göra en bedömning på mig innan jag fick åka hem. Min första tanke var att dra fort som fan men innerst inne insåg jag att det i värsta fall bara skulle leda till att polisen skulle dyka upp hemma. Tanken att bli tvingad till dårhuset fast jag inte gjort något eller sagt något som jag skulle kunna få vårdintyg för skrämde mig. Nu hade jag lite tur för hon fick inte tag på någon från psyk i närområdet utan ringde istället till dårhuset. Där fick hon prata med läkare Le som var hel

Sitter i ett väntrum

Så jag kan lika gärna blogga medan jag väntar. Hit ska man komma 30 min innan man har läkartid och sedan är det bara att sitta och vänta. På tv i väntrummet så är det skidåkning. Jag har ingen aning om det är något viktigt lopp eller var. Inte orkar jag glo på det heller utan jag sitter bara och önskar att minuterna ska gå fortare. Nu är det bara en kvart kvar av väntan om läkaren håller tiden

Borde ta och sätta fart

Sitter här med en kopp kaffe i vanlig ordning och borde sätta fart så jag slipper stressa till mitt läkarmöte. Så pigg på det är jag inte och jag tycker alltid att det är lite nervöst att träffa en ny läkare. En del läkare inom den vanliga vården har så mycket förutfattade åsikter om mig. I en del fall verkar det som om de räknar med att träffa ett monster som inte kan föra ett samtal. Nu förstår jag att man nog får en rätt konstig bild av mig när man har läst min journal men det går att prata med mig. Jag hoppas att det är en vettig läkare som fokuserar på mitt fysiska fel och inte hur det ser ut i mitt huvud

Ett nytt år borde innebära nya planer och förhoppningar

Men jag har inga. Genom att titta tillbaka på mitt liv har jag insett hur många gånger som jag har försökt och slitit för att försöka få ordning på mitt liv. Det har alltid fungerat ett tag så länge som jag har orkat kämpa men i längden orkar jag aldrig. Jag gissar att det är en av anledningarna till att jag är så trött och sliten nu. Genom att kämpa i så många år har jag kört slut på mig själv. Och det enda psykvården ser när de tittar på mitt liv är att jag under några år inte hade kontakt med psykiatrin och de tolkar det som om jag mådde bra då. Jag mådde långt ifrån bra men jag hade då orken att kämpa och gjorde allt för att dölja hur jag mådde

Trevligt med besök men skönt när de åker

Efter bara ett par dagar med besök så känner jag mig nu så pass trött och sliten att det känns som att vara bakfull. Det är som bekant inte en sådan trevlig känsla, bara jag får vila lite så blir det nog bättre. Idag kom räkningen från dårhuset och jag har konstaterat att summan den här månaden som kommer att gå till läkarbesök och dårhuset blir närmare 1500kr. Det är bara att betala men lite drygt känns det för det är mycket pengar för mig. Jag hade önskat att det fanns ett frikort när det kommer till avgiften för att vara inlagd. En gräns så att man bara behöver betala 30 vårddygn per år om man tjänar under en viss summa skulle vara ganska lämpligt. Jag får hålla tummarna för att det inte blir något mer vårddygn som jag behöver betala

Sonen av Jo Nesbö

Bild
Nesbös förra bok Huvudjägarna tyckte jag inte var en höjdare så jag var nyfiken på om Sonen skulle vara bra eller inte. Sonny sitter i fängelse och där har han snart suttit halva sitt liv. Har är en tystlåten fånge som de andra fångarna gärna söker upp för att få lite ro i själen. Sonny sitter inte inne för att han har begått något hemskt brott utan han har valt att ta på sig skulden för andras brott. Lönen han får för det är att han får heroin varje dag inne på fängelset. Hans liv tar en vändning när det han har trott är sanningen om sin far visar sig vara en lögn. Sonen är bättre än Huvudjägarna men den når inte upp till samma nivå som böckerna om Harry Hole. Om man vill läsa något av Nesbö är mitt råd att läsa böckerna om Harry Hole i första hand. Hela historien i Sonen känns lite för fantastisk

Inte så artigt kanske

Nu är jag så pass trött att jag faktiskt har återvänt till sängen. Inte så socialt men jag passar på att vila lite medan sambon och gäst är ute med hundarna. Jag hoppas att de är ute länge men det är nog inte så troligt för det är helt hopplöst att vara ute idag. Bara is överallt och igår körde sandbilen tre gånger genom byn och sandade hela vägen. I vanliga fall kör den max en gång och brukar bara sanda i kurvorna. Det känns väldigt tråkigt när det blir så tydligt hur lite jag orkar med nuförtiden. Jag vill orka vara social och fixa när vi har gäster men det går bara i några timmar och sedan är jag slut

Rent hem

Enda nackdelen med att få gäster som ska stanna några dagar är att det måste städas ordentligt. Eller så är det en fördel eftersom det blir städat. Räknar med  att jag kommer att tycka att det är drygt imorgon vid den här tiden. Jag orkar knappt umgås med människor några timmar så att ha folk här dygnet runt lär ta på krafterna. Det är bara att le och räkna ner tiden om det blir för jobbigt.