Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2015

Kliar mig frenetiskt i huvudet

Bild
Jag har inte fått huvudlöss utan istället är det så att jag fick en älgfluga ( hjortlusfluga ) på mig under promenaden på kvällen. Och min erfarenhet säger mig att om man ser en på sina kläder så har man minst en till i håret.

Det gick att bli ännu tröttare

Bild
Efter två timmars promenad så känner jag mig inte direkt piggare.En fördel med att vara trött är att även om jag hade velat så finns det inte en chans att jag skulle orka ta livet av mig. Skulle jag försöka ta en överdos skulle det bara sluta med att jag somnade och att gå ut i skogen och hänga mig är på tok för jobbigt. Så därför kommer jag att överleva även den här dagen. Utan tvekan är det så att jag längtar rätt mycket efter att få sova för evigt men då är det för evigt och än har jag saker att göra.

Trött

Bild
Fy så sliten jag blir när jag får min nattsömn förstörd. Nåväl det är bara att hålla igång så mycket som jag orkar och blir det för illa så får jag sova någon timme på dagen.

Fladdermöss som passerar för nära

Den här tiden föredrar jag att sova men allt går det inte att styra över. Därför gick det att se mig ute i trädgården för en liten stund sedan. Medan jag lufsade runt där svepte en fladdermus förbi. Jag gillar inte alls djur som passerar mig onödigt nära men hellre en fladdermus än en uggla. Ska ta och sova några timmar till strax. Lite känns det som om jag ägnar mig åt att stressa genom livet nu. Sambon säger åt mig att vila och ta det lugnt men det går inte. Jag vill hinna med allt jag tänkt mig och man vet aldrig hur många fler dagar man har kvar i livet

I denna stilla natt av Mari Jungstedt

Bild
Efter att ha legat död i runt en vecka hittas Henry Dahlström. Med tanke på Henrys livssituation är polisens första tanke att ett fyllegräl har urartat. Varför någon skulle mörda en alkoholist av någon annan anledning känns helt enkelt inte troligt. När kriminalkommisarie Anders Knutas sedan får reda på att Henry vann en stor summa pengar på trav strax innan sin död dyker plötsligt en anledning upp. Fanny kämpar på och försöker sköta sitt liv och större delen av tiden blir hon även tvingad att ta ansvar för sin mor som är alkoholist. Enda stället hon känner att hon kan få koppla av på är när hon är i stallet och där är hon så ofta som möjligt. En dag på väg hem från stallet försvinner hon och när hennes mor inser det ringer hon polisen. Läsvärd och fungerade bra som tidsfördriv men upplösningen hade jag gissat mig till

Börjar bli lite trött på ljudet

Bild
En av de närmaste grannarna håller på och byter panel på sitt hus och efter att ha hört ljudet som blir när man sliter ur brädor med spik från reglarna så börjar jag ledsna. Det är som det är och bara att stå ut men drygt är det att höra det hela tiden. Inte orkar jag hålla mig borta allt för många timmar heller för jag är för trött. Men ute på promenader så får mina öron vila.

Dagens lärdom del?

Bild
Om man kommer på den briljanta idén att använda ett manuellt objektiv som legat i en låda x antal år så är det bra att kolla att det inte är massa smuts på linserna innan man ger sig ut. Gör man inte det kan det bli ett fint grått dis över alla bilderna och det kan se ut så här. Nej det är inte någon av våra hundar på bilden utan det är en räv

Ätbart?

Bild
Nu vet jag att det här inte ser så aptitligt ut men i perioder är det här något som jag äter på smörgåsar. Jag äter det inte för att det är nyttigt utan jag äter det för att det är gott. Om man vill ha något gott och mättande på smörgås så är det här ett bra alternativ. Och det som röran består av är finhackad rödlök, tonfisk på burk och några msk ajvar relish.

Blöt om ryggen

Bild
Efter en promenad i regn och en dusch hamnade jag i soffan. Nu har mitt blöta hår gjort mig blöt på ryggen så jag borde ta och ta på mig en torr tröja men jag orkar inte. Istället skriver jag en fullständigt meningslöst blogginlägg som verkligen inte borde publiceras. Nu lär jag publicera det ändå och kanske roar det någon som får fundera över varför jag gör det.

Nä nu ger jag upp

Efter att ha läst halva boken Hur många gånger kan man döda en man? av Raymond Paredes-Ahlgren så ger jag upp. Boken handlar om Raymonds sökande efter sanningen om hans far Eduardo "Coco" Paredes som var en av Allendes närmaste män. Man får läsa om hur Pinochets statskupp i Chile och hur Coco med fler försökte försvara Presidentpalatset mot militärjuntan och vad som sedan hände med dem som stred mot militärjuntan. Efter statskuppen får man följa Raymond, hans mor och bror och hur de lyckas ta sig till Sverige. I vuxen ålder så börjar Raymond forska i vad som egentligen hände hans far. Jag trodde att det här var en bok som kunde passa mig. Mina kunskaper om det som hände i Chile är bristfälliga och jag tänkte att det var en bra idé att få lite mer kunskap om det hela. Jag hade en bekant för 10+ å sedan vars familj blev tvingad att fly från Chile och det bidrog till min vilja att förstå vad som hände. Den här boken fick mig att tänka på ett problem som diskuterades på en un

Än blommar den

Bild
Kan sammanfatta dagen i några punkter Ljungen blommar än. Jag är irriterad på vårdcentralen som inte har svarat på ett meddelande som jag skickade genom mina vårdkontakter i mån. Fundersam på om jag tänker läsa ut boken jag läser nu. Än så länge så känns den bara som någon form av hyllningstext till författarens far. Nu handlar boken om hans far och hans öde men bilden som ges känns lite för glorifierande.

Den du inte ser av Mari Jungstedt

Bild
Helena och Per är på Gotland för att vila upp sig några dagar och träffa Helenas barndomsvänner.De har fest en kväll och Helenas barndomsvänner är där med sina respektive. Kvällen är trevlig tills Pers avundsjuka visar sig. Han drar med sig Helena ut och ger henne en smäll i ansiktet och efter det är stämningen förstörd. Ett av paren stannar kvar till Per har gått och lagt sig och allt har blivit lugnt. Fast Per slog henne väljer ändå Helena att lägga sig bredvid Per. Dagen efter vaknar Helena tidigt och beslutar sig för att ta ut hunden på en promenad. Hon kommer aldrig hem efter promenaden utan hittas naken och död av en man ute på promenad. Det blir Anders Knutas, kriminalkommisarie som får i uppdrag att lösa mordet och det dröjer inte länge innan han får ytterligare mord att lösa. Får klassa det här som en okej bok. Jag ville veta vem mördaren var och historien är bra uppbyggd. Inte en bok jag kommer att minnas någon längre tid men en bra bok att läsa för läsandets skull.

I brist på något bättre att göra

Eller så var det kanske vettigt. I vanlig ordning så vet jag inte. Som bekant så hatar jag fortfarande facebook och tvivlar på att mina känslor någonsin kommer att ändra sig. Google+ är jag däremot inte lika negativ mot. Därför blev det så att jag skapade en profil för bloggen och den hittar man här . Om någon vet om någon bra grupp där om psykisk ohälsa, böcker eller något annat tar jag gärna emot tips. Jag satsar på att fortsätta hålla mig hyfsat anonym så jag kommer inte avslöja mer där än vad jag gör här

Hur korkade är människor?

Bild
Inte första gången jag funderar på det och det lär knappast bli sista. Det som är fullständigt logiskt för mig och självklart är bevisligen inte det för andra. Om jag beslutar mig för att jag vill gå en kurs så är det ett par punkter jag funderar kring Vad finns det för utbud? Vilken utbildning har kursledaren? Vilka meriter har kursledaren? Finns det någon som säger något bra/dåligt om kursledaren? Är det en prisvärd kurs? Tror jag att det är en kurs som passar mig? Tror jag att kursledaren kan lära mig något? Om jag då hittar en kurs och kursledaren inte presenterar någon information om sin utbildning på hemsidan, inte kan visa på några meriter överhuvudtaget och hemsidan mest är fylld med meningslösa floskler och några bilder från en kurs den tidigare har varit kursledare för. Så skulle det inte på något sätt locka mig att ge mina pengar till den personen och gå en kurs men bisarrt nog finns det folk som gör det. Varför i helvete tänker inte folk ett steg längre? Inte

Så är blodet borta

Och jag belönar mig i vanlig ordning med en cigg. Nu är jag inte naiv så jag räknar med att det kommer nytt blod som jag kommer att svära över. Om någon inte lyckats gissa även vad jag skriver om så handlar det om att jag har tvättat fönster. Nu brukar de bara få vara rena i några dagar. Efter det brukar de vara dekorerade med fågelblod och fjädrar.

Lite sur och irriterad

Bild
Men det är det inte så roligt att läsa om eller skriva om så det skippar jag. Ska lata mig en stund till och sedan ska jag ta itu med att fixa lite potatissallad

Inget att läsa

I brist på det så får jag blogga. Att blogga från mobilen gillar jag fortfarande inte men det går. Antar att jag inte gillar det för att det så lätt blir tok i texten och jag tycker att det är svårare att upptäcka det. Nu vet jag inte riktigt varför jag bryr mig om det men jag är inte logisk så ofta. Om man läser min blogg så gissar jag att man lätt får intrycket av att mitt mående växlar mycket. Så är det underligt nog inte utan jag har bara svårt att skriva hur jag mår. Enda gångerna jag skriver hur det är är när jag känner mig som om jag har gått i tusen bitar. Resten av tiden biter jag ihop och gör mitt yttersta för att allt ska verka bra. Det tar dock ordentligt på krafterna så det fungerar bara ett tag.

Ge mig godis

Bild
En bild på clematisen tidigt i morse. Nu har den börjat blomma. Sorten heter Margot koster om någon är nyfiken. I dag har jag en riktig trött dag, känner för att lata mig och trycka i mig en massa godis. Så lär det inte bli eftersom jag inte orkar ta mig till affären. Läste ut Pianostämmaren för några timmar sedan och även den var läsvärd. Jag gillar helt klart sättet Stefan Tegenfalk skriver på och bygger upp karaktärerna.

Skit också

Jag har varit så upptagen med min egen misär och hatande av livet att jag missat att boka blodprov. Enligt planeringen ska jag ta blodprov imorgon men det lär inte ske. Vet inte ens om jag tänker ta mig till endokrinologen om någon vecka och tänker jag inte det så är det onödigt med blodprov. Det enda som kommer ske på endokrinologen om jag åker dit är att jag blir vägd, de tar mitt blodtryck, pratar om fortsatt utredning och så blir läkaren med största sannolikhet nojig och överväger vårdintyg i vanlig ordning. Känns inte riktigt som om jag är allt för intresserad av att åka dit. Vid det här laget så känner jag själv igen hur det känns i kroppen när mitt kaliumvärde är för lågt och det är det inte nu utan jag gissar på att värdet ligger mellan 3,8 och 4,2. Så att ta blodprov för att få veta mitt värde känns onödigt

Så här känns livet

Bild
Och det illustrerar jag med en bild. Grumligt men det går att se några svarta streck. Och den förklaringen säger i stort sett inget. Jag funderar lite över när det är mest lämpligt att dö och vilket sätt som är bäst. Inte vettigt men det har jag aldrig påstått att jag är. Nackdelen med att ta livet av sig ute är att polisen kommer att kallas in för att leta efter mig och det är jävligt dumt om en massa poliser blir tvingade att göra det. Finns vettigare saker som polisen ska ägna sig åt. Tar jag livet av mig hemma blir det sambon som hittar mig och det blir inte heller bra. Svåra beslut med andra ord. (Ingen fara för mitt liv)

Jodå jag lever än

Bild
Jag är inte inlåst och har inte gjort något tokigt. Bara trött och less på allt så det är därför det blir dåligt med inlägg här

Jodå jag lever

Bild
har inte så mycket mer att skriva bara.

Sitter på altanen

Bild
Vilket knappast kan anses ovanligt eller chockerande. Latar mig efter en promenad och funderar lite. Det var dåligt med roliga motiv att fota så det fick bli en humla idag. Idag har jag en känsla i kroppen att jag har hunnit med allt och lite till som man bör hinna med under sitt liv. Nu finns det självklart en massa som jag ej har gjort men det är inte heller saker som jag har någon önskan att göra. Det är kanske så enkelt att en del människor ska leva tills de är 80+ och andra ska inte det.

Augusti

Nu är det här säkert ännu ett inlägg jag inte borde skriva men det skiter jag i. Min blogg=mina förvirrade tankar. Redan för några månader så beslutade jag mig för att hålla mig vid liv till Augusti. Anledningen är enkel, hade jag tagit livet av mig tidigare så skulle det ha blivit onödigt bökigt för min sambo. Även om jag är galen så försöker jag visa hänsyn i möjligaste mån. Nu är det då augusti och i min förvirrade värld så är det nu rätt godkänt att jag tar livet av mig. Jag tänker inte ta livet av mig idag så det är ingen fara på något sätt för mitt liv.

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins

Eftersom jag har läst så mycket positivt om Kvinnan på tåget så såg jag fram emot att läsa den. Varje dag tar Rachel tåget, de i hennes närhet tror att hon bara åker till jobbet precis som hon har gjort en längre tid. Sanningen är att Rachel förlorade jobbet på grund av sitt drickande för några månader sedan men hon kan inte med att berätta det för sin omgivning. Under sina tågresor tittar hon ut på husen som tåget passerar och det är särskilt ett hus hon tittar lite extra på. I det huset bor det ett ungt par och hon vänjer sig vid att se de båda och hittar på namn åt dem. En dag får hon veta att kvinnan i det unga paret har försvunnit och hon kan inte släppa det. Det här är en bok som man bara läser och sidorna virvlar förbi. Jag ville veta hur allt hängde ihop mycket tack vare att karaktärerna är intressanta och att det händer en hel del saker. Utan tvekan en bok jag kan rekommendera att läsa men det är nog inte en bok jag kommer att minnas någon längre tid. Kvinnan på tåget gå

Känner mig bakfull

Det är konstigt men med åldern så har jag börjat känna mig bakfull när jag är väldigt trött. Det hade inte varit konstigt om jag skulle ha druckit alkohol men det har jag inte gjort. Förstår inte alls varför det blir så men kanske är det min kropp som hämnas för all alkohol som jag hällde i mig när jag var yngre. Det tanken är inte så tilltalande för om kroppen hämnas så finns det rätt mycket min kropp lär hämnas

Lagom dos

Bild
Det låter nog som om jag inte tycker om mina föräldrar men så är det inte. Utan det handlar bara om att det blir stressigt och uppvarvat om vi umgås någon längre stund och det orkar jag helt enkelt inte med nu. Idag blev det en lagom stund att umgås (några timmar) och då är det rätt trevligt.

Får väl försöka bli lite glad och positiv

Bild
Jag har redan på känn att jag kommer att bli irriterad under dagen men ska försöka undvika det. Har några timmar på mig att försöka hitta en inre ro och får försöka komma ihåg att jag inte behöver träffa mina föräldrar så ofta. Jag har dammsugit och torkat golven och det får räcka. Orkar inte ta itu med att damma fast det behövs

Nu är jag slut

Bild
Stressen över att träffa läkare på öppenvården är inte att leka med. Jag har så svårt för alla tillfällen när jag inte har kontroll och så känner jag alltid på öppenvården. Jag vet aldrig i förväg om jag ska få vårdintyg på mig eller inte och jag gillar verkligen inte att någon annan har den makten över mig. Nu borde jag inte vara så nervös över att träffa läkaren på öppenvården för så länge som han inte pratar med min sambo så kan jag lura i honom vad som helst. Nu känner jag mest för att lägga mig i sängen och dra täcker över huvudet men jag borde städa. Det är dammigt och lite stökigt och imorgon kommer mina föräldrar. Jag tvivlar starkt på att jag kommer att orka städa för jag är helt enkelt för sliten

Lika meningslöst som alltid

Det gav lika mycket som det alltid brukar göra att träffa läkaren. Han tyckte att jag såg piggare ut vilket var min plan. Kom inte dit i enbart svarta kläder och hade sminkat mig. Han undrade vad jag tyckte om att jag hamnade på dårhuset senast vi träffades och jag förklarade att det var lika meningslöst som alltid. Och så fick jag veta att i fortsättningen måste jag åka 10 mil för att träffa en psykiater och det lär jag ju göra... Det enda positiva var att jag inte fick vårdintyg på mig. Så jag får fortsätta vara fri till jag gör något tokigt

Väntrum

Så sitter jag och väntar på att läkaren ska dyka upp. Har inte riktigt kommit på än vad jag ska säga men det går nog bra. Jag räknar inte med en resa till dårhuset och har inte packat något. Inte alls road av det här men bara att bita ihop och göra det bästa för att få läkaren att tro att jag är vettig

Säga något vettigt

Bild
Försöker komma på hur jag ska ljuga imorgon på ett lagom och trovärdigt sätt. Att vara ärlig på öppenvården är inte ett alternativ eftersom det med största sannolikhet bara leder till vårdintyg. Efter att ha fått prova på vårdintyg rätt många gånger nu och vara inlåst så känner jag inte för att göra det igen. Något vettigt och trovärdigt att säga borde jag lyckas komma på innan det är dags för mig att kliva in i läkarens rum imorgon.

dag

Bild
Bilden får fungera som ett bevis på att jag inte bara läser nya deckare och självbiografier. Det finns många fantastiska författare som yngre personer verkar missa. Den här boken är skriven av en av författarna som jag anser att man bör läsa minst en bok av. Kan man läsa böcker på språket de skrevs i så anser jag att det är vad man ska göra. En dålig översättning kan förstöra en bra bok. Boken jag läser är For whom the bell tolls av Hemingway och det är inte första boken som jag läser av honom. Senaste tiden har jag varit så pass trött att jag inte orkat läsa många sidor men så blir det ibland.

Så slänger vi på lite mer stress

Bild
Mina kära föräldrar har beslutat sig för att komma på besök. Jag är måttligt road av det men de tänker i alla fall inte sova här. Det innebär att jag känner mig lite mer stressad och nu är det ännu viktigare att jag inte får vårdintyg på mig. Skulle kännas lagom kul att bli tvingad att ringa mina föräldrar och berätta att jag ska till dårhuset och att det inte är någon idé att de kommer på besök. Jag har några dygn på mig att förbereda mig så att jag är vettig hos läkaren så det blir säkert bra...

Alla skriker

Bild
Det kan vara en bra sammanfattning av morgonen. Nu är det inga bybor som går runt och skriker för det hade varit för underligt utan det är bara fåglar som gapar i vanlig ordning. På morgonpromenaden cirklade en ormvråk runt och skrek och när jag kom hem promenerade de här runt och gapade utanför tomten.

Tankar

Bild
Gräset blev klippt och kameran fick komma ut. Insåg att det inte har blivit mycket bilder på senaste tiden, har till och med varit för trött för att fota. Någon gång ikväll dyker sambon upp så från och med imorgon blir det vettig mat igen. Jag funderar en del runt mitt liv och hur det blev så här och varför jag inte är villig att lägga tid och energi på att förändra det. Med mitt liv så syftar jag på mitt mående och mina självmordsförsök. Jag är van att slita häcken av mig för saker jag vill och därför känns det underligt att jag inte är villig att lägga energi på mitt mående. Det handlar inte om att jag inte tror att jag förtjänar att må bättre utan det handlar nog mer om att jag har slutat bry mig.

...

Idag var det svårt att skriva något vettigt eller mindre vettigt. Får ta och skylla på myggan som väckte mig runt fem. Innan jag hade fått död på den var jag klarvaken så jag klev upp. Jag borde ta och klippa klart gräsmattan, orkade inte ta hela igår så jag har en bit kvar. Frågan är bara om någon i byn skulle kunna ta illa upp av att jag gör det. Det är söndag och vår gräsklippare låter för jäkligt. Jag brukar aldrig tänka på vilken dag de närmaste grannarna klipper sina gräsmattor, någon gång borde jag kanske reflektera över om de gör det på söndagar. Enda ljuden som hörs nu i byn är någon bil som kör på vägen, en tupp som galer och svalor som skriker. Rätt tyst med andra ord.

Får man gå och lägga sig 19.30?

I mitt fall får nog svaret tyvärr blir nej även om jag gärna hade gjort det. Misstänker nämligen att en hund skulle väcka mig mitt i natten för att få gå ut och det är nog inte så trevligt. Sedan så måste jag ändå ta medicin runt 20.00 och det blir svårt om jag sover. Jag är så ruggigt trött och vill bara sova. Tanken var att jag skulle passa på och vila den här helgen men det går så där. Nåväl är jag vaken så kan jag titta på Medberoendets makt kl 20.00 på Kunskapskanalen

Belöning

Bild
Efter att ha roat mig med att klippa gräsmattan i över två timmar så kände jag att jag var värd glass och jordgubbar. Väldigt gott får jag lov att säga.

Hur fan kan det kännas för jobbigt att äta?

Igår kväll insåg jag att det enda jag ätit under hela dagen var 4 smörgåsar och en bit kaka. Anledningen till det var att jag var för trött för att laga något och sedan glömde jag bort det. Idag har jag haft inställningen att jag måste fixa något vettigt att äta men än har jag inte gjort det. Lite hungrig är jag men det känns helt enkelt för jobbigt att gå ner och leta i frysen, laga något och äta. Överväger att bara ta en smörgås fast jag egentligen inte vill ha det men något måste jag äta. Jag kan inte minnas att jag någonsin har känt att äta är en jobbig syssla. Anar att jag är tröttare än jag själv har tillåtit mig att känna

Nä den här boken kommer jag inte att läsa ut

Jag gav mig i kast med att läsa Ludenben och nej det var inte riktigt min stil. Boken är en självbiografi av Katarina som lider av/led av anorexi och bulimi. Det som gör att jag inte tar mig igenom hela är att den är så rörigt skriven att det är svårt att hänga med i hennes tankegångar och vad som sker. Jag kan förstå att andra kan uppskatta boken men det är för långt ifrån min stil för att jag ska kunna uppskatta den. Så efter att ha läst halva boken så slår jag nu ihop den

50%

Nästa vecka har jag att se fram emot ett besök på öppenvården. Hur det kommer att gå vet jag inte riktigt men det börjar kännas som om det alltid är 50% chans att mina läkarbesök slutar med vårdintyg oavsett vad jag säger. Nu är det nog inte riktigt så illa men det är så det känns. Det gör att jag känner mig lite lockad att dyka upp till mötet med en bibel i handen och läsa lite ur den och förklara att Kristus har tagit bort mina onda tankar. Det skulle helt enkelt vara rätt intressant att se hur läkaren skulle reagera på det. Som jag ser det finns det två sätt han skulle kunna reagera på. Ena sättet skulle vara att han skulle se det som positivt att jag inte längre har självmordstankar och jag skulle slippa öppenvården. Det andra sättet han skulle kunna reagera skulle vara lite mer negativt, han skulle nämligen kunna tolka mitt beteende som om jag var psykotisk och att få sprutor i häcken är ju inte så kul. Lutar helt enkelt åt att jag får försöka vara vettig på ett normalt sätt.

En gripande bok

Ibland blir det lite av en chansning när jag lånar någon bok och så var det i det här fallet. Jag var lite tveksam till om det verkligen var en bok jag skulle uppskatta men det blev ändå så att jag lånade Mysteriet mamma av Trude Lorentzen . I vuxen ålder beslutar sig Trude för att äntligen ta itu med att gå igenom lådorna med sin mors ägodelar. När Trude var 15år så valde hennes mor att ta livet av sig. Två år tidigare hade Trudes mor skött sitt jobb och aldrig vårdats inom psykiatrin. När hon sedan blir sjuk tror omgivningen att hon kommer att bli frisk igen och att allt ska bli som vanligt. Det här är en gripande bok om en dotters kärlek till sin mor och en vuxen människas försök att förstå hur en mor kan lämna sin dotter. Ska man läsa en bok om hur självmord påverkar de som blir kvar (i huvudsak barnet) så är det här rätt bok att läsa. 

Saker som nog bara händer på landet

När jag var ute och promenerade på en skogsbilväg så hörde jag att det kom en bil bakom mig så jag gick så långt ut som möjligt på vägen. När bilen var jämsides med mig stannade den och föraren som bor här i byn frågade mig om jag hade plockat några hjortron än. Svaret på den frågan blev ett nej. Nu hade jag kunnat utveckla mitt svar mer och förklarat att om jag hade tagit mig ut på myrarna så hade jag inte orkat ta ett steg till och helt enkelt fått stå still till någon kom och lyfte mig till fast mark. Ibland är det vettigare med ett kort svar och så fick det bli. Då visade han mig hur mycket som han hade plockat och frågade om jag ville smaka. För mig är det sådana här små händelser som är speciella för livet här. Det finns en nyfikenhet och öppenhet mot folket som bor här i byn och jag ser absolut charmen med det.

Regn och mer regn

Bild
Muntrar upp dagen med en bild från igår för nu faller regnet ordentligt. Kan inte direkt påstå att jag ser fram emot att strax ta en promenad. Riktigt jävla trött men i vanlig ordning går det att bota allt med kaffe. Livet rullar på och jag vet inte än hur jag ska göra

Vit ljung och en läst bok

Bild
Jag kunde inte låta bli att ta en bild på en en buske ljung som udda nog var vit. Jag har aldrig sett vit ljung tidigare men efter att ha googlat lite så är det tydligen så att ljungen ibland är vit. Under dagen så har jag även läst ut Box 21 av Roslund & Hellström. Huvudpersonen i boken är i vanlig ordning Ewert Grens och i den här boken kretsar berättelsen runt en kvinna som är offer för trafficking och en narkoman. En av dem hämnas på en person som har ansvaret för att deras liv har blivit som det är och för den andra leder en olycka till att personen avlider. Ewert Grens blir även tvingad att ta ställning till om det viktigaste är att skydda de levande från information eller om det är viktigast att låta de döda berätta sin historia. Inte den bästa boken jag läst av Roslund & Hellström men rätt intressant och spännande. Box 21 går att köpa på Adlibris

Vila

Jag hade hellre varit ute och klippt gräsmattan, inte för att det hade gått så bra men jag hatar att bli tvingad att vila. Nu är det inte någon person som tvingar mig till att vila utan det är min kropp. När jag har pressat mig för hårt i några dagar/veckor resulterar det alltid i att jag blir fruktansvärt yr. Jag blir så pass yr att det svartnar för ögonen om jag böjer mig ner eller reser mig upp från att ha suttit på huk. Inte allt för trevligt, jag misstänker att det är ena medicinen som gör att det blir så när jag är trött men säker är jag inte. Och eftersom läkarna bara hävdar att jag är deprimerad så lär jag aldrig få svar på varför det blir så. Efter någon/några timmars vila brukar det bli bättre så jag ska väl ta och läsa lite och ta det lugnt ett tag

Från 28,8 till 26,6

Rubriken syftar på mitt BMI och sakta men säkert så har min vikt och mitt bmi minskat. Nu hade det gått väldigt mycket fortare om jag inte skulle ha ätit onyttiga saker som kakor och godis men det kommer inte att ske. Mitt mål är inte på något sätt att se ut som ett skelett och leva på luft utan mitt mål är bara att komma under 25 i bmi. Jag tänker fortsätta äta allt som jag tycker är gott men inte alltid.

Kan identifiera mig med

Bild
en trasig fjäril idag. Inte för att jag kan flyga eller är särskilt vacker att titta på utan för att jag känner mig så jäkla sliten och trasig. Nu ser jag mest fram emot att tiden ska gå så att jag kan få gå och lägga mig och sova. Alltid lika behagligt att stänga ute världen och bara sova

Nycklar

Bild
Idag var inte mitt mål att hitta några nycklar men jag visste att det tidigare hade funnits en bunt var vi promenerade. Eftersom mitt mål inte var att fota nycklar så hade jag inga stövlar på mig utan tog joggingskor... Även om jag är väldigt nyfiken på vad det kan vara för sort så har jag gränser och jag hoppar inte ner i myrmark med joggingskor på fötterna. Så det fick bli bilder på avstånd istället. På vägen hem såg jag lite blommor i diket och de var lite lättare att fota. Min gissning är att de är Jungfru Marie nycklar. Om jag har fel så är det bara att rätta mig. Mina kunskaper när det gäller växter och insekter kan i bästa fall beskrivas som bristande. Men vad saker heter känns inte så viktigt är de vackra fotar jag dem och så är det bra med det.

I brist på nycklar fick det bli fjärilar

Bild
Jag tycker inte alltid att det är helt lätt att hitta orken att ta mig ut och då brukar jag försöka hitta på något mål utöver att ge djuren motion. Idag var det min tanke att jag skulle fota nycklar. Nej, jag har inte än blivit så rubbad att jag tänkte lägga mina nycklar i naturen och fota dem. Det hade varit för konstigt även för mig utan det var blommor som jag var ute efter. Eftersom jag absolut inte kan se skillnad på de olika typerna av nycklar så är det enklast att bara skriva nycklar. Det finns många olika sorter Jungfru Marie nycklar känner jag mig rätt säker på men sedan finns det Mossnycklar och en bunt andra. För inte så många dagar sedan så stod de i full blom men idag fanns det inte en enda kvar så det verkar som om de blommat över. Så istället roade jag mig med att fota fjärilar.

Horungen av Donya Wihbi och Ingrid Carlqvist

Horungen är Donyas självbiografiska bok om sitt liv. Hon föddes i Beirut och under sina första år var det hennes mor som jobbade och hennes far som festade upp pengarna. När Donya är 6 år har hennes mor tröttnat helt på att bli slagen av sin man och ser till att få en skilsmässa. Enda anledningen till att Donya får stanna hos sin mor efter skilsmässan är att fadern inte vill ta hand om henne. En del helger är det meningen att Donya ska tillbringa med sin far men istället lämnar han av henne till någon av sina bröder. När Donya är 8 år får hon veta att hon ska följa med sin far och hans nya fru på semester. I verkligheten så är det så att Donyas far med fru kidnappar Donya och åker till Sverige. Det är ett riktigt livsöde som man som läsare får ta del av. Jag blev förvånad över att de svenska myndigheterna inte ställde fler frågor. Jag antar att jag precis som de flesta tror att det är mer koll än vad det är. Det är en gripande och bra bok som är läsvärd.

Dagens irritation

Med tanke på hur ofta som jag blir irriterad borde jag väl skapa en etikett som heter dagens/veckans irritation. Men det är jag för lat för, kan också vara irriterande att vara lat. Det som irriterar mig idag är alla som går ut i tidningar/bloggar och förklarar hur bra livet kan bli efter att man har lidit av psykisk ohälsa. Nu kan man fråga sig hur ett sådant positivt budskap kan irritera mig och svaret på det är att det går utmärkt. Det jag irriterar mig på är självklart inte att människor efter lidande nu mår bättre. Utan det jag irriterar mig på är att förvånansvärt många missar att upplysa om att de i en del fall mest har varit hobbydeprimerade. Och det som de som har mått riktigt dåligt missar att berätta är vilka massiva insatser som har satts in för deras skull och vilket enormt arbete som de själva har gjort för att må bättre. I en del fall verkar det mest som om någon har knäppt med fingrarna och sedan har deras liv ordnat sig. Jag kan tycka att om man väljer att berätta sin