Allt oviktigt och viktigt

Minus 17 är kallt i min värld men vi har haft värre temperaturer de senaste dagarna så det var positivt med minus 17. Lite varmare blev det under dagen men inte mycket. Kylan sliter på mig och mitt humör.

Till min stora förvåning så ringde sambon och bokade tömning strax efter att jag skrev förra blogginlägget. Jag behövde inte ens tjata mer och det känns som ett under. En kort promenad ute i kylan bättrade även på mitt humör ytterligare.

En väldigt inspirerande rubrik om man frågar mig. Den här dagen går i den stilen, det som kan gå fel går fel. När jag skulle tömma tvättmaskinen i morse blev jag blöt om fötterna. Min teori om det är att sambon borde ha gjort som jag sa åt honom för några veckor sedan nämligen att beställa avloppstömning.

För någon vecka sedan passerade en bil mig när jag var ute på promenad. Föraren var en gråhårig kvinna som vinkade ordentligt och log mot mig.

och det kommer det att vara länge till fast jag redan är trött på kylan.

Så min tystnad beror inte på att jag har blivit kidnappad. Hade jag blivit det hade jag kanske haft något spännande att skriva om det äventyret. Logiskt så tror jag nog att utomjordingar om de nu finns skulle välja någon mer spännande människa att kidnappa än mig.

Jag behöver sol och fina dagar nu för det här gråa drar ner mig. Inte ens kaffe och kaka hjälper och då är det illa. Det är även för mycket tråkiga saker i mitt liv som inte direkt bättrar på mitt humör.

Är att förvirra mig själv fullständigt när jag är trött. När jag var ute på en promenad på dagen såg jag tydliga fotspår i snön. Inte så mycket folk som är ute och rör sig här så fotspår syns.

Beskriver de senaste dagarna på ett bra sätt och det känns mest som om jag lever i en dimma. Jag är så jäkla trött men ändå har mina dagar startat strax efter fem. Fick jag önska så skulle jag vilja rulla ihop mig till en boll och sova i minst ett dygn.

Rådjuret låg fint och vilade i snön tills jag tog upp kameran. Den låg kvar när jag bara stod och tittade på den men vara med på bild ville den inte. I dag kom det ett paket från apoteket med mina mediciner och d-vitamin som jag beställde.Jag måste ta och kontakta vc snart och be om nya recept för när de ökade på min ena medicin så fick jag inget nytt recept och medicinen tar slut fortare när jag ska ta två tabletter per dag istället för en.

Tiden tickar på och det är nu mer än en timme sedan jag klev upp men jag känner mig som i en dvala. Jag hade gärna fått sova minst en timme längre men än har jag inte lärt mig att styra över när jag vaknar. När jag klev upp var det ett rådjur i trädgården som kalasade på fågelfrön på marken.

Varje måndag väger jag mig och det är inte alltid så kul. Under julen gick jag upp i vikt precis som jag räknat med och min plan var att vara tillbaka på min vanliga vikt till slutet av januari. I dag kunde jag konstatera att jag har några hekto kvar att bli av med för att lyckas med det.

Kylan irriterar mig även i dag för det är för kallt för att kunna ta ordentliga promenader. Nu på dagen gick det att gå 3 km och det var en bra bit längre än vi kom i morse när det var kallare. 3 km är långt ifrån en vettig promenad men det går inte att göra något åt det.

Det tog mig en timme att komma fram till den slutsatsen och göra något åt det. Nu brinner det i kaminen så snart blir det nog lite drägligare inne. Temperaturen ute klarar jag inte av att göra något åt så det blir att dra på extra kläder när jag ska ut igen

Jag tog med mig kameran ut i dag och kameran som följde med i dag är min nyaste. Den kameran har jag snart haft i ett och ett halvt år men eftersom den är nyare än min andra så får den bara följa med ut i fint väder. Smart att vara lite mer rädd om en kamera.

Senaste gången som jag var på vc och satt i väntrummet såg jag att det fanns en kartong med donationskort. Jag tog ett och lade i min ficka. I går hittade jag den och tänkte ta och fylla i den i dag.

Och det är ju inte så kul men ärligt talat har jag svårare för bloggar fyllda med meningslösa meme. Det är något som jag har svårt för.

Det är en dag när allt är fel och hela världen är emot mig. Nu vet jag att det inte är så illa i verkligheten men ibland är allt skit. Jag tittar ut på snön som faller och givetvis gör den det bara för att irritera mig.

Det här är en liten by så när det dyker upp någon okänd är det svårt att missa det. Jag trodde att personen bara var här på besök över julen men i går såg jag honom igen. Hans mor bor i byn och jag gissar att han är runt 20.

Bortsett från cigg, kaffe och socker så har jag skapat ett nytt beroende och det är att håll koll på hur långa promenader som jag tar. I dag började min aktivitetsklocka att bråka och av någon anledning så loggades bara en kort del av min promenad.

Det känns mörkt och lite trist nu när ingen adventsljusstake lyser upp längre. Jag förväntar mig att solen gör sitt jobb de närmaste dagarna och lyser upp i det gråa.

Det verkar som de flesta i byn redan har plockat bort adventsljusstakar så vi blir väl en av de sista i år igen. Så har det varit de flesta åren så jag får se det som en tradition. Jag är väldigt glad över att jag aldrig plockade fram mycket pynt innan jul för det hade jag inte orkat städa bort nu.

Jag lär fortsätta äta skumtomtar i ytterligare någon dag för de var billiga så det råkade bli ett par påsar som hoppade ner i korgen i affären. Det var något som jag hade tänkt skriva men nu var det tomt i huvudet så jag får göra ett nytt försök när jag minns.

Det känns som om jag kommer att få frispel snart för det känns som om jag har en nål som sticker mig i magen. Jag har inte hittat något i tröjan och jag känner inget på min hud.

Den kombinationen är inte den bästa men eftersom jag inte känner för att välja bort någon av dem så får det fungera ändå. Jag borde sätta mig och läsa ut en bok som jag har ca 50 sidor kvar i men den är så jäkla seg att det inte är ett dugg lockande.

Jag ser mig omkring och ser en massa saker som jag borde ta itu med. Jag sitter dock kvar och gör inte en ansats över huvud taget till att resa mig

Jag fick veta i dag att läkaren som har haft hand om mig på vc kommer att vara bort några månader. Det känns lite sådär eftersom risken är att jag kommer att få ett stolpskott som läkare igen. Jag orkar inte börja kriga från noll igen för att få vettig vård och ett vettigt bemötande.

I dag har jag att se fram emot att skotta och det misstänker jag att större delen av dagen kommer att ägnas åt. Det har kommit mycket snö under natten och det fylls på hela tiden. Att skotta är inte direkt en favorit syssla men det är bra motion.

Nu verkar det som om motorn i objektivet jag använder mest snart tänker ge upp helt. Motorn har bråkat en längre tid men brukar vakna till liv efter ett tag men nu har det blivit ännu sämre. Det fungerar att fota manuellt med den men att hinna ställa in skärpan på flygande fåglar och liknande hinner jag inte.

Och så här har mina dagar sett ut vaknar äter och tar ut djur kommer hem  somnar vaknar äter och tar ut djur kommer hem somnar äter och tar ut djur kommer hem  somnar vaknar tar ut djur och går och lägger mig

Jag loggade in och kollade min journal igen och nu fanns det en anteckning från öppenpsyk. Av det jag kan tyda så har de tagit upp mitt fall på en konferens ännu en gång. Det jag däremot inte kan tyda är en mening under bedömning.

Så var det ett nytt år och så blir det här mitt första inlägg det här året. Jag borde nog ha haft något vettigt att delge läsare men icke.