Allt oviktigt och viktigt

Dagarna rullar på utan några större överraskningar och jag är galet trött hela tiden. Om jag inte somnar på dagen så är det en ovanlig händelse

Ett inlägg utan gnäll. I går kunde jag plocka lite egna tomater. Den röda sorten är det bättre fart på än de gula tomaterna. Tur jag sådde två olika sorter i våras. Lite jordgubbar gick det att plocka i dag och jordgubbar är sommar.

Kanske går att släta över det lite med en bild på en sädesärla. Vi hade en värdelös vinter och den här sommaren är också värdelös. I natt var det två plus och det mår inte mina odlingar bra av. Jag blev väckt av en fågel som flög in i sovrumsfönstret. En massa jordgubbar ruttnar bara bort för det är kallt och regnar jämt. Det blir inga äpplen i år. Jag har fortfarande inte fått kallelse till årskoll på vc eller kallelse till psyk. Jag är gnällig

Det är inte någon hemlighet att jag aldrig har velat ha barn och aldrig kommer att skaffa några. Jag ser det som mer roligt att titta på svalornas ungar än människobebisar. En ladusvala. Rätt roligt att titta på när den sitter och viftar med vingarna och tigger. Nu var det inte riktigt det som det här blogginlägget skulle handla om utan det skulle handla om människors avkomma.

Bara dagar som man gör bäst i att halvsova sig igenom så att de tar slut

De som står för det irriterande fenomenet är aldrig folk som bor här. Oftast är det gäster till någon som har semesterhus här och deras högsta önskan verkar vara att bli överkörda.

Det har varit så vansinnigt tråkigt väder. Kallt och ett evigt regnande så jacka inte ens hinner torka innan det är dags att gå ut igen. Några timmar orkade jag vara ute och göra lite nytta men sedan tog orken slut.

Att vänta på människor är aldrig någon höjdare och det är vad jag ägnat mig åt i dag. En i byn skulle komma förbi och hämta en sak men han har inte synts till. Det känns som om hoppet snart är slut för att han kommer att dyka upp i dag.

Det finns minst en tornfalk i den här bilden. Det brukar vara minst en par tornfalkar som har ungar här i byn och så är det även i år. Nu har ungarna börjat ta små flygturer och jag har försökt fota dem många gånger. Nu vill de inte bli fotade utan visar sig bara när jag har helt olämpligt objektiv för att fota fåglar.

Jag har gjort för mycket i några veckor nu och jag vet att det inte fungerar i längden. När jag pressar mig under en tid så tar det plötsligt stopp.

Humöret ligger på minus och det blev inte bättre av att dagen började med en promenad i regn och fem grader. Inte riktigt vad jag skulle kalla för sommar. Öppenpsyk har jag inte hört något från så det lär ta ytterligare några månader innan min utredning kan fortsätta.

Och istället för värme så kom regnet.