Allt oviktigt och viktigt

 Jag passar på att önska god jul till alla som hamnar här. I år har jag inte skapat något julkort så därför finns det ingen bild. Julen firar jag som jag brukar nämligen med att glo på tv och äta onyttigt

 Jag har ingen aning om min trötthet hänger ihop med infektionen, penicillin eller något annat men trött är jag. Gissar att jag sover runt 10 timmar per dygn men är lika trött ändå. Känns så fånigt att bli slut av korta promenader men så är det. Jag hoppas att det här vänder snart för trötthet kan vara handikappande. En som inte klagar på min trötthet är hunden för hon tycker att det är utmärkt att ta det lugnt när det hela tiden är kallare än minus 10.

 Min mobil har under åren utvecklat sig, inte på ett sätt som är så bra. Första delen av utvecklingen gick ut på att den inte alltid berättade när jag fick ett sms/mms. Det kände jag att jag kunde leva med.

 Vi fick aldrig skorstenen åtgärdad för det blev för kallt för att det skulle kunna gå att fixa den. Det går att elda så det är inga problem och skorstenen blir åtgärdad i vår istället. Om jag skulle vara smart så skulle jag elda nu men jag drar på det av någon anledning. Om jag inte eldar kommer det att bli väldigt kallt om en stund.

 Det har varit problem med vår skorsten under rätt lång tid. Att få tag på en murare har varit ett stort problem vilket gör att det först ska komma en nästa vecka, den som lever får se om någon dyker upp. Medan skorstenen åtgärdas kommer det givetvis inte att gå att elda och det ser jag som ett stort problem.Det är inte ovanligt att vi har 18-19 grader inne och det är inget stort problem eftersom det åtgärdas genom att slänga in lite ved i kaminen.

 Jag sitter i soffan med hund bredvid mig och dator i knät. Att reservera lite böcker på biblioteket får nog kvala in som det vettigaste jag gjort i dag. I vanlig ordning finns det saker som jag borde göra istället för att sitta här men det verkar som om jag har fastnat.

 Blä så trött jag blir när banken kommer på något nytt smart. Nu är det garanterat inte bara min bank för informationen finns på bank id:s hemsida . Det hela handlar om att det ska tillkomma ytterligare en säkerhetsspärr när man vill aktivera/uppdatera ett mobilt bankid.

 För min del så ser jag 90% av tiden presenter som något av ondo. Jag vet att människor i de flesta fall har tänkt till och ger mig något som de tror att jag vill ha. Problemet är bara att personerna oftast inte har lyssnat på mig när jag säger vad jag behöver eller vill ha. Det har gjort att jag istället säger att jag inte vill ha något eller att det räcker med en påse godis.

 På väg hem nu och sitter på bussen. Jag trodde som sagt att det skulle vara färre a-lagare när man måste visa biljett. Det verkar inte stämma. Det var inga när jag åkte men med den här resan jämnar det ut sig. Givetvis är det synd om dem men attbehöva fundera på om någon av dem kommer spy under resan är inte så trevligt

 Jag kom till mitt slutmål för resan och har varit här några dygn nu. Jag sitter här med en mugg med kaffe och försöker vakna. Här sover jag i stort sett aldrig riktigt bra så jag går mest runt i en trött dimma och försöker göra nytta. Några dygn till här blir det och sedan hem till mitt lugn igen

 Ännu en gång hade jag kunnat lägga till. Lite mer än en timme är avverkad så halva bussfärden i stort sett. Sedan blir det i vanlig ordning tåg och efter det buss igen. Måttligt roande. Det enda positiva är att det är färre som verkar åka buss nu när man går på i fram igen på bussen. Att ha a-lagare som sitter och flåsar i nacken på en är inget som jag uppskattar och de verkar inte åka när man måste ha biljett. 

 Det är ingen hemlighet att jag verkligen ogillar en familj här i byn. Om de hade uppfört sig som normalbegåvade människor och visat hänsyn så hade jag inte haft några problem med dem. Den dagen när de uppför sig vettigt kommer aldrig att komma och det är därför ytterst få vill ha något med dem att göra.

 Det drar ihop sig till älgjakt och jag känner mig redan trött på alla som invaderar byn och skogen. Jag hade gärna hoppat fram två veckor men det går som bekant inte. I år känner jag inte heller för att vara social men det går inte att rusa förbi folk som börjar tala till mig.

 I morse träffade jag på en här i byn, precis som många andra här så har han två hus. Ett hus i byn och ett i skogen. Senaste tiden så hade han mest bott i huset i skogen och berättade att han vid ett par tillfällen träffat på björn och även haft björn på gårdsplanen.

  Rådjuren är ovanligt nervösa och tar till flykten så fort de ser en. Lite tråkigt är det att mest se dem på långt håll när de springer i full fart. I dag var första dagen på länge som en kamera fick följa med och anledningen till det var att det faktiskt inte regnade i morse. Så jäkla skönt att slippa vara ute och gå i regn. Det är inte så många ställen som det går att gå på nu för det är översvämmat lite överallt, jag bävar lite för hur mycket värre det kommer att bli när det kommer mer regn.

 Tror att vi är inne på dygn sex nu med i stort sett oavbrutet regnande. I morse kunde jag konstatera att nivån i ån är i stort sett som den brukar vara vid vårfloden. Det blir inte mycket gjort i det här vädret. Jag har sett alla avsnitt i serien Scott & Bailey och det är lite sorgligt för jag gillade serien.

 Nu har det regnat oavbrutet i över ett dygn och det ska fortsätta i några dygn till. Att bara sitta inne blir jag rastlös av men jag känner inte för att vara ute mer än jag är.

  En del saker är för privata och jag tror aldrig att jag kommer att skriva något om det. I slutet av förra året blev det ett par tråkiga/tragiska händelser i mitt liv. En av dem var att jag blev tvingad att avliva min hund.

 Jag har sålt kameran som jag har använt mest de senaste åren. Lite sorgligt känns det att skicka iväg den men jag vet att det är rätt beslut. Jag är inte kameralös utan jag har en kompaktkamera och en lynnig systemkamera kvar. Lynnigheten yttrar sig i att kameran inte alltid har lust att ta någon bild eller gå igång. Att jag har sålt min kamera kommer sig av att jag vill ha en bättre kamera och för att ha råd med det måste jag sälja en massa saker.

  Det är nog dags för mig att bli lite bättre på att blogga igen. Inte för att mitt liv plötsligt har blivit spännande eller för att jag har något viktigt att delge världen utan bara för att jag känner för det. Det svåra är alltid att komma igång med något när man inte har gjort det på ett tag.

 Så fort man vet att man ska åka utomlands ska man ladda ner covidbeviset oavsett vad myndigheter anser om det. Om det då visar sig att något är fel i covidbeviset så hinner det förhoppningsvis åtgärdas innan man själv blir uppäten av stress. Att åtgärda fel går nämligen inte fort och det är inte smidigt att åtgärda.

 Än fladdrar fjärilar runt 

  Lite lingon blev plockade i går och lite mer i dag. Det är smidigt när det går att plocka lite när man ändå är ute på promenad. Det lär inte bli några större mängder plockade i år för jag har ingen lust men det slutar nog med att vi får ihop en årsförbrukning i alla fall

 Jag var inte redo att ta avsked av sommaren men sommaren har nog redan tagit avsked av mig. 

  Jag känner för att gömma mig så pass bra att ingen kan hitta mig. Ingen kan ringa mig och jag behöver inte ordna med något alls. Det känns som något underbart just nu. Men det kan jag inte göra utan jag får fortsätta fixa med allt och ha koll på allt fast orken tryter ordentligt.

  Med hösten kommer färger

 När flockar med tranor börjar passera på sin färd till varmare platser är det ett tecken på att sommaren är på väg bort. Det var en liten flock som passerade i dag. Räknar med att större flockar kommer under de närmaste veckorna. Det är en upplevelse att titta upp och höra stora mängder tranor som flyger förbi.

  Nu kan jag inte direkt gömma mig bakom ett träd men annars så känner jag nog som ekorren. Det har varit lite för lång tid nu som jag måste vara social. Gästen åkte igår och det måste jag säga var skönt. Han är inte otrevlig men jag tycker alltid det är lite jobbigt med gäster som stannar ett par dygn.

 Hyfsat städat så nu tänker jag inte anstränga mig mera. Om någon timme borde en släkting till min sambo dyka upp så lite mer städat än normalt var nödvändigt. Jag misstänker att det kommer att bli lagom kul med gästen. Han gillar inte mig så mycket och jag har inte direkt någon åsikt om honom.

  På våren längtar jag efter att se de första ladusvalorna för då vet man att sommaren är bakom hörnet. Under sommaren svär jag mest över dem och är oftast nära hjärtattack många gånger. Svalorna gillar nämligen att flyga nära mig. Beror säkert på att myggen gillar mig och håller sig nära.

  Borta en vecka, hemma en vecka med gäst, en vecka utan gäster och sedan kommer det folk igen. Det är en bra beskrivning av veckor som varit och veckor som kommer. Nu låter jag nog som en extremt osocial människa, så osocial är jag inte men jag tycker alltid det är lite jobbigt att ha gäster dygnet runt i flera dagar.

 Och det har jag varit i några dagar. Jag är trött och glor på OS vilket är en bra syssla. I trädgården är det fullt med blommor och det gör mig gladare.

 Att boka hemresa känns alltid lika trevligt. Nu blir jag inte direkt plågad av att vara här men det är alltid saker jag måste ta itu med/styra upp och det blir tröttsamt.

 I går tillbringade jag en bunt timmar på buss och tåg, det var sådär. På bussen var det svalt och skönt så det gick bra. Tåget däremot inte lika behagligt. Det verkar som om sj har grävt fram sina äldsta tåg och tycker att det är lämpligt att de alltid går sträckan som jag brukar åka.

 Åskan lyser upp lite då och då och resten av tiden hörs ett muller. Inte så begåvat att titta på tv och ha datorn igång för det kan bli dyrt men jag är inte alltid begåvad. Min hjärna har nog tagit semester och det är nog lika bra. Jag är trött och sliten och varje gång som jag tror att nu blir det lugnt ett tag så händer det något nytt. Det jag skulle behöva är fullständig lugn och ro en vecka men det är en utopi som jag aldrig verkar få uppleva.

  Personen jag skrev om i förra inlägget klarade sig inte. Det är sorgligt och ibland förstår jag inte varför en del dör och en del överlever. Lite orättvist känns det när en person som levt hälsosamt inte klarar sig medan en annan här i byn som levde extremt ohälsosamt klarade sig. Ibland är det svårt att inte tänka att vår tid är utstakad och att det inte går att påverka det nämnvärt. Jag verkar överleva allt eller bli återupplivad och andra som värdesätter livet går det åt helvete för.

  En person som jag tycker bra om här i byn fick en hjärnblödning för ca en vecka sedan. Hon transporterades till akademiska och blev opererad. Om hon kommer att klara sig är fortfarande osäkert och jag hoppas verkligen att hon gör det.

 Det är inte roligt att vara ute nu. Regn och värme har gjort att det finns galna mängder mygg och knott. Att ta promenader i skogen är inte att tänka på om jag inte skulle drapera mig i myggnät och då blir det svårt att gå. Att ha moln av knott runt sig är inte trevligt och jag blir galen av det. Promenaderna består av att jag viftar frenetiskt runt mig men det hjälper föga. Svalorna äter nog så många som det går och utan dem hade det antagligen varit ännu värre

  Finns inte direkt något att rapportera. Jag sliter på med allt som måste göras och sedan sover jag. Det är precis så spännande som det låter. I år har jag fotat extremt lite och det verkar inte bli någon ändring på det

  Jag försöker telepatiskt skicka budskapet att jag vill ha mat till min sambo men det går inte så bra. Det bästa hade varit om jag skulle lyckas plantera tanken att det är dags att börja med middagen men det verkar inte fungera heller. Då återstår det bara att säga att jag tycker att han ska börja med middagen eller att jag tar och förflyttar mig till köket och fixar mat.

 Det är tiden jag har kvar av min tågresa. Blir tåget försenat lär jag bli tvingad att springa till bussen och det skulle inte roa mig. Väldigt skönt att vara på väg hem igen till lugnet. Slippa bli väckt av skällande hund eller basdunket från musik. Nu finns risken att jag blir väckt av skällande hund hemma men det har inte hänt många gånger och då får jag skylla mig själv som bor med hund. Skillnad på egen hund och grannars hund. Hade önskat att resvägen skulle vara kortare eller gå fortare men det är inget som jag kan påverka.

 Det går att säga att jag drog på det i det längsta. Jag har nämligen inte någon större lust att åka till staden men i morgon åker jag ändå. Det finns en del saker att styra upp och ta itu med och det envisas med att hamna på mina axlar.

 Inte första gången jag misstar mig och garanterat inte sista. Jag pratade lite med en som har ett semesterhus här i byn. Det är en person som jag brukar byta några ord med när den är här. Jag har uppfattat personen som lite udda men vettig.

 Inte mycket dock men man får vara glad för det lilla ibland Vitsippor blommar och älven har i vanlig ordning svämmat över. Vårfloden brukar vara lite tidigare men i år verkar det mesta vara lite sent

 När lim torkar går saker sönder på nytt. I det här fallet så är det jag som börjar gå sönder. Jag har ägnat ett par timmar åt att gråta och nu sitter jag på altanen med ett glas vodka. Sprit gör inget bättre men sämre blir det inte heller. Jag är bara så fullständigt slutkörd och inget ändrar på det. Det enda jag hoppas på nu är att kunna somna om en stund

 Det spelar ingen roll hur vansinnigt många bilder jag har på mosippor. Jag fortsätter att fota dem ändå för att de helt enkelt alltid blir vackra på bild.

  Lite känns det som om jag har vänt ryggen åt den här bloggen. Jag har funderat på att låta den självdö men jag vet att jag har nytta av att spy ur mig ibland. Nu gör jag inte det i någon större utsträckning enbart för att jag är så pass slutkörd.

 Jag träffade på en annan hundägare på morgonpromenaden och vi pratade en bra stund. Nu var det mest jag som gnällde av mig men så blir det ibland. Jag har varit och är fortfarande utsatt för en hel del stress rörande min familj.

 Min phablet, stor mobil börjar ledsna på livet. Jag använder den inte som mobil och har inte gjort det på några år. Det jag använder den till är att surfa och läsa e-böcker. Använder den helt enkelt som en liten surfplatta.

 Storspovarna har kommit. En suddig bild får bli beviset på det. Jag är fortfarande slut i huvudet och orkar inte ta mig för mycket. Det blir inte heller bättre när jag med jämna mellanrum måste agera hjälp för allt möjligt. I går fick jag ägna tre timmar i telefon åt att guida en person hur man gör lite saker på nätet.

 blir till veckor Veckorna blir till månader Månaderna blir till år

 Eller som vettiga människor säger tussilago.  Min hjärna är och förblir rätt ologisk. Det är mycket saker som jag ska hålla koll på och komma ihåg vilket gör att hjärnan är trött. Jag har knappt läst något den senaste tiden och det enda jag egentligen gör är att slösurfa och glo på tv. Det gör mig irriterad på mig själv eftersom jag slösar tid på inget. Jag borde acceptera att det är så här nu och att jag på sikt lär kunna släppa kollen på allt och då kommer jag att ha mer tid och ork för vettiga saker.

 

 Det märks även här i byn att folk är lite trötta på att inte träffa så mycket folk. Det yttrar sig i att man pratar mer när man möter folk och ibland går det lite till överdrift. Så blev det i morse. Vi gav oss ut på promenad och tanken var att gå några km i vanlig ordning.

  Nu hade jag kunna hävda att det beror på att jag gör vettigare saker men det är en lögn. Det vettigaste som jag har gjort under den senaste veckan är nog att så lite tomatfrön. Ovanligt sent för att vara jag men ingen större mening med att så frön tidigare när jag visste att jag skulle vara borta närmare en vecka. Att så frön tar inte så lång tid så vad jag har gjort i en veckas tid vet jag inte riktigt. Inget vettigt är jag säker på i alla fall.

 Så här såg det ut för några dagar sedan. Och så här var det i morse. Jag ser charmen med ordentliga skillnader men snö är alltid onödigt på våren

 I går kom jag, sambon och hund hem efter att ha tillbringat/firat påsk i staden. Det är alltid lika skönt att komma hem till lugnet igen när jag varit borta ett par dagar. Det var en del som hade vaknat i trädgården medan vi var borta och nu går det att beundra lite krokus. Mest glädjande var att rådjuren inte hade bitit av tulpanerna som börjat komma upp några cm. I dag ska det faktiskt bli kul att spana lite och se om några spovar har kommit än. Jag är nog ganska lättroad men det är kul att följa skiftningarna under året genom djuren som kommer och sedan flyttar

 Jag hade migränkänning igår så dagen blev som den blev. Under många år tog jag en receptfri migränmedicin som fungerade bra. Den medicinen är inte längre receptfri så jag bad läkaren skriva ut någon migränmedicin sist jag var till vårdcentralen. Hon skrev ut en annan medicin och den fungerar inte alls lika bra.

  I dag är det en månad sedan som jag köpte mina första aktier. Eftersom alla är otroligt intresserade av hur det går för mina aktier så tänkte jag berätta. Jag köpte aktier för 2000kr, lite pengar för en del desto mer för mig. Det tar mig flera månader att spara ihop 2000kr men jag kände ändå att jag var villig att riskera den summan.

 Lite speciellt att se skator försöka flyga åt ett håll och ge upp och vända och svepas med av vinden. Det blåser rätt mycket här så någon större lust att vara ute om det inte är nödvändigt känner jag inte. Så länge väggarna och taket finns kvar får det blåsa för mig. Nu vill jag inte heller att något träd blåser ner och landar på huset för det skulle vara mindre bra.

 Kameran fick följa med ut så jag kan visa en bild. Det här är ett vårtecken för mig.  Det var två sångsvanar men bara en fastnade på bild. Jag tyckte lite synd om dem när de kom fram till älven. Misstänker att de hade räknat med öppet vatten men det är det inte än. De landade på isen och promenerade runt och lät

 Det brukar vara ytterst lite variation när det kommer till vad jag ska betala eller få tillbaka. Antingen så får jag ett par hundra eller så ska jag betala det. Eftersom variationen är så liten så loggade jag först in igår för att se hur det ser ut. Min första tanke var att det måste vara något fel för jag ska tydligen få tillbaka strax över 2000 kr.

 Världen blev vit igen och det hade jag räknat med. Hellre några dm snö i mars än i maj. Jag hoppas att snöskottningen igår blir den sista för den här vintern. Våren får gärna komma nu och ta bort snön. Lite saknar jag att ha med bilder i bloggen men eftersom jag knappt har fotat något så finns det inga bilder att visa. Får se om jag på sikt får tillbaka lusten att fota

 Eller bli mer och mer galen. I Sverige så kan det absolut vara lite bökigt ibland att kontakta myndigheter men det är inget i jämförelse med att kontakta myndigheter utomlands. Ännu mer underhållande är det när man inte talar språket i landet.

 Ibland dyker det upp ologiska tankar i mitt huvud och oftast inser jag hur ologiska de är. En sådan tanke dök upp när jag i morse gick förbi ett hus. Nu passerar jag hus ganska ofta så det är inte underligt men i dag så kom det ut en person från huset och det var inte personen som bor där. Det i sig är inte så konstigt men min slutsats av det var milt uttryckt underlig.

 Rubriken speglar nog min fantasi i dag. Jag har hunnit konstatera att jag nog inte kommer att bli rik på aktier (eller på något annat). Att köpa några aktier är något som jag funderat på i många år och för 1½ vecka sedan gjorde jag det.

 Jag lade ut några auktioner på tradera för någon vecka sedan. Inget dyrt men saker det är skönt att bli av med. En del blev sålt och tre köpare var duktiga och betalade fort så jag kunde skicka iväg sakerna. Jag brukar alltid dra till mig hopplösa köpare så jag blev glad att det gick så smidigt.

  Konstigt hur ett ord kan beskriva saker så bra. Jag har helt enkelt för mycket i mitt liv att hålla koll på och försöka styra upp. Det tar mer energi än jag egentligen har så jag har inte ork för bloggen. Sedan börjar min hjärna vittra sönder och då får jag svårt att hitta ord och ens komma ihåg hur man stavar de enklaste orden. Nu fastnade jag på ordet stavar och funderar på om det verkligen är rätt. Lite tveksam på hur min hjärna kommer fungera om jag fortsätter att vara under den här pressen några veckor till. Risken är nog att det slutar med att jag sitter och dunkar mitt huvud i en vägg och inte vet var jag är

 Det känns att det har varit för mycket i några månader nu. Rent krasst så är jag imponerad av mig själv att jag orkat med så pass mycket som jag ändå har gjort. Om jag hade kunnat se ett slut på allt så hade det varit lättare men jag vet inte när jag kommer att kunna andas ut på riktigt.

 Släkten väljer man inte utan man får ta dem som de är. De positiva och negativa delarna får man se genom åren och välja att acceptera människorna för hur de är eller säga upp kontakten. Jag har valt att inte säga upp kontakten.

 Det behövs lite färg i världen nu. I dag tror jag faktiskt att vägen i byn kommer att bli sandad för det är ruggigt halt. Det värsta är att när det blir plusgrader här finns det inte många ställen att gå. Att pulsa i blötsnö i skogen lockar inte och att halka runt på kompakt is på vägen lockar inte heller.

 Jag träffade på en här i byn för någon dag sedan som kommenterade att han inte hade sett mig på ett tag. Eftersom det inte är någon hemlighet var jag varit och varför så berättade jag. När jag sade anledningen till min frånvaro så sa han att han hade hört det från någon.

 Vinter kan vara trevligt men när det är minus 25 varje morgon så är det inte så kul. Det är fortfarande skönt att vara hemma men jag har lite svårt att släppa allt som behöver göras i staden. Att förlita mig på att andra människor gör vad de ska ha har jag milt uttryckt lite svårt för.

 Får se hur länge jag kan vara hemma den här gången. Jag hoppas på några veckor. Medan jag är hemma tänker jag i alla fall njuta av tystnaden och natur

 Och jag är fortfarande inte hemma. Det här med att vara i en stad några veckor då och då börjar bli lite för tröttsamt. Jag längtar hem till mitt liv och att få vila. Ibland funderar jag på hur jag egentligen är funtad. När det händer saker som borde få mig att ge upp helt så gör jag inte det när andra är beroende av mig. Alla gånger jag försökt/har tagit livet av mig så har det inte hängt ihop med traumatiska händelser. Utan det har bara varit när jag känt att jag är färdig med allt. Nu får jag inte dö och då är det otänkbart att jag gör det. Bisarrt nog så hoppas jag på att allt lugnar ner sig inom en rimlig tid för då får jag dö. Att ordna mitt eget liv så jag slutar tänka så här har jag ingen lust eller plan på. Att hjälpa till och ordna någon annans liv däremot lägger jag stor möda på. Det är konstigt hur jag fungerar och tänker

 Nu önskar jag mig en pausknapp igen. Inte första gången jag önskar det och inte sista. Det känns som om det är för mycket på mina axlar och för många som förlitar sig på att jag ska ordna allt. 

 Jag var till vårdcentralen på fm och träffade en läkare för årskoll. Eftersom hon skulle lyssna på mina lungor, hjärta och ta blodtryck så hade jag t-shirt på mig. Hon reagerade på mina armar, det i sig förvånade mig lite för jag är inte van vid att läkare reagerar på det. Hon frågade hur gamla ärren är och jag sa 20år. Kommer inte ihåg exakt men runt 20 år sedan är det.

Senast som jag var på årskoll var någon gång i maj 2019. Ett tag sedan med andra ord. När jag var i staden fick jag ett sms med en påminnelse om att jag hade en bokad tid dagen efter. 

 Borta några dagar. Resa hit och dit. Det börjar bli lite tröttsamt att åka runt hela tiden. Jag hade föredragit att få ligga i sängen i några veckor med täcket över huvudet. Kanske kan jag få ägna mig åt det någon gång i framtiden

 Jag är kvar i staden och det har blivit som jag misstänkte. Saker som borde blivit gjorda när jag inte var här har inte blivit det. Summan av det är att jag inte har kunnat göra en bouppteckning för det fattas information. Nu är jag inte förvånad och irritationen jag kände över det har försvunnit. Jag har bara accepterat att jag får åka ner om någon vecka igen. Hem måste jag nämligen under veckan som kommer för jag tog med mig medicin för 10 dagar och trodde att det skulle räcka. Nu kan jag hämta ut medicin här men då får jag betala fullt pris för det har gått för kort tid sedan jag hämtade ut medicin senast. Det blir dyrare för mig än att åka hem och sedan åka hit igen. Eftersom jag inte har obegränsat med pengar så har jag inte riktigt det alternativet.

 Sitter jag på en buss igen och några timmar efter det kommer jag sitta på ett tåg. Jag hoppas att resan kommer att gå smidigt och att det är lite folk precis som det var sist. Sedan så vill jag inte veta av några problem under resan för så kul är det inte att bli tvingad att kliva av tåg på vintern och stå och vänta på ersättningsbuss.

  Inte ens rådjuret lyser upp bilden utan det är bara vitt och grått. Några dagar med lite mer färg och lite sol är vad jag längtar efter. Jag behöver något som ger lite liv åt mitt liv nu men jag verkar inte bli bönhörd.

 För några veckor sedan förklarade jag en sak så detaljerat som det var möjligt. Den jag förklarade för ställde någon motfråga så jag trodde att budskapet hade gått in. I går fick jag ett sms från personen och den upplyste mig om just det som jag hade förklarat och personen kom med slutsatsen att det måste vara ett misstag.

 Om det är så här det här året ska bli så skippar jag det gärna. På morgonen gick jag i vanlig ordning ut på altanen för att röka. Jag satt där och var i min egen värld med en kopp kaffe och en cigg. Plötsligt tyckte jag mig se något i ögonvrån och vred mitt huvud.