Inlägg

Visar inlägg från februari, 2021

Urlakad

 Det känns att det har varit för mycket i några månader nu. Rent krasst så är jag imponerad av mig själv att jag orkat med så pass mycket som jag ändå har gjort. Om jag hade kunnat se ett slut på allt så hade det varit lättare men jag vet inte när jag kommer att kunna andas ut på riktigt.

Besviken

 Släkten väljer man inte utan man får ta dem som de är. De positiva och negativa delarna får man se genom åren och välja att acceptera människorna för hur de är eller säga upp kontakten. Jag har valt att inte säga upp kontakten.

Jag längtar efter vårblommor

 Det behövs lite färg i världen nu. I dag tror jag faktiskt att vägen i byn kommer att bli sandad för det är ruggigt halt. Det värsta är att när det blir plusgrader här finns det inte många ställen att gå. Att pulsa i blötsnö i skogen lockar inte och att halka runt på kompakt is på vägen lockar inte heller.

Alla vet allt

 Jag träffade på en här i byn för någon dag sedan som kommenterade att han inte hade sett mig på ett tag. Eftersom det inte är någon hemlighet var jag varit och varför så berättade jag. När jag sade anledningen till min frånvaro så sa han att han hade hört det från någon.

Kallt kallt

 Vinter kan vara trevligt men när det är minus 25 varje morgon så är det inte så kul. Det är fortfarande skönt att vara hemma men jag har lite svårt att släppa allt som behöver göras i staden. Att förlita mig på att andra människor gör vad de ska ha har jag milt uttryckt lite svårt för.

Hemma i lugnet

Bild
 Får se hur länge jag kan vara hemma den här gången. Jag hoppas på några veckor. Medan jag är hemma tänker jag i alla fall njuta av tystnaden och natur

Det blev februari

 Och jag är fortfarande inte hemma. Det här med att vara i en stad några veckor då och då börjar bli lite för tröttsamt. Jag längtar hem till mitt liv och att få vila. Ibland funderar jag på hur jag egentligen är funtad. När det händer saker som borde få mig att ge upp helt så gör jag inte det när andra är beroende av mig. Alla gånger jag försökt/har tagit livet av mig så har det inte hängt ihop med traumatiska händelser. Utan det har bara varit när jag känt att jag är färdig med allt. Nu får jag inte dö och då är det otänkbart att jag gör det. Bisarrt nog så hoppas jag på att allt lugnar ner sig inom en rimlig tid för då får jag dö. Att ordna mitt eget liv så jag slutar tänka så här har jag ingen lust eller plan på. Att hjälpa till och ordna någon annans liv däremot lägger jag stor möda på. Det är konstigt hur jag fungerar och tänker