Allt oviktigt och viktigt

 Jag nyttjar fortfarande mina trasiga glasögon eftersom det inte finns något alternativ. Jag orkar inte åka långt till en optiker utan hoppas att närmaste optiker ska ha någon tid någon gång. Bara tur att jag har linser som fungerar så att jag kan se sådana här.

 Det känns som om det blir fler och fler mörka moln på min himmel. Jag hoppas att åskan kommer och slår ner i mig. Allt och alla som jag plötsligt måste ta ansvar för och styra upp allt för får mig bara att vilja skrika. Jag vill inte det här och har aldrig bett om det. När fan ska jag få tillbaka mitt liv och äntligen få göra slut på det?

  Jag borde ta itu med att hitta en optiker så jag kan skaffa nya glasögon men jag har inte riktigt haft ork till det än. Närmaste optiker verkar inte ha några lediga tider under den närmaste månaden och det gör allt lite drygare och dyrare. Måste jag åka 10 mil enkel väg för att träffa en optiker så känns det ännu mindre lockande.

 Mina linser började klia så jag gjorde som jag brukar. Att promenera in i badrummet, tvätta händerna och öppna badrumsskåpet för att ta ut linsvätska. 

 Jag kom hem för några dagar sedan men det kommer att dröja ytterligare några dagar innan jag känner mig som en människa igen. Finns en hel del att ta itu med hemma men jag har varken ork eller lust så det får vara. Mina odlingar i år verkar gå åt helvete och varför vet jag inte. Mina tomatplantor är extremt ynkliga och det är ett nytt problem. Jag har sått tomater i en massa år och plantorna har alltid växt fort och sett friska ut. I år däremot så är de bara några cm höga och verkar inte ha några planer på att växa mer, de har bara varit inne så de har inte blivit utsatta för kallt väder. Sätter de inte fart snart så ger jag upp hoppet om tomater i sommar. Det är tur att vårlökarna ute lydigt kommer upp.