Att göra som man själv vill

Är nog positivt många gånger men inte alltid. I går ville jag ta en promenad själv så jag frågade läkaren om jag skulle kunna få det. Svaret blev det som jag hade väntat nämligen ett nej. Nu är det ytterst sällan som jag låter ett nej hindra mig från något som jag vill. Jag följde med en i personalen och en intagen till kiosken på eftermiddagen och på vägen tillbaka till avdelningen råkade jag svänga höger istället för att fortsätta rakt fram. Ska jag vara helt ärlig så var det så illa att jag sprang och det händer inte ofta. Jag var lite orolig för att personalen som var med skulle bli förbannad på mig men friheten lockade för mycket. Efter att jag hade promenerat i regnet en stund och tittat på en abnorm mängd gräsänder gick jag tillbaka. Jag var borta ca en timme och den första i personalen som jag träffade på frågade varför jag hade kommit tillbaka. Sen träffade jag på personalen som jag smet från och han sa på en gång att han inte var arg på mig eller hade oroat sig för han räknade med att jag skulle komma tillbaka. Det går inte att komma från att personalen känner mig rätt väl vid det här laget och jag har även lärt mig att det finns riktigt bra personal här på avdelning 90 Säter