Att hela tiden balansera på kanten

Det är ju faktiskt rätt slitsamt och värdelöst att bara stå och balansera. Gångerna jag har tagit klivet har tyvärr inte gjort något bättre. Det värsta är nog alltid frågan jag har fått fler gånger än jag kan minnas. Nämligen frågan om jag inte är glad över att ha överlevt. Jag har aldrig riktigt förstått mig på den frågan. Hade jag velat leva skulle jag givetvis inte ha försökt ta livet av mig. Gångerna som jag har dött och blivit återupplivad har frågan mest gjort mig förbannad. Ska jag vara helt ärlig så har jag i och för sig varit förbannad på allt gångerna som jag blivit återupplivad. Jag står kvar här på kanten och vinglar till lite ibland och sedan får jag se vad som sker