Allt oviktigt och viktigt

 Bor man i en liten by, lägenhetshus eller liknande så är det logiskt att man pratar mer med en del människor som bor i närheten av en själv. Jag har mina favoriter här i byn som jag alltid pratar med när vi råkas och andra som jag aldrig pratat med.

 För några dagar sedan började jag känna av ögonen igen. Jag tänkte att det skulle gå över men icke utan det blev värre. Idag gav jag upp och ringde vårdcentralen. 

  En släkting till sambon planerar att komma och hälsa på i sommar. Det blir inte bara den utan även dess partner, barn och sedan vet jag inte om deras ouppfostrade mindre hund ska med också. Hunden har jag aldrig träffat men hört av en av sambons andra släktingar hur den är. Jag förutspår kaos och att jag kommer bli vansinnigt less och antagligen sur också.