När det förflutna knackar på
Vet inte alls varför men plötsligt har folk från förr börjat höra av sig. Det är ju fint att de tänker på mig men det känns mest bara jobbigt. Min känsla är bara att jag vill ha så lite människor som möjligt i mitt liv. Finns de i mitt liv är risken att de kommer fundera över om de inte borde ha märkt att något var fel. Och om de inte finns i mitt liv lär de inte heller få veta om jag dör
Jag förstår dig, det är väl som du säger rart att de tänker på dig men... jag rotade ju fram en massa foton från förr och skickade PM till några gamla vänner och bekanta och frågade ifall de ville ha papperskopiorna av bilder där de är med, jag var i valet och kvalet om jag skulle göra det eller inte men gjorde slag i saken. Jag har fått svar av två av tre (varav en är min kusin så jag förväntar mig inte att han ska vilja ses eller så eftersom han är i Japan och jobbar :D ) men de andra två - kan jag inte bara skicka bilderna med posten tänker jag, vi måste inte ses. Hoppas du kan göra dig av med dem lite smidigt. ;-)
SvaraRadera