Satan vad det blåser

I natt hade några träd blåst ner över vägen och jag misstänker att det är fler som trillat under dagen. Vädret får gärna ta och lugna sig snart för det är inte kul att vara ute. På fm promenerade jag på ett ställe var jag för några år sedan gjorde ett självmordsförsök.
Jag trodde att det skulle väcka några känslor hos mig att vara på platsen men så var det inte direkt. Att frysa så mycket att hela kroppen skakar var ett minne som dök upp och sedan kände jag mig lite sorgsen. Inte för att jag ville dö där och gjorde ett försök för att nå mitt mål utan sorgsenheten kommer sig av att jag inte dog. Det är säkert varken sunt eller vettigt att sörja att jag inte dog men jag har aldrig varit vettig