Härlig morgon

 Det är inte så ofta som hundarna samarbetar men i morse var det dags för det. 5.30 tyckte de att det var dags för mig att stiga upp. En hund som tjatar på att jag ska stiga upp går det att ignorera men fler än en är det bara att lyda.

Jag har nämligen lärt mig att ignorerar jag det slutar det med att jag har en hund som gräver i min axel. Det gör väldigt ont och har gjort att jag många gånger har slagit ut med armen och hunden har åkt in i väggen. Fast det har hänt rätt många gånger vid det här laget så gör hon ändå om det. 

Jag hoppas att psykologen i dag skriver in något i min journal om vårat möte. Lite orolig är jag över att det kommer att stå i min journal att jag inte har några svårigheter i livet längre. Står det det så lär resultatet bli att jag står utan ersättning. Hur i helvete det då ska gå för mig vet jag inte. Lite nojig är jag också över att han frågade hur många timmar per vecka jag lägger på mina hobbyer. Jag uppskattade tiden till 20 timmar väljer man att se kritiskt på det så borde jag då kunna jobba halvtid om jag slutade med mina hobbyer. Nu hoppas jag bara att ingen drar den slutsatsen. Hade jag kunnat jobba halvtid så skulle jag göra det, min ekonomiska situation hade varit bättre då och jag hade kunnat känna att jag bidrar till samhället. Jag hatar den här rädslan att bli sedd som en lat jäkel som vill leva på andra. Det är inte så jag är och jag har svårt att tänka mig att det finns många som föredrar att sitta av livet och ha lite pengar framför att jobba och göra något och ha pengar så man klarar sig