Allt oviktigt och viktigt

Jag är övertygad om att mitt liv kommer att sluta genom att jag tar livet av mig. För mig så är det inte någon underlig vetskap. Hur sunt det är att tänka så vet jag inte men det är så jag tänker. Nu är det 18 år som jag har levt med dessa tankar och för mig är det så självklart. Att andra inte tänker så har jag inga problem med att förstå och därför har jag nog lite extra svårt att förstå att "vettiga" människor inte kan förstå mig. I många fall är det nog så enkelt att tankar som är okända för en själv är tankarna som är svårast att ha någon förståelse för

Det börjar bli tråkigt att inte ha något positivt att skriva. Jag mår illa och ägnar dagarna åt att vila och röka och det är inte så muntert. I dag kom det ett brev med uppmaningen att jag ska boka tid för blodprovs tagning. Och det är i stort sett det som har hänt denna dag

med venlafaxin. Den här dagen glömmer jag gärna, hela dagen har jag mått illa. Jag har klarat mig från att spy än så länge men det är några timmar kvar på den här dagen. Ett konstant illamående gör inte dagen munter

Boken handlar om en socken i Dalarna och vad som sker när väckelserörelsen kommer till bygden. En del väljer att hålla fast vid de gamla tankegångarna och en del väljer att gå med i den nya rörelsen. De olika invånarna i socknen skildras på ett varmt och ärligt sätt och alla som har bott i dalarna kan nog känna igen de olika karaktärerna. Jerusalem av Selma Lagerlöf blev en positiv överraskning för mig. Jag hade inte räknat med att jag skulle tycka att boken var bra men jag hade fel. Språket i boken gör att man får en klar bild av hur det ser ut och hur de olika personerna är.

I dag var det kämpigt att kliva upp ur sängen och någon lust att ta medicin hade jag inte. Nu visste jag från start att det skulle bli jobbigt med medicin de första veckorna men så här jobbigt trodde jag inte att det skulle bli. Att det kommer att bli värre är jag också medveten om och det känns inte muntert. Det slutade med att jag tog min tablett venlafaxin i alla fall. När det blir för jobbigt får jag se hur jag hanterar det

Jag kan inte påstå att jag är mer positiv till medicinen idag men i natt fick jag i alla fall sova mer än 4 timmar och det var skönt. Om jag skulle få slippa den här fruktansvärda äckliga smaken i munnen som jag har haft från dag ett skulle det vara ännu mer positivt. En ny värdelös biverkning som jag börjar känna av är problem med finmotoriken. Att sätta i och tar ut linser har blivit en utmaning och så ska det inte vara

Fy så dåligt jag mår på Venlafaxin. Ett konstant illamående och ett hjärta som rusar lite då och då. Det här är verkligen inte kul, jag vågar inte ens gå någonstans för att jag mår så pass illa. Så många dagar till med det här står jag inte ut. Jag dricker abnorma mängder vatten men känner mig ändå helt uttorkad