söndag 28 februari 2016

Tröttnat på mig själv

Jag har helt enkelt tröttnat på mitt egna gnäll här och mina försök att hålla upp fasaden. Det gagnar inte mig att gång på gång skriva hur trött jag är på allt. Inget förändras av det och i längden är det bara meningslöst. Därför tar jag en paus här. Kanske startar jag upp en ny blogg, kanske skriver jag här redan imorgon igen, kanske kommer mitt gnäll aldrig mer att publiceras. Tiden får visa hur det blir

fredag 26 februari 2016

Anna i Källshyltan av Sofia Hedström

Bokomslag ANNA I KÄLLSHYLTAN (storpocket) Boken handlar om Anna som föddes 1848 och hennes liv helt enkelt. Hon växte upp i en fattig familj med 6 barn. Att försörja alla barnen var inte lätt och när Anna var 9år skickades hon bort för att bli barnpiga. Anna levde ett långt liv och fick barn och barnbarn.

Det är en bok om hur människor förr fick kämpa för sin överlevnad. Det är en fin bok som känns som en hyllning till Anna och hennes styrka. Jag störde mig lite på att boken hoppar lite fram och tillbaka tidsmässigt. Ändå så ser jag det som en läsvärd bok när det gäller att förstå hur människor levde förr.

Ny dag

Läser inte så många bloggar längre för jag orkar inte. Orkar inte riktigt med andra människors misär/gnäll och då är det bättre att inte läsa om det. Det är väl så i perioder för alla, har man nog med sig själv så räcker det och blir över. Sen blir jag även bara irriterad när jag tycker att det är fåniga saker som det gnälls över. Det är givetvis inte samma sak som att det är fåniga saker för den som har det jobbigt.

torsdag 25 februari 2016

Någon form av dag

Trött och sliten i vanlig ordning

Varför har jag den här i huvudet?

Är det sista steget innan jag blir fullständigt koko? Många frågor idag. Och låten jag har i huvudet är den här.

onsdag 24 februari 2016

Dags för blodprov

Ska in till vårdcentralen om några timmar för blodprov igen. Nu hoppas jag att proverna kommer att visa att min lever och mina njurar är okej. Är det inte så lär jag få sluta med medicinen och det vill jag inte. Jag fungerar rätt bra med den här medicinen så att bli tvingad att byta tillbaka till min förra medicin skulle kännas hemskt.
Beslutade mig för att inte läsa ut Den som vässar vargars tänder av Rydberg. Har läst 180 sidor och det är ärligt talat en av de sämsta böcker jag någonsin försökt läsa. Det är nog en sådan bok som bara fint folk och kulturnördar uppskattar

tisdag 23 februari 2016

Tecken på förfallet

Något annat ord finns det väl inte att beskriva varför jag sitter och tittar på avsnitt av Simpsons som jag redan sett. Jag är för trött för att orka hitta på något vettigt så det är som det är.

Varför dör den inte?

Jag skulle kunna hävda att jag ägnar mig åt en intressant undersökning som går ut på att se hur länge en blomma klarar sig utan vatten. Nu måste det vara mer än en månad sedan som jag vattnade en porslinsblomma. Anledningen till det är att jag har tänkt slänga den men har inte kommit mig för att slänga den än. Att den måste dö beror på att en av hundarna mår illa av doften när den blommar och jag är måttligt road av hundspyor. Enklast är helt enkelt att slänga den fast den är fin. Eftersom den inte har fått vatten på väldigt länge så borde den ha börjat förtvina men icke. Den ser fortfarande fin ut, får se om jag orkar slänga den i komposten idag eller om mitt experiment får fortsätta

måndag 22 februari 2016

Ibland känner jag för att lägga ner

Övervägde ordentligt igår att lämna den här bloggen och starta en ny. Sedan kom jag till insikten att jag inte riktigt orkar och att det skulle vara rätt meningslöst. Ibland känns det som om det är dags för en ny start och då skulle jag även bli av med en del som läser här. Jag uppskattar mina läsare men jag skulle inte sörja om ett par slutade läsa. Men att starta upp en ny blogg när jag ändå inte planerar att ha förmågan att skriva så länge till känns för jobbigt. Lösningen måste bli att jag slutar störa mig på att jag får trafik för att en del googlar på saker som är det förflutna och att en del som mest hoppas att det går åt helvete för mig läser

söndag 21 februari 2016

Den trasiga ängeln

Eftersom jag inte orkar vara ute och röra på mig så rotade jag lite inne. En av sakerna jag hittade var den här.

En väldigt liten ängel som en person som var nära mig gjorde om lite. Jag fick den som en gåva för många år sedan och innan jag fick den böjde killen jag fick den av ängelns ben. Anledningen till det var att han ansåg att det här var min skyddsängel och eftersom jag levde som jag gjorde hade ängeln fått sina ben skadade när den skyddade mig. Lite kul att hitta på den igen och tänka tillbaka

Börjar bli jäkligt träligt

Det här med att vara sjuk är inte kul alls. Känner mig rastlös av att bara sitta inne men jag orkar inte vara ute och röra på mig. En kort promenad gör att jag är trött resten av dagen men tar inte bort rastlösheten. Får jag inte tillbaka orken snart så kommer jag att bli ännu galnare

lördag 20 februari 2016

Allt snurrar runt

Ute så är det snön som virvlar runt i blåsten och i mitt huvud snurrar tankar runt. Jag löser det i vanlig ordning med kaffe och en bit kaka. Nu blir inget bättre av det men det är gott. Om livet är värdelöst så kan man i alla fall äta kaka

fredag 19 februari 2016

Lite luft

Tog mig äntligen ut en vända och nu njuter jag av en kopp kaffe. Kommer inte bli något mer gjort idag för nu är jag slut igen.

De underkända av Hjorth och Rosenfeldt

Bokomslag De underkända (inbunden) Lise-Lotte är ensam om att jobba i skolan under sommaren. Som rektor njuter hon av tystnaden och lugnet som nu råder som gör det lättare att hinna ikapp med det administrativa arbetet. Under en promenad i skolan upptäcker hon att en dörr som borde vara låst står öppen. Inne i rummet så sitter det en person, Lise-Lotte närmar sig personen och ser att det sitter papper på hans rygg. Hon fortsätter fram till personen och upptäcker att mannen är död. Riksmord kopplas in på fallet och Billy blir den som känner igen den döda mannen. Det är Mirre en kille som varit med i Paradise Hotel. Frågan blir nu varför någon mördat en C-kändis.

Jag har gillat de tidigare böckerna om Riksmord och Sebastian Bergman och jag gillade även den här. Mördaren är lite intressant i den här boken eftersom författarna låter mördaren peka på hur konstigt samhället idag är. Så det blir det ett stort plus för, ett litet minus blir det för att jag tycker att Sebastian och personerna inom Riksmord känns lite blekare i den här boken. En bra bok är mitt omdöme.

De underkända går att köpa på Adlibris

torsdag 18 februari 2016

Så ligger jag i sängen igen

Att gå och lägga sig 21 kan nog verka udda men jag är trött. Nu lägger jag mig den här tiden när jag är frisk också så för mig är det vettigt. Min dag börjar oftast runt 6 så jag sover mycket. Sömn är väl enda sättet att fly om man inte känner för att förstöra sin hjärna med sprit och droger. Något behov av att sabba min hjärna ytterligare känner jag inte för. Den kommer inte att bli sabbad innan det är dags för den att stänga ner för evigt. Börjar känna mig lite stressad över att min vikt inte har gått ner den senaste tiden. Nu beror det inte på något mystiskt utan jag har bara ätit för mycket och rört mig för lite. Att jag börjar känna mig stressad av det beror på att jag snart ska till specialist läkaren och då blir man vägd. Nu väger jag lite mer än sist jag var dit och den enda som garanterat bryr sig om det är jag. Så varför jag bryr mig känns inte vettigt

Nä min plan fungerade inte

Nu är jag inte direkt förvånad eftersom mina planer i stort sett aldrig fungerar. Jag är fortfarande inte frisk eller pigg så det har blivit ännu en dag i soffan/sängen. Har nästan hunnit läsa ut De underkända av Hjorth & Rosenfeldt och det är i stort sett vad jag har gjort. Jag hoppas på mer ork snart för det här börjar kännas löjligt.

onsdag 17 februari 2016

Några ord

Är väl dags för det antar jag. Nu blir det säkert en bunt stavfel och annat konstigt som det brukar bli när jag skriver på mobilen. Ligger i sängen och har inga planer på att hämta datorn så mobilen får duga. Jag har beslutat att jag ska vars frisk imorgon och orka göra något mer än att glo på tv och vila. Att vara sjuk passar mig inte.

måndag 15 februari 2016

Lyckan strålar på mig

Eller kanske inte riktigt. Tydligen tyckte min kropp att det var en bra idé att ha influensan. Jag är inte riktigt enig med det beslutet men det är bara att vänta ut skiten. Kan inte ens ta livet av mig om jag hade velat. Finns inte en chans att jag skulle kunna få i mig tabletter och att gå ut i skogen och hänga mig är lika omöjligt. Ödets ironi eller något

En drink före kriget av Dennis Lehane

Bokomslag En drink före kriget (pocket) Patrick och Angie är privatdetektiver och har en firma ihop. Den senaste tiden har det varit lite dåligt med uppdrag så när en högt uppsatt politiker kontaktar dem känns det bra. Det politikern önskar få hjälp med är att hitta en städerska som försvunnit, i samband med att hon försvann försvann även några dokument.

Nä säger jag om den här boken. Allt är så överdrivet hela tiden. Patrick är snygg och kan hantera alla faror. Han är intresserad av sin partner Angie som också är snygg men gift med en man som slår henne. Patrick har kontakter både inom polisen och bland kriminella. Kontakterna bland kriminella är storvuxna med massa muskler och odödliga.

En drink före kriget går att köpa som e-bok på Adlibris

söndag 14 februari 2016

:::::::

Någon form av uppdatering. Jag lever och är inte inlåst på något ställe

fredag 12 februari 2016

Med en fot svävandes över avgrunden

Lite så känns det. Igår var jag så mentalt trött att jag i stort sett sov bort dagen

onsdag 10 februari 2016

Dricker kaffe och känner mig bakfull

Nu är jag verkligen inte bakfull, jag drack inte någon alkohol igår och har inte gjort det på ett bra tag. Utan det handlar bara om att jag är sliten och trött och då känner jag mig som jag känner mig när jag är bakfull. Skulle vara intressant att veta varför min trötthet yttrar sig så. Jag måste ta och rycka upp mig lite men jag känner mest för att sätta en snara runt halsen och rycka till

tisdag 9 februari 2016

Trött och frusen

Nu hade jag kunnat göra något åt det men då krävs det att jag reser på mig och det låter för jobbigt. Jag har en obehaglig känsla av att det var något som jag skulle göra idag, vad det skulle kunna tänkas vara vet jag inte så det var nog inget viktigt. Känner mig mest stressad över vad som kommer ske om inte jag lyckas upprätthålla min vettiga fasad. Jag vill inte oroa mig omgivning utan planen är att allt ska vara som vanligt till jag anser att det är dags för ett avslut

Måste hålla ihop

Är orden som snurrar i mitt huvud. Gör jag inte det så går allt åt helvete och det är som bekant aldrig bra. Det känns som om det enda som håller ihop mig är sytråd och sakta håller den på att nötas av.

måndag 8 februari 2016

Den långa vägen ut ur helvetet av Marilyn Manson & Neil Strauss

Bokomslag Marilyn Manson : den långa vägen ut ur Helvetet (pocket) Jag förutsätter att alla vet vem Marilyn Manson är och det här är då en bok om hans liv. Från det att han var barn till han blev känd. Boken är okej men passar nog bättre att läsa om man är ett stort fan. Jag blev lite irriterad ibland medan jag läste boken mycket för att intrycket som ges är att de utnyttjar sina fans i en del fall. För mig så är det lite för oetiskt att filma unga människor medan de övertygas/övertalas att berätta sina hemligheter. Sedan tycker jag inte heller att det är helt okej att göra allt som de i bandet gjort.

Borde väl bli glad

Antar det i alla fall men så känner jag inte riktigt. Idag låg det ett brunt kuvert i brevlådan och då vet jag på en gång att det är sjukvården som vill mig något. Nu var det specialistläkaren som jag hade fått en tid till och en remiss för blodprov. Jag hade inte räknat med att få någon tid dit förrän i sommar och jag är väl inte så pigg på att åka dit. Nu känns det som om jag borde vara tacksam för att de har koll på mig och bokar in besök när de tycker att det är dags för det. Men istället känner jag bara att det är drygt att ta sig dit, inte så kul att lägga ett par hundra på besök och blodprovet och så finns alltid rädslan att få vårdintyg. Nu ljuger jag i och för sig alltid för gör jag inte det får jag vårdintyg. Jag vill bara ha så lite som möjligt med sjukvården att göra. Känner mig lite gnällig och otacksam idag.

Fastnade

Igår tittade jag på mina vårdhändelser, skulle bara kolla vad jag hade för värden på senaste blodprovet. Dumt nog öppnade jag en notering från dårhuset förra året som en psykiater skrivit. Jag hade inte tänkt läsa något mer som de skrivit eftersom jag bara blir sur av det. Efter att jag läst noteringen så har jag gått runt och varit irriterad igen. Psykiatern hade nämligen skrivit att det jag behöver är att hitta något att leva för och då kommer allt att ordna sig. Nu kan man tycka att det inte är något att hänga upp sig på men det har jag gjort. Jag ser det som ett hån ärligt talat. Jag är 36 år gammal och har många självmordsförsök bakom mig. I perioder har jag kämpat för att må bättre och få ett vanligt liv. Jag har inte varit apatisk och bara låtit åren gå. Jag pluggade in gymnasiet som vuxen, jag har läst på högskolor/universitet, jag har tränat/tävlat hundar och gjort en massa mer saker. Jag har haft och har saker som borde göra livet värt att leva men så enkelt är det inte

söndag 7 februari 2016

Svårt att läsa

Har ägnat eftermiddagen åt att försöka läsa men det har inte gått så bra. Jag är så trött idag att jag somnar hela tiden och när man lyckas läsa några meningar i taget och sedan somnar blir det inte så bra. Inte ens socker har hjälpt för att få mig piggare, bakade citronrutor på fm. Gissar att jag är så trött för att det snurrar en massa i mitt huvud. Mycket att tänka på och beslut som måste tas

Jag är bevisligen inte en ekonom

Men en del saker tycker jag känns rätt självklara. Nu inbillar jag mig kanske men jag tycker att det har blivit fler och fler otrevliga händelser när människor nekats vård. Ett exempel. Om man bortser från det personliga lidandet vid sådana här händelser så handlar det även om stora kostnader. Min gissning är att de som begår sådana här saker minst kommer att få genomgå en paragraf 7 utredning. Sedan har vi kostnaderna för samhället med en rättegång och det är inte direkt gratis. Helt otippat är det inte heller att de som begår liknande brott kommer att dömas till rättspsykiatrisk vård. Som jag ser det borde det på sikt bli en ekonomisk besparing för samhället att öppna upp fler psykiatriska avdelningar. Jag vill i alla fall tro att det skulle göra att färre människor begår liknande brott i ren desperation. Och om det inte sker lär det på sikt bli tvunget att samhället öppnar fler rättspsykiatriska avdelningar.

lördag 6 februari 2016

Funderar

över bra och mindre bra saker medan regnet faller utanför fönstret.
Hade kunnat utveckla det men det känner jag inte för

fredag 5 februari 2016

Lika lockande som att slå mig själv i huvudet med en sten

Nu skulle jag egentligen vara i ett av grannhusen och umgås och äta. Men ja det kändes lika lockande som att slå mig i huvudet med en sten. Har absolut ingen ork att göra mig presentabel och vara trevlig. Bättre att sitta här ifred och muttra lite och hata livet, det är jag duktig på. Jag inser att det finns en liten nackdel med att jag har fått mer energi. Och det är att nu skulle jag orka knata ut i skogen och hänga mig och det hade jag inte orkat för ett tag sedan. Nu kan man fråga sig hur det kan vara negativt med tanke på att jag inte är så road av livet. Svaret på det är att det är negativt på så sätt att jag måste stå ut ett tag till och det är svårare att låta bli att ta livet av sig när det inte känns som en fysisk omöjlighet att genomföra det

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Bokomslag Tusen strålande solar (pocket) Enklaste beskrivningen av boken är att den handlar om två kvinnor i Afghanistan. Mariam blir ett problem för sin far när hennes mor dör. Fadern har flera fruar och en bunt barn och han var inte gift med Mariams mor. Hans fruar vill inte ha Mariam i närheten eftersom hon är en påminnelse om att deras man var otrogen mot dem. Lösningen blir att Mariam vid femtonårs ålder blir bortgift med en man som är trettio år äldre.
Laila växer upp med sina föräldrar och se hur hennes mor sakta bryts ner efter att hennes bröder gett sig av för att strida. Hon får inpräntat av sin far vikten av utbildning. Tiderna förändras i Afghanistan och kvinnor förlorar möjligheten till utbildning och arbete.

Boken är bra på så sätt att de tar upp hur livet för kvinnor förändras i Afghanistan. Men jag tycker inte att det är en intressant eller medryckande berättelse. Jag funderade många gånger på att sluta läsa för jag blev inte ett dugg engagera i hur det skulle gå för personerna i boken. Om man vill läsa en bok med en gripande och intressant historia så finns det många bättre böcker. Är man däremot bara ute efter att läsa om kvinnors liv i Afghanistan så duger den

Tusen strålande solar går att köpa på Adlibris

Konstigare och konstigare drömmar

Min hjärna måste ha fått frispel eller något för jag brukar inte drömma och sedan komma ihåg det normalt. I natt drömde jag att jag var ute i trädgården och såg att en bil körde långsamt på vägen. Den stannade var vår uppfart börjar och en man klev ut och började gå upp mot huset. Jag tyckte att jag kände igen honom men kunde inte komma på varför. När han hade kommit fram till vår grind frågade han om jag var .... (mitt namn). Jag frågade varför han undrade det och fick till svar att det var polisen. Då kom jag på vem det var nämligen en polis jag hade som övervakare för många år sedan. Jag fick veta att jag var misstänkt för något och måste följa med. Jag tyckte att det var fullständigt rubbat eftersom jag inte har gjort något och då vaknade jag.
Varför jag drömmer sådant förstår jag inte alls. Inte direkt någon risk att jag skulle vara misstänkt för något brott

torsdag 4 februari 2016

Börjar väl med det positiva

Och det är godis. När jag beställde medicin senast så upptäckte jag att Apotea även hade lite godis. Det passade mig perfekt och därför sitter jag och äter lakrits nu.
Det negativa är att jag är rätt irriterad, inte direkt på något specifikt utan mer på allt. Gnälliga, korkade människor irriterar mig. Det irriterar i och för sig mig alltid men jag brukar bara tänka pucko och lämna det bakom mig. Lösningen är att undvika alla puckon och det är inte lätt.
Har chockerande nog varit så driftig att jag fixade två bananbröd/kakor på fm. Hade en bunt övermogna bananer så det kändes vettigt. Nu är inte jag direkt så förtjust i banankaka/bröd men det är värre att slänga bananer bara för att de är övermogna. En kaka slängde jag ner i frysen så dyker det upp någon oväntat kommer den allt att bli bjuden på det

Mer sol tack

Sitter här med mitt kaffe och ute är det mörkt. Ska man vara lite filosofisk så är det även mörkt i mig. Nu kan solen inte göra det ljust i mig men lite sol på mig skadar inte. Oroar mig lite över att hamna på dårhuset igen får jag lov att erkänna för jag inser själv att skulle någon i min närhet inse vad som snurrar i mitt huvud skulle jag hamna där igen

onsdag 3 februari 2016

Förvirrad

Nu är jag van vid den känslan eftersom jag oftast är rätt förvirrad och vimsig. Misstänker att jag ännu en gång sitter och läser en bok som jag redan läst. Nu fick jag den känslan först när jag redan hade läst runt 100 sidor och jag kommer inte ihåg hur den slutar om jag nu har läst den. Så jag lär läsa ut den om inte min hjärna kommer igång och får mig att minnas om jag läst den eller ej. Sannolikheten att hjärnan kommer igång är inte stor. Idag tog jag mig i alla fall ut på en längre promenad och det var välbehövligt. Har varit så jäkla trött ett tag så har inte rört mig mycket

tisdag 2 februari 2016

Rätt val

Jag har varit lite för slö för att orka bry mig om att tvätta den senaste tiden. Det har gjort att det enda jag har haft kvar som är rent att ha på mig är pyjamasbyxor eller mina "lånade" byxor från kriminalvården. Pyjamasbyxorna är lite för tunna så det har blivit de andra byxorna. När hundarna skulle ut på kvällen funderade jag på om jag skulle gardera mig och dra på ett par tunna vindbyxor ovanpå mina lånade byxor. Nu blev det så att jag gjorde det och tur var det. En polis som bor i närheten stannade nämligen och pratade lite. Inte så pigg på att bli tvingad att förklara hur det kommer sig att jag har ett sådant par byxor

Ibland får ett blogginlägg mig att tänka

I det här fallet var det det här inlägget. Jag hoppas att jag inte gjort mig skyldig till det så ofta i alla fall för jag vet själv hur sådant får mig att känna.
Medan jag läste inlägget tänkte jag tillbaka lite på mitt liv och allt som jag har fått höra genom åren. När jag var runt 15år var budskapet jag oftast möttes av var att mitt liv skulle vara bättre när jag var äldre än 20. Då skulle jag magiskt också må bättre. De hade fel kan jag säga. När jag var 20 fick jag istället höra att när jag var 25år skulle jag vara gift, ha en bra utbildning och må bra om jag bara ansträngde mig. Runt 25års ålder sa jag upp all kontakt med psykvården och då var jag varken gift (har aldrig ens velat gifta mig) eller hade någon utbildning och inte sjutton mådde jag bättre. Sen hade jag inget att göra med psykvården under rätt många år men bättre mådde jag inte. Det jag får höra nu istället är att bara jag står ut ett år till så kommer jag att må bättre. Jag tvivlar rätt starkt på det

Äcklig av Constance Briscoe

Jag kände att det var dags att läsa en bok igen som byggde på verkliga händelser och valet blev Äcklig. Boken handlar om Constance uppväxt, redan från en tidig ålder behandlas hon annorlunda än sina syskon. När föräldrarna separerar och modern sedan träffar en ny man blir det ännu värre. Constance blir misshandlad av sin mor både psykiskt och fysiskt. Med tiden får hon även en hel del styvsyskon och det är en tydlig skillnad i hur styvfadern behandlar sina egna barn och styvbarnen.


Det känns som om jag borde ha blivit mer påverkad av den här boken än jag blev. Constance får utstå mycket men hela boken beskriver allt på ett underligt distanserat sätt. Nu vet jag inte om det beror på att den är översatt eller om det helt enkelt är hennes sätt att skriva. Den är läsvärd men mig grep den inte riktigt tag i

måndag 1 februari 2016

Vad ska man säga?????

Att psykvården i många fall är ett skämt är ingen nyhet men nu har man tydligen blandat in clowner också... Jag har väldigt svårt att tänka mig att de gör någon nytta och hade clowner dykt upp någon gång av mina inläggningar hade jag inte blivit road. Jag hade bara tolkat det som om cheferna på psyket är de som borde vara inlåsta. Kan tänka mig hur paranoida patienter upplever det eller patienter med vanföreställningar.

Seg

Känner mig som om jag inte sovit på en vecka och så är det givetvis inte. Ohyggligt sugen på godis är jag också men det blir ingen resa till någon affär idag och inte heller har jag saker hemma så jag kan baka något. Bara misär alltså men jag överlever nog även den här dagen