Allt oviktigt och viktigt

 Jag var inte redo att ta avsked av sommaren men sommaren har nog redan tagit avsked av mig. 

  Jag känner för att gömma mig så pass bra att ingen kan hitta mig. Ingen kan ringa mig och jag behöver inte ordna med något alls. Det känns som något underbart just nu. Men det kan jag inte göra utan jag får fortsätta fixa med allt och ha koll på allt fast orken tryter ordentligt.

  Med hösten kommer färger

 När flockar med tranor börjar passera på sin färd till varmare platser är det ett tecken på att sommaren är på väg bort. Det var en liten flock som passerade i dag. Räknar med att större flockar kommer under de närmaste veckorna. Det är en upplevelse att titta upp och höra stora mängder tranor som flyger förbi.

  Nu kan jag inte direkt gömma mig bakom ett träd men annars så känner jag nog som ekorren. Det har varit lite för lång tid nu som jag måste vara social. Gästen åkte igår och det måste jag säga var skönt. Han är inte otrevlig men jag tycker alltid det är lite jobbigt med gäster som stannar ett par dygn.

 Hyfsat städat så nu tänker jag inte anstränga mig mera. Om någon timme borde en släkting till min sambo dyka upp så lite mer städat än normalt var nödvändigt. Jag misstänker att det kommer att bli lagom kul med gästen. Han gillar inte mig så mycket och jag har inte direkt någon åsikt om honom.

  På våren längtar jag efter att se de första ladusvalorna för då vet man att sommaren är bakom hörnet. Under sommaren svär jag mest över dem och är oftast nära hjärtattack många gånger. Svalorna gillar nämligen att flyga nära mig. Beror säkert på att myggen gillar mig och håller sig nära.