Allt oviktigt och viktigt

 Är det inte vansinnigt kallt så snöar det och sedan töar det och så fryser det. Jag har aldrig varit med om en sådan här vinter som bara suger energi och inte ger något tillbaka. Det är jobbigt att promenera, det är jobbigt att skotta och allt är bara jobbigt. Efter att ha pratat med lite olika människor i byn så vet jag att jag inte är ensam om känslan. Så mycket snö som det är nu har det tydligen inte varit sedan 1951, lite fascinerade hur människor som bor här har koll på hur det har varit. Alla som växte upp här och ännu bor här har en sådan otrolig koppling till byn och allt omkring. Jag kan bli lite avundsjuk på alla som har en så stark koppling till en plats som inte bara är hem för dem utan det är deras grund. Har man en stark grund och vet var man hör hemma inbillar jag mig att livet blir enklare

 För några dagar sedan var jag i vanlig ordning ute på promenad med hunden. Jag mötte en person jag inte kände igen, vilket är lite udda för det finns inte så mycket folk här. Nåväl möter man någon här i byn så tillhör det vanligt hyfs att man hälsar. Undantaget är idiot familjen, i min värld är det även godkänt att kasta en påse med hundskit på de vuxna i familjen.