Allt oviktigt och viktigt

 Jag är ensam. Hunden är hos mig men inte min sambo. Han är tillfälligt på annan plats för att jag ska få vila och han få mer vård än jag klarar av. När man bott med någon i 19 år är det konstigt att vara själv och inte veta om det blir tillfälligt eller permanent. Personer i byn som tidigare knackade på dörren när de kom gär det inte längre. Tydligen gäller olika regler för när jag är ensam kontra när min sambo var här. Jag gillar inte att folk bara kliver in och det gör inte min hund heller. Enklaste lösningen blir att hålla ytterdörren låst vilket också är konstigt eftersom det behovet inte fanns tidigare. Mycket som är konstigt nu

 Nu är det inte något nytt att våra grannar är konstiga men de lyckas gång på gång förvåna mig ändå.  I helgen när jag var ute med hunden på sista vändan noterade jag att det inte såg ut som det ska vid grannarnas skorsten. Det var nämligen ett ordentligt gnistregn ur skorstenen. Jag kunde se att grannarna var på övervåningen så jag gick över för att informera dem om gnistregnet. Jag ringde på deras dörrklocka några gånger men ingen reaktion så då knackade jag på dörren men ingen reaktion då heller. Jag funderade på vad jag skulle göra och beslutade mig för att promenera till några andra grannar som har mer kontakt med de konstiga. Jag upplyste dem om läget och de sa att de skulle ringa de konstiga och där ansåg jag att mitt ansvar var slut. Idag på morgonen träffade jag på grannen som skulle ringa de konstiga så jag frågade om han fick tag på dem. Och jo det hade han lyckats med men de visste redan om gnistregnet. Tydligen så ansåg de att en rimlig reaktion på det var att sta...

 Jag blir alltid förvirrad när personer som jag uppfattat som vettiga gör konstiga saker. Senaste fallet rör en person som tidigare bodde permanent här vilket innebär att jag träffade på personen lite då och då under många år. För något år sedan valde de att flytta från byn men behöll sitt hus som semesterhus. För någon vecka sedan träffade jag på personen i fråga i skogen. Jag hade min hund kopplad och såg att personen hade ett koppel i handen så jag undrade var hunden var. Svaret jag fick var att hunden bara hade varit borta i tio minuter men den var nog i närheten. Jag blev även informerade om att det var bra för hunden för den är gammal och stel så att röra sig fritt är bra. I min värld så ska inte en hund försvinna i tio minuter och särskilt inte när det handlar om en hund som gjorde utfall mot alla hundar under åren de bodde i byn. Jag kan avslöja att jag och min hund fort promenerade vidare

 Jag lullade i vanlig ordning runt med hunden på promenad för en stund sedan. En man kom cyklandes och jag funderade lite på varför han inte svängde ut. Blir alltid irriterad när människor väljer att passera provocerande nära. Anledningen till att han inte svängde ut visade sig vara att han planerade att stanna vid mig. 

 Att bo i en liten by innebär att en del personer kommer från finare familjer och en del är inflyttade. Det är en speciell ordning när det kommer till den inofficiella rangen och det är något stationärt. Nu börjar det dock bli lite ändring och hur det hela kommer sluta är rätt underhållande.

 Bor man i en liten by, lägenhetshus eller liknande så är det logiskt att man pratar mer med en del människor som bor i närheten av en själv. Jag har mina favoriter här i byn som jag alltid pratar med när vi råkas och andra som jag aldrig pratat med.

 I slutet av förra året fick våra närmaste grannar ett barn. Barn låter och den här är inget undantag. Barn som låter är inte så trevligt att lyssna på men det är som det är. Jag är inte en barnkär person men inte ens jag har några problem med barnskrik eftersom det inte finns något att göra åt det. Grannen har ofta barnet i en barnvagn på deras altan, det är väl bra med friskluft eller något. Att barnet ibland skriker på altanen är något att räkna med. Igår fick jag dock lite av en chock när jag gick ut för att röka. Barnet/babyn skrek för fullt och grannen sjöng för att försöka överrösta barnet. Det var lite för mycket oljud för min smak men jag gissar att grannen börjar bli rätt sliten. Hennes man har varit borta några veckor nu, gissar att det är något arbete en bra bit bort. Att erbjuda grannen någon hjälp kommer jag inte att göra av den enkla anledningen att både hon och hennes man mest ställt till med oreda för oss, skjutit med luftgevär längs med tomtgränsen vilket innebar ...

 Är det inte vansinnigt kallt så snöar det och sedan töar det och så fryser det. Jag har aldrig varit med om en sådan här vinter som bara suger energi och inte ger något tillbaka. Det är jobbigt att promenera, det är jobbigt att skotta och allt är bara jobbigt. Efter att ha pratat med lite olika människor i byn så vet jag att jag inte är ensam om känslan. Så mycket snö som det är nu har det tydligen inte varit sedan 1951, lite fascinerade hur människor som bor här har koll på hur det har varit. Alla som växte upp här och ännu bor här har en sådan otrolig koppling till byn och allt omkring. Jag kan bli lite avundsjuk på alla som har en så stark koppling till en plats som inte bara är hem för dem utan det är deras grund. Har man en stark grund och vet var man hör hemma inbillar jag mig att livet blir enklare

 För några dagar sedan var jag i vanlig ordning ute på promenad med hunden. Jag mötte en person jag inte kände igen, vilket är lite udda för det finns inte så mycket folk här. Nåväl möter man någon här i byn så tillhör det vanligt hyfs att man hälsar. Undantaget är idiot familjen, i min värld är det även godkänt att kasta en påse med hundskit på de vuxna i familjen.

 Idag gav min hjärna upp efter att ha fått lyssna på vägarbete i några dygn. Det var längesedan som jag fick en föraning om migränanfall men idag var det kört. Det är jättebra att vägen äntligen blir åtgärdad, ordentliga gropar och feldoserad lite här och där. Att lyssna på det från runt fem på morgonen till runt elva på kvällen är däremot inte så kul. Maskinerna är igång även när de står stilla. Det enda roliga med det hela är att en del som har kört för fort har fått punka. Vassa stenar som det ska gå bra att köra under femtio på är inte snälla mot däck när man kör för fort. Igår fick 7-8 bilar punka och jag tycker bara att det är rätt åt dem. Det ska vara femtio genom byn oavsett så jag ser det bara som en lagom hämnd på alla som alltid kör som idioter. Jag längtar efter tystnad nu och förhoppningsvis så är de klara til helgen

 Jag är lite trött efter att vi har haft besök i några dygn. Personen är trevlig men det tar ändå på krafterna med en gäst dygnet runt. Livet rullar på eller så kanske det rullar på i brist på liv.

 När jag var ute på morgonpromenaden så kom det en bil mot mig. Inget underligt med det men jag noterade ändå att den framfördes på ett udda sätt för att färdas här.

 Det verkar som om det tar mig runt en vecka att återhämta mig efter att ha varit i staden. En gigantisk blodfläck strax utanför byn mötte mig när jag kom hem. Någon idiot hade kört på en älg igen.

 Jag är inte motståndare till munskydd även om jag själv bara har det om det är ett krav. Att andra använder munskydd även om det inte är ett krav brukar jag inte reagera på. I dag gjorde jag det.

 Det är ingen hemlighet att jag verkligen ogillar en familj här i byn. Om de hade uppfört sig som normalbegåvade människor och visat hänsyn så hade jag inte haft några problem med dem. Den dagen när de uppför sig vettigt kommer aldrig att komma och det är därför ytterst få vill ha något med dem att göra.

 Det drar ihop sig till älgjakt och jag känner mig redan trött på alla som invaderar byn och skogen. Jag hade gärna hoppat fram två veckor men det går som bekant inte. I år känner jag inte heller för att vara social men det går inte att rusa förbi folk som börjar tala till mig.

 I morse träffade jag på en här i byn, precis som många andra här så har han två hus. Ett hus i byn och ett i skogen. Senaste tiden så hade han mest bott i huset i skogen och berättade att han vid ett par tillfällen träffat på björn och även haft björn på gårdsplanen.

  En person som jag tycker bra om här i byn fick en hjärnblödning för ca en vecka sedan. Hon transporterades till akademiska och blev opererad. Om hon kommer att klara sig är fortfarande osäkert och jag hoppas verkligen att hon gör det.

 Jag träffade på en annan hundägare på morgonpromenaden och vi pratade en bra stund. Nu var det mest jag som gnällde av mig men så blir det ibland. Jag har varit och är fortfarande utsatt för en hel del stress rörande min familj.

 Det märks även här i byn att folk är lite trötta på att inte träffa så mycket folk. Det yttrar sig i att man pratar mer när man möter folk och ibland går det lite till överdrift. Så blev det i morse. Vi gav oss ut på promenad och tanken var att gå några km i vanlig ordning.