fredag 31 oktober 2014

Kylan eller rovdjur?

En bild som visar kyla är inte så svårt.
Värre blir det med en bild på ett rovdjur så det skippar jag. Att jag ställer frågan i rubriken beror på att det nu är ovanligt många rådjur här utanför. När jag var ute i trädgården kunde jag räkna till tio rådjur i olika grupper och det var rätt många år sedan som vi hade den mängden rådjur utanför. Sist det var många rådjur berodde det på att minst en lo jagade runt byn så rådjuren flyttade sig närmare husen. Nu hjälpte det inte riktigt för lodjuret följde med och dödade ett rådjur i en trädgård och antalet rådjur minskade kraftigt. Det är mycket möjligt att det finns lo i närheten igen eller så är det kylan som gör att rådjuren flyttar sig. Oavsett vad det är för anledning så hoppas jag att rådjuren klarar sig från att bli påkörda.

När döden kommer oväntat

Det finns nog alltid någon människa i ens närhet som man inte tror att döden kommer att besöka innan personen är riktigt gammal. Oftast är det underligt nog de som bara försvinner oväntat en dag. Den här personen kommer jag alltid att tänka på varje gång jag dricker kaffe som är på gränsen till odrickbart. Det var många dagar som startade med samling vid slogboden och kaffe som kokades över elden. Kaffet hade garanterat kunnat användas för att ta bort gammal målarfärg. Jag har valt att inte gå på begravningen och det beslutet känns rätt. Tänker jag på den här personen så ser jag honom framför mig iförd arbetskläder och hans virrighet och omtanke lyser igenom. Och det är så jag vill minnas honom

torsdag 30 oktober 2014

Menar väl men det blir tokigt

Det finns en hel del människor under åren som har gett mig råd. Flertalet som har gjort det tror jag bara vill mitt bästa men ibland blir det tokigt ändå. En del råd går inte att följa och andra är bara så konstiga att jag har funderat på om personen driver med mig. Det senaste underliga rådet fick jag av en läkare. Rådet jag fick var att undvika att stressa upp mig för annars kan jag få en stroke. Att inte stressa upp sig är ett bra råd men inte något som är lätt att följa. En stroke vill jag verkligen inte ha men blir jag stressad så blir jag.

Döden är jag inte rädd för utan det som skrämmer mig är att bli så pass skadad att jag bara blir ett paket. Det är något som jag har i bakhuvudet varje gång jag tänker på självmord, det kan gå fel och man kan överleva med hemska skador

Får titta på en bild

Det finns inte en chans att jag tar mig ut på någon ordentlig promenad idag så jag får titta på en bild istället. Min tanke för en stund sedan var att vila i sängen en stund för att hitta lite energi för att duscha och tvätta håret. Det har gått mer än en stund nu och jag har inte tagit mig ur sängen än. Jag duschade inte igår för jag orkade inte. Att inte duscha varje dag var tidigare fullständigt otänkbart för mig och nu orkar jag inte ens det. Förstår inte hur det kunde bli så här

onsdag 29 oktober 2014

Det sugs ner

Hade det varit en större virvel i djupare vatten hade jag nog allt övervägt att hoppa i. Att hoppa i det här hade däremot varit rätt meningslöst för jag skulle bara ha fått blöta fötter. Min inställning till livet har inte förändrats och det hade jag inte räknat med heller. Jag kan inte låta bli att fundera över hur det skulle vara att vakna en dag och vara glad över att vara vid liv. Den dagen lär jag aldrig få uppleva och på sätt och vis kan jag känna att det är orättvist. En massa människor lever sina liv utan att någonsin önska livet av sig och andra försöker bara få ett slut på allt

tisdag 28 oktober 2014

Morgon?

Det kan kanske inte kallas morgon längre eftersom klockan har passerat 8. En hyfsat rask promenad på runt en timme är avklarad och många koppar kaffe har runnit ner genom min strupe. Jag borde säkert vara pigg men jag sitter i vanlig ordning och gäspar. Det jag borde ta itu med är att boka tid för blodprovstagning men jag ser inte riktigt någon mening med det. Tror inte heller att läkaren som skickat remiss till mig kommer att höra av sig innan det är för sent.

måndag 27 oktober 2014

Kväll igen

Konstigt det där hur det alltid blir kväll och sedan blir det magiskt morgon. Idag har jag irriterat mig på reklam för smarta produkter. Den senaste reklamen handlade om smart tandkräm. Varje gång jag hör eller ser reklam för smarta produkter drar jag slutsatsen att människor blir dummare och dummare. Jag ser inte behovet av smarta produkter utan föredrar smarta människor som ifrågasätter vad en smart produkt är

Finns det några ord kvar?

Det känns som om alla ord redan har blivit skrivna. Några ord trillar säkert in i min skalle snart och då blir det ett nytt inlägg här

söndag 26 oktober 2014

Tankar om det mesta

Jag har funderat lite kring mitt liv och varför det blev som det blev. Ett enkelt svar på varför har jag inte kommit på och det finns det nog inte. Jag har funderat också över hur jag ska göra med bloggen och har beslutat att inte radera något. Med lite tur kommer ingen anhörig att hitta den. Det finns inga svar eller förklaringar så ingen tjänar på att läsa här. Tror mest att mina ord skulle göra ont om någon anhörig läste. Jag har inte omvärderat mitt beslut och tror inte att det kommer att ske. Man ska aldrig säga aldrig så chansen finns att jag kommer att vakna upp en morgon och kanske tro att jag är Messias eller något liknande. Och skulle det ske lär jag inte ta livet av mig eftersom det är en dödssynd. Sannolikheten för det är nog inte allt för stor eftersom ja inte har någon historia av psykoser.

Om någon mot förmodan läser här och ser mig som ett föredöme vill jag bara klargöra att det inte är något fel med att inte genomföra ett självmord om man ändrar sig av någon anledning. Det spelar ingen roll hur många man har sagt det till eller skrivit det till man kan alltid ångra sig och det är ingen skam i det. Döden är slutgiltig

Sista delen

Så var det söndag igen och det innebär att det nu går att lyssna på sista delen av Patienten och tystnaden. I det här avsnittet handlar det om kvinnor som blev utnyttjade av en läkare när de var unga och hur vuxenvärlden svek dem. Någon upprättelse anser jag inte att de någonsin fick men det finns nog en läkare i Sverige som varje år bävar för att få ett julkort.

Del två av Patienten och tystnaden kände jag av mest i hjärtat vilket beror på att själv varit inlåst på psyket och vet hur maktlös man är. Det är nog nyttigt oavsett vem man är och vad man har upplevt i livet att lyssna på alla tre delarna. Alla som har lyssnat blir nog påverkade på något sätt

lördag 25 oktober 2014

Gäspar

Inte första gången som jag skriver att jag är trött och lär inte bli sista gången heller. Ett konstant regnande gör nog de flesta trötta så jag är nog inte ensam om att gnälla. Ligger i soffan och slöglor på tv på något som jag inte ens riktigt vet vad det är. Bra är det i alla fall inte men jag tvivlar på att det är något roligare på någon annan kanal så jag orkar inte ändra. Det handlar ändå mest bara om att fördriva en stund

Det borde vara spöstraff

Jag känner starkt nu för att förespråka spöstraff för alla som hänger upp vindspel. Särskilt svårt ska alla straffas som hänger upp vindspel vid sina sommarstugor. De själva behöver bara höra oljudet någon månad per år medan alla andra får lyssna på det året runt.

fredag 24 oktober 2014

Klarar mig nog från skörbjugg

Skörbjugg verkar överlag inte så kul så jag tänkte inte satsa på att få det. Det är nog lätt att tro att jag bara lever på öl och kakor men det händer att jag äter frukt och vettig mat.
Tänker fortfarande på en sak som läkaren sa till mig, det fick mig att le ordentligt. Han informerade mig om att medicinen som jag tog för mycket av under min vistelse på dårhuset inte är som antidepp som det oftast inte är någon fara att överdosera utan medicinen jag tog är det farligt att ta för mycket av. Mitt svar blev att jag naturligtvis vet det och hade det inte varit farligt skulle jag inte ha gjort det. Sen klantade han sig nog lite i mina ögon för han avslöjade vad jag hade för värde i blodet när jag var inlagd på kardiologen. Det gör att jag nu vet hur många tabletter som krävs för att komma upp på en farlig nivå.

Så var öppenvården avklarad igen

Jag passade på att fråga läkaren varför han ljög i mitt vårdintyg i mars. Något riktigt svar på det fick jag inte utan han sa bara att han inte kom ihåg det. Det kom inte som en chock och det är faktiskt helt okej, jag framförde min åsikt om det och det är vad som kändes vettigt. Annars var det mest det gamla vanliga som jag fick höra. Lite tjat om att jag borde fortsätta med utredningen av mina binjurar och att jag borde tänka på hundarna. Om jag blir piggare av att "fixa" binjurarna så skulle jag orka göra mer saker med hundarna. Att skuldbelägga mig på det sättet gillar jag inte men jag förstår att läkarna försöker motivera mig på alla sätt som de kommer på. Lite prat om medicin som det alltid blir. Sen var det den vanliga uppmaningen att jag ska höra av mig om jag vill ta livet av mig. På det svarade jag i vanlig ordning att jag inte kommer att höra av mig. Och så var jag klar med öppenvården ytterligare en gång. Läkaren undrade om jag ville ha en ny tid om några månader men nja det är inte aktuellt

Borde byta kläder

Nu känner jag inte direkt något behov av att se proper ut för att besöka öppenvården men ska jag någonstans föredrar jag att inte ha kläder med hund dreggel. Umgås man med våra hundar mer än fem minuter så får man päls och dreggel på kläderna. Det är många gånger som jag har trott att jag har lämnat huset med rena kläder bara för att upptäcka när jag har tagit mig dit jag ska att det inte riktigt är så. Kanske borde jag överraska läkaren med att dyka upp iförd pyjamasbyxor och morgonrock. Eller så kan det bli tråkigt för mig och sluta med en åktur med poliser till dårhuset. Får nog satsa på vanliga kläder och ta och borsta håret så jag i alla fall ser rätt vettig ut även om jag inte är det. Irriterar mig fortfarande att jag inte kom ihåg att avboka det här meningslösa läkarmötet. Några fler möten på öppenvården efter det här blir det inte

torsdag 23 oktober 2014

Typiskt mig

Det är väldigt typiskt mig att jag tänker göra något och sedan kommer jag på för sent att jag inte har gjort det. Nu handlar det om att avboka mitt läkarbesök på öppenvården. Jag borde ha gjort det igår men i vanlig ordning glömde jag det. Nu är det mindre än 24 timmar till mitt besök så det är för sent att avboka. Avbokar jag nu eller bara struntar i att gå får jag betala. Tar jag mig däremot dit kostar det inget eftersom jag har frikort. Eftersom jag inte anser att jag har råd att slänga ut pengar så får jag helt enkelt ta mig dit imorgon bitti. Jag räknar med ett lika givande läkarsamtal som vanligt. Med min vanliga tur så lär han väl hota med vårdintyg

onsdag 22 oktober 2014

Var jag en skicklig jägare i ett tidigare liv?



Som bekant så är det viktigt att analysera händelser i sitt liv och försöka förstå varför saker sker. Ibland är det dock svårt att förstå varför och om man kan förklara händelser men att det kan hänga ihop med ett tidigare liv så blir det lättare. I mitt fall blir det lite svårt eftersom jag inte tror på liv efter döden.
 Jag funderar lite över vad de vilda djuren har emot mig. Älgar har dykt upp med öronen strukna bakåt och varit allmänt hotfulla, en knipa har varit nära att flyga in i huvudet på mig, ekorrar har flertalet gånger skrämt slag på mig genom att skrika, det finns garanterat en hel del fler händelser som jag inte kommer på nu. Idag fick jag uppleva ett nytt sätt som vilda djur visar sitt missnöje på. Jag promenerade runt i godan ro och njöt av tystnaden och att se hundarna springa runt. Sen kände jag en ordentlig smärta i huvudet. Det visade sig bero på en fågel som satt högt uppe i ett träd. Den trevliga fågeln hade kastat en kotte i huvudet på mig. Nu kan det bero på slumpen att jag fick kotten mitt på huvudet men det tror jag inte. Fågeln satt säkert där och väntade bara på att någon människa skulle passera. Och när jag dök upp såg den mig som ett lämpligt offer, säkert skrattade den också när jag svor och funderade över vad som hänt

Komiskt

Jag har lagt märke till en sak när jag har läst en bunt bloggar och det jag har lagt märke till finner jag rätt komiskt. Det är rätt många bloggare som poängterar att det inte är en tävling om hur många gånger som man har blivit sydd, hamnat på akuten och liknande. Det håller jag med om, antalet besök på akuten är inte ett mått på hur man mår och det är ingen tävling om vem som mår sämst. Har man hamnat en gång på akuten på grund av självskadebeteenden eller självmordsförsök så är det en gång för mycket. Det jag finner komiskt är att bloggarna oftast i samma inlägg redogör för hur länge de har suttit på psyket och hur lång tid som de bodde/har bott på behandlingshem. Nu är de säkert inte medvetna om de själva men det känns som om de ägnar sig åt att tävla om vem som har varit inlåst längst tid

tisdag 21 oktober 2014

Och här sitter jag med blöta byxor

Anledningen till det är att jag var ute och promenerade i regnet för en timme sedan och har fortfarande inte orkat bry mig om att byta byxor. Det är rätt korkat eftersom jag sitter och fryser men jag orkar inte göra något åt det.
 Jag känner mig rätt trött på mina anhöriga som inte verkar förstå något oavsett hur många gånger jag försöker förklara. Gång på gång har jag förklarat hur trött jag är och att jag inte orkar göra mycket. Det verkar gå in genom ena örat och ut ur det andra. Idag ringde de och berättade att de tänkte komma hit i helgen. Min reaktion blev nej och det fanns det inte så stor förståelse för. Jag orkar inte städa eller få tag på sängar. Vi slängde en av våra gästsängar för ett tag sedan så vi har bara en extra säng nu och det räcker inte till tre personer. Sen så är hela huset i desperat behov av en ordentlig städning och energi till det har jag inte. Jag tycker att ens familj borde ha förståelse men i mitt fall är det inte så. Och det gör mig om möjligt ännu tröttare

En ny dag


måndag 20 oktober 2014

Bättre att glömma än att inte minnas

Det blev kanske en svårtydd rubrik men det gör inget. Min virrighet blir värre och värre men än så länge kommer jag ihåg lösenordet hit så jag kan blogga. Idag förvirrade jag mig själv genom att inte lyckas komma ihåg om jag hade tagit min medicin på dagen eller inte. Det är väldigt vanligt att jag missar att ta medicinen när jag ska men jag brukar komma på det efter en stund. Idag var det första gången jag inte ens kunde minnas om jag hade tagit medicin. Slutsatsen blir att det måste bero på sockerbrist, för att råda bot på det står det nu en äppelkaka i ugnen.

Del 2

Har ni lite tid över eller vill lägga tid på att lyssna på ett program som berör lyssna på Patienten och tystnaden del 2. 
Denise imponerade på mig genom att hon inte ger upp hoppet om att få upprättelse även om det ser väldigt mörkt. Fler borde nog kämpa för att belysa allt tok som sker på låsta avdelningar.

Allt är vackert i regn

Less på allt. För att muntra upp mig så fick kameran följa med mig ut, i regn går det alltid att hitta vackra motiv. Muntrare blev jag inte men jag fick lite motion.

söndag 19 oktober 2014

Läser lite bloggar

Jag har placerat mig i sängen och tänkte vila en stund. Först tänkte jag roa mig med att läsa bloggar och något som slår mig är att det är väldigt få bloggar som jag har hittat som skrivs av någon som är över 30 och mår psykiskt dåligt. Funderar lite på om det kan bero på att det är mer okej att må dåligt när man är 18-25. Är man över 30 ska man ha ett bra arbete och familj och att då må dåligt är nog mer tabu. Det hade varit kul att hitta fler bloggar som skrivs av 30+ så om någon har tips på bra bloggar tar jag gärna emot tips

Vad ska man säga?

Efter att ha lyssnat på Patienten och tystnaden har jag lite svårt att hitta några ord. Som patient har man nog inga rättigheter utan det är bara att finna sig i att den som behandlar en i en del fall är mer behov av vård än man själv är

lördag 18 oktober 2014

Min själ var mitt smycke av Birgitta Tingdal

Större delen av boken består av Ebba Olssons dagbok. Hon började skriva dagbok när hon hade bott ett år på Centralsinnessjukhuset i Ekenäs. Man får ta del av hennes vardag som patient på ett sinnessjukhus under 1950-talet.

På ett sätt känns det väldigt svårt att skriva något om den här boken. Att jag känner så beror på att idag så bloggar många om sin vardag istället för att skriva dagbok vilket gör att även om man skriver för sin egen skull så vet man att andra läser det. Här får man läsa en dagbok som jag inte tror att det var meningen att någon annan skulle läsa. Det här är en bok som det är lättare att ställa frågor om. Skulle någon fråga mig om det här är rätt bok att läsa om man vill veta mer om sinnessjukhusen på 50-talet så skulle mitt svar bli nej. Det gjorde mig lite besviken för jag hade gärna velat få mer information om hur patienterna hade. Om jag däremot skulle få frågan om det här är rätt bok att läsa om man vill veta mer om personen Ebba Olsson som tillbringade en lång tid av sitt liv på sinnessjukhus så blir svaret ja. Hon verkade vara en bestämd kvinna med en fascination för det fina folket och tyckte om att ägna sig åt handarbete.
En del saker inom psykvården verkar inte ha förändrats mycket fast åren har gått, för lite personal var det redan då. Personal som inte passar inom psykiatrin, patienter som får utbrott, många tankar som kretsar runt snask och en hel del andra saker kände jag igen från mina egna erfarenheter.

Läs Min själ var mitt smycke om du vill läsa om en vardag som kretsar runt handarbete, dikter, snask och lite information om hur det var på ett sinnessjukhus.

Återställd?

Ibland funderar jag över om läkarna verkligen hade rätt när de skrev i mina papper att jag blev helt återställd efter att jag hade hängt mig. Det tog ca ett halvår innan jag fick tillbaka full känsel i ansiktet så utvändigt är jag helt okej om man bortser från ärret runt halsen. Nu är ärret så pass blekt så det finns nog ingen som träffar mig som tänker på det. Hur det har påverkat min hjärna vet nog ingen. Själv tycker jag att jag tappar ord oftare och jag har svårare att komma på varifrån jag känner igen människor. Som idag träffade jag på en människa som jag kände igen och jag hälsade givetvis. Sen tog det ytterligare en stund innan jag kom på vem det var. Att jag tappa ord stör mig nog mest och att jag ibland blir tvingad att läsa en mening jag har skrivit flera gånger för att kunna avgöra om den låter vettig eller inte.

Ljudet av en duns

Det finns ljud som jag inte gillar och nyss hörde jag en duns och det betyder en sak. Nämligen att det är en fågel som studsar runt mot rutorna på altanen. Jag får väl ta och titta om en stund om fågeln klarade sig och har försvunnit. Ligger den död på altanen så lär den inte flytta på sig så det är ingen stress. Att ta hand om döda eller skadade djur är inte min favorit sysselsättning direkt men det är sådant som måste göras. Personligen tycker jag att alla självmordsbenägna fåglar skulle kunna ta livet av sig hos någon annan

fredag 17 oktober 2014

Ytterligare en sådan där dag

Det känns inte så ovanligt att mina dagar inte är muntra och roliga så jag borde kanske ha vant mig. Jag känner mest för att dra en påse över huvudet, givetvis en papperspåse för nu ska jag inte dö. Några fler värdelösa dagar ska jag uppleva först, hade ju varit synd att missa det. En gigantisk påse godis och några öl skulle nog muntra upp mig lite men för att få det skulle jag bli tvingad att ta bilen. Med tanke på hur seg och vimsig jag är skulle jag med största sannolikhet blanda ihop pedalerna i bilen och sedan glömma vilket sida av vägen man ska köra på. Så jag har inga planer på att köra någonstans för jag tänker inte krocka och skada någon annan människa. Den här dagen kommer med andra ord inte att bli ett dugg muntrare

Tidigt

Tack gode gud för att älgjaktsveckan snart är över. Jag ser fram emot att inte bli väckt av väckarklockan strax innan 5. Det är bättre att bli väckt av någon av hundarna runt 7. Utan kaffe skulle jag inte lyckas hålla mig vaken många timmar alls. Mest stör dig mig att jag inte har orkat ta itu med sakerna som jag vill fixa inom en snar framtid. Satsar på att ta itu med allt som jag vill ha gjort nästa vecka. Jag kommer i alla fall inte att vara tröttare då än vad jag är nu.

Jag börjar även misstänka att tokläkarnna  på dårhuset har skrivit in i min journal att jag inte åkte till Uppsala för att jag var rädd. Det är givetvis fortfarande helt fel men som bekant går det inte att styra över vad en läkare skriver. Att jag misstänker det beror på att flera från Uppsala har tittat i min journal och det har de gjort veckan efter jag kom ut från dårhuset. Jag blir bara så trött av att en massa tok skrivs in i min journal. Hur kan det vara så svårt för läkarna att lyssna på vad man säger och inte bara få för sig saker?

torsdag 16 oktober 2014

Hur är det med livet då?

Eftersom jag skriver så lever jag men så mycket mer än så är det inte. Jag äter,sover och gör annat när jag kommer ihåg. Någon livslust har inte helt plötsligt hittat mig och det lär den inte heller göra. Ibland råkar jag läsa något som får mig att minnas saker som jag inte trodde fanns kvar i mitt huvud. Kanske är det så att en del minnen alltid kommer att dyka upp oavsett hur ovälkomna de är. Allt går det kanske inte att glömma. Hur hjärnan fungerar kommer jag aldrig att lära mig

En bok läst och en ny att ta itu med

På fm läste jag ut Eldnatt av Yrsa Sigurdardottir.

Bokomslag Eldnatt (pocket) En flicka blir överkörd och dödad när hon är på väg hem till en familj för att sitta barnvakt. Även om hon fysiskt har försvunnit från de levandes värld så verkar det inte som om hennes själ har fått ro.
Ett vårdboende brinner upp och den enda av vårdtagarna (Jakob)som överlever får skulden för branden och placeras på rättspsyk. På anstalten får pedofilen Jósteinn upp ögonen för Jakob och beslutar sig för att bekosta att advokaten Thóra Gudmundsdóttir undersöker fallet. Varför Jósteinn som inte är känd för att hjälpa någon beslutar sig för att göra det förstår ingen.

Den här boken är snäppet bättre än Aska som jag tidigare läste av samma författare. Något som störde mig något fruktansvärt är att det antagligen är två olika personer som har översatt böckerna och av någon underlig anledning heter huvudpersonen i Aska Póra medan hon i den här boken heter Thóra. Nu kan jag inte isländska men efter att ha läst om böckerna på engelska så verkar det som om det rätta namnet ska vara Thóra. Böckerna är oavsett väldigt läsvärda och historien vävs ihop på ett trevligt sätt.

Idag kom Min själ var mitt smycke och jag hoppas verkligen att den är så läsvärd som jag hoppas. Boken är i ett bättre skick än jag hade hoppats på och jag tvivlar på att någon ens har läst den

Ett vitt täcke

Så var det vitt på taken igen och vintern har börjat sitt intåg på nytt. Helt oväntat är det inte direkt att snön har fallit. Det är mer regel än undantag att det är snö här i slutet av oktober eller det har i alla fall varit så sedan jag flyttade hit. Vintern är oftast lång men det gör att det går att promenera runt i skoterspår på myrarna och det är inte mycket som slår det. Det känns som om det verkligen är på tiden nu att få ordning i trädgården innan den blir täckt av snö. Det skulle även vara skönt att lämna allt i ordning

onsdag 15 oktober 2014

Livförsäkring

Jag har sedan jag föddes en olycksfallförsäkring och den betalar jag duktigt på för det har känts dumt att avsluta den med tanke på att jag redan har fått ut pengar från den. Även om jag skulle leva i rätt många år till så har jag ändå gått plus på den. Någon livförsäkring har jag aldrig haft och har aldrig haft planer på att skaffa någon.

Ett försäkringsbolag tycker däremot att jag borde skaffa det, tror inte att de vet så mycket om mig. För ett tag sedan fick jag en hälsodeklaration som jag skulle fylla i, det har jag inte gjort. Det räckte med att läsa frågorna för att inse att om de skulle bevilja mig en livförsäkring så skulle det bli väldigt många undantag. Positivt var i och för sig att de lustigt nog betalar ut livvärdet om man tar livet av sig förutsatt att man tar livet av sig efter att det har gått mer än ett år sedan man tecknade försäkringen. Jag struntade som sagt i att fylla i hälsodeklarationen och tänkte inte mer på det. Igår fick jag ett sms från försäkringsbolaget som i stort sett uppmanade mig att fylla i hälsodeklarationen och om jag hade några frågor skulle jag höra av mig. Nu funderar jag nästa på att fylla i hälsodeklarationen bara för att se vad jag får för respons. Får jag tillräckligt tråkigt någon dag så kommer jag nog att göra det.

Blir nästan rädd

Något nöje brukar det inte vara att se mig själv i spegeln men nu är det snäppet värre. Jag är så jäkla trött och det syns. Det känns inte kul att veta att jag blir så här fruktansvärt trött av att själv ta hand om hund och hem några dagar. På en vecka nu gör jag kanske lika mycket som jag tidigare gjorde på en dag. Nu får jag väl skylla mig själv eftersom jag valde att inte gå vidare med provtagning/undersökning. Och nu kom jag ihåg att jag har tvätt i tvättmaskinen som borde vara klar

tisdag 14 oktober 2014

Ordning

Idag får löven ligga var de ligger. Regnet faller och efter en promenad på runt en timme så är jag trött. Äntligen tog jag tag i att avsluta ett mailkonto, känns bättre om det mesta är ordnat. Mitt vanliga mailkonto har jag inga planer på att ta bort om jag minns rätt så avslutas det ändå om man inte loggar in på ett år. Överlag så tycker jag att jag har bra ordning när det kommer till viktiga papper och sådant så det tänker jag inte lägga någon energi på.

Som ett lämmeltåg

Lite lustigt är det nu under älgjakten att se alla bilar med jägare som tar sig genom byn. Jag tycker allt att det påminner om ett lämmeltåg. Inte helt otippat så är det mest älgtjurar som har setts till och skjutits. Att det inte är helt otippat beror på vargen, kalvar och kor är lättare att döda så de går åt först. Nu är den svåra frågan om jag ska ta och fixa mer kaffe eller roa mig med att hänga tvätt. Alla svåra beslut

måndag 13 oktober 2014

Löven blir fler och fler

Kriget mot löven går så där. Jag krattar lite när jag orkar och sen trillar det ner mer löv och gräsmattan blir dold igen. Och jag krattar lite mer och sen börjar det blåsa och löven virvlar runt i vinden och envisas med att trilla ner i trädgården igen. Lite börjar det kännas som ett evighetsjobb men jag vet att det blir ett slut på det.
Jag velar fortfarande om att jag ska ta mig till läkarsamtalet på öppenvården nästa vecka eller inte. Det ger mig inget men jag skulle få chansen att ställa läkaren mot väggen med varför han ljög i mitt vårdintyg i mars/april. Och i värsta fall skulle han kunna sätta vårdintyg på mig igen och en ny vända på dårhuset ingår inte i mina planer. Får vela ett tag till. Jag tänker alltid att det kanske finns någon stackare som vill ha en läkartid på öppenvården och då är det onödigt att jag tar upp tid

Ovanligt för att vara mig

Med tiden har jag fått mindre och mindre ha begär vilket gjort att jag istället för att köpa saker har sålt av en hel del ägodelar. Om jag upptäcker en bok som jag vill läsa har lösningen varit biblioteket. Gratis och jag slipper bli tvingad att hitta plats i en bokhylla för ytterligare en bok. För några dagar sedan upptäckte jag en bok som jag skulle vilja läsa. En snabb titt på Libris avslöjade att boken inte finns på något bibliotek i närheten. Jag funderade på om lösningen var ett fjärrlån men av erfarenhet har jag lärt mig att det ibland tar några veckor innan boken dyker upp på biblioteket här. Riktigt så lång tid har jag inte så otippat nog så beslutade jag mig för att köpa boken. Jag beställde boken från ett antikvariat så får se när den dyker upp, blev lite billigare än att köpa nytt och varje sparad krona är bra. Boken som jag ser fram emot att läsa är Min själ var mitt smycke
Människoöden har alltid fascinerat mig och att få läsa om hur det var på sinnessjukhus förr känns lockande. Får passa på och tipsa om antikvariat.net också, att köpa beg är snällt mot den egna plånboken.

söndag 12 oktober 2014

Om bara människor

Jag utgår från att alla träffar på om bara människor ibland. Det är alltså människor som berättar att om bara... så skulle de må bra/vara lyckliga. Det kan handla om allt från att om de bara hade körkort, bodde på annan plats, hade mer pengar osv. Nu tycker jag inte att tankesättet är fel eftersom även jag har tänkt så, det är bara bra att ha mål och vilja att förändra sitt liv. Däremot så har jag väldigt svårt för tankesättet när personen väljer att göra sig själv till offer istället för att kämpa för sitt om bara. Tidigare fick sådana människor min medkänsla men på senaste tiden har jag bara blivit irriterad och ifrågasatt varför de inte gör något. Sist var det en som var övertygad om att den skulle må bättre om den hade körkort. Jag frågade då varför personen inte tar körkort och svaret blev att det är dyrt och att den ändå nog inte skulle ha råd med bil. Då föreslog jag att personen får göra som de flesta andra och spara pengar till körkortet. Det gick givetvis inte för det hade inte personen råd med men ändå hade personen råd att ha rätt dyra kläder. I det fallet handlade det enbart om prioriteringar och då tycker jag inte heller att man ska gnälla.


Nu handlar nog psykiskt mående ytterst sällan om något så enkelt som man får för sig. Men tror man att den egna lyckan bygger på något specifikt så förstår jag inte varför man inte är villig att anstränga sig för det.
Varje sak som jag har fått för mig har jag ansträngt mig för att uppnå, varje gång har det sedan visat sig att det inte gjorde mitt psykiska mående bättre men jag kämpade i alla fall.

Aska av Yrsa Sigurdardottir

Bokomslag Aska (inbunden) Så har ytterligare en bok blivit läst.
Under vulkanutbrottet på Västmannaöarna 1973 blir flera hus begravda av aska. Husen tillhörde vanliga familjer och i en av familjerna så placerade ena sonen (Markús)i familjen en låda i deras källare strax innan utbrottet. De boende blev evakuerade när vulkanen fick sitt utbrott och när de sedan kunde återvända var husen inte längre beboeliga.  Det visar sig att det som gömdes i aska inte fortsätter att vara gömt när arkeologiska utgrävningar påbörjas. Markús anlitar Póra Gudmundsdóttir en advokat i ett försök att stoppa utgrävningarna. Arkeologerna går inte med på att stoppa utgrävningen men går med på att Markús ska bli den första att gå ner i källaren i hans föräldrahem och att han får ta med sig lådan. När Markús går ner i källaren för att hämta sin låda upptäcker han något som han inte hade räknat med och polisen blir inkopplad. Vad hände egentligen dagarna innan vulkanutbrottet och hur hänger de händelserna ihop med nutiden?

Jag gillade boken och sättet som författaren uttrycker sig. Nu är det här bara den andra författaren från Island som jag läser men det är något speciellt med deras sätt att skriva. Det är kargt, stenigt men ändå fullt av värme. Det lutar helt klart åt att jag kommer att läsa något mer av författaren

Tidig morgon

Till min glädje visade det sig att det är kvinnofängelset på tv nu så jag glor på det och dricker kaffe i vanlig ordning. Något vettigt tänker jag inte ägna mig åt under de närmaste timmarna, vettiga saker gör man mitt på dagen inte på morgonen.
Något som ofta slår mig är att jag tycker att det är fascinerande att det finns människor som klickar sig in på den här bloggen och läser. Jag är glad att jag har lite läsare även om jag inte riktigt förstår hur det kommer sig. Så tack till er som läser mina inte helt vettiga tankar och åsikter

lördag 11 oktober 2014

Samling

En fördel med rena fönster är att det går att fota genom dem.
Snart drar älgjakten igång och givetvis så jagar inte jag. Det beror inte på att jag är emot jakt, äter mycket hellre kött från vilt. Att jag inte jagar beror mer på att det inte finns någon chans att jag skulle få vapenlicens. Inte heller har jag haft råd att fixa skjutproven till jägarexamen, det är inte billigt med ammunition och med tanke på hur dålig jag är på hagel skulle det krävas mycket övning. Sen tror jag även att jag skulle vara rätt värdelös på älgjakt. Jag skulle sitta på mitt pass och fundera på om jag kanske borde skjuta mig själv och då tänka på kulfång och annat viktigt. I det läget skulle garanterat en älg promenera förbi och jag skulle missa chansen att skjuta den och sedan skulle bara passgrannarna bli sura. Därför håller jag mig långt borta från jakt.

Dagens redskap

Så har ytterligare några fönster blivit tvättade och jag kommer att bli klar med ordentlig marginal. Nu blir jag i och för sig inte förvånad om någon fågel flyger in i någon av fönsterna och dekorerar den med fjädrar och fågelskit. Den dagen den sorgen och då är det bara att tvätta igen.

fredag 10 oktober 2014

Finns oftast en anledning till att jag ogillar någon

Det här inlägget är ett sådant som jag har funderat på om jag borde skriva eller inte. Efter lite funderande beslutade jag mig för att skriva. Främsta anledningen är att jag är av åsikten att om man har skrivit A så får man ta och skriva B. En annan anledning är att visa att det inte är så att jag ogillar läkare utan anledning. Jag har spytt en del galla över en av avdelningsläkarna på dårhuset och det förtjänade hon. När jag hamnade på dårhuset fick jag i vanlig ordning frågan om hur de skulle agera om någon ringde och frågade något om mig. Svaret jag gav var att ingen information om mig fick ges till någon.

Sen gick det en tid och puckot till avdelningsläkare ringde min sambo och informerade honom om att jag hade varit på kardiologen. Främsta syftet till att hon ringde honom var för att även tjata på honom om att vi borde ha ett möte vilket jag motsatte mig. Den informationen fanns det ingen anledning för henne att överhuvudtaget delge någon. Nu vet jag givetvis vad lagen säger och även om hennes agerande i vanlig ordning var idiotiskt så kan hon enligt lagen (paragraf 16 och 17)hävda att det var okej att ringa min sambo i avsikten att få till ett möte. Att däremot berätta något utöver det hade hon ingen rätt till.
Oftast finns det faktiskt en rätt bra anledning till att jag ogillar någon

Dricka kaffe

Borde kanske göra något mer än att bara dricka kaffe idag. Några fönster blev inte tvättade igår och lär inte bli det idag heller för det regnar lite mycket för det. Får väl ta en paus från kaffedrickandet och roa mig med att röka lite

torsdag 9 oktober 2014

Tror att facebook saknar mig

Några problem med att logga in har jag inte haft eftersom jag inte har försökt göra det. Jag håller mig undan från facebook

Något som jag har dåligt samvete för

Nu finns det flera saker som jag har gjort/som har hänt i mitt liv som jag har dåligt samvete för men det jag tänker på nu är alla resurser som på olika sätt har lagts på mig. Att jag har suttit på Säters sjukhus är dock inte något som jag har dåligt samvete för fast det har kostat samhället stora summor. Varje gång polisen har fraktat mig och framförallt förra året när mycket folk var engagerade i att leta efter mig har jag dåligt samvete för. Det finns inte många poliser i dalarna och när en bunt blir tvingade att leta efter mig innebär det att människor som blir utsatta för brott kan stå utan hjälp. Jag vill inte att andra ska lida på grund av mig. Nu är det givetvis inte min uppgift att besluta vad polisen ska prioritera och inte prioritera men det känns väldigt fel när resurser läggs på mig. När det gäller att frakta människor med vårdintyg hade jag tyckt att det skulle vara bra om det hade varit en uppgift som vaktbolag eller liknande skulle kunna ta över. I en stad handlar det inte om en lång resa men här på landet kan det bli en resa på några timmar. Jag är övertygad om att det finns vettigare saker som poliser kan och bör ägna sig åt.

onsdag 8 oktober 2014

Svart


Tur att jag inte bor i en herrgård

Hade det varit så skulle uppdraget att tvätta fönster kännas lite mer betungande. Nu har jag kommit igång med det och i två rum så går det nu lite lättare att se ut och det är rena gardiner. Resten tar jag nog imorgon och sen får jag se om jag även orkar tvätta fönsterna på altanen och källarfönsterna. Det känns fortfarande som om det är lite av ett mysterium att det är viktigt att fönsterna blir rena men jag får acceptera att alla mina tankar inte är logiska. Jag hade kunnat få för mig något som kräver väldigt mycket mer arbete så jag får vara nöjd

Inget är så enkelt som det borde vara

En del saker har jag väldigt svårt att förklara antagligen för att jag inte riktigt förstår det själv. Min stackars sambo är återigen övertygad att om bara min fysiska hälsa blir bättre så kommer mitt psykiska mående också att bli det. Till viss del förstår jag helt att han resonerar så eftersom min fysiska hälsa har gjort att jag inte kan göra mycket som jag uppskattar att göra. Det han dock glömmer bort är att jag under större delen av mitt liv har varit fysiskt frisk men ändå gjort självmordsförsök och blivit inlåst. Logiskt borde det vara så att om man kan göra saker som man tycker är roliga så borde man uppskatta livet. Om det hade varit så enkelt skulle det vara bra men inget är någonsin enkelt. Det är nog så att om man själv aldrig har varit självmordsbenägen så är tanken att man vill dö så konstig att det inte går att förstå

tisdag 7 oktober 2014

Så fantastiskt gott

Nu skiter jag fullständigt i min vikt och tänker äta allt onyttigt som jag känner för. Det gör att jag nu sitter och slafsar i mig onödigt mycket glass som är dränkt i salt lakritssås. Fantastiskt gott och motsvarar säkert dygnsbehovet av kalorier.

Skulle dra till skogs

Passar på att vara ute lite i naturen nu för snart är det älgjakt och då håller jag mig borta. Inte för att jag är rädd för att bli skjuten utan för att jag inte ser någon mening med att störa jägarna. Det lär inte bli många älgar skjutna i år för det är dåligt med älg. Det mest positiva är att jag nu har så pass mycket energi att om jag skulle få vårdintyg på mig nu skulle poliserna allt få leta efter mig i skogen

Känner igen mig själv igen

För min del har det varit så att när jag inte riktigt känner igen mig själv så har jag bara tolkat det som en ny nivå av galenskap. Tanken att det kan vara ett fysiskt fel har liksom aldrig slagit mig. För ett par veckor sedan så började jag helt plötsligt bli väldigt känslig och började gråta för saker som tidigare aldrig ens hade rört mig i ryggen. Efter ett par dagar nu med b-vitamin så börjar jag känna igen mig själv igen och det är fantastiskt skönt. Jag är lika självmordsbenägen som vanligt men jag orkar ta in saker och jag börjar inte gråta för allt. Lite läskigt känns det att jag bortförklarar allt med att jag bara har blivit ett snäpp galnare. Vid det här laget så borde jag känna mig själv så pass bra att jag borde reflektera över varför jag helt plötsligt inte känner igen mig själv.

måndag 6 oktober 2014

Ett brunt kuvert igen

Idag kom det ett brunt kuvert till mig igen, min första tanke var att det kanske var något provsvar eller något annat givande. Så givande var det inte utan det var en kallelse till öppenvården, gissar att det är Säter som skickade en remiss när jag blev utsläppt. Spontana känslan är att det är väldigt meningslöst att blanda in öppenvården igen med tanke på att de tidigare sagt att de inte kan hjälpa mig. Jag har inte riktigt än beslutat om jag ska avboka eller om jag ska roa mig med att gå dit. Det skulle i och för sig vara rätt intressant att se om jag skulle kunna få läkaren att skriva ut sömnmedicin. Inget jag behöver utan bara ett test för att se om läkaren har någon koll alls

Logiskt och ologiskt

Jag ägnar mig åt att stressa upp mig själv över saker som behöver bli gjorda. Att jag inte bara tar itu med sakerna beror på att jag inte orkar så att då stressa över det är väldigt onödigt. Inget blir gjort av det och jag mår inte bättre. Nu sträcker sig min logik naturligtvis ännu närmare vansinnets rand. Jag har nämligen fått för mig att jag måste tvätta fönsterna och hänga upp rena gardiner innan jag tar livet av mig. Fönsterna behöver verkligen tvättas så att jag tänker ta itu med det råder det inga tvivel om och jag har några veckor på mig. Rent logiskt förstår jag dock inte varför det känns viktigt att få det gjort. Jag tvivlar starkt på att min sambo kommer att gå runt i huset och tänka att det var väldigt bra att jag tvättade fönsterna innan jag tog livet av mig

söndag 5 oktober 2014

Det här med diagnoser

Främsta anledningen till att jag gjorde en utredning förra året var att avdelningsläkaren/apjäveln som var ansvarig för avdelningen jag först var inlåst på hade dragit felaktiga slutsatser om mig. Han hade fört in i min journal att han misstänkte att jag hade en neuropsykiatrisk diagnos. Den slutsatsen drog han efter att sammanlagt kanske pratat med mig i 1½ timme. Att jag inte har en neuropsykiatrisk diagnos var jag väldigt säker på så jag ville få bort det. Nu visade utredningen att jag hade helt rätt vilket inte kom som någon överraskning. Borderline diagnosen förvånade mig inte eftersom en terapeut eller vad hon nu var misstänkte det ca 10 år tidigare. Att jag till viss del även stämde in på narcissistisk personlighetsstörning kom däremot som en chock och var inget som jag direkt höll med om.

Tiden gick och jag kände inte att jag brydde mig nämnvärt om diagnoserna. Jag resonerade mest som så att det säkert står en bunt andra saker som är mer upprörande i min journal. Det var först under det här året jag insåg nackdelarna med att ha diagnoser.

När det var dags för provtagningar/undersökningar i Falun och Uppsala på grund av fysiska fel tyckte jag att personalen uppförde sig lite underligt mot mig. Sen fick jag veta att mina diagnoser även finns inskrivna i min vanliga journal och det kändes så där lagom roligt.

Sen hamnade jag på dårhuset igen och fick "äran" att prata med en tomte. Att han hade läst min journal och fastnat i diagnosen narcissistisk personlighetsstörning var väldigt tydligt. Han kommer aldrig att bli en duglig läkare så länge som han går in i ett patientsamtal med så mycket förutfattade åsikter om patienten.
Och sen blev det då en tripp från dårhuset till akuten i Falun och den läkaren tog alla priser. Han hade skumläst min journal och jag har nog aldrig träffat någon med så konstiga åsikter. Han frågade var jag bodde så jag sa namnet på byn och jag fick då frågan om det var ett särskilt boende... Alltid lika roligt med människor som tror att man bor på ett boende bara för att man är inlåst på dårhuset i perioder och har diagnoser.

Nu känner jag mest att en hel del möten inom sjukvården skulle ha varit väldigt mycket lättare om jag aldrig hade fått någon diagnos. Jag är som jag är med eller utan diagnos och det går utmärkt att prata med mig och sedan bilda sig en uppfattning om hur jag är.

Och där tog energin slut

Nu ska jag inte klaga allt för mycket över det för idag har jag orkat med en promenad på 1½ timme och lyckades till och med komma ihåg att duscha. Det låter riktigt rubbat att jag har svårt att komma ihåg att duscha men så är det. Ännu mer skrämmande var det när jag kom på att jag inte har tvättat håret på en vecka. Det låter nog som om jag lufsar runt i skitiga kläder och ser riktigt skabbig ut men faktiskt inte. Av någon underlig anledning så kommer jag ihåg att tvätta så rena kläder har jag.

Det mest glädjande idag var att mina händer inte skakar lika mycket så det blir väldigt mycket lättare att fota. Misstänker starkt att mina skakningar hör ihop med vitaminbristen. Skakningarna dök upp för någon månad sedan och så fort jag blev för trött skakade mina händer och ben. Nu blev jag trött av allt så skakningarna dök upp ofta och det blev i stort sett meningslöst att försöka fota.

Lösning på problemet

Ibland finns det en enkel lösning på problem och så var det den här gången. Några nya kängor har jag inte köpt utan jag rotade runt hemma istället. Jag hittade på mina vinterkängor som jag hade glömt bort.
Lite varmt var det att lufsa runt i dem men det får fungera. Jag slipper bli blöt om fötterna och jag slipper göra av med pengar. Perfekt lösning med andra ord

Blöt trasa

Det känns nästan lite magiskt men det är det nog inte utan det beror nog på b-vitaminerna. Jag har fått lite mer energi i kroppen. Tidigare kände jag mig som en blöt trasa och nu börjar jag känna mig som en trasa som har några torra fläckar. Jag har fortfarande ont i kroppen och är trött men det finns lite energi i kroppen. Det är inte så bra att jag orkar ta itu med allt som behöver bli gjort men jag orkar i alla fall stå upp ett tag och gå mer än ett varv runt huset. Största skillnaden är känslan jag har. Tidigare kändes jag mig som en bil som rullar på bensinångorna och nu plötsligt finns det lite bensin. Jag funderar lite på om det är b-vitaminbristen som har påverkat mig så mycket de senaste månaderna

lördag 4 oktober 2014

Lite ytlig får man allt vara

Nu har jag ett stort problem igen. Jag har inte ett enda par skor/kängor som är vattentäta, eftersom det regnar mycket här så är det lite av ett problem. Visst nu orkar jag inte vara ute så mycket men det är ändå rätt tråkigt att bli blöt om fötterna. Problemet är inte att jag inte har pengar för några hundralappar har jag råd att lägga på skor. Det är ett svårare problem än så. Det känns nämligen rätt puckat att lägga pengar på något som jag ändå inte kommer att använda så lång tid. Nu anser jag själv att pengarna jag har på mitt sparkonto ska räcka till min begravning men ett par hundralappar till på det kontot skulle nog inte skada. Jag får nog fortsätta fundera på vad som är rätt

Verkar bli ännu en givande dag

Jag har retirerat till sängen igen och hoppas på att slippa spy. Gissar att jag åt för mycket ost igår, dum som jag är tänkte jag inte på det. Ost tillhör kategorin av saker som ger mig migrän och det vet jag. Några ostsmörgåsar klarar jag men blir det något mer så dyker migränen upp. Att spy är något av det värsta jag vet vilket också är anledningen till att jag ytterst sällan har försökt ta livet av mig med tabletter. Sen är det inte heller så kul att bli magpumpad eller dricka kol, ryser bara jag tänker på gångerna jag blivit itvingad kol.

fredag 3 oktober 2014

Vackert

Ska man vara petig så är himlen som synes för utfrätt men det verkar onödigt att vara petig. Naturen här är vacker och döljer mycket historia. Så är det nog på de flesta platser men historia är bara intressant om man vet något om den. Det har vattnet har tagit liv även om det hände långt innan jag kom till världen. Efter att jag fick veta det har jag nog inte vandrat en enda gång längs med vattnet utan att tänka på personerna som valde att låta vattnet avsluta deras liv. Nu har vattnet inte bara tagit frivilliga offer utan även de som ville leva har blivit tagna. Naturen ger och tar

Pyjamasbyxor och morgonrock

Så stiligt klädd är jag nu. Efter en promenad och en dusch är jag nu så trött att det inte känns som någon mening med att klä mig. Jag kommer ändå inte orka göra något mer ansträngande än att sitta och halvsova i soffan resten av dagen.

Det är riktigt värdelöst att hela tiden vara trött och inte orka göra allt som hör vardagen till

torsdag 2 oktober 2014

B-vitamin

Innan läkaren för ett tag sedan satte vårdintyg på mig så ville han ta ett par rör blod av mig för att kolla mina värden. Jag gick med på det och resultatet av det mesta fick jag först veta på dårhuset. Jag fick då veta att jag hade b-vitaminbrist, mina värden var inte jätte dåliga men dåliga.  En sjuksköterska på dårhuset berättade att hon rödmarkerade mina värden så att läkaren inte skulle missa det. Någon läkare pratade inte med mig om det så efter ytterligare några dagar gjorde en annan sjuksköterska en till notering i min journal. Jag och en skötare skämtade om att läkaren inte brydde sig om det eftersom det var mer praktiskt att jag var trött och bara sov på avdelningen. Nu var det bara ett skämt men jag skulle inte bli förvånad om det är en del av sanningen. För läkaren så är det givetvis lättare att ha mig på avdelningen när jag inte orkar ägna mig åt kreativa påhitt. Ingen läkare på dårhuset pratade med mig om b-vitaminbristen och det är faktiskt rätt underligt med tanke på att jag vet att patienter som har det brukar få erbjudande om att få en spruta med vitaminer. Nu har jag på eget bevåg börjat ta b-vitaminer och jag hoppas att jag blir lite piggare. När jag läste om b-vitaminbrist så kunde jag bara konstatera att det är rätt många symptom som passar väldigt bra in på hur jag mår

Löv

Löv ingår i min plan för de närmaste dagarna. Jag har ingen plan på att försöka kväva mig med löv om någon nu trodde det. Det skulle säkert vara ett rätt unikt sätt att ta livet av sig på men jag föredrar lite lättare sätt. Min plan när det gäller löv är bara att försöka kratta en stund varje dag så att det blir mer gräsmatta än löv i trädgården. Bortsett från det så har jag inte så mycket planer. Jag tänker inte försöka ta livet av mig under de närmaste veckorna av hänsyn till anhörig. Skulle jag dö nu skulle det bli onödigt bökigt så jag kan lika gärna skjuta på det några veckor. Lite hänsyn kan jag visa fast jag är rätt galen

onsdag 1 oktober 2014

Höst

Jag nådde målet att ta mig ut på en promenad.
Nu blev det en promenad i ett segt tempo och promenaden blev inte så lång men jag tog mig ut. Något mer lär jag inte göra idag för nu är jag trött

I brist på något bättre att göra

Eftersom jag inte är road av att gå in i en massa affärer väntar jag i bilen. Och har jag inget bättre för mig kan jag lika gärna blogga. Det jag hoppas idag är att jag slipper träffa någon som jag satt på Säter med och att jag slipper träffa någon polis. Jag orkar inte med frågan hur det är med mig och den frågan ställs ofta.
Löven har hunnit bli så gula och kylan har återvänt. Målet för dagen är en promenad och enbunt bilder på hösten. Får se om jag orkar, senaste veckorna har jag bara orkat vara vaken runt 4 timmar i sträck och det är inte mycket



Lite nöjd är jag ändå

Nu är jag inte nöjd över att ha suttit på Säter ännu en gång utan det jag är nöjd över är att jag fick en chans att konfrontera läkaren med en osund koppling till sin handväska. Hon ljög rätt friskt i sitt svaromål till IVO och det irriterade mig givetvis. Jag är av åsikten att man får stå för sina misstag och inte skylla på andra. Nu hade jag inte räknat med att hon skulle erkänna att hon ljög och det gjorde hon inte heller. Hon fortsatte att skylla på skötarna men hon fick i alla fall höra att jag inte har respekt för människor som inte står för det dem har gjort. Jag är inte så naiv att jag tror att det kommer att ändra något men jag tror ändå att det är nyttigt för läkare att få höra vad patienter tycker om deras agerande.