Inlägg

Visar inlägg från juni, 2014

Nä jag hänger inte med en skylt runt halsen

Jag har flytt från byn och ser nu mycket folk som ägnar sig åt bisarra sysslor. Med bisarra sysslor menar jag folk som joggar och ägnar sig åt andra meningslösa saker. Jag längtar hem till lugnet på landet och räknar med att åka hem om några dagar. Bortser man från det så roar jag mig med att äta salt igen. Givetvis inte på eget bevåg för så galen är jag inte utan det är läkare som gett order om det. För att kunna göra tester på mig så krävdes det tydligen att jag fortsatte äta salt. Imorgon får jag veta vad det är för medicinska experiment som de ska utsätta mig för. Ser fram emot att få det överstökat och äntligen få veta om de tänker operera eller inte.

Aldrig mer salt

Bild
Så var äntligen sista teskeden salt svald. Nu håller jag tummarna för att mina värden kommer att vara bättre. Om de inte är det och jag får order att äta ännu mer salt så lägger jag ner det här. Det finns inget som kan förmå mig att äta en enda tesked salt till. Nu vill jag bara ha alla prover tagna och få besked om de tänker karva i mig eller om de bara kommer att sätta in någon medicin. Livet är om möjligt ännu mer värdelöst när jag inte orkar/kan promenera och träna hund

En bagatell för mycket

Nu önskar jag verkligen att saker ska gå smidigt ett tag. Varje liten sak som går snett nu påverkar mitt humör för mycket. Jag fick besked idag om att en skaljacka som jag hade beställt var slut. Inte en stor grej och inget som jag skulle bry mig mycket om i normala fall men nu är det en katastrof. Att jag låter skitsaker påverka mig stör mig något otroligt men det är som det är. Det har nog helt enkelt blivit för mycket den senaste tiden. Att jag har haft ont i kroppen en så lång tid har gjort att jag har tröstätit för mycket och som ett resultat av det har jag blivit fet. Mängden salt som jag har ätit ett tag nu har gjort att mitt blodtryck har blivit ännu värre och gör att jag har ont i huvudet och mår illa. Allt det har gjort att jag bara mår sämre och sämre psykiskt och jag ser ingen vändning i sikte. Mest känner jag för att rulla ihop mig till en boll och ligga där till jag förmultnar

Näckros

Bild

En del besitter kunskap andra inte

Dagar när det är dåligt med energi blir det mer tid vid datorn. Oftast blir det då att jag läser på lite forum, skriver gör jag inte ofta för jag blir mest irriterad på korkade människor då. Förvånansvärt många som skriver på forum verkar övertygade om att deras åsikt är den enda rätta och att de besitter mer kunskap än alla andra. Nu är det oftast inte så utan det kan vara rena felaktigheter som de försöker framföra som fakta. Att det ska vara så svårt att inse att det finns människor med mer teoretisk kunskap än man själv har på ett forum förstår jag inte riktigt. När jag pluggade på distans blev det en hel del diskussioner med andra kurskamrater och en del var bara korkade rent ut sagt och det får man acceptera. Det värsta var dock en kurskamrat på jök (juridisk översiktskurs) som inte kunde erkänna att hon helt hade missuppfattat en uppgift och dragit helt fel slutsats. En kort period funderade jag på att läsa jur kand-programmet så därför läste jag jök för att se om det skulle p

Allt är inte roligt

Idag har det varit en jobbig dag när allt känns värdelöst. Funderade på att skita i fortsatt provtagning och utredning för det känns bara drygt. Det enda som hindrar mig från det är hotet om lpt om jag inte ställer upp på alla undersökningar. Min energi idag har räckt till att kliva upp ur sängen, äta och duscha och det är allt som jag har gjort. Inte en enda promenad har jag haft energi till och då är det illa. Tidigare har jag alltid orkat med hundarna oavsett hur jag har mått men det orkar jag inte längre. Att dumpa över allt ansvar på sambon är inte rättvist och känns inte roligt.

Nä jag firar inte

Bild
Jag är så pass trött att jag enbart skulle se det som ett straff att umgås med människor. Klockan är nu runt 16 och jag känner mest för att gå och lägga mig och sova. Så känner jag efter att enbart ha tagit två promenader sedan jag klev upp. Inte så muntert men det var nog länge sedan som det gick att påstå att jag var munter

Smaken av salt

Det spelar inte någon större roll vad jag äter nu för allt smakar salt. En tesked salt är inte en smak som fort försvinner ur munnen. Det är nog tur att jag inte har någon benägenhet för paranoia annars skulle jag kunna få för mig att det utförs något psykiskt experiment på mig. Testet skulle då gå ut på att se vad man kan få en psykiskt sjuk person att göra utan någon direkt förklaring. När jag fick beskedet att jag skulle ta två teskedar bordsalt per dag var min reaktion bara okej.  Det kom en remiss från sjukhuset för någon dag sedan, problemet är bara att det inte står något datum på den så jag vet inte riktigt om det är tänkt att jag själv ska besluta när jag ska ta nya prover på vårdcentralen. Jag borde ha kontaktat sjukhuset och frågat men jag har inte orkat. Jag är nu bara så otroligt trött på alla prover som tas och att det är ett fysiskt fel på mig. Det är inte något klagomål på sjukvården för allt har gått väldigt fort. Om jag inte hade mått dåligt psykiskt så skulle det in

Snart midsommar

För mig är det en påminnelse om att jag för ett år sedan hängde mig på en av balkongerna på Säter. Nu har jag inte koll på exakt vilket datum det var men jag vet att det var strax innan midsommar, datum står säkert i papperna jag fick om Lex Maria anmälan som Säter gjorde på sig själva. Vilket datum det var känns inte direkt viktigt. Ett år har passerat och ärret på min hals har läkt fint, det syns fortfarande en inbuktning runt hela min hals efter snöret men det är så pass blekt att det inte stör. Jag känner ingen tacksamhet för att personalen reagerade fort och började med hjärt och lungräddning vilket jag kanske borde. Det hänger nog ihop med att jag inte ser något syfte till att jag har levt ytterligare ett år

Insekter

Bild

Mörka strömmar av Arnaldur Indridason

Bild
Jag har fortsatt läsa böckerna av Arnaldur Indridason och den senast lästa boken är Mörka strömmar. I den här boken så är det inte Erlendur som vi får följa, han har nämligen tagit semester. Istället så är det Erlendurs kollega Elinborg som är huvudpersonen. En man hittas med halsen avskuren i sin egen lägenhet och det blir upp till Elinborg att ta reda på varför och vem det är som har gjort det. Den här boken är intressant på så sätt att författaren väljer att ge en väl inarbetad karaktär semester och lyfter fram en av personerna som i tidigare böcker haft en biroll. Nu får vi läsare veta mer om Elinborg utöver det vi har fått veta i tidigare böcker. Hon blir nu mer än en bra polis som har en passion för matlagning.

Spindelnät

Bild
Jag undrar jag om jag skulle kämpa för mitt liv om jag satt fast i ett spindelnät eller om jag bara skulle ge upp. Nu är jag rätt säker på att det blir en automatisk reaktion att kämpa för livet. Den här skalbaggen kämpade i alla fall för sitt liv. Och efter en liten stund trillade den ner från spindelnätet och fortsatte sitt liv.

Hackspett

Bild
Idag kan jag nog identifiera mig med en hackspett. Det känns som om jag dunkar huvudet i väggar till ingen nytta

Stå på ett ben i 30min och drick 2 liter vatten

Bild
Det känns som om det skulle kunna bli nästa order jag får för att få bättre värden. Det jag ska ägna mig åt nu i ca 1 vecka är att ta en tesked salt två gånger per dag. Det låter kanske inte så farligt men fy vad det är vidrigt. Jag tog en tesked för ca en timme sedan och att jag inte har spytt än känns som ett under. Hur jag ska klara det två gånger per dag förstår jag inte. Något positivt är att det är fullt med lingonblommor i skogen.

Hemma på landet

Provtagningarna på akademiska blir inte av den här veckan på grund av mina värden. Eftersom det inte blir av valde jag att inte åka till Uppsala. Tanken nu är att mina värden ska förbättras under någon vecka och sedan blir det en resa till Uppsala. Det känns rätt drygt för jag hade ändå sett fram emot att bli klar med det här

Åka hem

Hem för mig kommer alltid att vara Uppsala även om jag inte bor där längre och inte har någon önskan att bo där igen. Det är staden jag växte upp i och stället med många positiva och negativa minnen. Att åka hem till Uppsala är inget som jag gärna gör. När jag flyttade lämnade jag allt kvar och varje gång jag återvänder blir jag påmind om ett liv jag inte längre lever. Det finns människor som jag inte har någon lust att träffa igen men ändå har jag en förmåga att träffa på dem även om jag bara är i Uppsala några dagar. Jag blir inte förvånad om jag träffar på min fd övervakare för han brukar jag ofta råka på när jag är hemma. Som person är det inget större fel på honom men jag har ingen lust att föra ett samtal med honom. Sen tycker jag även att det kan vara jobbigt att träffa personer som jag umgicks mycket med. I stort sett alla som jag umgicks med har universitetsutbildning och bra jobb, det blir en extra påminnelse om att jag har misslyckats med så mycket. Jag hoppas verkligen att

Pica pica

Bild
Skatungarna har börjat lära sig att flyga nu och det går så där. De börjar lära sig att trädgården inte är en säker plats om man inte flyger. Än så länge så har de klarat sig från att bli tagna av hundarna och det är positivt.

Väntan

Bild
Nu hade jag gärna velat veta om det blir en bunt undersökningar på mig nästa vecka eller inte. Men något svar får jag inte förrän på mån så det är bara att fortsätta vänta. Det skulle helt klart vara skönt att få det överstökat.

Kämpigt

Att inte orka något gör mig otroligt trött och det påverkar helt klart mitt psyke. Nu skulle jag inte studsa runt på små rosa moln även om jag hade en massa energi men det här är drygt. Sen känns det även lite hopplöst när det gäller mitt psykiska mående. För mig råder det inga tvivel om att mitt liv kommer att avslutas genom självmord och det stör mig inte. Att andra människor kommer att bli sårade stör mig dock men jag ser inte att det finns något som jag kan göra åt det. Jag kan nu ärligt säga att jag har försökt kämpa på och jag försökte få hjälp under en period. Någon mening att söka hjälp igen känner jag inte att det finns så jag fortsätter leva så länge som jag orkar

Blommar

Bild

Min journal

Hm jag roade mig med att titta i mina vårdkontakter på vad det är för folk som har tittat i min journal. De senaste dagarna så är det väldigt många som har tittat. Jag kan förstå att personen som har varit i kontakt med mig från akademiska sjukhuset har tittat och även att en läkare där har tittat i den. Men varför resten har tittat förstår jag inte riktigt. Särskilt inte med tanke på att det bara handlar om en journal som är upprättad i Uppsala. Någon vård i Uppsala har jag inte fått under många år så jag är inte så road av att människor läser om vårdtillfällen som nästan var för 10år sedan. Det känns som om det bara leder till en felaktig bild av mig

Vad gör de egentligen?

Efter att ha varit på vårdcentralen många gånger nu så har jag lagt märke till ett fenomen. Jag antar att vårdcentralen här fungerar på samma sätt som andra vårdcentraler. Man tar en nummerlapp och får sedan vänta på sin tur att anmäla sig i receptionen. Inget konstigt så långt men nu kommer det som jag funderar över. Personalen i receptionen brukar "checka" in två eller tre patienter och sen försvinner de iväg i ett par minuter. Det har hänt varje gång som jag har varit där och det händer oavsett om de är en eller två i receptionen. Inte heller tror jag att de går och berättar för läkare/labb personal/sköterska att deras patient har kommit för flera gånger så har personal kommit och ropat upp någon i väntrummet som inte är där. Jag har även svårt att förstå att det kan ta några minuter att rapportera att en patient har dykt upp. Frågan är alltså vad sjutton de pysslar med egentligen? Igår fick jag vänta i väntrummet i 10min på att någon skulle dyka upp i receptionen. Då slut

Kliar på myggbett och gäspar

Klockan är inte mycket och jag känner mest för att gå och lägga mig. På sätt och vis hoppas jag att blodprovet kommer att visa att mitt kalium är för lågt igen. Då är det lätt att fixa så jag blir lite piggare, mer tabletter den eviga lösningen. Jag har så mycket lättare att hantera att vara psykiskt sjuk mot att vara fysiskt sjuk. Nu beror det kanske på att jag under så många år har varit galen och att ha ett fysiskt fel inte är något som jag har upplevt många gånger i mitt liv.

Nyfiken personal

Tidigare så har jag inte reagerat över alla frågor som jag har fått när jag har varit på vårdcentralen för blodprov. Jag vet inte riktigt vad det var som idag fick mig att tycka att hon som tog blodprov på mig var ovanligt nyfiken. Hon ställde inga frågor som jag inte redan fått av andra på vårdcentralen så jag borde inte ha reagerat. Nu har jag inte direkt något problem med att svara på frågorna om varför de tas kaliumprover så ofta och varför det görs på remisser från olika ställen. Men jag kan tänka mig att alla kanske inte uppskattar att bli utfrågade på vårdcentralen. Lite gissar jag att det beror på att det här är ett sådant litet ställe så nyfikenheten på alla är rätt stor

Då ser jag fram emot provtagningar...

Efter en del velande beslutade jag att det var lika bra att ta resan till Uppsala så fort som möjligt så det blir överstökat. Nu har jag att se fram emot lite provtagningar på vårdcentralen här. Jag hoppas verkligen att proverna kommer att vara vettiga så jag kan bli utsatt för fler tester på akademiska sjukhuset. Ett slut på alla provtagningar skulle vara underbart. Något slut på det ser jag inte riktigt än. Efter provtagningarna i Uppsala antar jag att de kommer att besluta om jag ska opereras eller inte

Dåligt fysiskt skick?

Jag hade räknat med att få en kallelse till akademiska sjukhuset i höst men nu händer det ytterst sällan att något blir som jag har tänkt mig. I morse ringde de från akademiska sjukhuset och berättade att de vill att jag kommer dit nästa vecka. De ska då göra undersökningar på mig i några dagar. Hon som ringde förklarade att om jag känner att jag är i ett sådant fysiskt skick att jag klarar av att vänta till i höst så får jag skjuta på provtagningarna. Jag fick helt klart känslan av att jag nog enligt resultaten på mina blodprov är i rätt dåligt skick. Om jag beslutar mig för att åka ner till Uppsala så måste det först tas prover på mig här och de proverna måste vara okej för att det ska vara någon mening att åka till akademiska. Tanken på att åka till Uppsala är inte tilltalande. Åker jag ner blir jag mer eller mindre tvingad att träffa släkten och det känner jag inte direkt för. De har inte sett mig på länge och även om mitt ärr runt halsen efter min hängning har bleknat ordentligt

Spett

Bild
Den här dagen har jag ägnat någon timme åt att föra krig mot ett par stubbar. Jag kunde rätt fort konstatera att några armmuskler har jag nog inte kvar. För det var väldigt jobbigt att använda ett spett. Något gram fett lyckades jag kanske i alla fall bli av med. Jag gillar att ägna mig åt fysiska aktiviteter i still med att kriga med en stubbe. Anledningen till det är att det går inte att tänka på så mycket annat under tiden. Börjar jag fundera över för mycket annat är risken stor att jag sätter spettet i foten. Och det känns inte som något som jag har en lust att prova på.

Hur mår jag?

Jag är som sagt väldigt dålig på att skriva och säga hur jag mår. Anledningen till det är ganska enkel, vet inte folk i min närhet hur det är så behöver de inte heller må dåligt över det. Någon form av logik finns det i det mesta jag tänker men vettigt är det inte alltid. Jag är som jag är och är väldigt ovillig att ta emot någon form av hjälp. Ska jag då ta och svara på min egen rubrik så blir svaret inte så bra. Idag tittade jag upp i ett träd och konstaterade vilka grenar som skulle hålla för min vikt om jag skulle hänga mig. Inte helt bra antagligen att fundera över sådant

Hur går det med mitt krig då?

För ett tag sedan startade jag krig mot myggen . Jag får nog lov att säga att jag inte kan deklarera mig som vinnaren än. Myggfällan har faktiskt fungerat rätt bra, en del myggor har dött i den men framförallt så är det knott som har dött. Så att den fungerar har jag sett bevis på. Nu hade ännu fler myggor gärna fått dö men man kan inte få allt.

Bara less igen

Bild
Ibland är det svårt att hitta något positivt att skriva. Jag känner mig bara sliten

Ja jag tänkte rätt

Efter alla bisarra kurser som jag har läst på högskola/universitet så har det blivit en del kurslitteratur. En del av böckerna vill jag ha kvar för att de är intressanta. Andra böcker var en plåga att läsa och verkligen inget som jag vill ha kvar. Eftersom sommarkurser snart startar eller precis har startat tänkte jag att det var en bra tid att försöka bli av med några böcker. Nu har det gått ovanligt trögt men för en liten stund sedan så fick jag ett bud på tradera på en bok. En bok mindre att ha i bokhyllan och lite pengar till mig är utmärkt. Pengar är alltid en bristvara så varje kr gör skillnad

Som tårar på sköra trådar

Bild

Konstigt vad som lagras i hjärnan

Jag störde mig ganska länge på att jag inte kunde minnas något från IVA eller dagarna-veckan(?) efter att jag hade förts tillbaka till dårhuset. Minnet från den tiden har inte kommit tillbaka och det tror jag aldrig att det kommer att göra men det har jag accepterat nu. Jag kommer däremot ihåg väldigt väl vad jag tänkte när jag stod och balanserade och fäste repet/snöret. Känslan när jag satte snaran runt halsen och när jag stod där med snaran runt halsen och tänkte att tar jag ett steg ut i luften så blir det ett slut på allt. Nu i efterhand kan jag tycka att det ändå var konstigt att jag tänkte logiskt. Innan jag tog klivet ut i luften ställde jag mig frågan om jag verkligen ville dö. Svaret på den frågan blev ja och jag tog klivet

Muttrar om korkade människor

Bild
Japp nu var det dags att irritera sig på korkat folk igen. Det är synd att det inte är riktigt accepterat att bära runt på silvertejp och tejpa igen munnen på människor som ändå bara säger korkade saker. Bättre att stirra ner i sjön på grodyngel.

En dålig start

Det finns sätt att bli väckt på som är mindre roliga. I morse blev jag väckt av ljudet av en mygga som surrade runt mitt ansikte. Det hjälpte inte ens att dra täcket över huvudet för ljudet hördes ändå. Inte heller ville den irriterande myggan dö fast jag gjorde lite tappra försök. Med tanke på hur dålig jag ser utan linser eller glasögon så var det ingen större fara för myggans liv. Det slutade med att jag gav upp och steg upp så både jag och myggan blev förlorare. Den fick inte äta på mig och jag fick inte sova så länge som jag ville.

Hur länge ska man vänta?

Bild
Nu har jag snart väntat i en timme och börjar fundera över om det är någon mening att vänta längre. Det jag väntar på är att energin ska dyka upp. Jag anar att det inte är någon större mening med att fortsätta vänta utan det handlar nog bara om att sätta fart. För någon dag sedan fick jag den otroligt intelligenta idén att starta krig mot brännässlorna i trädgården. Det är nog ganska jämn ställningen mellan mig och brännässlorna nu. Jag har grävt upp rätt många och de har lyckats bränna mig på händerna och benen. Det enda som kan kännas lite drygt när det gäller att fixa i trädgården är att det aldrig blir färdigt. Ser det okej ut på ett ställe så frodas ogräset på ett annat.