fredag 31 januari 2014

Kraftigt snöfall??????

Ibland blir jag tvingad att fundera över om även jag var förvirrad och hade konstiga referensramar när jag bodde i en stad. Det som fick mig att fundera över det idag beror på ett inslag på nyheterna. De pratade om ett kraftigt snöfall som hade dragit in över Stockholm. Jag såg framför mig en massa snö som trillade ner och sen växlade de över till en reporter som befann sig utomhus. Min första tanke var att han skulle säga att det kraftiga snöfallet inte än hade börjat men så var det inte. Det som de kallade för kraftigt snöfall är samma sak som vi här benämner vanligt snöfall. Är sikten god och det faller snö är det då inte något kraftigt snöfall iallafall inte om man inte bor i Stockholm.

torsdag 30 januari 2014

Blogg

Tanken jag hade från start med den här bloggen var att det skulle vara en plats som jag kunde skriva allt jag vill skriva. Så har det inte blivit utan mycket som jag antagligen skulle behöva skriva av mig skriver jag inte. Det kommer alltid att finnas saker som jag inte önskar att någon som känner mig ska få veta och skriver jag det här finns risken att någon av dem läser det. Även om jag vill ösa ur mig en massa saker så tar jag inte risken att såra någon. Skulle det delas ut medaljer för idioti skulle jag ha många medaljer vid det här laget

onsdag 29 januari 2014

Förstår inte riktigt

Två månader har det tagit för mig att läsa två böcker och det är inte riktigt takten som jag brukade läsa. Nu beror det till stor del på att min koncentration inte alls är som den ska. Under tiden som jag var inlåst läste jag mycket och en författare som jag läste ett par böcker av är Mons Kallentoft. Den femte årstiden är en av böckerna som jag har läst under de här två månaderna. Jag kan förstå att en del har svårt för hans sätt att skriva men jag gillar det. Den viktigaste i böckerna är inte polisen, "de onda" eller våldsofferna. Ibland kan det bli lite flummigt att de avlidna får komma till tals så mycket men samtidigt så är det offren som det handlar om. I den femte årstiden känns det dock som lite för mycket av allt.



Det jag inte förstår har att göra med upprördheten över att de intagna på rättspsyk inte längre ska få ha riktiga bestick,glas osv. Inte sjutton är det riktiga glas på vanliga avd på Säter heller utan det är plastglas. För mig är det enbart logiskt för när folk flippar är det väldigt mycket bättre om de kastar plastglas omkring sig istället för glas.

måndag 27 januari 2014

Inte förvånad alls

Det visade sig att läkaren inte har gjort något alls av det han lovade. Sambon ringde och pratade med den ansvariga för öppenvården här och inget har gjorts gällande mig. Nu blev det då lovat att kontaktperson och behandlingshem ska vara klart till jag ska till läkaren nästa vecka. Den ansvariga hade tydligen haft kontakt med läkaren på Säter när jag var inlagd. Vad det har att göra med att inget har blivit gjort sedan jag blev öppenvårdens ansvar förstår jag dock inte riktigt. Om de nu är så korkade att de föreslår Evagården som ett behandlingshem så behöver jag inga mer bevis för vilken kompetens som de har

Tur att det finns bra folk

I allt elände så kan jag ändå glädjas åt att socialsekreteraren som har hand om mig är bra. Genom åren har jag avverkat många konstiga människor på socialen. Första kontakten jag egentligen hade med socialen var när jag var 15år och blev LVU:ad och det är ett tag sedan nu. Några enstaka socialsekreterare har varit vettiga men flertalet har varit långt från det. En del var förtjusta i att prata om sina egna problem och det blev i längden lite tråkigt. Och en del ville möjligtvis väl men det var inte så jag uppfattade det

lördag 25 januari 2014

Och än lever jag

om någon nu tvivlade på det. För att göra livet lite mer roligt sitter jag och äter lidls fantastiskt goda paprikachips. Ska man dö så kan man lika gärna dö fet och se till att kistbärarna är folk som man inte gillar. Möjligtvis borde jag även satsa på att timra en kista för något värre än det att bära har jag svårt att tänka mig

torsdag 23 januari 2014

Så många löften

Nu har jag snart varit fri i 2 månader. Under den tiden har jag träffat en läkare en gång. När jag träffade honom för några veckor sedan berättade han att jag skulle få en kontaktperson på öppen vården. Den personen skulle då hjälpa mig med att leta efter behandlingshem och hjälpa mig i kontakt med läkare och annat. Givetvis så har inget av det hänt. Jag har fullt upp med att ens klara vardagen och utan sambo skulle jag inte ens klara det. Att leta efter behandlingshem och att försöka hålla kontakten med "viktigt folk" som styr över min framtid orkar jag inte.

Det börjar mer och mer kännas som vården hoppas att jag går under lite fort så att jag inte kostar något mer

onsdag 22 januari 2014

måndag 20 januari 2014

Ni vet vad det gäller

Nu blir det här förhoppningsvis ett kryptiskt inlägg som några få från Säter förstår.
Jag fick besked idag och nu finns det ingen återvändo tyvärr. Hur jag ska hantera det har jag inte en aning om. Att vara ensam i det här känns inte roligt

Haha puckon

Nu förväntar jag mig inte att alla ska uppskatta mina bilder även om alla naturligtvis borde göra det. Om man däremot klankar ner på mina bilder så räknar jag givetvis med att den som gör det är bättre än mig på att ta bilder. När det då visar sig att den personens bilder har mer tekniska fel än vad mina bilder har känns det mest komiskt.

söndag 19 januari 2014

Hur svårt ska det vara?

Tanken på Tradera är att man som säljare eller köpare ska lämna omdömen. Jag skiter fullständigt i om någon lämnar ett dåligt omdöme på mig huvudsaken är att de lämnar ett omdöme. Utan ett omdöme har jag inte en aning om det som jag har skickat har kommit fram eller inte. Lämna omdömen människor så säljare slipper fundera.

lördag 18 januari 2014

Ord

Funderar lite över hur man kan sätta ord för hur jag känner. Uppgiven är ett ord men det räcker inte riktigt. Det går helt enkelt inte så bra för mig. Senaste tiden har jag lyckats glömma att äta ibland, nu är det inte någon katastrof för jag har fett nog på kroppen för att överleva några månader. Jag har tappat bort mig på ställen som jag har gått många gånger. Att borsta håret glömmer jag oftare än jag kommer ihåg att göra det. Jag glömmer att tvätta. Listan kan göras abnormt lång och hela tiden anstränger jag mig för att verka normal. Jag trodde att det skulle gå bra för mig bara jag blev utsläppt men så bra går det nog inte. Planen är dock samma som jag hade när jag blev fri. Jag kämpar på så länge jag orkar och när jag inte orkar längre så är det så

Dagarna går

och snön fortsätter att falla. Allt är vitt och luddigt och hjärnan är trött. Tankarna kretsar runt självmord men inget kommer att ske. Om några veckor ska jag till läkaren igen så får se vad han säger den här gången

torsdag 16 januari 2014

Överleva

Det handlar om att överleva inte att leva nu. Jag är sliten och trött och känner mest för att krypa under en sten. Det är inte ett alternativ nu utan jag får stå ut några veckor till

onsdag 15 januari 2014

Hjälp?

Det finns en del saker som helt klart är svåra när det kommer till att vara galen. För att riktigt förstå mitt mående så krävs det nog att man träffar mig lite då och då. Jag har full förståelse att människor vill hjälpa mig att må bättre men i många fall blir effekten en helt annan. Att förklara att "hjälpen" inte är en hjälp utan att såra någon känns som en omöjlig uppgift. Försök inte att hjälpa mig om du inte vet hur jag mår eller vad som krävs

tisdag 14 januari 2014

Upprörande

Givetvis inte för mig då för jag orkar inte riktigt bry mig om allt här i byn. Det har idag kommit fram att någon i byn (antagligen någon som bor här kan givetvis vara någon annan) har skrivit under med byarådet när den har kommunicerat med en myndighet. Nu ska då en i byarådet försöka ta reda på vem det är som har haft fräckheten att skriva under med byarådet. Jag undrar vad straffet för det hemska tilltaget kan vara. Nu är jag inte insatt riktigt i hur byarådet fungerar men kanske kanske har de någon hemlig bok med regler och straff. Livet här på landet är intressant och möjligtvis lite underligt

måndag 13 januari 2014

Jäkla skit kvalite

När kylan anländer är det dags att gräva fram termobyxorna (skidbyxor, täckbyxor eller vad sjutton man nu kallar dem för). Eftersom termometern visade på minus 21 så var det dags att använda byxorna på promenad. Efter promenad och lite lek/träning med hund i trädgården kom jag in och insåg att byxorna hade spruckit. Det kan givetvis bero på att byxorna möjligtvis är lite små men jag valde att börja gnälla över skit kvalitén på dem. När jag sedan började fundera över när det var som jag köpte dem och kom fram till att det måste ha varit 2008 så blev jag tvingad att erkänna att byxorna nog har gjort sitt. Vintern är lång här och när det har varit mer än minus 10 så har jag i stort sett alltid haft på mig dem. Att kalla byxor som har hållit i runt 5 år och använts flitigt på vintern för skit kvalité är nog inte helt rätt. Kanske borde jag lära mig att tänka lite innan jag öppnar munnen

söndag 12 januari 2014

Är det någon mening

Allt det här med behandlingshem känns enbart drygt. Om det nu kommer att dyka upp ett vettigt behandlingshem så är jag inte alls säker på att jag kommer att stanna där. Känner jag mig själv rätt så lär jag försöka ta livet av mig där och misslyckas det drar jag. Min logik säger mig nämligen att det är bättre att försöka ta livet av sig på platser där människorna inte känner mig. Utan en känslomässig koppling är det bara trist att hitta någon som avlidit medan jag utgår från att det blir värre om man känner personen. Och väljer jag att inte åka till ett behandlingshem kommer det på sikt att sluta med att jag tar livet av mig här. Det skulle inte heller vara så lyckat. Problemet är nog att jag inte bryr mig längre, jag tror inte att någon kan laga mig och då är det nog lika bra att låta mig fortsätta gå sönder bit för bit

lördag 11 januari 2014

Budget stickor

Jag har väldigt svårt för att läsa eller titta på tv för jag kan verkligen inte koncentrera mig någon längre stund. Igår kom jag på den "briljanta" idén att om jag stickade samtidigt som jag tittar på tv så kan jag kanske koncentrera mig bättre. Nu låter det säkert som om jag är duktig på att sticka men absolut inte. Mina kunskaper sträcker sig till att jag kan sticka aviga och räta maskor. Det enda problemet med min plan bortsett från det är att jag inte äger några stickor. Att lägga pengar på stickor när jag ändå inte tänker sticka något vettigt var inte något alternativ. Min lösning på problemet blev blompinnar och tanken är att stickningen ska bli en disktrasa. Ingen bryr sig om en disktrasa är lite sned eller vind.

fredag 10 januari 2014

Inte helt logisk

Jag har inga problem med att kalla mig själv för galen men jag har väldigt svårt att acceptera att jag är sjuk. När jag skulle till läkaren var det andra patienter i väntrummet och en person såg mer död ut än levande och så ser inte jag ut. Om man inte ser mina ärr på armarna eller ärret runt halsen så skulle nog ingen kunna avgöra hur jag mår bara av att se mig. Jag mår inte bra och orkar inte göra mycket alls men ändå har jag svårt för stämpeln sjuk och det känns inte helt logiskt

torsdag 9 januari 2014

Väntar på mitt diplom

När man växer upp i en stad (förutsatt att man är som jag) så lär man sig att förakta polisen. Polisen blir det som får symbolisera överheten. Sen flyttade jag till en liten by och tyckte att många här på landet var inavlade puckon. Det var prat om att folk i stockholm minsann inte skulle bestämma hur det ska vara här och att myndigheterna försöker mörka saker. Idag läste jag den här artikeln. Min reaktion blev. Hur dumma tror de att vi är som bor här? Någon järv lär de inte se, varken jag eller sambon har någonsin sett järvspår här. Det handlar givetvis bara om ännu mer kartläggning av vargarna här som blir fler och fler.
Nu väntar jag på mitt diplom. Så här tänker jag mig att det kan se ut.


onsdag 8 januari 2014

Ytterligare en anledning

Tanken är som sagt att jag fortfarande ska till ett behandlingshem. Någon risk att jag blir fraktad till Evagården igen finns givetvis inte. Under min tid på Säter gjorde jag studiebesök på två behandlingshem, Lenagården och Ekängens behandlingshem. Om jag inte hade haft hund skulle jag ha flyttat till Ekängens behandlingshem, fint område och fint boende. Man kunde ta med sig hund men hunden skulle bo i hundgård dygnet runt och fick inte tas in i boendet och så har inte jag hund. Lenagården ratade jag för det kändes slitet och den ansvariga kändes som en försäljare. Nu är jag om möjligt ännu gladare för att jag ratade Lenagården för jag fick precis reda på att en gammal kompis jobbar där. Helt vettigt skulle det inte vara att en som jag har festat mycket med helt plötsligt skulle börja vara med och fatta beslut om mig och styra över mig. Världen är för liten ibland

Fortfarande galen

Läkaren var vettig så besöket gick bra. Det var nästan ett år sedan som jag träffade honom så jag kom inte ihåg allt för mycket om hur han är. Jag fick lite frågor om Säter och hur jag mådde och mår. Jag svarade ärligt och hans respons blev att jag inte verkar eller ser ut att må bättre än jag gjorde i våras. Det stämmer, sex månader på Säter gjorde mig inte lyckligare. Att höra att man inte ser ut att må bra är kanske inte så kul men det är som det är. Han förutsatte att jag gick på medicin och när jag berättade att så ej var fallet blev han inte överdrivet glad. Eftersom jag kunde motivera mitt beslut att sluta med medicin så accepterade han det. Han beslutade även att inte sätta in någon annan medicin utan jag ska fortsätta vara medicinfri. Öppenvården ska hjälpa mig att leta efter ett behandlingshem och det känns skönt att få hjälp med det. Min energi räcker knappt till det viktigaste varje dag så att leta efter ett behandlingshem har jag inte orkat med. Min sjukskrivning blev förlängd till sista april och läkaren menade att jag är långt ifrån bra. Sen var det den vanliga uppmaningen att om jag mår sämre måste jag söka hjälp. Gör jag inte det blir det vårdintyg igen

tisdag 7 januari 2014

Stirrar nog hellre på en skylt

Det är dags att låtsas vara lite vettig igen. Imorgon ska jag träffa en tomte/läkare och helt ärlig lär jag inte vara. Orkar inte riktigt med att berätta exakt hur jag mår för då blir det så jobbigt. Räknar med att höra lite gnäll om att jag inte tar medicin. Hade medicinerna fungerat så hade jag nog inte slutat ta dem men jag lägger hellre pengar på något som gör mig lite glad en kort stund. Godis, kaffe och cigg alltså. Har inte börjat knarka för det skulle bli lite för dyrt. Satsar på att i alla fall borsta håret innan jag ska dit för annars lär de tro att det är ett troll från skogen som dyker upp

måndag 6 januari 2014

Riktigt förbryllande

Nu var det ett par månader sedan som det uppmärksammades att folk blev uppringda från "Microsoft". Det skulle tydligen vara något fel på ens dator och så skulle man ge personen som ringde tillgång till sin dator på nätet eller något liknande. Givetvis så gick det hela ut på att lura folk. Redan när jag läste om det funderade jag över hur i helvete folk kan vara så korkade. Viss förståelse har jag för äldre som inte riktigt har koll på datorer men alla andra finns det ingen ursäkt för. Jag brukar alltid tänka naturligt urval när jag har talas om liknande saker. Är man för korkad förtjänar man mer eller mindre att bli lurad. I dag blev jag uppringd av "microsoft" och uppriktigt sagt är det riktigt förbryllande hur någon kan bli lurad av den som ringde mig. En indier som talar pissig engelska kan man inte bli lurad av. Jag upplyste givetvis honom om att jag inte är dum i huvudet och önskade honom lycka till med att lura någon annan.

söndag 5 januari 2014

Nu får tomtarna vila

Tomtar och allt annat juligt har nu fått återvända till sina hem i kartonger och skåp. Hade varit rätt skönt att göra dem sällskap men att bo i en kartong ända till december blir nog svårt. Julen är nu bortstädad och ett par fönster blev tvättade. Eftersom jag inte har en aning om vad som kommer ske med mig känns det skönt om det är hyfsad ordning i huset. I veckan ska jag till läkare och vad han har tänkt sig vet jag ej. Min sambo är givetvis fullständigt kapabel att tvätta fönster och göra annat så det handlar inte om det. Det handlar om att jag vill lämna det städat och att han inte ska behöva röja undan efter mig.

fredag 3 januari 2014

Min typ av terapi

Jag trodde att jag skulle lyckas sälja saker och slippa korkade frågor men det var naivt. Om man i en annons uppger vad det är för storlek på en sak och vad det är så känns det som om spekulanter själva borde kunna lista ut om det är rätt storlek eller inte. Tydligen är det inte så utan det är meningen att jag ska kunna avgöra om det kan passa genom att spekulanten uppger vad det är för ras på hunden. Nu anser jag mig ha hyfsad koll på rätt många raser men inte sjutton kan jag avgöra om något som har passat någon av mina hundar skulle passa på en annan ras utan att se hunden.
För att göra av med min irritation blev det "terapi".
Terapin gick ut på att få delar att bli en helhet. Efter lite svordomar blev resultatet så här.
Att slå sönder,bygga ihop eller promenera är min typ av terapi

En som betalat

Lustigt det där med Tradera, första gången som jag säljer där. En köpare var snabb och betalade vilket jag är tacksam för men lite segare är det med en annan köpare. Det i sig är inte direkt lustigt men det som är lustigt är att saker och böcker som var dyra att köpa får jag dåligt med bud på. Ett par böcker som jag däremot fick gratis från ett företag när jag köpte hundmat har stigit ordentligt i pris. Jag förstår inte logiken bakom det känner jag. Nu skiter jag i att jag inte riktigt förstår så länge som folk fortsätter driva upp priset på saker som jag har fått gratis så är jag bara glad

torsdag 2 januari 2014

Så var det ett nytt år

Känns som om ett nytt år innebär att jag borde ha nya förhoppningar och drömmar om framtiden. Jag kan inte komma på något som jag hoppas på eller önskar för min egen skull. Att det blir ett bra år för alla som jag bryr mig om är självklart något som jag önskar. En dag i taget får nog bli mitt mantra