Inlägg

Visar inlägg från april, 2015

överlever nog ett tag till

Bild
Jag får i vanlig ordning inte gå ut men en skötare var snäll och gick och lånade några böcker åt mig och handlade på kiosken. Det händer inte mycket här och det brukar det ju inte göra. Om tio minuter är det kaffe och skorpor. Det får nog kallas för enhöjdpunkt som bryter av trisstesen lite i alla fall. Jag borde inte gnälla men det är svårt att låta bli för jag vill ju inte vara här. Lite irriterande är det att jag inte får ha sängen stående under sänglampan så jag kan läsa utan att ha taklampan tänd. Anledningen till det är då att det ska vara lätt att se mig när man öppnar dörren. Jag är nog rätt härdad vid det här laget när det gäller sådant

Inte så nöjd

Så kul att vara inlåst igen kan jag inte påstå att det är. När jag kom in i natt fick jag budskapet att jag skulle få prata med läkare le idag. Så kommer det ej bli för hon hade inte tid fick istället veta av läkare li att jag blir kvar här några dagar. Något positivt för patienterna här på dårhuset är att den riktigt värdelösa läkaren ko(co) ska försvinna. En mer olämplig läkare på psyket är det nog svårt att hitta. Jag är mest förvånad över att ingen patient har slagit ner henne. Så lämpligt är det nämligen inte att alltid provocera patienter under samtal. Ska väl ta och höra om jag får ha mina egna kläder eller inte idag. Har lite svårt att förstå varför jag skulle byta om när jag kom hit i natt. I vanliga fall brukar jag alltid få utstå en ytlig kroppsbesiktning men i natt fick jag byta om utan att någon skötare stirrade på mig. Om jag hade haft något olämpligt i mina klädet skulle jag bara ha kunnat flytta över det till landstingskläderna

Får se hur det här går

Nu ligger jag äntligen i en säng på en avdelning på dårhuset. Hur jag ska lyckas sova i det här ljuset förstår jag inte men det får gå på något sätt. Jag får tänka positivt för jag har nämligen inte 2+ i alla fall så ingen sitter och stirrar på mig utan jag har bara en lampa rakt över huvudet. Jag har sovit i mer ljus än det här men det är över två år sedan. Färden hit med poliser gick bra. Det blev lite av en staffetkörning och jag hade tur att det gick att prata hund med poliserna i bägge bilarna. Nä ska försöka sova nu

Nähä

Fan fan fan kan jag också säga. Jag trodde att läkaren var på samma linje som mig. Tidigare har jag alltid vetat efter ett väldigt kort samtal om det är kört eller inte. Den här gången var jag övertygad om att jag inte skulle få vårdintyg. Jag hade fel. Han åkte iväg för att fixa med papper och kontakta polisen. Nu skulle jag kunna skutta ut i skogen men det gör bara att fler poliser kallas in och det vinner jag inget på. Lär dröja någon timme minst innan polisen kommer. Får satsa på att övertala jourläkaren på dårhuset någon gång i natt att jag ej borde vara där

Mindre trevligt

Det är att det inom en timme eller liknande kommer att dyka upp en jourläkare hemma hos mig. Anledningen till det är att sambon är orolig för mig,han ringde öppenvården för många timmar sedan. Efter det ringde den ologiska öppenvårdsläkaren Säter och sedan ringde Säter hit. Det var meningen att öppenvårdsläkaren skulle ordna med läkartid alternativt en jourläkare som skulle åka hem hit. Han sa att han skulle göra det men inte helt otippat så sket han i det. Så budskapet från Säter var att min sambo måste ringa en jourläkare och nu ska läkaren då dyka upp här om ett tag och bedöma om jag ska få vårdintyg på mig eller inte. Jag hoppas och satsar på att jag slipper det men får se. Mest irriterad är jag dock på öppenvården, jag får inte skriva ut mig därifrån men senaste gången jag var där var för tre månader sedan och efter det har inget hänt. Läkaren sa då på samtalet att det är viktigt att jag eller sambon hör av oss dit om jag mår sämre och nu när sambon gör det så gör de inget. Finns

Jodå jag lever

Och inga överdoser av medicin har blivit intagna. Det enda jag har överdoserat på är cigg och kaffe och det dödar inte i mängderna jag har tagit. Eller cigg dödar som bekant men inte så fort. Frukost har jag tryckt i mig och bättre mår jag inte psykiskt.

Ligger i sängen

Och har gjort det större delen av dagen. Inte för att jag är extremt trött utan för att jag inte ser någon mening med att vara uppe. Det ända som hindrar mig från att ta en överdos av medicin är att jag inte skulle hinna dö innan sambon fattat vad jag gjort. Och att ta en överdos som bara kommer att resultera i färd till sjukhus är helt meningslöst.

Nu skiter jag i det här

Bild
Jag sitter på altanen och röker och dricker det här Man skulle kunna tro att det är kaffe eller te men så är ej fallet. Jag sitter och hinkar öl ur en mugg. Anledningen till muggen är nyfikna grannar som alltid har koll. Ser de mig med en mugg lär de gissa på kaffe. Jag känner att min gräns är nådd och nu bryr jag mig inte längre

Mosippa

Bild
Mosippa får jag nog säga är en av mina favoritblommor och nu börjar de dyka upp. Sedan får jag även bybor att fundera över vad sjutton jag pysslar med när jag plötsligt hoppar ner i ett dike för att kunna fota med mobilen. Att få folk att fundera är alltid ett plus

Röker

Bild
Dricker kaffe och andas bevisligen. Kan nog drista mig till att jag inte mår så bra för tillfället.

Bara en bild

Bild
Inte något speciellt med den men det är i alla fall ett livstecken från mig

Listan känns lång

Jag har ägnat mig åt att fixa till en del små saker inne som borde ha fixats för länge sedan. Det handlar om saker som i många fall bara tar en timme eller mindre att fixa så varför jag inte gjort det tidigare förstår jag inte. För många år sedan slet jag bort tapet från alla garderober och efter det har de bara fått se för jäkliga ut. Det är färgskillnader efter tapetklistret och det ser inte bra ut. Två garderober är nu målade och ser väldigt mycket bättre ut. I morgon satsar jag på att snygga till resten med sandpapper och måla dem. Det gör att det ser väldigt mycket bättre ut och så jobbigt är det inte. En annan sak som måste göras är att tvätta rutorna på vår halvt inglasade altan, det har inte blivit gjort på många år och ser för jäkligt ut. Att jag gör allt det här beror enbart på att om jag väljer döden så vill jag inte lämna en bunt halvfärdiga saker efter mig. Det ska då vara ordning och se så bra ut som möjligt i huset

Mer och mer ologisk

Bild
Det är tur att naturen i alla fall är hyfsat logisk när jag inte är det. Blir det varmare ute så smälter isen och blir åter till vatten. Jag har nu fått för mig att det är viktigt att det inte ser så slitet ut inne och ute på huset. Inget fel i det, man ska ta hand om sitt hem. Det ologiska i det hela är att det plötsligt blivit viktigt för mig att golvlisterna, dörrlister osv inte har någon färg bortskavd och att det ser bra ut. Inte för min egen skull utan om jag tar livet av mig och polisen kommer hit så vill jag inte att det ska se ut som om det är slitet och fult överallt. Varför i helvete jag bryr mig om vad människor skulle tycka om golvlisterna efter min död är inte alls vettigt på något sätt. Om någon på fullaste allvar noterar det om de är här för att lämna ett dödsbud så är det rätt konstigt. Fast jag logiskt inser att det är fullständigt virrigt så har jag ändå målat golvlister och dörrlister i hallen.

Blommor

Bild
Första blommorna har nu dykt upp i trädgården. Senare på året pryds vår trädgård mest av maskrosor.

Fryser

Sitter i soffan med en filt över mig och tänker. Överväger att elda lite i kaminen men jag lär fortsätta frysa ändå. Jag kan duscha i kokhett vatten och ändå stå och frysa. Tidigare var jag aldrig frusen av mig men sedan jag började med spironolakton fryser jag jämt. Att sluta med den medicinen är inget jag direkt kan göra. Då blir mitt blodtryck tokigt igen och jag måste äta ännu mer kaleorid. Det är nog bara att gilla läget som vanligt. Om jag ska leva eller dö vet jag inte än. Jag har gett mig själv en tidsgräns för hur länge jag får fundera så får se vad jag kommer fram till

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein

Bild
I boken skriver Ann Heberlein om sitt liv och kampen för att leva. Hon är bipolär typ 2 och hennes liv pendlar mellan ett vanligt mående och perioder när döden känns som det vettigaste alternativet. Det här är en bok som jag har tänkt att jag ska läsa under ett par år mycket för att jag bara har läst positiva åsikter om den. Efter att nu ha läst den kan jag bara konstatera att jag inte anser att den är läsvärd. Efter ett tag blir det lätt tjatigt att hon nämner så många gånger att hon är snygg, välutbildad och blir kontaktad hela tiden av tidningar, tv och annat. Överlag tyckte jag att boken var högtravande och bitvis kändes det som en avhandling avseende vad olika filosofer anser om självmord. Korta stycken var bra och hennes förtvivlan över livet förmedlas på ett gripande sätt. Tråkigt bara att det inte var med av det i boken för det kändes äkta. Jag kan inte rekommendera den här boken.

Dags att fatta ett beslut

Medan jag målade insåg jag att jag av någon outgrundlig anledning har valt att ge upp min kontroll över mitt eget liv. Jag har satt livet på stand by och låter bara dagarna passera. Det är inte hållbart i längden och för att kunna ändra på det måste jag fatta ett beslut. Det jag har att välja på är döden eller livet. Oavsett vad jag väljer måste jag göra något åt det. Väljer jag livet så är det så enkelt som så att jag helt enkelt får ta tag i det och försöka göra det så bra som möjligt själv. Och väljer jag döden får jag se till att göra det så bra att det inte finns någon återvändo. Det jag vet med säkerhet är att jag inte tänker bli inlåst på psyket igen. Jag vägrar bli en av dem som år ut och år in blir inlagda och gnäller över livet och plötsligt så har ett tiotal år passerat och allt rullar bara på.

Mobbare

Bild
Tydligen så är det inte okej för kanadagässen att promenera runt hur de vill om man frågar tranorna. Nu förstår jag att kanadagässen flyttar på sig när tranorna kommer klivandes med siktet på dem för tranorna är rätt mycket större. Annars då så är jag fruktansvärt trött och har ägnat eftermiddagen åt att sova.

Plötsligt så nära: dagbok inför döden av Birgitta Ek

Det här är en bok som inte längre finns på de vanliga nätbokhandlarna så det bli ingen länk dit. Boken består av brev som Birgitta skrivit till nära och kära och hennes dagboksanteckningar. Birgitta har levt ett aktivt liv och när hon är lite över 60 år söker hon läkare för hon har plötsligt behövt gå på toa ovanligt många gånger per dygn. Det gör att hon känner sig begränsad och nu vill hon bara få det fixat så att hon på nytt kan ge sig ut och resa. Det visar sig att det som orsakar problemen är cancer och i boken får man följa hennes resa genom cellgifter och behandlingar fram till slutet. Det verkar kanske lite otippat att jag väljer att läsa en bok om en människa som står öga mot öga med döden och väljer att kämpa. För mig var det inte ett konstigt val att läsa Plötsligt så nära: dagbok inför döden för jag var intresserad av att se hur en människa klarar av att tackla vetskapen att döden närmar sig när man inte vill möta den. Boken berör genom att förmedla hur det känns för Birg

Tigerungen av Torey Hayden

Bild
Torey kommer på tanken att skriva en bok om Shelia. En patient som hon inte har haft kontakt med på många år. När hon har skrivit boken inser hon att hon gärna vill att Sheila läser boken innan den ges ut. Efter en del letande kommer Torey i kontakt med Sheila igen men det blir inte som hon har tänkt sig. Bilden av Sheila som Torey har haft inom sig visar sig inte stämma så bra överens med verkligheten. Även den här boken av Torey Hayden är helt klart läsvärd. Den är intressant att läsa om barnen som hon har behandlat för att hon vågar visa att hon inte alltid har gjort allt rätt. Hon vågar visa sina brister och omtanken hon har för sina patienter och deras livsöden.

Kanske beror det på färgen

Det kan vara så att färgångorna har börjat ta död på mina hjärnceller men jag funderar mycket medan jag målar. Lite börjar det kännas som om jag gör ett bokslut över mitt liv. Jag har funderat på händelser som jag tidigare bara har försökt glömma. Jag har tänkt på roliga och tråkiga händelser i livet och tänkt på människor som en gång i tiden fanns väldigt nära mitt hjärta. Det finns nog inte så mycket mer för mig att tänka på när det gäller mitt liv. Dags att sätta punkt för tankarna

Naturligt urval

Ibland när jag läser någon artikel eller ser något på tv dyker orden naturligt urval upp i mitt huvud. Mycket möjligt att det inte låter så trevligt men det skiter jag i. En del människor är faktiskt så korkade att det är ett under att de överlever. Att jag kom och tänka på det nu beror på den här artikeln Det skulle givetvis vara fruktansvärt om någon som är och övar skjuter ihjäl någon men om det sker hoppas jag att skytten inte blir anklagad

Väntan

Så försvinner rätt mycket pengar igen. Om en stund ska vår nya spis dyka upp och det är en så där lagom rolig utgift. Vår spis har levt sitt eget liv den senaste tiden så vi blev tvingade att skaffa en ny. Ställer man temperaturen i ugnen på 175 grader så har temperaturen i verkligheten växlat mellan 125 och 200 och det blir lite svårt att laga mat i längden när man aldrig riktigt vet hur varmt det är. Tyvärr är det nog så att de flesta vitvaror i huset som vi inte redan har bytt kommer att ge upp inom en snar framtid. Nu ska man nog inte klaga allt för mycket eftersom förra ägarna av huset köpte de flesta för mer än 15 år sedan.

Loggar in och tänker att jag ska skriva något

Sedan sitter jag här och tittar på en tom sida och inga ord kommer till mig. Orden börjar ta slut igen. Det är som det är med andra ord

Ytterligare en fågel

Bild
Nej jag har faktiskt inget att skriva känner jag

Alla kan se dig av Anna Jansson

Bild
Äldre personer blir misshandlade och i en del fall mördade och oron bland äldre personer sprider sig. Hugo har varit och hälsat på sin syster och ska ta färjan hem till Gotland. Han har inte haft det lätt i grundskolan på grund av mobbning och såg fram emot att få en ny chans på gymnasiet. Det blev inte helt som han hade tänkt sig. Färjan blir försenad och Hugos föräldrar väntar tålmodigt. När färjan ankommer så visar det sig att Hugo inte kliver av. Hans föräldrar blir oroliga och kontaktar polisen. Den här boken hamnar nog i topp tre när det gäller böcker av Anna Jansson. Den var spännande och berättelsen höll ihop på ett rätt trovärdigt sätt.

Tankarna snurrar

Fick känslan av att jag kanske borde skriva något som ett bevis på att jag lever. Jag har ägnat dagarna åt att måla och fundera. Jag tänker alltid som bäst när jag ägnar mig åt något som inte kräver någon större koncentration. Då känns det som om tankarna snurrar runt utan något som hindrar dem. Jag kommer inte fram till något eller får någon fantastisk insikt men funderar gör jag

Utanför vanligheten

Bild
Det här är en bok om tio olika personer. Det som de har gemensamt är att de alla har en neuropsykiatrisk diagnos. En del av personerna har själva skrivit om sina liv och en del andra har blivit intervjuade av Anna Lytsy. Som läsare får man ta del av positiva och negativa erfarenheter som personerna har och svårigheterna som de har mött och möter. Boken är lättläst och ger en bra inblick i vilka svårigheter en neuropsykiatrisk diagnos kan innebära. Det är en bra bok att läsa om man vill läsa om hur det är att leva med en neuropsykiatrisk diagnos utan att få långa tillrättalagda texter om att alla kan ha vanligt liv med heltidsjobb. Här handlar det om personerna bakom diagnosen och hur de uppfattar sina egna liv. Det här är en bra bok att läsa om man vill veta mer om hur det kan vara att leva med asperger, adhd och ett par andra diagnoser.

Så var det avklarat

Ett besök hos tandläkaren var precis lika roligt som det brukar vara och roligast är alltid att betala. Nu var det bara en undersökning så det blev inte så farligt dyrt. Mindre kul är det att jag ska tillbaka för att laga hål men den dagen den sorgen. Det är nog bara att konstatera att om man inte går vartannat  år så blir det dyrare när man väl går

Fick en fråga

Så nu ska jag försöka svara på den. Jag stannade inte på Evagården någon längre tid så kanske hade jag haft en annan åsikt om stället om jag hade stannat längre men jag tvivlar starkt på det. Min första vistelse varade ca 3-4 dygn och vistelse nummer två blev ca 5 dygn. Under båda vistelserna så var jag den enda patienten/klienten eller vad fan de nu kallar galningar för. Båda gångerna var det en annan patient som också var inskriven men under min vistelse där skrevs de ut. Första gången jag var där kunde jag inte prata med den andra patienten för den kom bara till Evagården för att bli utskriven. Under mitt andra besök kunde jag dock prata med en annan patient som höll på att bli utskriven. Minns jag rätt hade hon varit på Evagården i ett år och hon var inte allt för imponerad. Det hon tog upp var att det ofta var stökigt där med patienter som fick utbrott och liknande och att personalen inte kunde hantera det. Någon direkt behandling kände hon inte att hon hade fått. Under mina dagar

Lite tyst har det kanske blivit här

Bild
Anledningen till det är att jag lägger all min energi på att måla och promenera. Att jag stressar med målandet är helt enkelt för att jag inte riktigt vet hur länge till jag står ut. Innan jag får ge upp måste rummet vara färdig så därför lägger jag all ork på det. Det lär dröja runt en vecka till innan jag är klar med allt så det är bara för mig att stå ut och fortsätta måla

Ett par länkar borta

Jag har tagit bort ett par länkar till andra bloggar och det finns det självklart en anledning till. Jag tycker att det är vidrigt när folk visar upp bilder på sina självskador och jag tänker inte ha någon länk till en blogg var det förekommer. Det handlar inte om att jag skulle bli triggad på något sätt för det blir jag verkligen inte. Att sitta och karva i mig själv har jag inte gjort på många år och tror ärligt talat inte att något skulle kunna få mig att göra det igen. Det handlar enbart om att jag tycker att det är vidrigt att se sådana bilder och jag förstår inte syftet med det.

Det blir vitt

Bild
Jag roar mig med att grundmåla, så roligt är det inte men det blir nog snyggt när allt är klart. Sen har jag även konstaterat att det borde vara spöstraff för alla som sätter panel i taket.

Går runt och skriker

Bild
Bor man i en stad kan man bli tvingad att lyssna på överförfriskade människor när de vinglar förbi. Och bor man här får man lyssna på dessa som jag inte tror dricker alkohol. Rätt häftiga är tranor allt även om de skriker onödigt mycket. Bilderna blir inte de bästa som sagt med min kamera när det börjar bli mörkt. Sen så hade bilderna blivit bättre om jag hade tagit mig ut men det blev inte så. Jag tycker fortfarande att det är häftigt att man kan se en del djur här bara genom att titta ut genom fönstret. Rådjur tillhör utan tvekan det vanligaste djuret man kan se på kvällarna

När man känner för att slita fram ett gevär

Runt fyra i morse kunde jag konstatera att tranorna hade återvänt för året. Att bli väckt av deras skrikande var lika roligt som det alltid brukar vara. När jag blir väckt den tiden känner jag mest för att slita fram ett gevär och gå ut och skjuta lite. Nu avstår jag alltid från det för jag känner inget behov av ett hembesök av polisen. Skrikfåglarna har tystnat nu, antagligen sover de skönt efter att ha väck upp lite folk. Tranor är vackra att titta på men jag skulle inte sörja om de som håller till här skulle bli hesa efter några dagar

Stulen barndom av Virginia Holman

Bild
Virginias familj ser ut som en vanlig familj med en mor, en far och två barn. Det som inte syns utåt är att Virginias mor hör röster som ger henne order. I början är det bara små saker som rösterna säger till om bland annat att hon ska lämna in sin mans skjortor på kemtvätt. Rösterna får Virginias  mor att ta med sig båda barnen till en stuga och där blir de kvar under några år medan Virginias mor blir sjukare och sjukare. Den här boken lät intressant eftersom jag tänkte att jag skulle förstå mer om hur det är att bo med någon som är schizofren. Jag blev besviken, boken känns väldigt platt och skulle behövt gå mer in på djupet. Den beskriver lite flyktigt när modern flippar ur men det är inte en beskrivning av en trasig barndom. Författaren hade behövt bli mer utlämnande för att kunna beskriva sin barndom

Kaffe och Ice age

Livet känns helt klart lite mer uthärdligt när jag kan glo på Ice age och dricka kaffe. Upptäckte av en slump att Ice age 4 visades på tv6 idag så nu sitter jag och glor på det.

Slutkörd

Bild
Att slita ner tapet i några timmar och sedan ta en promenad i snö på över en timme har gjort mig slutkörd. Jag lär inte göra något mer idag misstänker jag och så får det vara

Dagens nöje

Bild
Består av att riva ner tapeter. Givetvis så har jag inte införskaffat färg så att jag kan måla när tapeterna är borta, det har jag aldrig. Får jag för mig något så sätter jag fart på en gång och sedan kan det ta ett tag innan det är klart. Satsar på att köpa färg på tis för då borde affärerna vara öppna. Med tanke på att tapeterna nog suttit uppe 15 år så är det dags att fixa till rummet

Så var det äntligen slut

Det här med listor och utmaningar är inte för mig känner jag. Jag är helt klart imponerad över att jag tog mig genom den här. Nu fuskade jag en del för de senaste dagarna har inläggen varit tidsinställda men jag har skrivit i alla fall. Aldrig mer någon sådan här lång utmaning är vad jag känner nu.

Dag 30: Meningen bakom bloggnamnet

När jag började blogga för många år sedan kom jag på namnet allt oviktigt och viktigt och när jag började blogga här blev det självklart att även den här bloggen skulle heta så. Allt oviktigt och viktigt passar bra in på det jag skriver och passar mig som person. Mycket strunt kommer ur min mun och mina fingrar men ibland dyker något vettigt upp.

Vårtecken

Bild
Idag såg jag de första tranorna för året. Någon gång borde jag även lyckas komma ihåg att göra rent objektivet så det inte blir fula prickar i bilderna

Den dagen min dotter blev galen av Michael Greenberg

Bild
Boken handlar om Michaels dotter Sally. Michael och hans fru har lagt märke till att Sally sitter uppe på nätterna och läser och skriver noteringar i böcker. Det är inget som oroar dem men en dag kommer polisen hem med Sally och hennes kompis. Anledningen till det är att Sally har promenerat ut i trafiken på Manhattan helt övertygad om att hon kan stoppa bilarna. Michaels första tanke är att Sally måste ha tagit någon drog men inser fort att de själva inte kan ta hand om Sally och lösningen blir att ta henne till ett sjukhus. Hon blir då intagen på en psykiatrisk avdelning och efter ett tag får Sally diagnosen bipolär. Man får följa Sally under hennes första vistelse på en psykiatrisk avdelning och hur hennes liv blir efter det. Boken är skriven med en väldig kärlek till dottern och förtvivlan över hur psykosen fångar henne i sitt grepp. Det är en bok om hur psykisk sjukdom påverkar en hel familj. Ska jag skriva något kritiskt mot boken så får det bli att den inte går ner på djupet.

Dag 29: Mitt hem

Nu har jag rent krasst inget hem eftersom jag inte äger huset jag bor i, det är sambons hus. Vi bor i ett litet hus i en liten by. Jag har ytterst få ägodelar så det är mest sambons möbler. Tur att någon av oss har möbler skulle vara väldigt tomt annars. Vi skulle behöva renovera rätt mycket för huset är lite slitet. Hade jag haft mycket pengar skulle det bli nya golv överallt och nya tapeter, lister och lite annat.

Hur går det med vikten då?

Bild
Det kanske någon funderar över och det kan jag besvara nu efter att ha pulsat i snö i över en timme. Lite fett har jag blivit av med under de senaste tre veckorna men det är mycket kvar. Nu låter det säkert rätt ologiskt att jag bryr mig om min vikt när jag ändå är självmordsbenägen men så länge som jag lever vill jag försöka känna mig bekväm i min egen hud. Som det är nu tycker jag att det är otrevligt när läkarna ska kolla mitt hjärta och liknande. Jag trivs inte alls med den här övervikten och räknar kallt med att jag kommer att trivas bättre när jag enligt BMI är normalviktig. Om jag når den vikten innan jag är död vet jag inte

Måsta ta mig ut

Bild
Får ta och släpa mig ut om en stund så att hundarna blir glada. Drygt att gå i skogen nu bara för det är en tunn skare som gör att jag sjunker ner runt en dm varje steg, för hundarna håller skaren. Sen så är det varg i byn igen vilket ju alltid är lika roligt... Jag tycker allt att de skulle kunna hålla sig några km från byn. Vila en stund och sen är det bara att gå ut

Dag 28: Vardagsmakeup

Jaha nu blev det inte mycket att skriva. Det var länge sedan som jag orkade använda smink. Jag är glad om jag orkar borsta håret en gång i veckan