Inlägg

Visar inlägg från maj, 2015

Själens schamaner:personliga essäer om psykiatri av Nils Uddenberg

Bild
Det här var en bok som jag tyckte verkade intressant. Att läsa om hur psykiatrin har förändrats under åren och tankar då och nu på vad som är sjukt och vad som är friskt. Det finns några kapitel i boken som är läsvärda men överlag tilltalade inte boken mig alls. Onödigt långa utläggningar om religion och långa släktbeskrivningar om olika män inom psykologi/psykiatri. Det kunde jag ändå stå ut med men författarens övertygelse om sin egen och sin mors förträfflighet störde jag mig på. Nu tror jag inte ens att författaren själv reflekterat över sitt sätt att uttrycka sig men jag uppfattar det som nedlåtande ett flertal tillfällen. När han skriver om en av sina patienter som tog livet av sig och tar upp att patienten istället för att ha gått i terapi hos författaren nog skulle ha mått bättre av att få en kvinnlig eller manlig vän att älska känns det onekligen som att han bagatelliserar patientens problem. Det här känns som en bok som är skriven som ett hyllningstal över författarens e

Fy satan så trött jag är

Det blir inte direkt bättre av att det regnar hela tiden så det är lite begränsat var man kan promenera. Att vada i någon dm vatten är inte något som jag gör frivilligt så då återstår det att promenera på vägar och det är inte så kul. Måste ta itu med att ringa min mor om några timmar eftersom det är morsdag och det ser jag inte fram emot. Jag vet att mina föräldrar vill väl men att hela tiden höra tjat om att jag borde hälsa på blir drygt. Av någon anledning så har de inte heller någon förståelse för hur trött jag är fast jag ha försökt förklara det otaliga gånger. Jag har inte energi så att jag orkar ta itu med nödvändiga saker och att då tro att jag orkar hälsa på dem är naivt

Två bibliotek

Lite kul är det att boken nu finns på två bibliotek i alla fall. Givetvis så skulle det vara kul om den spreds mer men jag är rätt nöjd ändå. Det verkar som om de som har läst boken har tyckt att den var okej och det är positivt.

Tråk

Regnet bara faller och faller och har så gjort länge nu. En fördel är att jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag sitter inne och läser en bok. Nu är det inte direkt någon underhållande bok jag läser utan den känns mer som kurslitteratur. Bitvis riktigt intressant men går inte lika fort att läsa som en deckare så det tar nog någon dag till innan jag har läst ut den. Jag har utökat mitt ordförråd med ett ord/uttryck som förekommer i boken nämligen stjärtgeni. Ett stjärtgeni är en person som inte har medfödd begåvning men ändå har lyckats i livet/skolan genom målmedvetet arbete, suttit på sin häck och pluggat alltså.

Förstår det inte

Överlag så skiter jag fullständigt i vad andra människor i byn gör så länge som det inte påverkar mig. Gräsklippning är en sak som inte påverkar mig men ändå kan jag inte låta bli att fundera över närmaste grannen. Jag har aldrig i hela mitt liv sett någon som klipper så långsamt som han gör, hans sambo klipper i ett vettigt tempo. Om det hade handlat om ett äldre par skulle jag ha viss förståelse för att de kanske inte orkar gå så fort med gräsklipparen. Men han är runt 30 och har ett fysiskt arbete så han borde vara i hyfsad form. Om han jobbar lika långsamt så är det ett under att han har arbete. Deras gräsmatta är inte stor och borde ta runt en timme att klippa men när mannen i huset klipper tar det 3-4 timmar. Nu ägnar jag inte min tid åt att övervaka när grannarna klipper sin gräsmatta utan ljudet från gräsklipparen hörs in och ibland är även jag ute och pysslar med något. Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan hur man kan klippa sin gräsmatta så fruktansvärt långsamt

Någon som vet?

Jag har varit dålig på att läsa andra bloggar ett tag nu, blir så i perioder. Nu upptäckte jag att Kiismits blogg är borta. Vet någon varför? Hoppas att det inte har hänt henne något bara.

Blommor

Bild
Äntligen så börjar växtligheten sakta komma igång, om det någon gång kommer lite värme så lär det bli full fart överallt.

Det eviga problemet

Bild
Det går inte att komma ifrån att pengar eller snarare bristen på det känns som ett evigt problem. Den här månaden känns det som om pengarna har haft vingar och valt att flyga iväg. Extra utgifter har ställt till det lite kan jag säga. Nästa vecka fick jag en tid till läkare så ett par hundra blir jag av med då. Det känns dock rätt okej ändå för jag har då kommit upp i frikorts nivå. Målet blir att klara mig till nästa utbetalning utan att bli tvingad att föra över pengar från mitt begravningskonto. Jag är väldigt tveksam till att jag kommer lyckas med det men får se

Nä bloggen har inte

Bild
blivit en bokblogg men ibland är det lättare att skriva om en bok än att skriva hur jag mår. Oftast är det även mer upplyftande att skriva om en bok. Jag är fortfarande väldigt trött och behöver ta itu med det givande uppdraget att ringa vårdcentralen och försöka tjata mig till en läkartid eller en telefontid till läkare. Nu tycker jag att det är rätt onödigt med tanke på att jag bara vill ha igenom att de tar ordentliga blodprov och det känns som om det borde kunna ordnas utan att jag tar upp en läkartid. I min värld borde det räcka med att någon sjuksyster på vårdcentralen framför min önskan till en läkare och att han/hon instämmer och beordrar det. Men så lätt lär det inte gå för det är inte mycket som går som jag tycker. Får se om jag orkar ta itu med att försöka resonera med någon på vårdcentralen imorgon. Det är inte vettigt att jag i stort sett måste sova en stund varje dag och inte orkar göra mycket när jag är vaken

Den gränslöse av Jussi Adler-Olsen

Bild
Carl chefen för avdelning Q som har ansvar för ouppklarade fall blir kontaktad av en polis på Bornholm som vill att avdelning Q ska titta på ett gammalt fall. Carl känner sig inte alls lockad att ta itu med det och hänvisar polisen till en annan avdelning. Det dröjer inte någon längre stund innan Rose sekreteraren och alltiallo på avdelningen kommer in till Carl med ett mail från polisen. I mailet förklarar polisen att avdelning Q var hans sista hopp och att han nu inte orkar mer. Deras försök att få kontakt med polisen blir fruktlösa och dagen efter får de veta att polisen har tagit sitt liv. Efter det har inte Carl något annat alternativ än att bege sig till Bornholm med Rose och Assad för att ta reda på vad fallet handlade om. Det visar sig att det handlar om en ung kvinna som hittades hängandes i ett träd 1997. Det klassades som en smitningsolycka och kvinnan skulle då ha blivit påkörd av något och kraften skulle ha gjort att hon slungades upp i ett träd. Avdelning Q tar sig an fa

Självmordstankar=självförakt

En tanke dök upp i mitt huvud medan jag roade mig med att sortera tvätt, jag roar mig på många sätt. Tanken var att läkare, psykologer och annat liknande som jag blivit drabbad av under åren alltid har förutsatt att jag har dålig självkänsla eller självförtroende. Jag har aldrig riktigt känt att det stämmer men som bekant lyssnar inte någon på en när man är galen. Med åren har jag tröttnat på att protestera mot den slutsatsen och brukar mest säga jaja. Jag har alltid tyckt att jag ser på mig själv som jag är. Jag har positiva och negativa sidor precis som alla andra och har aldrig känt något behov av att nedvärdera mig själv. Under senaste vistelsen på dårhuset blev kopplingen självmordstankar och självförakt väldigt tydlig när jag skulle fylla i MADRS-S . I vanliga fall vägrar jag alltid fylla i alla meningslösa formulär som de kommer med men den här gången gjorde jag ett undantag. En fråga kunde jag inte kryssa i eftersom det inte fanns något lämpligt alternativ nämligen fråga nr 8

Lördag

Bild
Känns så tjatigt att skriva att jag är trött men det är jag. Något som är positivt är att det äntligen börjar bli blad på buskarna och träden. Mycket skönare att vara ute i trädgården när buskar och träd gör det lite svårare för folk i byn att stirra på en

En promenad

Bild
Jag gav mig fan på att jag skulle ut på en promenad och så blev det. Orkade med en promenad i ett väldigt segt tempo och nu är jag så trött att jag mår illa.

Ingen läkare

Det var en mycket underlig kvinna på vårdcentralen som jag fick prata med. Först ville hon boka in en telefon tid till min läkare om en vecka. Nu tyckte inte jag att det var så vettigt så efter lite tjat pratade hon med läkaren. Det resulterade i att han ordnade så att jag fick en tid för blodprovstagning. Nu blev det bara kalium/natrium som togs men bättre än inget i alla fall. Får väl veta vad jag har för kaliumvärde i början på nästa vecka. Med lite tur så är det bara det som är tokigt för det är lätt ordnat med att öka på medicinen

Läkare?

Jag roar mig med att vänta på att vårdcentralen ska ringa upp mig. Efter lite tjat från sambon insåg jag att det nog är läge att boka tid hos en läkare för lite blodprov. Jag blir bara tröttare och tröttare och det finns ingen energi i musklerna. Lite känns det som om jag har tränat riktigt hårt och musklerna är slutkörda. Med tanke på att jag inte ens har orkat promenera de senaste dagarna så finns det inte en chans att mina muskler är överansträngda. Känslan påminner helt klart om hur jag har känt mig när mitt kalium har varit för lågt men då har jag även varit väldigt seg i huvudet och det är jag inte nu. Får se om jag får någon läkartid idag eller inte. Jag är inte så pigg på att träffa läkare eftersom de oftast är väldigt pigga på att skriva vårdintyg på mig.

Flickan som flydde: från samhällets vård till ett eget liv av Ulrika Fornell

Bild
Ulrika hade episoder när hon blev bortkopplad från verkligheten och bara låg ner. Hennes omgivning tolkade det som ett bevis på att hon var lat när det i verkligheten handlade om ett dolt fysiskt fel. När en läkare gör ett IQ test på henne när hon är 9 år blir resultatet att hon är underbegåvad. Läkaren var inte utbildad på att göra IQ test och misstolkade resultatet. På den här tiden ledde ett sådant resultat till att barnet blev statens angelägenhet och eftersom Ulrikas föräldrar inte ville ha henne beslutades det att hon skulle hamna i anstalts vård när hon fullgjort sin skolplikt. Det här är en bok om hur det var i Sverige för inte så länge sedan och vilken inverkan ett par ord från en läkare hade/har. Historiskt sätt tycker jag att det här är en bok man bör läsa för att bättre förstå vilken utsatt situation barn lätt kunde hamna i. Nu gillar jag inte att kritisera böcker som skildrar ett liv men jag saknar ett naturligt flyt i den här boken. Stundtals känns det som om det är o

Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman

Bild
Cancer förstörde Kjell-Oves planer. Kjell-Ove hade beslutat sig för att lämna sin fru för sin älskarinna men när frun drabbas av cancer ser han inget annat alternativ än att stanna kvar hos henne. Att välja bort sin älskarinna Mirjam kan han inte utan de fortsätter att träffas. När han tar avsked från Mirjam en kväll när åskan rullar in så anar han inte att det är sista gången som han ser henne. På kvällen får journalisten Magdalena ett telefonsamtal från fotografen Jens, ett hus brinner och första teorin är att det är blixten som har slagit ner. Det är Mirjams hus som brinner och hon förs ut ur huset med allvarliga brännskador. Polisen får snart indikationer på att branden var anlagd och jakten efter vem som startat branden påbörjas. Den här boken var bättre än första boken av Ninni Schulman men jag irriterar mig på slarvfel i boken. Är man inte säker på vad ECT är förkortningen av så är det bättre att strunta i att skriva ut orden, på ett ställe i boken står det 5 min och på raden

Sängen

Så har jag hamnat i sängen igen. Det känns som om jag bara blir tröttare och tröttare. Logiskt så vet jag att jag borde höra av mig till min läkare och be honom ta kontakt med akademiska så jag kan fortsätta med undersökningar och eventuell operation men jag orkar inte. Nu vet jag inte säkert att min trötthet beror på mitt fysiska fel men det kan vara så. Samtidigt så borde jag ha energi eftersom jag nu ändå äter medicinen man får om det inte går att operera. Det enda jag vet är att jag är trött och om det beror på att jag är galen eller felet i kroppen vet jag inte

Inget som förvånar

Landstinget Dalarna kan som bekant inte sköta ekonomin och nu har olika förslag på hur landstinget ska spara pengar presenterats. Inte helt otippat så kommer det att bli ännu sämre med öppenvården i de mindre orterna. För min del spelar det ingen roll eftersom närmaste öppenvården är värdelös och ändå inget som jag vill ha kontakt med. Men för folk som vill ha kontakt med öppenvården och behöver träffa en läkare där kommer det att innebära en enkel resa på ca 10 mil. Det är givetvis något som en person som kanske inte vill leva , har problem att komma ur sängen eller liknande givetvis orkar med. Säter ska bort vilket inte heller var en nyhet för någon. Flyttar man avdelningarna på Säter till Falun kommer det att innebära att fler patienter inte kommer att få vistas utomhus alls under sin inläggning. Det pratade jag med ett par skötare om sist jag var inlåst och de konstaterade på en gång att patienter som jag inte kommer att få gå ut eftersom det är väldigt mycket lättare att smälta

Känsel i halva ansiktet

Och det beror på en otrevlig spruta. Får jag välja på bedövning eller inte hos tandläkaren så väljer jag oftast bedövning och det var vad jag gjorde idag. Nu är det skönt att veta att jag inte ska tillbaka till tandläkaren på något år. Jag hade räknat med att det skulle gå på runt 2000 och jag hade inte helt fel 1550 fick jag betala för nöjet. Med tanke på att det var tre år sedan jag var till tandläkaren så var det ändå inte så farligt mycket att åtgärda. Två gamla lagningar hade börjat gå sönder så karies hade kommit in i tänderna och det var allt som behövde fixas. Nu längtar jag efter en kopp kaffe men det lär dröja en stund till innan jag kan dricka något.

En brors berättelse av Richard B. Pelzer

Bild
Boken handlar om Richards upplevelser under sin barndom. Pappan försvinner tidigt ur barnens liv och kvar finns modern och Richard och hans fyra bröder. Richard får tidigt lära sig att det är skillnad på pojkarna och Det. Det är vad näst äldsta sonen kallas för och modern har valt ut honom som ett offer. Han får inte tvätta sig eller äta samma mat som resten av familjen. Moderns grymheter begränsar sig inte till enbart Det men de andra sönerna blir inte utsatta i samma utsträckning. Richard lär sig att ange Det och se till att han hamnar i onåd för att få uppskattning av sin mor. När Det eller David som han heter är 12år ingriper äntligen myndigheterna och han tas från familjen. Av någon underlig anledning så låter myndigheterna resten av barnen vara kvar i moderns våld och hon väljer fort ut ett nytt offer av barnen och det blir Richard. Det här är en bok som visar upp vilka otroliga grymheter som en förälder kan utsätta sina barn för medan omgivningen blundar. Det är inte munter l

Målsättning

Bild
Jag satsar på att stå ut i några veckor och sedan får jag se

Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

Bild
Efter en skilsmässa beslutar sig journalisten Magdalena för att hon och sonen ska flytta till Hagfors. Det är i Hagfors som Magdalena har växt upp och det känns rätt för henne att flytta hem igen. Hon har tänkt sig att jobbet som journalist på landsbygden kommer att innebära att hon skriver om hundutställningar och andra små händelser som får plats i tidningar på landet. Det blir inte riktigt så utan när en sextonårig flicka försvinner på nyårsafton blir hela bygden inblandade i att försöka hitta henne och förstå varför. Av en slump hittas en naken ung kvinna i en jordkällare, när det visar sig att det inte är den försvunna sextonåringen blir allt ännu märkligare. Det här är första boken som jag läst av Ninni Schulman och jag blev inte imponerad. Överlag så kändes det som en bok som man har läst en massa gånger tidigare. Kvinna lämnar storstaden för att flytta hem till landsbygden. De gamla vännerna på landet tycker att kvinnan är förändrad. Kvinnan inser efter ett tag på landet at

Borde vara pigg

Bild
Idag är det en vecka sedan som jag blev utskriven från dårhuset. Eftersom jag tillbringade veckan på dårhuset med att sova, läsa böcker, äta och prata med skötare och patienter så borde jag ha varit pigg när jag skrevs ut. Jag tycker att jag skulle ha en massa energi nu men så är det inte. Både igår och idag sov jag en stund på em men det hjälper inte. Att sova bort en dag när det för en gångs skull inte regnar är inte vettigt. Det finns en massa saker att ta itu med i trädgården och jag är tyvärr inte så begåvad att jag kan göra det när jag sover.

Spår

Bild
Så var det varg i närheten igen. Inte första gången och absolut inte sista. Jag tycker allt att de kan hålla sig lite längre bort från bebyggelse men vargarna verkar inte dela min åsikt.

Kanske bättre att inte veta

En person som var nära mig en gång i tiden har jag funderat över ibland. Innerst inne så har jag nog vetat i rätt många år att han inte längre lever men jag hade ändå hoppats att han skulle fått ordning på sitt liv. Idag fick jag bevis för att min känsla var rätt, han lever inte längre. Det gör mig lite ont att han aldrig fick ordning på sitt liv. Han var en bra människa och förtjänade ett bra liv. Samtidigt så vet jag hur han led så jag anar att döden blev en befrielse

Kärleksbarnet av Hillevi Wahl

Bild
Irmeli är fyra år när hennes mor ännu en gång försöker ta livet av sig. Hon förstår att hennes mor inte mår bra men kan inte förstå varför. Irmeli växer upp med alkoholiserade föräldrar och vet aldrig hur hennes mor kommer att uppföra sig. I ena stunden kan hon vara trevlig och i nästa ögonblick verkar hon inte bry sig om något annat än sin alkohol. I boken får man följa Irmeli från  det att hon är ett barn till hon är en vuxen kvinna. Genom boken får man en insyn i hur ett liv blir påverkat av att växa upp med alkoholism i familjen. Jag uppskattade boken väldigt mycket även om den visar en uppväxt som ingen skulle behöva uppleva. Läs den

Ett ben

Bild
Några utspridda ben är allt som finns kvar av älgen. Det var några år sedan nu som vargar kalasade på henne och efter det har många djur gnagt på benen. Det är kanske så ett liv ska vara och ta slut. Ströva runt i skogarna och äta och sedan en dag bli dödad och bli uppäten. Och allt som sedan finns kvar är lite ben som på sikt kommer att försvinna.

Voodoo docka

I vanlig ordning så ser jag på allt som sker med öppna ögon och analyserar allt enligt Ockhams rakkniv. Så blir det om man har läst en kurs om människor och djurs kognition. För några dagar sedan var jag stel i nacken. Jag tänkte att det skulle gå över men så har det inte blivit utan det har bara blivit värre och värre. Nu har jag så pass ont att jag inte kan böja på nacken och titta ner eller sätta upp håret i en hästsvans för smärtan strålar ut från nacken och ner till min högra axel. Den mest logiska förklaringen till min smärta måste alltså vara att någon har gjort en voodoo docka och satt en nål i nacken på den. Nu finns det inte så många människor som skulle kunna ha tagit något personligt av mig för att göra en riktig voodoo docka. Alltså borde det vara någon på dårhuset och där finns det absolut några personer som inte gillar mig. Nej, jag är inte så galen att jag tror det här på riktigt men det är en tänkbar förklaring även om den inte är så trolig

Natur

Bild
Så var en promenad i regnet avklarad och kameran fick följa med. Det var skönt att komma ut lite och fånga en del av det vackra med kameran. Efter att ha varit inlåst så är det alltid lite extra skönt att kunna promenera runt hur jag vill igen.

Att jag inte insåg det tidigare

Jag tänker alltid som bäst och inser saker när jag gör något. Idag dök förklaringen upp i mitt huvud medan jag roade mig med att bädda rent. Något som togs upp på alla gruppmöten på dårhuset var något som de kallade för trappmetoden eller något liknande, lyssnade inte så noga. Det går helt enkelt ut på att man ska dela upp saker man vill/måste göra i små steg. Går det då åt helvete så ska misslyckandet bli mindre om man ger upp på steg två istället för att det blir ett stort misslyckande. Nu är det inte första gången som jag får höra om någon metod som jag tycker är flum men min vanliga reaktion har bara varit att det inte passar mig och så har det inte varit mer med det. Med den här trappmetoden provocerade mig av någon underlig anledning och jag har inte fattat varför. För en liten stund sedan insåg jag äntligen anledningen. Anledningen är att metoden på sätt och vis godkänner/förväntar sig att man ska misslyckas. Beslutar jag mig för att göra något så är misslyckande inte ett altern

Konstigt seg

Jag gav mig ut på en promenad och den blev i hyfsat tempo och vi var ute i runt en timme. Det konstiga i det hela är/var att jag är så jäkla seg i kroppen. Jag tror inte att det beror på att jag under en vecka inte har rört mig något. Funderar lite på om det kan vara så illa att min kropp fortfarande inte har återhämtat sig helt efter överdosen. Lite långsökt känns det men samtidigt vet jag att jag tidigare har haft medicinrester i kroppen 4v efter en medicinöverdos. Beror det på det så är det väl bara att acceptera att det kommer dröja ett tag till innan jag är i normal form igen.

Tillbaka i verkligheten

Jag mår givetvis inte ett dugg bättre och har inga planer på att nu leva ett långt liv. Ett par av skötarna på dårhuset var rätt övertygade om att jag kommer att komma tillbaka dit och så ser verkligheten ut. Antingen hamnar jag i en kista eller så hamnar jag på dårhuset igen. Innan det sker har jag ett par saker att ta itu med. Det är underligt hur det alltid kommer sig att en del saker inte blir gjorda när jag inte är hemma. Nu klandrar jag inte direkt sambon för det för en del saker tror jag inte han ser som behöver bli gjorda och han gör det mesta som behöver bli gjort. Lite läskigt känns det att ett par av skötarna på dårhuset kommer att läsa boken om mitt liv eftersom det gör att de kommer att veta mer om mig. Samtidigt ska det bli intressant att se vad en av mina favoritskötare tycker om boken. Hon sa att hon skulle ringa mig och berätta det i början av nästa vecka. Får hoppas att de har det lugnt några timmar på dårhuset så hon får möjlighet att göra det. Att hennes åsikt är

Sitta på altanen och röka

Så var jag hemma igen. Min kontaktperson på avdelningen var med på mitt utskrivningssamtal och hon tyckte att det var rätt roligt. Tror att det har att göra med att jag ville ha det avklarat fort och inte riktigt fann mig i läkarens halvlögner. Hann även fylla i lite papper som psykologen kom med för att undersöka vad patienterna tycker om behandlingen/sin tid på avdelningen. Roligaste frågan var utan tvekan om man som patient tror att skötarna är medveten om ens planer under inläggningen. Blev tvingad att läsa den frågan för personalen och de fann den lika rolig som jag. Klart att de vet om mina planer och det vet jag. Jag har aldrig någon vårdplanering inför utskrivningen eftersom det skull vara rätt meningslöst. Så efter utskrivningssamtalet var det fritt för mig att åka och mitt LPT blev avskrivet. Nu är jag i alla fall hemma igen och är riktigt trött

Jag hann

Igår innan jag fick veta att jag skulle få åka hem började jag läsa Odjuret  av Roslund & Hellström. Jag insåg efter inte allt för många sidor att jag redan läst den men kunde inte minnas hur det slutade. Så målet blev att läsa ut den innan jag får åka hem. Nu har jag lyckats med det och den var lika bra som jag kom ihåg. Inte en trevlig bok att läsa direkt för pedofiler är aldrig trevligt. Välskriven och pekar på hur fel det kan gå om man hör bitar av ett samtal och fyller i luckorna själv.

Så sitter jag här med min skorpa

Och hoppas vid gud att det är sista morgonen som jag behöver höra hur andra patienter sörplar sitt kaffe och är allmänt ofräscha. Om någon timme är det dags för en lång dusch och sen ska jag smyga runt i mina egna kläder till jag får passera de låsta dörrarna och återvända till det riktiga livet. Det ska bli intressant att se hur tokläkaren ska lyckas hindra mig från att kunna få ut mängden medicin jag brukar hämta ut. Lyckas hon stöka till det så att jag måste hämta medicin på vårdcentralen/öppenvården kommer jag att bli jävligt irriterad. Jag bor på landet och har inte direkt lust att behöva åka 2 mil enkel resa flera gånger i veckan för medicin. Nu är det ändå inget som kommer drabba mig på ett bra tag för minns jag rätt har jag över 300 tabletter hemma. Sen känns det även synnerligen naivt av henne och tro att det skulle hindra mig från självmordsförsök. Läkare Li kan inte hindra mig från att ha tillgång till rep eller andra saker

Sista natten här

Det är vad jag hoppas på i alla fall. Läkare Li kom aldrig och pratade med mig och så förvånad är jag inte. Innan jag själv har hört henne säga att jag får åka hem förhåller jag mig skeptisk även om jag har svårt att se något syfte med att behålla mig här. Så länge jag är här är jag deras ansvar och får inte gå ut men så fort jag är utskriven blir det öppenvården som får skit om något händer. Nu tycker jag gott att öppenvården ska ha skit. Uttrycket som en av skötarna här på dårhuset använde sig av passar bra i det här fallet. Skit ska skit ha Det kommer bli intressant att få höra hur läkaren på öppenvården kan förklara att han väntade en månad med att skicka en remiss till en psykolog. Och varför i helvete han skickade en remiss till en psykolog som enbart har hand om patienter med ätstörning. Att han sedan valde att inte kontakta mig i mars när psykologen meddelade att de inte kunde behandla mina svårigheter kan han också få äran att förklara. Öppenvården är onekligen ett stort sk

Undra när jag ska bli informerad

Inte helt otippat så har läkaren inte bemödat sig om att prata med mig. Att det beror på tidsbrist köper jag inte eftersom hon tydligen hade tid att ringa min sambo. Det gjorde hon tydligen för att få veta om jag fick komma hem igen och berätta för honom att jag blir utskriven imorgon. Jag är inte alls trött på att puckoläkarna här envisas med att prata med min sambo innan de pratar med mig. Jag är rätt förbannad över att de envisas med att göra så. Det är jag som är patienten och min intelligens är inte så låg att det inte går att prata med mig först och sedan informera anhörig. Blir inte ett dugg förvånad om jag kommer att få sitta och vänta hela dagen imorgon för att få ett utskrivningssamtal. Nu hoppas jag bara att läkare Li inte plötsligt ångrar sig, inte mycket förvånar mig när det gäller henne

1.5 böcker avverkade

Det blev ännu en bok av jussi adler-olsen nämligen  Journal 64 . Även den var bra och spännande. Värre var det med flickorna i villette som jag starkt överväger att lägga åt sidan fast jag läst halva. För mycket personer i boken så det känns mest bara rörigt. Redan för några dagar sedan gissade jag att jag skulle bli utskriven imorgon och nu börjar det luta åt att det blir så. Min kontaktperson av skötarna kom in nyss och sa att det verkar som om jag blir utskriven snart och om läkaren har tid idag så ska hon komma in och prata med mig. Det är skönt att även personalen håller med mig om att det är helt meningslöst att hålla mig kvar här. Jag mår inte bättre av att sitta inlåst på den här avdelningen.

Obeskrivligt trött på det här stället

I natt blir det en vecka sedan jag kom hit. När jag kom hade jag inskrivningssamtal med en läkare,dagen efter kom en läkare in och sa att beslut fattats om att jag hade LPT och igår hade jag ett kort läkarsamtal och fick veta att jag blir kvar några dagar. Det är den behandlingen som jag har fått och jag förstår inte varför jag ska vara här. Det är enbart förvaring och de hade lika gärna kunnat låsa in mig i en jordkällare i byn för en väldigt mycket billigare peng. Något hinder att ta livet av sig härinne är det inte så jag är på intet sätt tryggare här än ute i riktiga världen

Inge mera grupp för mig

Idag var jag med på gruppen både på fm och em och anledningen till det är att det lär se bra ut i min journal. Några fler gånger tänker jag inte vara med. Jag kämpade hårt med impulsen att resa mig upp och lämna rummet men klarade otroligt nog av att sitta kvar. En del patienter kunde helt tydligt inte förstå skillnaden mellan fysiska och psykiska svårigheter och jag orkar faktiskt inte lyssna på sådant. Gruppen ger mig inget så det finns inget syfte för mig att vara delaktig om man bortser från att det ser bra ut i min journal. Det är riktigt stora skillnader mellan mig och flertalet i gruppen. Det enda vi har gemensamt är att vi sitter på Säter

Hur får man reda på om en bok finns på ett bibliotek?

Med anledning av en fråga jag fick skriver jag det här blogginlägget. Om man vill låna en bok som man vet titel på kan man ta sig till  libris  hemsida och googla på boken. Då kan man se om boken finns på något bibliotek och var. De flesta böcker går det att fjärrlåna vilket ens närmaste bibliotek kan hjälpa till med att ordna. I det fall boken inte finns på något bibliotek så kan man vända sig till sitt närmaste bibliotek och föreslå att de köper in boken. I en del fall krävs det att flera personen föreslår att biblioteket ska köpa in boken för att de ska göra det och i en del fall räcker det att en person ger förslag

Ännu en dag

Idag blir det bra segt för nattpersonalen sabbade min sömn. Nu var jag inte ensam om att bli drabbad men det är en klen tröst. De som jobbar natt nu har nämligen en vansinnig regel om att det ska vara tänt på toa på natten. Det gör att det i stort sett blir lika mycket ljus på mig som det hade blivit om taklampan var tänd. Jag har sovit med täcket över huvudet och det har ändå varit ljust. Man skulle kunna tycka att det är nog med den störningen men nej. De sitter även och pratar rätt högt på nätterna och eftersom mitt rum ligger väldigt nära personalrummet och dagrummet så hörs det bra. Lösningen är att sova så mycket som möjligt på dagarna när de jobbar natt för annars skulle jag bli ännu galnare och det är inte bra.

Inga favoriter

Irriterar mig på nattpersonalen och anledningen till det är att de varje gång de tittar till att jag lever struntar i att stänga dörren ordentligt. Jag hör teven bra fast dörren är stängd och det blir inte direkt bättre av att de låter dörren vara öppen en dm. Imorgon lär det bli ännu värre om jag minns rätt för då ska kärringen som var med till Falun jobba natt. Jag skulle utan tvekan kunna ge henne en knytnäve i ansiktet om hon fortsätter att provocera mig. Och för att jag ska ta till våld nuförtiden krävs det mycket. När kärringen sätter igång så känner jag mig som ett djur i bur som en rubbad människa ägnar sig åt att peta på med en vass pinne. Tokläkaren idag påstod även att min sambo var sur på mig och att han kanske inte ville att jag skulle komma hem igen. Lustigt det där hur tydligt det är vilka läkare som tränats av läkaren med en osund koppling till sin handväska. Överlag fungerar liknande provokationer väldigt dåligt på mig och vid det här laget borde läkarna ha lärt sig

Givande läkarsamtal

Eller nej det var det ju inte. Mest bara ett jäkla tjat och tydligen hade läkaren upptäckt att jag har gjort självmordsförsök samma datum men olika år. Så givetvis innebär det att det har hänt något tråkigt det datumet tidigare. Att jag förklarar att fallet ej är så lyssnade li i vanlig ordning inte på. Fy vad jag saknar läkare H ibland, han var vettig och lyssnade i alla fall på vad jag sa. Fick veta att läkaren på öppenvården tydligen skickat remiss till någon privat psykolog men det var någon som behandlade en annan form av galenhet än den jag uppvisar så om jag fattar rätt slipper jag bli patient där. Sen var det samma sak som läkarna alltid säger nämligen att de inte vill att jag ska vara här men nu blir jag kvar ett par dagar

Får ge dårhuset ett plus

Anledningen till det är att de har börjat med grupper två gånger om dagen. Det handlar om att sitta i grupp och diskutera hur man bryta mönster och lära sig att ställa rimliga krav på sig själv. Förra veckan var det en skötare som sa till mig att det inte var för mig för att jag inte är på samma nivå som de andra patienterna. Det var inget elakt uttalande varken mot mig eller de andra patienterna utan det är så. Igår uppmanade en annan skötare mig att i alla fall prova på en gång och det har jag nu gjort. Första skötaren som känner mig rätt väl hade helt rätt. Gruppövningarna eller vad man ska kalla det för är verkligen inte tillämpliga på mig. Däremot tror jag att andra patienter som är på en annan nivå kan ha stor nytta av det. Därför får dårhuset ett plus för att det nu i alla fall finns någon form av hjälp/terapi

Dags att stirra på fötterna en stund igen

Bild
Så är det bara att vänta på frukost i någon timme igen. Upptäckte igår att de infört en ny regel för mig. Nämligen att jag inte får gå in i förrådet utan jag måste vänta utanför och så får personalen hämta det jag vill ha. Överlag blir jag alltid förvånad över dylika låtsas säkerhetsåtgärder som de hittar på. De har ändå ingen koll på den här avdelningen så något syfte med nya regler för mig ser jag inte. Igår när jag kom tillbaka från kardiologen så missade de att jag inte lämnade mina skor i förrådet. Så nu har jag ett par joggingskor med hyfsat långa skosnören här i rummet. Och känner jag personalen här rätt kommer de bara att upptäcka det om någon av dem läser här eller jag berättar

Sliten

Nu är det inte så konstigt för förgiftar man sig själv med medicin så får man lida. Lite imponerad är jag över att jag på något magiskt sätt orkade duscha och tvätta håret. Restenav dagen har jag i stort sett tillbringat i sängen. Mitt rum genomsöktes när jag var inlagd på kardiologen och jag fick rena sängklädet. Att slippa bädda rent själv är alltid positivt och något olämpligt hittade de givetvis ej i mitt rum eftersom jag naturligtvis bara har godkända saker. Nu hoppas jag bara att det är trevlig nattpersonal för fler kärringar har jag verkligen inte tålamod med idag

Studiebesök i Falun

Eller så kan man också kalla det för en medicinöverdos som slutade med en bunt timmar på kardiologen. Tyvärr så fick jag med mig en kärring och en kvinna till Falun. Eftersom jag sitter på Lpt så krävs det två skötare för att vakta mig. Nu blev det två från en annan avdelning som följde med mig och den jag kallar kärring har jag träffat på tidigare. Kärring har inget med ålder att göra utan enbart hur man är. Det är inte ofta det går så långt att jag hotar någon med våld men det gjorde jag igår när kärringen sa för mycket korkade saker. Jag har nu även lärt mig att blodgasprov gör förbannat mycket ondare när det är en AT läkare som tar det. Tidigare har bara läkare tagit det på mig och det har inte varit trevligt men något som inte har gjort så ont ändå. AT läkaren grävde mer i min handled med nålen för att komma åt artären och det gjorde ont. AT läkarenvar väldigt grundlig i sina undersökningar så jag ska inte klaga men han behöver ta blodgasprover fler gånger för att bli skicklig p

Luft i över en timme

Jag hade tur och fick gå ut med två skötare och vara ute i över en timme. Lite löjligt blir det när de andra patienterna kan gå ut i en flock på 6-7 patienter och två skötare men det är som det är. Jag har lärt mig att det alltid kommer att finnas en massa saker som jag inte förstår här. Och det är ingen mening att fundera över det för det blir jag inte klokare av. Fantastiskt skönt var det i alla fall att komma ut och få frisk luft och känna värmen från solen.

Här ligger jag på min säng

Av ljudet från tv att döma verkar det som om folket idag glor på ett debattprogram. Alltid lika roligt att bli tvingad att lyssna på tv. Jag har avverkat ytterligare en bok och nu var det kvinnan i rummet av Jussi Adler-Olsen. Jag vet att jag under någon av mina vistelser läste fasanjägarna av samma författare och den här var minst lika bra. Medan jag låg och läste i godan ro på min säng hörde jag att larmet gick i något rum. Inget jag brydde mig om utan jag fortsatte att läsa till en skötare kom rusandes och rykte upp min dörr. Hon hade nog inte kollat ordentligt vilket patientrum det var som larmet gick i. Att tro att det var i mitt rum är rätt logiskt så jag förstår henne och inte gör det mig något. Nu har jag väl att se fram emot kaffe klockan 14.00 för så mycket annat lär det inte hända här. Liten miss blev det i min planering för jag har nu läst ut böckerna som skötaren lånade åt mig så vill jag läsa får jag ta någon av böckerna på avdelningen. Urvalet av böcker som biblioteka

Ytterligare en morgon

Kaffe och skorpa har jag hunnit med så nu är det bara att vänta på frukost. Snart borde även någon skötare titta in i mitt rum för nu har de inte sett mig på ett tag.  Idag satsar jag på att lära en rätt ny skötare en lärdom som hon kan ha nytta av. En del slarvar för mycket när det gäller säkerhetstänkandet och bästa sättet att lära sig är att någon praktiskt visar vad man bör tänka på. Jag tänker inte ägna mig åt något självmordsförsök utan om jag lyckas tänker jag berätta och visa vad jag gjort. Jag tänker nämligen som så att om jag kan lyckas så innebär det att även patienter som kan vara farliga för andra kan lyckas. Och av erfarenhet så vet jag att patienter som flippar inte är trevligt

Hm har personalen tid att läsa min blogg?

Känner mig lite lockad att gå ut i korridoren och spana in på skötarexpeditionen och se vem som sitter vid datorn. Det enda som hindrar mig från det är i vanlig ordning lathet. Att jag drar slutsatsen att någon i personalen nu läser här beror på att Någon hittade min blogg genom att googla på avd 95 Ip numret avslöjar att personen är inloggad på landstingets dalarnas internet. Personen sitter vid en fast dator. Jag kan ju ta och skriva som jag gjort många gånger tidigare. Tror man att jag avslöjar någon information i bloggen som personalen här kan ha nytta av så misstar man sig grovt. Jag är inte korkad. Är det någon skötare som jag gillar så är det självklart helt okej att läsa är det någon jag ogillar anser jag dock att du bör jobba istället för att läsa här

Japp det är ett dårhus

Kategorin halvdöva/halvdöda som hela tiden sitter i dagrummet närmast mitt rum har hela tiden stirrat på SVT 1. I brist på något bättre att göra utsatte jag dem för ett experiment. När det för ovanlighetens skull inte satt någon och glodde på tv för några timmar sedan ändrade jag till kanal 11 och sänkte volymen ordentligt. Frågan var då om någon av patienterna skulle byta kanal och höja volymen eller om de bara skulle sätta sig och glo. Jag kan nu konstatera efter ett par timmar att de fortfarande glor på kanal 11 och volymen är inte höjd. Det gäller att hitta på saker att roa sig med så att jag inte blir en av de halvdöda. Ett par skötare var snälla och lyckades få läkaren att gå med på att jag skulle få gå till kiosken. För att jag skulle få det krävdes det att två skötare gick med mig och då finns det ingen möjlighet till promenad. Det var jäkla skönt att få komma ut och få lite luft i alla fall. En till bok har jag tagit mig genom och  Personskada av Egholm  var inte en höjdar

Tre kategorier av skötare

Efter att ha tillbringat på tok för många dygn under åren här på dårhuset har jag noterat att det finns tre olika typer av skötare. En kategori görs sitt bästa för att övervaka mig men är på det klara med att jag kan överlista flertalet i personalen. Den andra kategorin tror att de har koll men gör väldigt många misstag när det gäller säkerhetsåtgärder. Tredje kategorin är de nollställda som har noll koll och tror att det här är någon form av vilohem för vettiga människor. Andra kategorin finner jag mest underhållande för jag kan inte låta bli att testa hur lätt de är att lura dem. Nu handlar det oftast inte om att jag gör något för att skada mig utan det är bara ett tidsfördriv för mig

Skorpa och kaffe

Så sitter jag i vanlig ordning i matsalen med en kopp kaffe och en skorpa. Det är så alla mina dagar på dårhuset startar. Idag hyser jag en svag förhoppning om att få gå ut. Eftersom jag inte har aktiverat personalen sedan jag kom hit tycker jag att jag borde få det men får se. I vanlig ordning beror det mycket på vilken läkare som har jour. Igår vann jag rätten att ha bh igen och det är allt en seger.

Bortfall av Ingrid Hedström

Bortfall  är första boken som jag har läst av Hedström. 1978 går Mikael ut från sitt hem i dalarna för att hämta ved och efter det är han borta. Han lämnar sina föräldrar och syster med frågan var han har tagit vägen och om han är vid liv. Tiden går och trettio år senare ärver diplomaten Astrid ett hus efter sin morbror. När hon börjar leta i huset hittar hon en mössa som hon tycker sig känna igen. Det visar sig vars Mikaels mössa men varför den finns bland hennes morbrors ägodelar kan hon inte förstå. Hon beslutar sig för att göra lite efterforskningar om morbrodern och Mikael för att hitta ett svar. Boken var över förväntan men jag hade själv aldrig lånat den på grund av omslaget. I en del fall blir det tydligt att man inte alltid ska bedöma en bok efter omslaget. Det var en del oväntade vändningar i boken och den är helt klart läsvärd.

Som en försmak av ålderdomshemmet

Den här avdelningen påminner mer och mer om ett ålderdomshem. Enda fördelen med det är att de flesta patienter går och lägger sig runt 20.00. Jag gissar att vi är 15-17 patienter här på avd för 12 och ska jag gissa åldern på folk så är vi nog två eller tre under 40. Flertalet är en bra bit över sextio och en del kan inte äta själva och är allmänt förvirrade. Jätteroligt här med andra ord. Jag känner verkligen att den här avdelningen passar mig. Risken är att jag inom en snar framtid kommer att flippa av att vara instängd med sådant här folk. Givetvis så har jag rummet närmast tv,personalen måste inte gå många meter från sitt fikarum för att titta till mig. Det gör att jag i vanlig ordning blir tvingad att höra allt från tv sannslöst många timmar per dygn. Inte alls irriterande. Hade jag varit smart skulle jag ha tagit med mig datorn så jag hade kunnat stänga ut en del av ljuden från tv med musik men så långt tänkte jag inte. Planerar inte heller att bli kvar hör så länge