Allt oviktigt och viktigt

 Då passar det bra med lite rött och lite vitt. Det var ett bra tag sedan nu som jag skrev mer än några enstaka ord. Oavsett om jag skriver något eller inte så kommer julen närmare och närmare. En julklapp har jag beställt och i år kommer jag inte att köpa mer än så. Även här i byn märks det att folk håller mer avstånd än normalt och en del som har semesterhus här åker inte hit. Covid19 får gärna ta och försvinna för det börjar bli lite tråkigt

  Det verkar som om det är skräp på kamerans sensor så det borde jag antagligen ta itu med. Men med tanke på att det inte ofta är sol så känner jag ingen stress över det

 Veckorna rusar iväg och snart är det jul ännu en gång. Nu köper jag aldrig många julklappar så jag slipper stressen som drabbar andra. Det som känns mest positivt med jul nu är adventsljusstakar och annat som dyker upp i fönster i byn för det är så jäkla mörkt och grått.

  Det har kommit lite vitt och det skadar inte med något som lyser upp i mörkret.

 Det är en bra beskrivning av förra veckan. Så många timmar som jag sov under förra veckan har jag inte sovit på mycket lång tid. Misstänker att min kropp mer eller mindre sa stopp efter att ha levt med för mycket stress och oro under en lång tid.

 Nu var jag inte på något strålande humör från start och att lyssna på P1 Dokumentär om Vipeholmsanstalten gjorde inte mig gladare. Dokumentären är bra och jag har nu lyssnat på alla fem delar, inte under en dag. Hemskt hur människor behandlades men intressant. Har man några timmar att slå ihjäl så är det ett bra tidsfördriv.

 ett livstecken.  Det är allt för den här gången

 Eftersom jag tycker om plopp och skumtomtar borde den här vara något för mig. Jag blev besviken. Nu vet jag inte riktigt hur juleskum ska smaka. Skumtomtar smakade det inte utan något ännu mer konstgjort och det säger inte lite. Givetvis så åt jag upp den för jag är glupsk men det är inget som jag känner behov av att äta igen

  Det har varit för lång tid nu med oro och stress och än verkar det inte bli bättre. När det blir för mycket slutar jag blogga och gör mest inget. Oro och stress suger orimliga mängder energi och jag blir bara slutkörd till ingen nytta. En vecka på ett vilohem där jag blir serverad bakelser skulle vara lämpligt nu. Nu tror jag inte att en inbjudan till det kommer att landa i brevlådan så det är bara att kämpa på

 Regn, grått och kallt ute så jag sitter inne och har skapat en liten brasa i kaminen. Jag kan äntligen koppla upp mig på nätet vilket jag uppskattar. Det har varit problem med routern så jag har fått koppla upp mig genom mobilen tidigare och det har jag inte råd med.