fredag 31 juli 2015

Att sova för evigt

Känns onekligen rätt lockande ibland och nu känns det väldigt lockande. Jag tänker inte ta livet av mig idag heller men tanken känns lockande. Kanske borde jag ta och erbjuda mina tjänster till polisens bombgrupp, jag kan knata fram först och kolla om det verkligen är en bomb eller inte. Det blir garanterat billigare än att skicka fram en robot eller en person i ordentliga skyddskläder. En förutsättning för det skulle dock vara att det inte är en bomb första gången för om det är det blir den ekonomiska besparingen kanske inte så stor. Kanske inte en så bra idé ändå?

Inte ens fjärilen

Verkar tycka att det är lönt att visa sig från sin vackraste sida idag. Grå och trist verkar det som om den här dagen blir. Nu passar det rätt bra med hur jag känner mig så jag borde väl vara nöjd

torsdag 30 juli 2015

När grattis påminner mer om en begravning

Det har inte gått så bra för mig idag. Tanken var att jag skulle ta en snygg bild som ska användas på ett grattiskort. Bilderna jag tog idag kommer inte att användas till det och jag har inte ens bemödat mig om att föra över bilderna från kameran. Jag är nog inte allt för bra på att fota glada positiva bilder får jag nog lov att erkänna. Jag hade en bra tanke på ett motiv med lite blomblad och i mitt huvud skulle det se fint och varmt ut. Så blev det inte utan det ser ut som en begravningskrans när man tittar på bilderna. Och det är kanske inte riktigt den känslan jag var ute efter. Får helt enkelt fundera ut något annat motiv

Tänk om jag är knäpp? av Christina Gustavson

Att jag väljer att läsa en bok med denna titeln Tänk om jag är knäpp? : Om ångest, panik, fobier och tvångstankar av Christina Gustavson kan kanske verka lite underligt eftersom jag vet svaret på frågan. Anledningen att jag valde att läsa den var för att bättre förstå vad ångest är. Lite lyckades kanske boken med det men jag är lite tveksam. Det är en bok som är skriven på ett sätt som gör att den inte går ner på djupet. I första hand så är det nog en bra bok att läsa om man inte vet något alls om ångest, panik, fobier och tvångstankar. Jag kan tänka mig att den skulle vara bra att läsa för anhöriga och i en del fall vårdpersonal som skulle behöva mer kunskap. Lite för mycket upprepningar som gränsar till tjat i boken gör att jag inte riktigt uppskattade den.

Bra att läsa om man inte har läst något tidigare om ångest och liknande men har man läst något tidigare så är inte det här rätt bok. Ett plus är att den är väldigt lättläst så även om man inte läser så mycket så är det nog inga problem att läsa boken.

onsdag 29 juli 2015

Skalle

Ibland hittar man på något fint ute i naturen och andra gånger är det man hittar kanske inte så fint.
Såg underligt nog inga fler rester av älgen men det är väl någon stort/halvstort rovdjur som har burit iväg skallen för att få äta ifred.

Nu äntligen efter lång väntan så har min bok äntligen blivit registrerad av BTJ, lite av en förutsättning för att bibliotek ska köpa in den. Drygt att det tog så lång tid men nu är det gjort i alla fall och det är det viktigaste. Återstår bara att se om något bibliotek köper in den

Stenhjärtat av Katarina Wennstam

Den 16 december stressar Pernilla, hennes make Andreas och deras två söner till Astrid Lindgrens barnsjukhus med deras yngsta barn Gloria. Gloria har under dagen blivit dålig och när de väl kommer fram till sjukhuset så är hon blå och andas dåligt. Läkarna inser fort att föräldrarnas förklaring om hur Gloria blivit dålig inte kan stämma och de beslutar sig för att inte lämna föräldrarna själva utan en sköterska får sitta med dem. Astrid Lindgrens barnsjukhus kontaktar socialtjänsten och sedan blir polisen inkopplad. Frågan är om det är en olycka som Gloria råkat ut för eller om det är någon som har orsakat henne skadorna?

Stenhjärtat var en helt okej bok som tar upp ett otrevligt ämne. Nu misstänker jag att den nog berör en mer om man har barn och jag har som bekant inga och vill inte ha några. Inte den bästa bok jag läst av Katarina Wennstam och ibland kan det kännas lite som hjärntvätt när hon så ofta tar upp att kvinnor fysiskt är det svagare könet och liknande. Allt som påminner om genusvetenskap får mig mest att vilja spy. Med det sagt tycker jag ändå att den är okej

Stenhjärtat går att köpa på Bokus

tisdag 28 juli 2015

Trött

Efter att ha kämpat på i några veckor nu så börjar tröttheten komma ikapp mig. Idag blev det helt enkelt så att jag fick lägga mig och sova någon timme på eftermiddagen. Själv så är jag mest förvånad över att jag faktiskt har orkat hålla mig på benen så pass lång tid. Förut var jag nog bara trött och nu börjar jag känna mig utsliten. Bara att bita ihop ett tag till

måndag 27 juli 2015

Det verkar nog vara helt vettigt

På landet så är det givetvis helt normalt att man på promenad går och slår sig själv på huvudet lite då och då...
Ibland funderar jag över vad folk som kör förbi mig i sina bilar egentligen tror. Jag har inte flippat ut helt utan det finns en rätt logisk anledning till att jag går och slår mig själv. Anledningen är alla jävla mygg som flyger runt nu och vill äta på mig.

Jämt fördelat hade varit bättre

I vanlig ordning har inte fjärilen något med texten att göra.
Jag har nu gått ner en del kg men jag har rätt många kvar. Nu har jag ingen ätstörning eller något annat utan jag är bara lite för fet och vill bli av med några kg. Ätstörning kommer jag aldrig få eftersom jag hatar att spy, tycker för mycket om godis och kakor och har ingen längtan efter att se ut som ett skelett iklädd skinn.
Nu kommer jag då till problemet med min viktnedgång och det är att jag har tappat mest i midjan, inget fel i det för smalare midja är alltid positivt. Problemet är bara att mitt fett på stussen inte verkar ha några planer på att försvinna. Det gör att byxorna nu är ca en dm för stora i midjan men sitter okej runt stussen. Byxor i en storlek mindre blir för tajta runt stussen så det är inget alternativ. Det kan kanske inte riktigt klassas som ett riktigt problem men irriterande är det.

söndag 26 juli 2015

Tar gärna emot tips

Överlevde promenaden fast myggen gjorde sitt bästa för att ta livet av mig. Efter det har jag bara suttit och ätit kanelkaka och druckit kaffe medan jag läst Den felande länken. Sista delen i trilogin om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Den här boken var lite svagare än de andra två och tog lite längre tid på sig att bli intressant. Med det sagt så är det ändå en väldigt läsvärd trilogi och jag har reserverat den fristående fortsättningen, Pianostämmaren. Får ta och försöka hitta lite fler böcker som jag känner för att läsa. Lika bra att reservera en bunt så finns det garanterat några inne på biblioteket i alla fall. Jag hade velat läsa lite mer självbiografiska böcker men jag har svårt att hitta några som jag vill läsa. Tar gärna emot tips på böcker, läser i stort sett allt utom chick lit för det är verkligen inget som tilltalar mig

Glor

Det är någon fruktansvärt löjlig serie på tv som jag glor på enbart för att jag inte orkar göra något annat. Ute regnar det för fullt så därför sitter jag bara inne och tänker lite. Började fundera lite över mitt mående de senaste två åren och vad som har hänt. På ett sätt känns det inte som om det var länge sedan jag låg i en säng på avd 90 på Säter och en i personalen satt i en svart skinnfåtölj och stirrade på mig. Och på ett annat sätt känns det som om det var en livstid sedan. Jag kan fortfarande skratta åt reaktion från en i personalen när jag ryckte bort en ca 10cm lång tråd från min tröja. Förstår fortfarande inte vad han trodde att jag skulle kunna göra med den. Lyckas man ta livet av sig med en tråd på 10cm så har man mer fantasi än vad jag har. Jag mår inte bättre idag men jag har slutat med desperata självmordsförsök som det inte finns en chans i världen att man dör av. Inte vet jag om det klassas som ett friskhetstecken att självmordsförsök jag gör nuförtiden bara är sådant som man kan dö av. Idag kommer jag inte att dö i alla fall.
Funderar på att muntra upp den här regniga dagen med att baka en kaka. Kaka och kaffe låter väldigt lockande och det skulle vara gott efter en promenad

lördag 25 juli 2015

Galen människa=konstiga växter

Jag börjar onekligen fundera på om det finns något underligt samband. I år har nämligen en del av växterna i trädgården sett lite konstiga ut. Givetvis finns det bildbevis. Så här har de flesta syrenerna sett ut.
I alla år så har vi haft röd/rosa pioner och vita. En buske slog ut för några dagar sedan och de är varken vita eller mörkt rosa/röda utan de ser ut så här.
Antingen så har min galenskap smittat av sig på växterna eller så kan det vara så att vädret här har varit så konstigt att det påverkat växterna

Borde kanske tänka till lite innan

Bilder från promenad. Ljungen har börjat blomma!

Ja, det är bara ljung på översta bilden.

På fm tänkte jag att jag skulle vara lite snäll mot grannarna och kapa en del på vår stora sibiriska ärtbuske så att det inte skulle vara i vägen för dem. Så kul är det nämligen inte att klippa gräsmattan och få grenar med taggar på sig. När jag hade kapat det som hänger över på deras sida kom jag på den bra idén att ta ner hela så att den bara är runt 1½m hög. Innan jag påbörjade det måste den ha varit runt 3-4m hög. Jag kan erkänna att det nog var lite mer jobb än jag hade tänkt mig och kanske inte det bästa att göra när man är skittrött. Nu är det en ordentlig hög med grenar i trädgården och den lär inte försvinna innan vi kan låna ett släp. Ett litet jobb blev till ett stort. Och plötsligt blev det väldigt mycket insyn i vår trädgård från närmaste grannen. Nu vet jag att sibirisk ärtbuske växer fort så lite sol och regn så blir det nog fort bättre.

Gräs

Inte sorten som är lämplig att röka men rätt fint ändå

fredag 24 juli 2015

Det blir aldrig så bra

På promenaden för en stund sedan såg jag ett motiv jag ville fånga. Jag kunde se framför mig hur snyggt det skulle kunna bli. Givetvis hade jag ej kameran med mig utan bara mobilen och då blir det aldrig så bra.
Det är väl lite som livet. Ibland ser man framför sig hur livet ska bli men det finns inte alltid förutsättningarna för att det ska bli så.

Onödigt tidigt

Att kliva upp innan klockan sex när jag ändå inte har något planerat irriterar mig. Nu verkar det inte som om en av hundarna har insett det för han gick runt och gnällde och väckte mig. Det är väl bara att gilla läget och dricka mycket kaffe

torsdag 23 juli 2015

Tänker de göra ett konstverk av min mosade kropp

Fjärilen har inget med något att göra.
Min helt logiska fundering har att göra med upplevelser under en promenad för en stund sedan. Det är ett kulturjippo i en/flera byar längre bort och för att ta sig dit måste folket passera den här byn. Tydligen så är det väldigt stressigt att hinna dit och uppleva kulturen för flertalet bilar passerade mig för nära och för fort. Bor alltså på landet så vi har inga trottoarer utan man måste gå på vägen. Det fick mig att fundera över om det kan vara så att det är en del konstnärer som kör här och kanske är på jakt efter nya material att göra konstverk av. När de då ser mig tänker de kanske att man kan göra något spännande med min mosade kropp. Det känns nämligen som den mest logiska anledningen till att de kör för fort och nära. Borde kanske ta och stoppa någon bil och fråga men jag tror inte att någon kommer att erkänna och det skulle nog leda till att jag får prata med en läkare om mina tankar. Och det slutar aldrig bra så jag får nog hålla mina funderingar för mig själv.

Morgon

Ännu en morgon i det här livet. I vanlig ordning sitter jag med en kopp kaffe och försöker vakna. Ska ta och släpa mig ut på en promenad snart. Misstänker att det inte blir en lång promenad men 40min ska det bli i alla fall. Regnet verkar planera att falla snart och det skulle vara skönt att hinna ut och hem innan det sker. Lika bra att sätta fart med andra ord

onsdag 22 juli 2015

Fjäril igen

Det mest begåvade man kan göra är inte att försöka klippa en gräsmatta som har blivit närmare en dm hög och är fuktig/våt. Gräsklipparen var snäll och kämpade på rätt länge men till slut dog den lite för ofta och jag orkade inte mer. Blir det sol imorgon satsar jag på att klippa klart så hela äntligen blir klippt och det ser lite bättre ut. Nu hade jag gärna haft en storbakelse och en stor kopp kaffe för jag är hiskligt trött.Får se hur många dagar till jag orkar hålla igång

Ett bipolärt hjärta av Rebecca Anserud

Bokomslag Ett bipolärt hjärta (pocket) En självbiografisk bok som handlar om Rebeccas liv som bipolär.

Om den här boken måste jag säga nja. För det första kände jag mig för gammal för den, nu vet jag inte om det beror på min ålder eller min erfarenhet. Är man runt 15år så tror jag att den passar bättre än när man är 35. Pekpinnarna i boken kändes lite onödiga för ärligt talat så tror jag att de flesta inser att man inte ska leka fritt med sin/sina mediciner. Om man är under 20 och fått diagnosen så kan den nog vara läsvärd. Är man däremot över 20 och har erfarenhet av psykvården så ställer jag mig tveksam till om det är rätt bok att läsa för att lära sig mer om bipolära. 

tisdag 21 juli 2015

Ut ur mörkret En bok om depressioner av Miki Agerberg

Bokomslag Ut ur mörkret : en bok om depressioner (häftad) Titeln säger rätt bra vad boken handlar om. Den handlar om vad en depression är, vad det finns för behandling, vad det finns för hjälp i USA och i Sverige och en del intervjuer med drabbade personer. Det tas även upp en del om manodepressivitet vilket jag tycker borde speglas i titeln.

Det här kan nog vara en vettig bok att läsa om man har en anhörig eller vän som drabbats av depression och vill veta med om vad det innebär. Boken var rätt okej men stundtals tyckte jag att det kändes som en bok som tillverkare av ssri preparat hade beställt och betalat för. Jag vet inte hur många gånger det i boken tas upp att de nya ssri preparaten som lanserades på 90-talet gjorde livet bättre för många. De nya tabletterna hade nämligen inte lika många biverkningar som de tidigare tabletterna och det gjorde att flera människor fortsatte att ta sin medicin. Det är absolut rimligt att ta upp det i en bok om depressioner men man behöver kanske inte ta upp det gång på gång. Inte den bästa bok jag läst om depressioner och jag kan inte påstå att boken har lärt mig något nytt

måndag 20 juli 2015

Jäkla frustrerande

Efter regnet kom solen och gräsmattan torkade upp hyfsat så jag beslutade mig för att i alla fall klippa en bit av den. Min tanke var att klippa runt en fjärdedel men så blev det inte. Jag har så otroligt dåligt med kraft och energi i kroppen så efter 1/6 var det ingen kraft kvar i mina armar. Det mest frustrerande i det hela är att läkarna enbart påstår att det är för att jag är deprimerad. Det är kanske möjligt att andra som har en depression upplever att det inte finns någon kraft i kroppen men så är det inte för mig. Det som hindrar mig från att göra mer saker är inte att jag inte vill eller klarar av att motivera mig utan det handlar enbart om att jag fysiskt inte orkar.

Mås

Varje gång jag ser en fiskmås kommer jag att tänka på boken Jonathan Livingstone Seagull av Richard Bach. En läsvärd och tankeväckande bok som jag nog aldrig hade hittat själv. När jag skulle tenta av Eng A eller B på gymnasiet fick jag välja några böcker från en lista att läsa och då var den boken med.
"Overcome space, and all we have left is Here. Overcome time, and all we have left is Now.”
Finns många bra citat från den boken

söndag 19 juli 2015

Dagens visdomsord

Jag känner ett stort behov av att dela med mig av några visdomsord ur boken Ut ur mörkret av Miki Agerberg. (länken går till den tidigare upplagan)

" men de skilde sig på flera sätt från genomsnittspatienten på en vanlig psykiatrisk mottagning:nästan ingen var personlighetsstörd, de var duktiga och ambitiösa- och nästan alla sade att deras besvär berodde på jobbet."
(s 20)
Meningen ovan handlar om patienter som har utmattningssyndrom. Så nu har jag lärt mig att patienter med personlighetsstörning eller bara lider av vanlig depression inte är duktiga och ambitiösa. Känns alltid fint när böcker klumpar ihop människor på det här sättet. 

Upplyftande läsning?

Har läst ut fortsättning på Vredens tid nu, Nirvana projektet var också läsvärd men något mer om den tänker jag inte skriva. Anledningen till det är att det som sagt är en fortsättning på Vredens tid och skriver jag vad Nirvana projektet handlar om så avslöjar jag för mycket. Innan jag tar itu med del tre i trilogin om Walter Gröhn ska jag läsa en bok om depressioner. Den verkar inte allt för munter och känns mest som kurslitteratur. Anledningen till att jag tänker läsa den är enkel. Desto mer information jag har om depressioner desto större chans har jag att försöka få läkarna att förstå att jag inte är deprimerad. Kunskap är och förblir makt

lördag 18 juli 2015

Inbjudande?

Det är nog rätt illa när man ute på promenad tycker att en våt vägbana skulle vara trevlig att lägga sig på. Självklart inte i något korkat självmordsförsök utan bara för att vila lite. Nu kommer jag aldrig att göra det eftersom när det gäller mig skulle det tolkas som ett självmordsförsök oavsett vad jag skulle säga. Jag är väldigt väldigt trött om någon nu missat det.

Lite intressant att när jag är väldigt trött så har jag en förmåga att skriva underligare meningar än vanligt. Har noterat det tidigare att jag inte alltid sätter orden i den mest logiska följden

fredag 17 juli 2015

Så mycket vettiga tankar har jag kanske inte när jag är trött

Men ändå dyker olika funderingar upp. När jag var ute med djuren kom jag att börja fundera över psykvården. Som bekant så är det många som gnäller över den, jag är inget undantag. Samtidigt så är det så att pengar inte växer på träd och pengarna som psykvården får räcker bevisligen inte till alla. Är det då fel att de med lättast besvär eller de med barn får mer hjälp? Jag tycker nog inte det för ska man se det ur ett stort perspektiv så är det bättre att rädda fler lätta fall än ett fåtal svåra. Och har man barn så påverkar måendet dem i stor utsträckning och får inte föräldrarna hjälp lär även barnen på sikt behöva hjälp och då blir det ännu dyrare. Känslan jag har är att patienterna som klassas som svåra/besvärliga enbart får ordentligt med hjälp om någon läkare/psykiater verkligen strider för dem och som bekant så finns det inte allt för många sådana.
Kanske inte allt för vettiga funderingar men jag är för trött för vettiga tankar

Skrikande tranor och skällande rådjur

Är möjligtvis trevligt att höra men inte innan 5 på morgonen. Nu i efterhand ångrar jag lite att jag inte tog med mig kameran ut i trädgården när jag släppte ut hundarna. Hade jag gjort det hade jag kunnat ta fina bilder på tranorna. Det var så pass kyligt ute att varje gång tranorna skrek kom deras andedräkt ut som imma. Det i kombination med ett häftigt ljus tror jag hade kunnat skapa riktigt snygga bilder. Känner jag tranorna rätt så lär jag få fler tillfällen och då får jag ta kameran med ut även om jag inte är riktigt vaken. Varför rådjuret skällde vet jag inte men det finns säkert någon bra anledning till det. Om man aldrig har hört ett rådjur skälla kan jag lova att det är ett ljud man reagerar på.

torsdag 16 juli 2015

Tiden tickar på

Det är nästan magiskt vilka fantastiska slutsatser som dyker upp i mitt huvud. Kanske det rentav finns flera som inser att tiden flyr. Sitter för ovanlighetens skull med en kopp te. Hittade en sort som jag tycker är helt okej.
Nu kan jag inte riktigt påstå att den smakar som turkiskt äppelte som jag druckit hemma hos folk från Turkiet men den får duga.
Det börjar utan tvekan kännas som om det borde vara ett slut på min velighet snart när det gäller att leva eller dö. Ska jag leva så måste jag ta itu med att fortsätta med undersökningar på ackis och ska jag dö får jag ta itu med det. Nu ger jag mig själv en månad att verkligen ta ett beslut och sedan är det bara att fullfölja det som jag beslutar mig för. Fortsätter jag så här är risken stor att jag bara blir tröttare och tröttare och det lär sluta med att jag fysiskt inte ens orkar hänga mig.

onsdag 15 juli 2015

Fråga Alice av anonym

Bokomslag Fråga Alice : en sann historia (häftad) Det är en dagbok av en 15årig anonym tjej i USA. I boken får man följa hennes vanliga liv som under bokens gång börjar kretsa mer och mer kring droger.

Jag är utan tvekan egentligen lite för gammal för den här boken men tyckte att det kunde vara intressant att läsa den ändå.  Om jag ska försöka bortse från det så tycker jag att den var helt okej. Ibland kände jag att den som har skrivit boken har utlämnat för mycket för att den verkligen ska gripa tag. Jag ser det som en omöjlighet att man kan uppleva en del av sakerna som författaren har upplevt och sedan bara fortsätta som om inget skett. Det här kan nog vara en lämplig bok att läsa i skolan när man går på mellanstadiet eller början av högstadiet och använda den som diskussionsunderlag när det gäller droger

Ännu en fjäril

Åskan har mullrat under dagen så datorn har fått vila. Egentligen borde jag nog låta datorn vila mer än vad jag gör men det är lätt att hamna framför den. Jag är glad att jag i alla fall inte slösar bort mitt liv på facebook, värre tidstjuv tvivlar jag på att det finns

Vredens tid av Stefan Tegenfalk

Att jag läste Vredens tid var lite av en slump. Jag hade aldrig hört talas om varken författaren eller boken men jag hade inget att läsa och sambon hade lånat boken. Så det blev helt enkelt så att jag läste boken.

2004 frontalkrockar två bilar, i en ena bilen färdas en kvinna och hennes dotter och båda avlider av krocken.
Fem år senare så är domaren Bror på väg hem med tåget. Redan på tåget känner han sig ovanligt irriterad och uppretad utan att riktigt förstå varför. När han kommer fram till stationen hoppar han in i en ledig taxi och säger åt taxiföraren att köra till Täby. Bror vill bara vara ifred och mår inte alls bra. Taxiföraren frågar om han inte ska köra Bror till sjukhuset istället för han ser inte frisk ut. Bror överväldigas av en vrede och tar av sig sitt skärp och lägger det runt halsen på taxiföraren.
Det blir kriminalkommissarien Walter Gröhn som får i uppdrag att reda ut vad som egentligen har skett. Walter har en förmåga att hamna i dispyt både med åklagare och kollegor och är inte begåvad med överdrivet mycket social kompetens.


Oväntade händelser och intressanta karaktärer gör att jag tyckte att det här boken var läsvärd. En del författare gillar man utan att kunna säga varför och så känner jag. Jag kommer att läsa fler böcker av Stefan Tegenfalk

Vredens tid går att köpa på Bokus och Adlibris

tisdag 14 juli 2015

Gäspar

Riktigt trött och känner mest för att sova i några timmar. Får skylla på att en promenad i regn tog på mina krafter. När jag håller på att somna till medan jag läser en bok jag gillar vet jag att jag är trött. Hade tänkt läsa ut boken idag så jag kan lämna tillbaka den imorgon när jag ändå ska hämta en bunt reserverade böcker. Jag tvivlar dock på att jag kommer lyckas läsa ut boken idag men får se

måndag 13 juli 2015

Känner mig gammal

I brist på något bättre att göra googlade jag lite i jakten på nya bloggar att läsa. Hamnade på en bunt som skrivs av folk runt 20. Inte illa menat mot någon av dem men jag hoppas verkligen att jag inte var sådan i den åldern och jag hoppas att jag inte hade ett så dåligt språkbruk. Verkar helt enkelt som om det är omöjligt för mig att hitta nya bloggar som jag tycker är läsvärda. Lösningen är alltså att alla bloggar som jag läser behöver bli uppdaterade oftare. Så skriv nu

söndag 12 juli 2015

En sådan dag

En dag när jag mest känner för att dra en påse över huvudet och sova i några veckor. Nu avhåller jag mig från att göra det för det är nog inte så trevligt med en påse över huvudet. Istället äter jag kakor, nu blir jag inte lyckligare av det men det är gott. Alla anledningar är bra utom de riktigt underliga kan jag kanske påstå. Satsar på att sova om en timme eller något så att det blir en ny dag nästa gång jag öppnar mina ögon.

Nässelfjäril

Långt ifrån den bästa bild jag tagit på en nässelfjäril men det är första jag sett i år. Det brukar vara gott om dem i trädgården men i år har de inte synts till.
Något bättre bild.

lördag 11 juli 2015

Röda små prickar

Knotten var inte nådiga idag och har dekorerat mig med en massa röda prickar i ansiktet och på armarna.
I perioder skriver jag inte mycket här om mina självmordstankar och liknande. Nu beror det inte på att jag i perioder strålar av lycka utan det beror på att jag tycker att det är tröttsamt med ältande. Inget blir bättre av det och det är inget som jag vill ägna mig åt. Min verklighet är att jag alltid har självmordsplaner och ibland genomför jag mina planer. Så är det och det finns inte så mycket mer att skriva om det.

Fint väder

Vilket innebär att det är dags att göra lite nytta i trädgården. Gräset borde klippas men får se om det blir gjort idag

fredag 10 juli 2015

Så var det fixat

Nu är i alla fall en ny tid till öppenvården bokad och det blev på ett bättre datum. Blir inte förvånad om det besöket kommer att leda till vårdintyg men det är över en månad dit så inget jag tänker fundera över nu.

torsdag 9 juli 2015

Glöm att ni har en dotter av Sandra Gregory

Bokomslag Glöm att ni har en dotter (pocket) Hastigt och lustigt beslutar sig Sandra för att åka till Thailand när en av hennes vänners vän letar efter resesällskap. Redan på planet börjar hennes resesällskap gå henne på nerverna så när de efter en tid i Thailand skiljs åt sörjer hon inte det. Sandra reser runt själv i Thailand och upplever landet och människorna och börjar efter en tid att jobba för att ha råd att stanna kvar. Hon kommer i kontakt med människor som försöker få henne att smuggla guld, föra kvinnor till andra länder och andra saker men att göra något sådant skulle inte falla Sandra in. När Sandra sedan blir sjuk och desperat efter att återvända hem ändras allt och hon gå med på att smuggla heroin för att få ihop pengar till en flygbiljett så att hon kan åka hem. Hon åker fast i tullen och hamnar i det ökända fängelser Lard Yao även kallat Bangkok Hilton.

I boken får man följa Sandras liv i fängelse och vardagen hon har inlåst med en massa andra kvinnor. Känslan den här boken gav mig är att den är ovanligt ärlig, Sandra tar ansvar för det hon har gjort och skyller inte ifrån sig. Det är inte en tyck synd om mig bok utan hon skriver på ett rakt sätt om allt som sker och hur hon själv tappar hoppet ibland. Läsvärd och bra

Fåglar

Så promenerar de runt igen och skriker

onsdag 8 juli 2015

Visar ena sidan

Jag är nog lite som den här fjärilen och borde kanske ta efter den. När man ser en fjäril så är det oftast ryggsidan (eller vad den nu heter på fjärilar) som man ser. Kanske kan man rentav säga att den visar upp sina vackra vingar för att skydda sig från närmare granskning. Nu har jag inte några vackra vingar att skydda mig bakom utan jag visar mer upp en fasad som inte visar hur jag känner. Kanske borde jag göra som fjärilen och visa upp min känsliga sida ibland. Konstigt bara att det ska vara så svårt att visa hur jag egentligen mår och känner. En av anledningarna till det är så klart att så länge som människor i min närhet får intrycket att jag är okej så behöver de inte oroa sig och jag vill inte att någon ska behöva vara orolig för mig.

Vågar inte chansa

Efter att ha funderat lite så har jag insett att jag måste boka om min läkartid på öppenvården. Anledningen är att om jag skulle få vårdintyg på mig det datumet som jag har en läkartid bokad så skulle det ställa till med väldigt mycket bök. Det känns fullständigt rubbat att jag ens måste tänka så men jag vågar inte chansa. Får jag vårdintyg på mig en-två veckor senare så blir jag inte glad på något sätt men att sitta av ett par dagar på dårhuset då skulle inte innebära en katastrof. Tyvärr så har det gått så långt att jag känner att jag måste resonera så

tisdag 7 juli 2015

Vettiga funderingar igen

Hamnade i en vettig diskussion med sambon när vi var ute på promenad. Jag funderade nämligen över hur lång tid det skulle kunna tänkas ta att hitta en kropp som dumpas var vi promenerade. Sambon var av åsikten att kroppen skulle hittas under älgjakten medan jag är mer tveksam till det. Dumpar man en kropp i/på någon av myrarna eller i ett vattendrag så är jag inte så säker att den skulle hittas. Nu lär jag aldrig få veta svaret för jag har inga planer på att ta död på någon och dumpa den där.

Trött och sliten


Har nog inget alls positivt att skriva så jag låter bli

Flickan under gatan av Roslund & Hellström

 Ewert Grens har fullt upp med olösta fall och vill absolut inte få några fler att utreda. En morgon när han i vanlig ordning lyssnar på Siw Malmkvist ringer telefonen och det är vakthavande vid ledningscentralen. 43 barn av okänt ursprung har hittats i Stockholm och nu måste någon ta reda på var de kommer ifrån och varför de har blivit lämnade. Bara ett par timmar senare ringer vakthavande åter igen och nu beror det på att en död kvinna har hittats i en kulvert på S:t Görans sjukhus.

Jag gillar Roslund & Hellströms böcker och den här var inget undantag. Alla deras böcker ger en glimt av en verklighet som jag aldrig har upplevt och som jag hoppas slippa. Att blanda verkliga människoöden och händelser med fiktion och få det att passa ihop är de riktigt duktiga på. Det är en läsvärd bok och allt är inte som man tror.

Boken går att köpa på Adlibris

måndag 6 juli 2015

Nämen en ny chans att få vårdintyg

Det var min reaktion när jag öppnade ett vitt kuvert. Öppenvården har nämligen bokat in ett läkarsamtal åt mig i Augusti. Lite tveksam till om jag verkligen tänker ta mig dit, hinner fundera i några veckor. Känslan jag har är inte helt otippat att risken finns att han skriver vårdintyg på mig igen. Nu sticker jag inte under stol med att läkarna har agerat helt korrekt de flesta gånger som jag har fått vårdintyg på mig. Så jag gnäller absolut inte över alla gånger som jag har blivit fraktad till dårhuset. Sista vändan var dock helt onödig och beror nog mer på allt som står i min journal istället för att beslutet grundade sig på min form för dagen.

söndag 5 juli 2015

I skuggan av värmen av Lotta Thell

Så har jag läst ut ännu en bok och den här gången var det i skuggan av värmen.
Eva har haft ett hårt liv som har kantats av missbruk sedan en ung ålder. Hon har lyckats överleva sin ungdom och är nu vuxen och gör sitt yttersta för att hålla fasaden uppe. Hon jobbar som väktare och ingen av hennes kollegor anar att hon även är heroinist. En dag när hon hälsar på en av sina vänner möter hon en man i trappuppgången. En ung snygg polis som artigt håller upp dörren. När hon senare är på väktarjobb blir hon tvingad att kalla på polisen och det är den unga snygga som dyker upp.


Eftersom den här boken klassas som en självbiografiskt präglad roman så hade jag höga förväntningar på den. Att läsa om äkta livsöden tycker jag alltid är intressant. De första 50 sidorna av boken övervägde jag många gånger att sluta läsa. Jag har lite svårt att peka på en anledning till det utan det var flera. Det är inte riktigt något flyt i språket men jag fortsatte att läsa och antingen så blev det bättre eller så vande jag mig vid språket. Delar i boken lämnar nog inte någon läsare oberörd men jag retade mig även på att en del saker var lite för otroliga. Nu har författaren skrivit ett par böcker till och den finns en fortsättning på boken jag läste. Tyvärr så blev jag inte så pass gripen eller intresserad av vad som sker med Eva så jag kommer inte att läsa fortsättningen. Okej bok men inte mer än så

Allt är inte svart eller vitt



Och det gäller det mesta i livet. Jag tror uppriktigt sagt att det inte finns någon som bara har upplevt misär i sitt liv. Det finns alltid glimtar av glädje även om de är små och inte alltid dyker upp så ofta som man hade önskat. Jag tror att det är nyttigt att se tillbaka på sitt liv med öppna ögon och inte fastna i det negativa. Ser man bara allt dåligt så finns risken att man glömmer människorna som gav en skratt.

Varför skulle jag?

Det finns ingen mening med att skriva långa långa kommentarer utan innehåll på min blogg. Jag styr här och kommer aldrig publicera kommentarer som är fullständigt irrelevanta till det jag har skrivit och bara är ett desperat försök att få fler läsare. Det finns ett enkelt knep om man vill ha fler bloggläsare och det är att skriva intressanta inlägg på sin egen blogg.

lördag 4 juli 2015

Skuggorna av Katarina Wennstam

Bokomslag Skuggorna (pocket) Att män blir nedslagna eller utsatta för våldsbrott tillhör inte ovanligheten så därför dröjer det innan polisen upptäcker ett samband mellan ett par män som utsatts för brott. Det som brotten har gemensamt är att det är flera personer som deltar i misshandeln av det manliga offret och av en slump upptäcks det ytterligare en sak som offren har gemensamt. De har alla själva blivit dömda eller misstänkts för våld mot en kvinna i deras närhet. Allt pekar på att det är en grupp som har satt i system att utsätta män för samma våld som männen har utsatt en kvinna i deras närhet för. Frågan är nu bara vilka det är som låter männen smaka på sin egen medicin.

Det här var en bok som tilltalar mig. Boken är en lätt bok att läsa samtidigt som den väcker en del frågor om vårt rättssystem. Är det rätt att ta lagen i egna händer om det är enda sättet att få förövaren att förstå vad han har gjort? Är påföljderna som döms ut i tingsrätter, hovrätter och högsta domstolen vettiga i jämförelse med brottet som den åtalade har begått? Eftersom jag gillar böcker som får mig att tänka så gillade jag den här och kan rekommendera den.

Mitt nya beroende

Något bättre än kaffe och cigg.

Varför sova när man kan vara vaken?

Hade det varit upp till mig så skulle jag ha sovit nu men allt kan man inte styra över. När jag gick och lade mig igår var det omänskligt varmt i sovrummet men efter en timme så var jag äntligen på väg att somna. Då tyckte en flock myggor att det var ett bra tillfälle att äta på mig och jag blev fort vaken på nytt. Efter att ha haft ihjäl ett par trodde jag att jag skulle få kunna sova men då dök fler myggor upp. Lösningen då blev att kliva upp och leta efter en förlängningssladd så att den elektriska myggdödaren skulle kunna stå i sovrummet. När det var fixat var det dags att försöka sova på nytt men det gick inte bra då heller för myggorna fortsatte att flyga runt mig. Timmarna tickade på och till slut blev jag så galen av myggorna att jag klev upp på nytt. Den här gången plockade jag fram dammsugaren och gav mig helt enkelt i kast med att dammsuga upp levande myggor. Det fungerar förvånansvärt bra och efter det blev det äntligen lugnare inne och jag kunde somna. Sen fick jag sova i runt två timmar och då var det dags för nästa djur att väcka mig. Alltid lika trevligt att bli väckt av ljudet av en hund som spyr. Ingen fara med hunden utan den hade bara fått i sig en bit trä som magen inte ville behålla

fredag 3 juli 2015

Lufsar runt

Värmen har gjort mig om möjligt ännu slöare. Tror att det kan ha något att göra med att min hudfärg är likblek, jag är småfet och trött. Det gör att jag inte klarar värmen allt för bra men jag är glad över att det blev sommar. Har mest ägnat dagen åt att sitta i skuggan på altanen och läsa en bok. De sista 100 sidorna i Älskad, saknad var riktigt bra så jag ändrade min åsikt lite om boken.

torsdag 2 juli 2015

Lite mer än 100 sidor kvar

Det börjar kännas som om jag har ägnat mig åt att läsa Älskad, saknad (Pocket) i en evighet.Jag har tidigare läst böcker av Joyce Carol Oates och verkligen gillat hennes böcker. Den här boken har jag däremot väldigt svårt för. Nu anar jag att det kan bero på översättningen för andra böcker jag läst har varit på engelska. Tyvärr är det nog så att en mindre bra översättning kan förstöra en hel bok. Blir det några fler böcker av henne som jag får för mig att läsa så blir det på engelska

För korta shorts

Det är bara att konstatera att jag måste bli av med ytterligare några cm för att komma i vettiga shorts. Att köpa nya i en storlek som passar har jag inga planer på för det skulle kännas som slöseri med pengar. Så länge som jag bara lufsar runt i trädgården duger det bra med lite för korta shorts. Det finns en del saker att ta itu med i trädgården men fysiskt så orkar jag inte så det får helt enkelt se ut som det gör.

Jag känner fortfarande att det är lite av ett hån att läkarna anser att min trötthet beror på depression. Vid det här laget känner jag mig själv rätt bra så det hade varit trevligt om någon läkare lyssnade på mig. När jag har varit deprimerad tidigare så har jag inte velat göra något, nu vill jag göra saker men orkar inte fysiskt. För mig så är det då självklart att det inte är en depression men eftersom jag inte är läkare/psykiater så vet jag tydligen inte så mycket. Jag pratade lite med sambon igår om att enda sättet att få läkarna att lyssna kanske är att jag börjar gå på antidepressiva igen och då kan visa att det inte hjälper ett dugg. Nu är det inget jag direkt är pigg på och sedan är det voxra som läkarna tjatar om att jag borde ta. Nu har jag då redan provat voxra tre gånger eller något liknande och den har inte hjälpt mig alls. Sedan känns det även lite tokigt att läkarna anser att jag ska ta en medicin som har som biverkning att man kan få högre blodtryck, jag äter blodtrycksmedicin för att jag utan den kan riskera att få en stroke. Sambon var inte alls positiv till att jag skulle börja ta någon antideppmedicin igen eftersom han inte heller anser att jag är deprimerad. Sen känns det även som om risken är stor att när läkarna inser att medicinen inte hjälper mig kommer de bara att föreslå någon annan medicin.Tänk så mycket lättare allt skulle bli om jag skulle kunna få träffa en vettig läkare/psykiater som lyssnar

onsdag 1 juli 2015

Balanserar

Det känns som om det enda jag kan göra är att acceptera att i stort sett alla läkare jag träffar på oavsett anledning kommer att prata om vårdintyg. Inget jag gillar eller uppskattar eftersom det inte alltid är befogat men det verkar underligt nog som om jag får finna mig i det på grund av allt i min journal. Jag har inga planer på att träffa någon läkare de närmaste månaderna i alla fall och så länge det inte sker hamnar jag inte på dårhuset.