I skuggan av värmen av Lotta Thell
Så har jag läst ut ännu en bok och den här gången var det i skuggan av värmen.
Eva har haft ett hårt liv som har kantats av missbruk sedan en ung ålder. Hon har lyckats överleva sin ungdom och är nu vuxen och gör sitt yttersta för att hålla fasaden uppe. Hon jobbar som väktare och ingen av hennes kollegor anar att hon även är heroinist. En dag när hon hälsar på en av sina vänner möter hon en man i trappuppgången. En ung snygg polis som artigt håller upp dörren. När hon senare är på väktarjobb blir hon tvingad att kalla på polisen och det är den unga snygga som dyker upp.
Eftersom den här boken klassas som en självbiografiskt präglad roman så hade jag höga förväntningar på den. Att läsa om äkta livsöden tycker jag alltid är intressant. De första 50 sidorna av boken övervägde jag många gånger att sluta läsa. Jag har lite svårt att peka på en anledning till det utan det var flera. Det är inte riktigt något flyt i språket men jag fortsatte att läsa och antingen så blev det bättre eller så vande jag mig vid språket. Delar i boken lämnar nog inte någon läsare oberörd men jag retade mig även på att en del saker var lite för otroliga. Nu har författaren skrivit ett par böcker till och den finns en fortsättning på boken jag läste. Tyvärr så blev jag inte så pass gripen eller intresserad av vad som sker med Eva så jag kommer inte att läsa fortsättningen. Okej bok men inte mer än så
Eva har haft ett hårt liv som har kantats av missbruk sedan en ung ålder. Hon har lyckats överleva sin ungdom och är nu vuxen och gör sitt yttersta för att hålla fasaden uppe. Hon jobbar som väktare och ingen av hennes kollegor anar att hon även är heroinist. En dag när hon hälsar på en av sina vänner möter hon en man i trappuppgången. En ung snygg polis som artigt håller upp dörren. När hon senare är på väktarjobb blir hon tvingad att kalla på polisen och det är den unga snygga som dyker upp.
Eftersom den här boken klassas som en självbiografiskt präglad roman så hade jag höga förväntningar på den. Att läsa om äkta livsöden tycker jag alltid är intressant. De första 50 sidorna av boken övervägde jag många gånger att sluta läsa. Jag har lite svårt att peka på en anledning till det utan det var flera. Det är inte riktigt något flyt i språket men jag fortsatte att läsa och antingen så blev det bättre eller så vande jag mig vid språket. Delar i boken lämnar nog inte någon läsare oberörd men jag retade mig även på att en del saker var lite för otroliga. Nu har författaren skrivit ett par böcker till och den finns en fortsättning på boken jag läste. Tyvärr så blev jag inte så pass gripen eller intresserad av vad som sker med Eva så jag kommer inte att läsa fortsättningen. Okej bok men inte mer än så
Det är nog väääldigt lockande att försköna sanningen när man ska skriva en självbiografisk roman, men det får ju finnas någon måtta. Trist att du inte tyckte att den var bra.
SvaraRaderaDet är inte så mycket förskönande utan jag har bara svårt att tro att poliser med fler inte ser att hon är påtänd. Brukar inte vara så svårt att se när någon är påverkad
RaderaAttans vad du läser, jag har för tillfället lite svårt att koncentrera mig tillräckligt för böcker så din bokslukare-grej gör mig lite avundsjuk ;)
SvaraRaderaI perioder läser jag väldigt mycket och i andra blir det sämre
Radera