Allt oviktigt och viktigt

Jag ville ju inte ha kyla igen. Jag orkar inte med det här känner jag

Jag upptäckte att jag hade ett missat samtal på mobilen, inte ovanligt alls för jag har den på ljudlöst och bär inte runt på den inne. Det var inget nummer som jag kände igen så jag fick ta och söka på det. Till min förvåning visade det sig att det var dalarnas landsting/region eller vad de nu kallar sig.

Det är alltid bra när man får en felkod när något inte fungerar. När det däremot inte går att läsa någonstans vad felkod 11 innebär så är det enbart irriterande. Jag har googlat och googlat och det enda jag har hittat en någon som skrivit på twitter att den har fått felkod 11.

Det hjälpte inte ens att en talgoxe satt och sjöng så fint

På fm började jag ägna mig åt att dödstäda min mail. Lite konstigt kanske men jag hade på känn att det fanns en del mail som jag inte vill att andra ska läsa. Att jag började rensa innebär inte att jag kommer att dö i dag eller imorgon.

Jag fick ett sms från tandläkaren att det är dags för mig att besöka tandhygienisten och att jag borde höra av mig för att boka kontroll. Det kommer inte att ske. Tandläkaren jag går till har två mottagningar, den närmaste är ca 2 mil bort och den andra är 10 mil bort.

Att promenera i bränd skog vid blåst är inte så begåvat men det hindrar inte mig. Nu räknar jag med att jag skulle höra om ett träd är på väg att falla i tid så jag känner inte att jag utmanar ödet.

I natt hade några träd blåst ner över vägen och jag misstänker att det är fler som trillat under dagen. Vädret får gärna ta och lugna sig snart för det är inte kul att vara ute. På fm promenerade jag på ett ställe var jag för några år sedan gjorde ett självmordsförsök.

Så otroligt skönt att vara ute och gå när solen lyser och värmer. När solen lyser känns det lite som om hoppet om en tid utan snö och is vaknar på nytt.

Sångsvanarna brukar återvända hit någon gång i mars. I år däremot dök de upp för någon vecka sedan. Det är kul att se att fåglar återvänder och att naturen börjar vakna men det är konstigt.

Vädret är konstigt och det är mer som april än februari. Nu hoppas jag på att det bara kommer att bli snö som i dag om det ska snöa mer den här vintern. Skulle det komma ordentligt med snö nu skulle det vara mer än deprimerande.

Jag vaknade med migränkänning för en bunt timmar sedan och tog tabletter på direkten. För någon timme kände jag mig så pass bra att jag kunde ge hundarna mat och tänka mig en promenad. När jag hade tagit mig ut insåg jag att en normal promenad var utesluten.

Den är dagens ålder och med ålderns rätt så är jag väldigt trött. Knäckebröd och kaffe verkar inte hjälpa alls men det hindrar mig inte från att fortsätta mitt intag. Det känns som ett slöseri med tid och liv att sitta och glo på tv men jag orkar inte göra något annat.

I dag var det mindre roligt att vara ute på promenad och jag blev förvånad av att se människor utan hund ute. Varför man går ut i dag om man inte måste förstår jag inte. Jag skulle aldrig göra det men det kommer sig kanske av att jag är bekväm av mig.

Mitt humör i dag är mycket bättre vilket är tur. Skulle jag fortsätta vara på dåligt humör finns risken att jag skulle bli hemlös och det är inte bra. Jag kom nyss hem efter en promenad på över en timme i naturen och det var härligt.

Det beskriver den här dagen på ett bra sätt. Nu vet jag att det bara kommer sig av att jag är trött så det kommer att gå över. Jag har under dagen lyckats hugga mig själv i fingret med en skruvmejsel. Det är lite av en bedrift och ett bevis att det kan vara bra att titta på vad man gör. Givetvis blev jag irriterad av att det droppade blod. Det enda som inte irriterat mig i dag är den här svanen.

På morgonen valde jag att promenera med hundarna i skogen. Det händer inte ofta att jag träffar på någon människa där, folk är inte så hurtiga här. I dag upptäckte jag dock en person en bit bort som var på väg åt mitt håll.

Lite mer inspirerande att fota när det finns något som lyser upp. Att fota när allt bara är grått hela tiden är inte roligt i längden. Nu fattas det fortfarande en del inspiration och det syns i mina bilder men lite bättre blir det.

Så är det dags ännu en gång att äta frukost. Nu brukar jag inte göra det framför datorn utan jag brukar läsa. Läsa har jag ingen lust att göra efter att nyligen lyckats ta mig igenom en mindre bra bok. Det är ofta som det blir så, efter att ha läst en dålig bok har jag ingen lust att påbörja läsa någon ny.

Jag kan tänka mig att vara nedsövd några veckor också men det kan bli svårt. Det har varit några jobbiga dagar när jag mer än vanligt längtar efter att stänga ner mig själv.

Det låter nog mysigt med en hund på fötterna, en bok i handen och en kopp kaffe bredvid sig. Och det är mysigt ett tag men sedan tröttnar jag och det har jag gjort nu. Tur att det går att roa sig med lite slösurfande som inte kräver många hjärnceller.