tisdag 30 juni 2015

2015-06-30



Funderar fortfarande lite hur läkare Li tänkte när hon ställde en fråga till mig under utskrivningssamtalet igår. Det hon undrade var om jag kommer att vända mig till vc eller öppenvården om jag blir tröttare ändå. Svaret på den frågan är givetvis nej. När jag vände mig till vc fick jag höra att tröttheten berodde på depression eller något endokrinologiskt och jag var nära att få vårdintyg på mig. Och när jag vände mig till öppenvården fick jag vårdintyg på mig. Så det finns inte en chans att jag söker hjälp för trötthet igen eftersom det förefaller som om alla bara vill sätta vårdintyg på mig oavsett vad jag säger.

Det ska även bli intressant att se om öppenvården kommer att höra av sig. När man hamnar på dårhuset informeras nämligen öppenvården om det och när man skrivs ut får även öppenvården veta det. Det skulle nog mest kännas komiskt om öppenvården bokar in mig på någon tid för något syfte för mig att gå dit finns det inte

Charmig bok

Jag hann läsa ut ytterligare en bok på dårhuset och det var Livet vinkar (som en Kurt). Riktigt charmig bok om Kurt som är nio år och är döpt efter Kurt Cobain. Han är inte helt nöjd med sitt namn och i skolan har han inga kamrater. Det ändras när det börjar en ny kille i klassen. Plötsligt dyker även hans far som varit frånvarande upp. I samma stad lever även August som börjar fundera över om det kan vara så att hans fru har träffat en ny man för varför skulle hon annars plötsligt börja jogga.
Det är en charmig bok som jag absolut kan rekommendera om man vill ha lite förströelse. 

Livet vinkar (som en Kurt) finns som e-bok på Adlibris

måndag 29 juni 2015

Firar med godis

Alltid lika skönt att komma hem efter att ha varit på dårhuset. Dock är jag fortfarande rätt konfunderad över varför i helvete jag fraktades dit. Färden dit var rätt intressant med poliserna, man skulle kunna säga att den som körde hade en tung fot för större delen av vägen gick det i 40-50km över hastighetsbegränsningen. Nu gjorde inte det mig nervös men lite nervös blev jag allt när polisen skulle läsa ett sms den hade fått. Även det gick bra för vi höll oss på vägen.

Under dagarna på dårhuset jobbade flera av mina favoritskötare så jag hann prata en del med dem och det är alltid positivt. Fick även höra vad en tyckte om min bok och om jag ska tro henne så tyckte hon att den var bra. Att få beröm är som bekant alltid trevligt oavsett vad det gäller. Tur också att jag blev utskriven innan 1 juli för då höjs avgiften för att vara inlagd från 80kr/dygn till 100kr/dygn. Inte så farligt om man är inlagd någon dag men det blir mycket pengar om man är inlagd någon/några veckor

Förvirrande

Jaha nu kom läkaren in och skrev ut mig. Glad över att få åka hem men att det alltid ska vara så rörigt här att få besked irriterar mig. Avdelningsläkaren Li tjatade även om att min trötthet beror på depression. Så jävla irriterande att ingen jävla läkare lyssnar på vad jag säger. Inte förvånad direkt men det fyller verkligen inget syfte att prata med läkare som aldrig lyssnar på vad jag säger. Hon hade även en del bisarra förslag.
  • Att jag skulle prata med kuratorn på endokrinologen om det finns någon.
  • Att jag skulle träffa öppenvårdsläkaren varannan månad så att han skulle ha koll på om jag blir tröttare.
Nu är det alltså samma öppenvårdsläkare som inte kom på tanken att ta blodprov på mig för 1½ år sedan när jag var ohyggligt trött. Hade han gjort det skulle mitt fel på binjurarna ha upptäckts tidigare.
Hon sa även att hon skulle kontakta vårdcentralen och endokrinologen och säga åt dem att inte skriva ut medicin åt mig. Det i sig är väldigt rubbat eftersom jag riskerar en stroke utan ena medicinen och utan den andra medicinen kommer jag inte upp ur sängen. När hon sa det förklarade jag att jag har medicin hemma som räcker i ett par månader. Jag tror i och för sig att hon inte menade att de inte skulle skriva ut medicin utan att jag skulle få medicinen delad åt mig. Jag hamnade alltså inte på dårhuset nu på grund av något självmordsförsök så jag har inte tagit några överdoser av medicin sedan jag var på dårhuset i maj.

Nähä

Fick besked för en stund sedan att det är en bunt patienter som läkaren ska prata med före mig. Det innebär att det inte är säkert att det finns någon tid idag för läkaren att prata med mig. Utan läkarsamtal ingen utskrivning så det verkar som om jag blir kvar ytterligare något dygn. Tvivlar starkt på att de andra patienternas samtal kommer att gå så fort så att jag också får samtal. Under sker ju tydligen ibland så kanske får jag åka hem idag

Dagens fråga

Nu är det dags att ta ställning igen i en svår fråga. Igår kväll läste jag ut glöm aldrig Sarah av Mooney. Rätt bra bok. Frågan är därför om jag ska börja läsa en ny bok nu eller inte. Läkarna dyker upp runt nio och sedan har de rond i minst en timme så det dröjer innan jag ska ha läkarsamtal. Men jag lär inte hinna läsa ut en bok på ett par timmar. Jag räknar nämligen med att bli utskriven idag. Tror vi är 19 patienter nu på en avdelning med plats för 12 så många måste bli utskrivna idag. Och att då låta mig sitta här och ta upp en plats är ren idioti. Det finns många lättare fall som faktiskt kan bli hjälpta av att vara här och då är det bättre att de får stanna och jag skrivs ut.

söndag 28 juni 2015

Väldigt osocial

Nu sitter jag och äter macka och dricker kaffe för det är kvällsfika. Sista chansen att få något att äta idag och sedan är det bara att klara sig till frukosten klockan åtta. Jag borde inte blogga eftersom jag inte sitter ensam men under den här inlåsningen har jag varit ovanligt osocial för att vara mig. Orkar inte prata med andra patienter direkt eller bry mig om dem. Tidigare så har jag pratat med patienter som sitter och gråter och mår dåligt men inte nu. Vet inte riktigt varför men så är det

Lyssnar på fiskmåsar

En bunt fiskmåsar för ett jäkla liv ute och jag lyssnar på det. Nu är de flesta på avdelningen ute på promenad men eftersom jag i vanlig ordning inte får gå ut så ligger jag på sängen och latar mig. Jag lyckades undkomma en patient som ville känna på mitt hår och det är det mest positiva som hänt idag. Har aldrig förstått varför folk vill känna på mitt hår. Jag har aldrig känt behovet att känna på någons hår och om det skulle ske skulle jag klassa mig själv som fullblods galning. Kom på en sak som är ännu mer positiv och det är att jag än så länge har kvar mitt rum. Jag hoppas verkligen att jag blir utskriven imorgon för det är rätt drygt här

Svåra problem igen

Jag har en enkel filosofi när jag är inlåst och det är att undvika alla skötare jag inte gillar. Ganska enkelt men nu orsakar det mig ett problem. Varje morgon när nattpersonalen går av så informerar de dagpersonalen om vad som hänt under natten vilket gör att det bara är en ur dagpersonalen som är ute på avdelningen. Nu är det då en som jag verkligen inte gillar som är ute på avdelningen och jag skulle vilja duscha. Och då vill jag givetvis ha rena kläder men mina kläder är inlåsta så jag måste be en skötare om det. Nu har jag alltså alternativet att be en skötare som jag inte gillar om det eller vänta och se om det är någon som jag gillar som jobbar. Inte helt lätt beslut. Misstänker även att det blir byte till ett fyra rum för mig idag. Igår var vi 17 här på avdelningen var det är 12 platser och jag tror att det kom in ny/nya patienter i natt

lördag 27 juni 2015

Livet är för kort för dåliga/tråkiga böcker

Boken till höger som är flickan som inte fick finnas läste jag ut. Inte för att det var en bra läsupplevelse utan för att jag beslutade mig för att läsa den.
Boken till vänster är hon älskade och den gav jag upp. Jag läste 150 sidor vilket är halva boken. Men jag kunde inte fortsätta läsa, jag tycker helt enkelt att den är för dålig.
Om man aldrig läser någon av de här två böckerna så kan jag lova att man inte behöver ångra det

Väntan över

Och jag är inte direkt förvånad. Läkaren tyckte att jag skulle ha lpt minst till på mån när jag ska träffa avdelnings läkaren. Inte får jag heller gå ut men det var inte något som förvånade mig. Vid det här laget vet jag vad som gäller när jag är inlåst. Bara att acceptera och sitta av tiden. Ska väl ta och be om en filt från förrådet så att jag kan lägga mig under den och vila någon timme.

Den eviga väntan

Frukost och dusch avklarat så nu är det dags att vänta igen. Lite glad är jag över att jag inte har 2+ i allafall. Läkaren som skrev in mig hade tydligen övervägt det men pratade med nattpersonalen för att höra vad de tyckte. Jag hade inget minne av att ha träffat läkaren tidigare men han kom ihåg mig. Var tydligen något år sedan han träffade mig så något intryck verkar det som om jag gav då. Nu väntar jag på att få träffa läkare Le för att få veta om hon anser att jag ska sitta kvar här eller inte. Blir jag kvar hoppas jag på att få gå ut under dagen men det lär nog inte ske. Någon dator tog jag inte med mig heller så därför blir det garanterat lite tok i texten. Tycker att det är svårt att överblicka vad jag skriver på mobilen. Det blev nog runt fyra timmars sömn i natt vilket är rätt typiskt för första natten här,sover aldrig bra första natten/nätterna.

Det här rummet har jag haft förr

Så ligger jag igen i en säng på dårhuset. Det var inte direkt min plan för dagen men får man vårdintyg på sig och polisen dyker upp så är det bara att följa med. Jag hoppas på att läkaren imorgon anser att jag inte behöver vara här men får se. Hade tur i alla fall för det är nattpersonal som jag gillar. Dags att försöka sova lite

torsdag 25 juni 2015

Inte vettig

Det här inlägget är mycket möjligt ett inlägg som jag inte borde skriva men nu bortser jag från det för jag bloggar för min egen skull. Misstolka inte det här nu, det här inlägget ska inte ses som att jag tänker ta livet av mig idag, imorgon eller någon annan dag. Det här är bara funderingar som jag har.
  • Är det bättre för de anhöriga/vänner att veta att personen mår dåligt och att den sedan tar livet av sig?
  • Eller är det bättre att anhöriga/vänner tror att personen mår bra och den sedan tar livet av sig?
  • Är det bättre att utsätta någon för att hitta ett lik eller är det bättre om kroppen inte hittas?

Jag förstår att det här kanske inte är helt vettiga saker att fundera på men jag har aldrig påstått att jag är vettig

onsdag 24 juni 2015

_--_--_--_


Så var det ännu en ny dag

En positiv sak med den här dagen är att det var mindre mygg ute idag än det var igår. När man utan problem kan ta död på ett tiotal mygg medan man röker en cigg så är det illa. Att det är mycket mygg är inte så konstigt med tanke på det eviga regnandet det senaste tiden. Om jag skulle känna något behov av att tortera en annan människa så skulle jag stänga in den i ett rum med mycket mygg. Blir man inte galen och bryts ner av det så står man nog ut med det mesta.

tisdag 23 juni 2015

Ganska illa

Beskriver nog mitt mående rätt bra nu. Jag tänker inte göra ett dugg för att ändra på det utan blir det värre så tar jag bara livet av mig. Varken orkar eller vill bry mig längre.

Karens många ansikten av Richard Baer

Bokomslag Karens många ansikten (inbunden) Karen hamnar hos psykiatern Richard Baer när hon söker hjälp för en depression. Han tar sig an henne men har problem med att riktigt förstå sig på henne. Med tiden inser han att det är flera olika personer som existerar inom Karen. Terapin riktar in sig på att förstå de olika karaktärerna och varför de finns. Den här boken är en beskrivning över 18 års terapi och arbetet med att få de olika personerna att smälta ihop med det som är Karen.

Den här boken är väldigt intressant att läsa även om den stundtals är väldigt hemsk. De olika personerna i Karen kom till som en skyddsmekanism för att en enda person inte skulle bli tvingad att bära bördan av det som som Karen utsatts för. Och det som hon har utsatts för är inte lätt att läsa om. Det här är första boken jag läser om någon som lider av/har multipel personlighetsstörning och jag känner att jag förstår det lite bättre nu. Det som för mig gjorde att jag uppskattade den här boken väldigt mycket är att författaren inte är rädd för att visa sig mänsklig. I många fall när det är en psykiater/psykolog som har skrivit en bok har jag känt att det verkat som om de är så rädda att porträttera sig själv som mänskliga av rädsla för att folk inte ska se dem som allvetande psykologer/psykiatrer. Väldigt läsvärd och bra bok

måndag 22 juni 2015

Jordstorm av Mons Kallentoft

Bokomslag Jordstorm (storpocket) En kvinna som är ute och rastar sin hund beslutar sig för att släppa den lös när hon inte ser några människor i närheten. Hunden skuttar iväg en bit och ställer sig sedan och skäller. Kvinnan skyndar fram för att se varför och upptäcker att det ligger en naken död man på marken. Polis kallas till platsen och det blir Malin Fors med kollegor som kommer till platsen. Hon tycker att hon känner igen den döda mannen men lyckas inte komma på varför. Efter en stund kommer Malins pojkvän Daniel som är journalist till platsen och han känner på en gång igen mannen och berättar att det är Peder Åkerlund. Han blev känd när han satt i kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna och orsakade en katastrof när en journalist fick honom att säga vad han anser om muslimer när han var onykter. Efter det blev han utesluten ur partiet och har på senaste tiden ändrat sina åsikter om invandrare. När polisen jobbar för fullt med att reda ut vad som hänt med Peder anmäler en man att hans dotter har försvunnit. Frågan är om fallen har något gemensamt.


Det här var inte den bästa boken om polisen Malin Fors. Jag retade mig lite på att det kändes lite tjatigt att hela tiden läsa om hur mycket Malin och Daniel tycker om varandra men ändå verkar rädda för att ta nästa steget i sin relation. Det blev rätt tydligt tidigt att det skulle hända någon av dem något. Tidigare har jag känt att Mons Kallentoft har haft en förmåga att ge karaktärerna liv men i den här boken kändes karaktärerna lite platta. Boken är läsvärd men som sagt inte den bästa som han har skrivit.

Konstig dröm

Det är inte så ofta som jag kommer ihåg mina drömmar när jag vaknar men det gjorde jag idag. Jag drömde att jag var på jouren på dårhuset och satt och väntade på läkaren i ett rum. När läkaren dök upp fick jag beskedet att jag skulle bli inlagd men att jag skulle hamna på ett annat ställe för det skulle vara bättre för mig. Sedan kom det en okänd skötare som tog med mig ner i källaren och där visade det sig att det var celler. Jag blev inlåst i en cell som påminde om en fyllecell och sedan fick jag bara sitta där och ingen tittade till mig eller kom med mat.

Mycket underligt

söndag 21 juni 2015

Trasig

Har funderat lite igen och kom inte helt oväntat fram till att jag är rätt trasig. Det i sig är nog varken en chock för mig eller någon annan men jag insåg även att jag inte på något sätt strävar efter att bli hel. Det gjorde jag faktiskt till viss del tidigare. Jag har gett upp och vandrar runt som ett tomt skal. Hur länge till jag tänker vandra runt som ett tomt skal vet jag inte. (Ingen fara för mitt liv)

Vit och fluffig

Så känner jag mig idag

lördag 20 juni 2015

Gapar

En bild på en fågel måste naturligtvis dyka upp lite då och då här

Mamma sa att jag var sjuk av Julie Gregory

Bokomslag Mamma sa att jag var sjuk (pocket) Utåt sett verkar Julies familj vara som alla andra. Den enda stora skillnaden som märks är att Julie är ovanligt sjuk men hennes mor tar henne till läkare efter läkare för att hon ska få hjälp.Om läkarna inte hittar något fel vänder sig bara Julies mor till en annan läkare för någon måste kunna göra något och ta fler prover på Julie. Att Julie själv inte känner igen sig i beskrivningarna som hennes mor berättar för läkarna om hennes symptom gör att hon ibland funderar över om hon verkligen är sjuk. Med tiden blir dock sjukdomarna en del av henne och hon tror själv att hon är sjuk och inte kommer att leva länge till. Det är först när hon är vuxen som hon helt inser vad hon har utsatts för och att hennes mor lider av Münchhausen by proxy.

Den här boken förvånade mig genom att ha ett djup jag inte hade räknat med. Den handlar inte bara om en fruktansvärd barndom utan den handlar även om kampen att hitta sitt jag utan sjukdomar. Ett barn som tidigt får påtvingat sig identiteten som sjuk blir vilsen i sig själv den dagen den inser att allt var en lögn. En läsvärd bok som tyvärr lämnar mig med ett par frågor. Det blir helt enkelt till att googla för att få veta vad som hände sedan.


Dagen efter

Gissar jag att många känner av idag. Inte jag dock för jag slutade supa för många år sedan. Jag kom till den gränsen när jag insåg att det faktiskt inte var roligt längre och bara ledde till tråkigheter. Nykterist kommer jag aldrig att bli för jag uppskattar en öl eller två eller ett glas vodka. Men jag dricker på ett helt annat sätt nuförtiden och det leder inte till tråkigheter.

fredag 19 juni 2015

Eftersom det är midsommar

Så är det antagligen på sin plats med lite blommor. Nu finns det inte så många här än men de här hittade jag på en promenad.

Verkar onekligen som om det kommer att bli en del lingon i år

Kriget är slut av Morgan Alling

Bokomslag Kriget är slut (pocket) Det här är en bok om Morgans uppväxt och hur det kom sig att han blev en skådespelare. Sina först år bodde han med sin mor som missbrukade alkohol och sin yngre bror. Socialen tog honom sedan från sin mor och resten av sin uppväxt tillbringade han på barnhem och i olika fosterfamiljer.

Det är en gripande bok och den unga pojkens önskan att bli älskad och få höra till förs fram på ett tydligt och känslosamt sätt. Att han inte har haft det lätt i livet blir väldigt tydligt när man läser boken. Det går inte att komma ifrån att Morgan måste ha haft/har en enorm kraft inom sig som gjorde att han inte gick under eller gav upp. Läsvärd bok

torsdag 18 juni 2015

Inte min typ av bok

För ett tag sedan läste jag En man som heter Ove, jag kan fortfarande inte förstå att så många tycker att den är bra. Jag beslutade mig för att ge författaren en ny chans, mycket tack vare att den här boken verkade vara väldigt rolig. Nu har jag då läst:

Bokomslag Min mormor hälsar och säger förlåt (pocket) I boken får man följa Elsa och hennes lite galna mormor.Mormodern uppför sig oftast inte som en vuxen ska göra och har hittat på en egen värld som hon delar med Elsa. Elsa är mobbad i skolan och det är bara mormor som förstår hur illa det är och alltid ställer upp för henne. Dagen kommer när mormodern avlider och Elsa upptäcker att det finns ett par saker som mormodern vill att hon ska göra.

Nä, jag gillade inte den här boken alls. Till att börja med blev jag väldigt irriterad över att läsa att en hund i boken matades med daim. Det kommer alltid att finnas puckon som läser boken och tror att det är okej att ge sådant till hundar. Kakao är giftigt för hundar.
Sen så känns det absolut inte som en bok för vuxna, jag irriterade mig på låtsasvärlden som får ta onödigt stor plats i boken. Bitvis är det även mycket upprepningar i boken vilket det även var i En man som heter Ove. Jag känner att det mest fungerar som utfyllnad och det gör garanterat att boken blir några sidor längre. Jag kan absolut inte rekommendera någon vuxen människa att läsa den här boken. Kanske skulle den fungera att läsa högt för något barn som inte är lättskrämt, känns som om humorn i de flesta fall skulle roa ett barn.

Fast jag nu skrivit en massa negativt så var det ändå några ord i boken som träffade mig i hjärtat.

"Dödens mäktigaste kraft är inte att den kan få människor att dö, utan att den kan få människor att vilja sluta leva" (s 276)

"-Den som vill hjälpa sig själv är kanske inte den som behöver hjälp från andra" (s 263)

Vatten



Roligare väder skulle inte skada men det som är positivt med regn är att det är roligt att fota. Jag trivs bättre och bättre med min nya kamera och det var ett bra köp

Lite förvirrande

Jag fick svar från vårdcentralen för en stund sedan och de ordnade med receptförnyelse. Det i sig var inte så förvirrande men jag misstänker att läkaren nog inte tittade så noga i min journal utan mer tittade på läkemedelslistan. Läkaren på dårhuset fick inte som hon ville för jag behöver inte hämta ut medicin för någon vecka i taget. Det mest förvirrande var dock att läkaren valde att skriva ut mycket tabletter. Tidigare så har jag alltid haft så att jag får ut en burk medicin med 100 tabletter, räcker i 25 dagar. Den här läkaren valde dock att skriva ut burkar med 250 tabletter . Lite udda känns det onekligen när det handlar om en medicin som jag tagit överdoser av rätt många gånger vid det här laget och en farlig dos i mitt fall verkar nu vara runt 40 tabletter tack vare att jag även tar en annan medicin som har lite liknande effekt. Av rädslan för att läkaren mot förmodan kommer upptäcka sitt misstag så har jag redan beställt medicin på nätet.

onsdag 17 juni 2015

Pojken som kallades Det av Dave Pelzer

Bokomslag Pojken som kallades Det (pocket) Det här är boken som skildrar ondskan som Dave blir utsatt för av sin mor medan omgivningen blundar. Någon brist på fantasi lider tyvärr inte hans mor av och han växer upp i ett hem där han inte har något värde.

Det här är en jobbig bok att läsa och jag kände mig illamående när det beskrivs hur hans mor försöker få honom att äta upp innehållet i sin yngre brors blöja. Är man äckelmagad så bör man undvika den här boken. Jag tyckte att det var intressant att läsa boken eftersom jag tidigare läste hans brors bok om hur hans liv blev efter att Dave togs från sin mor.Viktiga böcker som visar att vuxna människor inte får blunda om de misstänker att ett barn utsätts för misshandel.

Ny hög

Nu blev det lite fler böcker än jag hade tänkt mig men med tanke på att lånetiden under sommaren är extra lång så blir det inga problem att hinna läsa dem. I vanliga fall brukar det aldrig vara så att alla böcker jag reserverar finns inne så jag brukar reservera en bunt och få med mig runt tre hem. Den här gången fanns alla jag reserverade inne. Nu hoppas jag att alla är bra och läsvärda

Ärr gör att folk tittar/stirrar

Varje år när sommaren närmar sig går det att läsa i bloggar om människor som nojar sig för hur deras armar/ben ser ut efter att de har skurit sig. Nu har jag förståelse för det eftersom jag själv har en del ärr. Verkligheten är att folk tittar om man har synliga ärr och det är bara att acceptera det. Jag tittar också om man ser någon med en bunt lysande röda ärr. Tiden bleker ärren men de försvinner aldrig helt och det är så det är. Det har utan tvekan funnits gånger när jag funderar varför en del väljer att klä sig onödigt lätt så att de visar fler/mer ärr än de behöver. Varför man gör det förstår jag inte men gör man det utgår jag från att det är för att provocera eller få uppmärksamhet för att man mår dåligt. Nu menar jag inte att man behöver ha på sig heltäckande kläder utan det jag menar är att om man har fula röda ärr/färska sår på överarmarna så går det att ha på sig T-shirt istället för linne.

Det händer att jag får frågor om mina underarmar och jag brukar bara försöka göra det bästa av situationen. Sist var det en polis som skjutsade mig till dårhuset som undrade. Jag hade på mig en långärmad tröja och den gled antagligen upp lite för han sa att han såg att jag hade ordentliga ärr och undrade om jag ville visa mina armar. Jag har inga problem med det så jag drog upp ärmarna och visade och påtalade att mina ärr har läkt fint och blivit ordentligt blekta genom åren. Båda poliserna reagerade ändå på hur mina armar ser ut men det är inget som stör mig. Jag har ärr och det har jag inga problem med.

Det jag i korthet vill säga är att man behöver inte skämmas för sina ärr men man får räkna med att det blir uppmärksammat särskilt om man väljer att visa upp färska sår eller ärr som lyser rött.

tisdag 16 juni 2015

Förutspår att det inte kommer att gå smidigt

Fick kallelse till endokrinologen i Falun idag och jag ska inte dit förrän i september. Orkar inte direkt bry mig om det men tycker att läkarna i Falun borde ha insett att jag inte har recept på medicin så jag klarar mig så länge. Lösningen på det blev att jag skickade ett meddelande på mina vårdkontakter till min vårdcentral och bad läkaren som är ansvarig för mig att skriva ut mer medicin. Nu tror jag inte alls att det kommer att gå så smidigt utan jag lär få ett svar att jag måste kontakta Falun. Och det är verkligen ännu en sak som jag orkar ta itu med

Dööööden

Midsommar närmar sig och jag funderar på döden. Kanske inte den mest logiska kopplingen för alla men senaste gången jag dog var runt midsommar för två år sedan. Det har gjort att midsommar för mig på sätt och vis kopplas ihop med döden. Att jag överlevde har inte gjort att jag plötsligt värdesätter livet eller är det minsta tacksam för att jag lever. Jag funderar istället på varför jag fördes tillbaka till livet och hur onödigt det var. Jag kan inte påstå att jag är tacksam för att ha fått uppleva de här två åren för de har inte varit lätta eller roliga. Nu har det naturligtvis inte varit total misär i två år men det har varit mer negativt än positivt. Jag hade föredragit att få fortsätta vara död men det var tydligen inte meningen

måndag 15 juni 2015

Nä jag tänker inte ha dåligt samvete

Blä så trött jag blir på släktingar som mest verkar vara ute efter att ge mig dåligt samvete. Nu kan jag förstå att mina föräldrar vill träffa mig eftersom det var ett år sedan men jag kan tycka att de borde ha någon form av förståelse för att jag inte mår bra. Men så är det inte utan de vill komma hit och hälsa på och jag har förklarat många gånger att jag inte orkar med det. Jag orkar inte städa ordentligt för ett besök och jag orkar absolut inte vara social i några dagar. När jag förklarar sådant går det verkligen inte in utan jag får höra gnäll om att de vill träffa mig men att det verkar som om jag aldrig vill träffa dem. Hade det handlat om ett besök på några timmar så hade det varit en annan sak men avståndet gör att de vill stanna ett tag. När de är här blir det bara en konstant stress och det mår jag bara sämre av och ser inget syfte med att utsätta mig för det.

söndag 14 juni 2015

Mycket tankar

Det har varit en dag med mycket som snurrar runt i huvudet. Senaste året eller något liknande så har gamla händelser plötsligt dykt upp i mitt huvud och fått mig att fundera. Det blir så konstigt när händelser som jag inte tänkt på under de senaste 15-20 åren plötsligt poppar upp. Hjärnan är nog allt bra konstig och jag förstår inte riktigt. Det som har varit kan jag ändå inte göra något åt så att fundera på det känns bara onödigt. Men jag vet inte hur man får hjärnan att sluta ta fram gamla minnen.

Flickan och skulden av Katarina Wennstam

Bokomslag Flickan och skulden : en bok om samhällets syn på våldtäkt (pocket) Det här är en bok som det känns svårt att skriva något om. Den tar upp hur tjejer/kvinnor har blivit behandlade av samhället efter en våldtäkt och hur ungdomar ser på vad en våldtäkt är. Att det under rättegångar oftast tas upp helt ovidkommande saker om tjejerna/kvinnorna som har utsatts för våldtäkter. Det är många gripande historier i boken om tjejer/kvinnor som utsatts för övergrepp och hur de sedan har blivit hanterade av poliser och rättsväsendet. Det ges en ökad förståelse för varför en del sexualbrott aldrig leder till åtal och hur mycket det hänger på vilken åklagare som hanterar målet. I slutet av boken får man läsa hur det har gått för en del av tjejerna/kvinnorna runt tio år senare och det var positivt att läsa att det verkar som några mår hyfsat.

En bra och läsvärd bok som inte är lätt att läsa. Ett stort plus är att den även fick mig att fundera över hur jag reflekterat över olika tidningsrubriker.

lördag 13 juni 2015

Jag ser dig

I vanlig ordning sitter jag med en kopp kaffe och samlar lite energi. Så fort jag är klar med det är det dags att göra lite nytta

Vad hjälper? Vägar till återhämtning från svåra psykiska problem av Alain Topor

Bokomslag Vad hjälper? : vägar till återhämtning från svåra psykiska problem (kartonnage) Det här är en bok som tar upp hur människor återhämtar sig från psykisk ohälsa. En del av personerna som intervjuats har tagit sig ut i arbetslivet igen och en del andra har inte gjort det. Det handlar i stort sett om personer som lever hyfsat normala liv efter att ha varit drabbade av psykiska problem och hur de har lyckats med det. Och författaren för fram ett resonemang om hur de blivit hjälpta och att man inom psykiatrin borde värdera patienters erfarenheter mer än de görs.


Jag tänkte att det här skulle vara en intressant bok att läsa men det var nära att jag lade den ifrån mig efter att ha läst förordet. Förordet är inte skrivet av författaren utan en professor i socialpsykiatri. Det som retade upp mig i förordet är att det slås fast att den här boken inger förhoppningar om att det ska gå bra. Jag föredrar att själv få dra mina egna slutsatser av en bok och vill inte ha andras intryck och åsikter nedtryckta i min hals.

Vad tyckte jag om boken då? Nja får jag nog lov att säga, det känns som om det mest bara är självklarheter som förs fram och jag ser inte riktigt syftet med det. Det kan inte vara en nyhet för någon att livet med psykisk ohälsa innebär ett sämre ekonomiskt läge och att även det påverkar den psykiska hälsan. Inte heller blev det en nyhet för mig att en del patienter uppför sig på ett sätt med vårdare och ett annat sätt i samtal med läkare. Det är rätt logiskt, det kommer alltid att vara en större maktskillnad mellan patient och läkare än mellan patient och vårdare. Att en del patienter på avdelningar blir utåtagerande för att få uppmärksamhet av personalen vet nog alla som har varit inlåsta. Och att det då oftast är en reaktion på att patienten inte känner att den får uppmärksamheten och tiden av personalen som den vill ha. Boken handlar mycket om att personer lär sig att acceptera sitt liv och att det kanske aldrig kommer att bli som det var innan.
Det känns svårt för mig att avgöra om det som är självklarheter för mig även är det för alla andra eller om det beror på att jag ändå har haft rätt mycket att göra med psykvården. Utan tvekan så vet jag ett par läkare som nog skulle kunna lära sig lite av boken men problemet är nog att de enda som skulle behöva läsa boken är de som jag tror aldrig skulle göra det.

fredag 12 juni 2015

Helg

Dags att ta en öl och en cigg och konstatera att det är helg

Vilken verklighet lever de i egentligen?

Det tillhör vanligheten att jag funderar över vad det är för konstig verklighet politiker lever i. Jag gissar att deras verklighetsuppfattning är så rubbad beroende av att de själva har löner som de verkligen inte förtjänar och mest umgås med andra som har samma förutsättningar. Har man pengar blir det mesta lättare för behöver man vård är det bara att öppna sin egen plånbok och då har man nog inte mycket förståelse för andra som inte har samma förutsättningar. När man dock på fullaste allvar påstår att kultur kan få människor med psykisk ohälsa att må bättre tvivlar jag på att man har träffat så många som lider av det. Ibland är det nog bättre om folk som inte förstår tiger. Jag tror då personligen att personer med psykisk ohälsa föredrar om deras närmaste öppenvårdsmottagningar inte läggs ner men nu är jag då inte miljöpartist. Allt tok går att läsa här  . Anledningen till tokerierna är då att SD i mina ögon faktiskt har kommit med vettiga förslag på hur landstinget ska spara pengar. Nu kan jag då förstå varför de andra partierna inte uppskattar deras förslag eftersom det innebär att de vill minska dagens ekonomiska stöd till partierna i landstinget och om det finns något som politiker är duktiga på är att se till att de själva får pengar.

Det enda vettiga i mitt tycke är att låta invånarna i dalarna välja vad som är viktigast och personligen så tror jag att de flesta väljer sjukvård före kultur.

Tur att de gifter sig snart

Det finns inte mycket som jag tycker är ointressantare än saker som rör kungafamiljen. Att då varje dag få se något i tidningarna om  bröllopet är milt uttryckt tröttsamt. Jag kommer aldrig att förstå varför folk är det minsta intresserade av vad de pysslar med. En bunt människor som inte har gjort något annat än råkat födas som prins och prinsessor. Nu är jag ändå av åsikten att det är tur att successionsordningen ändrades 1980 för Victoria är nog den vettigaste av barnen. Det finns inte en chans på jorden att jag kommer att glo på bröllopet på tv för jag anser att det är lika ointressant som om vilka som helst som jag ej känner skulle gifta sig. 

torsdag 11 juni 2015

Får se

Snart är även den här dagen över och den blev lite muntrare efter ett inköp av ciggpapper. Misstänker starkt att om jag någon gång skulle få för mig att sluta röka så skulle det vara bäst för alla om jag blev inlåst i någon av matkällarna i byn ett tag. Jag börjar känna lite oro över att allt kommer att gå åt helvete igen. Jag är inte ett dugg rädd för att dö utan det som oroar mig är tanken att hamna på dårhuset ännu en gång. Känns verkligen som jag har suttit där på tok för mycket redan och har ingen lust att uppleva det igen. Får se hur det blir, finns alltid ett par alternativ. Antingen så fortsätter jag att stå ut, tar livet av mig eller blir inlåst

Galen men inte psykiskt sjuk

Jag började läsa en bok igår och den fick mig att fundera lite. Det jag funderade över är det faktum att jag aldrig skulle kalla mig själv för psykiskt sjuk men jag säger att jag är galen. Jag antar att det beror på att jag aldrig har sett mig själv som sjuk. Nu är det inte så illa att jag tror att mina tankar och mitt agerande är vettigt men jag klassar det inte som sjukt. Att kalla något för sjukdom innebär i min värld att man kan förklara allt med sjukdomen och att det är sjukdomens fel och inte individens ansvar. Överlag så har jag svårt för alla förklaringar som gör att individer inte måste stå till svars för sitt agerande. Det är nog därför som jag säger att jag är galen, galenskapen är en del av mig och utan tvekan har det inte bara varit positivt. Men det är så här jag är, galen men inte sjuk

Misär på hög nivå

Gissar att det enbart är andra rökare som kan känna någon form av sympati med mig. Igår kväll insåg jag när jag skulle ta ett nytt paket rullpapper att det inte fanns några. Efter att ha letat en stund så var det bara att konstatera att jag missat att köpa. När jag insåg det var det redan försent att åka och köpa och jag lär få klara mig utan cigg några timmar nu också. Jag tycker inte om när jag inte kan få min cigg och en stor kopp kaffe. Utan den starten på dagen känns det inte muntert.

onsdag 10 juni 2015

Bra med omväxling

Som de flesta gissat så blir det mest som så att jag läser deckare och därför är det alltid trevligt att bryta av med något annat. En författare som jag läste två böcker av för några år sedan är Gustaf Schröder. Efter det så har ja tänkt läsa någon mer bok av honom men det blev inte av förrän nu. Jag upptäckte att några av hans böcker fanns på biblioteket så jag tog och lånade Minnen från mitt jägarliv. Det kan kanske verka lite udda eftersom jag inte jagar men jag uppskattar hans sätt och skriva och hur han beskriver naturen och spänningen i jakterna. Sedan är det givetvis ett plus att en del bitar ur böckerna utspelar sig i trakterna var jag bor. Det är intressant att läsa vad det fanns gott om för djur här då och kunna reflektera över vilka skillnader det har blivit på ca 150år.

Lite udda

Med tanke på den dåliga våren så är det svåra tider för småfåglarna, brist på insekter. Eftersom vi hade lite fågelfrön kvar från i vintras så fyllde jag på matarna och hängde ut dem igen. Lite udda känns det att mata fåglar i juni men kan jag göra så att någon slipper svälta så är det bara att göra det.


Morgon igen

Började fundera lite igår över att alla läkare så gärna vill skriva vårdintyg på mig fast det inte alltid är nödvändigt. Jag undrar om det finns något som jag skulle kunna säga som får läkarna att inse att det inte alltid är aktuellt. Lite känns det som om jag säger att allt är bra i mitt liv så kommer de bara dra slutsatsen att jag ljuger och hota med vårdintyg. Och när jag säger som det är blir de alltid nervösa och pratar om vårdintyg. Med lite tur så finns det nu inskrivet i min journal att de ska lyssna på min sambo om de blir nervösa. Sist på vårdcentralen när läkaren ringde dårhuset så sa tydligen läkare Le till läkaren på vårdcentralen att min sambo varnar när jag är dålig. Det är inte ett bra system direkt men jag föredrar att de hör med min sambo istället för att bara sätta vårdintyg på mig när det inte är nödvändigt. Smidigast hade det så klart varit om läkarna lyssnade på mig men jag har viss förståelse för dem ändå, det är klart att de inte vill ha på sitt samvete att jag tar livet av mig.

Lite lustigt var det också att jag på vårdcentralen fick höra att jag hade sagt upp kontakten med öppenvården. Förstår inte alls när jag skulle ha gjort det. Jag var där i januari och då enades jag och läkaren om att han skulle kalla mig till ett möte när jag hade träffat psykologen första gången. Nu blev det då aldrig så eftersom han skickade en remiss till en psykolog som inte alls har hand om min problematik och den psykologen ville helt logiskt inte ta emot mig. Efter det hörde läkaren aldrig av sig till mig och han skickade inte någon remiss till någon annan psykolog. Nu gör det mig inget men rätt ska vara rätt och den här gången var det inte jag som sa upp kontakten med öppenvården. Med tanke på att öppenvården inte har lyckats med något som de skulle göra så borde jag kanske inte vara så förvånad över att de även hittar på saker

tisdag 9 juni 2015

Plus och minus

Ibland är det plus man eftersträvar och ibland minus. När det gäller mina konton är plus alltid trevligt och nu såg jag att min enormt stora skatteåterbäring hade kommit in på kontot. Jag var nu lite ironisk för summan jag fick tillbaka är 200kr men varje kr plus är bra. Och när det gäller min vikt så väger jag nu i alla fall runt sex kg mindre än jag vägde när jag beslutade mig för att ta itu med min vikt. Det har gått sjukt långsamt att gå ner i vikt men det hänger givetvis ihop med att jag fysiskt inte orkar röra mig så mycket. Sedan så skulle jag även ha gått ner i vikt fortare och mer om jag hade hållit mig borta från allt onyttigt men det kommer aldrig att ske.

Blommor


Sakta börjar det bli lite mer än bara grönt ute. Har inget positivt att skriva så jag struntar i att skriva något mer

måndag 8 juni 2015

Luften gick ur mig

Så nu har jag placerat mig i sängen igen. Jag hatar verkligen att vara så här trött men det är bara att acceptera att det är så här.

Fixade lite i trädgården på fm och konstaterade att ett par som bor ett par hus längre bort hade koll på vad jag gjorde. Misstänker att det har att göra med att jag träffade på en av dem i väntrummet på vårdcentralen. När jag var där träffade jag även på en jag suttit på dårhuset med och vi kramade varandra och pratade. Den personen är lite udda så jag antar att paret ett par hus bort undrar varför jag kramade en person på vårdcentralen. En sak man lär sig efter att ha bott här ett tag är att folk pratar och har koll på mycket. Det stör mig inte så mycket längre men jag föredrar raka frågor om man vill veta något om mig

söndag 7 juni 2015

Ljust och mörker

Mitt mående kan förklaras på många sätt och den här bilden är rätt bra som förklaring.
Det ser ljust och fint ut men tittar man lite mer ordentligt så ser man de mörka molnen som är fulla av regn. Så är mitt liv. Jag gör mitt bästa för att bara visa det ljusa och positiva men det mörka finns alltid där även om inte så många anar det. När man minst anar det mörknar allt och regnet faller. Det stör mig ärligt talat inte för det är mitt liv och det är så jag har det. Jag har accepterat att det kommer att ta död på mig och det är också helt okej. Alla kommer att dö av något och för min del så känner jag inte att det är värre att dö för egen hand än att sitta och förtvina på ett ålderdomshem.

Vill inte vara med på bild


Älgen travade iväg från mig så bättre bild än så här blev det inte på den. Inte riktigt den bästa bilden som jag har tagit på en älg

Morgon

Försöker vakna till liv med hjälp av kaffe och det går så där.  Det är inte ofta som jag ser fram emot något så därför känns det riktigt positivt att jag idag ser fram emot att ge mig ut och fota

lördag 6 juni 2015

Val

Att leva handlar om att fatta beslut och när man slutar göra det ger man makten till någon annan. Jag har börjat irritera mig på att det är så många som av någon anledning har tagit på sig offerkoftan. Det du styr över är ditt eget liv och du väljer vad du vill göra med det. Att slösa bort sig liv på att bara gnälla gör inget bättre. Acceptera hur ditt liv ser ut eller gör något åt det om du inte trivs. Det kommer aldrig att dyka upp någon fe som magiskt ordnar allt som du tycker är fel.

Man får gnälla, gråta och skrika men det ändrar inget och att bara ägna sig åt det är slöseri med tid

Regn



fredag 5 juni 2015

Sol

och regn innebär att gräsmattan måste klippas.

Att gräsklipparen fortfarande lever och fungerar är lika positivt varje år och med lite tur lär den hålla ytterligare något år. Det går inte att komma ifrån att det är skönt att det verkar som om sommaren är på väg. Nu hade det varit trevligt om solen hade lyckats lysa upp det svarta i mig men det klarar inte ens solen. 



Marcoeffekten av Jussi Adler-Olsen

Bokomslag Marcoeffekten (pocket) Marco har under större delen av sitt unga liv tillhört en klan som styrs av hans farbror Zola. För att få in pengar till klanen tvingas Marco och många andra i klanen ägna sig åt att tigga, göra inbrott och stölder av alla dess slag. Det är inte ett liv Marco trivs med eller önskar sig men han ser inget val så länge som hans far inte beslutar att de ska flytta. En dag hör Marco ett samtal mellan hans far och Zola där de diskuterar att det är dags att utsätta Marco för en olycka. En skadad tiggare är fler personer villiga att ge pengar till. I det läget inser Marco att hans enda chans är att fly från klanen och det är vad han gör.

Jag gillade boken men det är inte en av de bästa om avdelning Q. Lite vemodigt känns det nästan nu när jag har läst alla böcker om avdelning Q. Jag kan verkligen rekommendera alla böckerna och ska man läsa dem är det nog allt bäst att läsa i rätt ordning och inte göra som jag och hoppa lite fram och tillbaka. Nackdelen med att inte läsa dem i rätt ordning är att små detaljer från tidigare böcker dyker upp ibland och det är lite tråkigt när man på förhand vet hur en bok kommer att sluta

Allt är bra...

Underligt nog så blev jag uppringd av läkaren på vårdcentralen igår efter att vårdcentralen stängt. Alla mina blodprov var bra så det var inte så lätt att hitta vad som är fel på mig. Jag borde ta och försöka kontakta min läkare på endokrinologen men det orkar jag inte ta itu med idag i alla fall.

Idag ska min kamera hämtas, den kom till utlämningsstället igår eftermiddag. Jag ser fram emot att se vad jag kan få för bilder med den. Det går inte att komma ifrån att det alltid är roligt med ny kamera eller ett nytt objektiv. Får se hur lång tid det tar innan jag har lärt mig kameran ordentligt och bilderna blir som jag har tänkt mig.

torsdag 4 juni 2015

Deprimerad?

Nämen vilket givande läkarmöte det var. Jag sökte som sagt till vårdcentralen för att jag är orimligt trött. Det märktes väldigt fort att läkaren hade läst lite i min journal om alla mina vändor till dårhuset. Hon menade nämligen att min trötthet med största sannolikhet inte beror på något fysiskt fel utan att jag är deprimerad. Jag är inte deprimerad utan bara jäkligt trött fysiskt inte psykiskt. Då menade hon att det kan vara något endokrinologiskt och då måste jag vända mig till min läkare i Falun som håller i det. Lite blodprov blev tagna och sedan fick jag informationen att hon ville ringa till Säter och rådgöra med någon av läkarna där som känner mig om jag behövde åka dit. Anledningen till det skulle då vara att hon i journalen sett att jag nyligen gjort ett självmordsförsök och om jag är deprimerad så kanske jag tar livet av mig. Jag tyckte givetvis att det var fullständigt onödigt eftersom jag inte har några självmordsplaner nu och det sa jag även. Hon envisades med att hon måste ringa Säter för annars vågade hon inte släppa iväg mig. Till slut sa jag åt henne att göra det och prata med läkare Le där. Jag visste med säkerhet att läkare Le skulle hålla med mig om att jag inte alls ska till Säter. Och så var det och efter det fick jag lämna vårdcentralen.

Jag börjar uppriktigt bli väldigt trött på läkare som vill skicka mig till Säter när det faktiskt inte finns någon anledning till det. Misstänker att om jag skulle söka vård på vårdcentralen för ett hundbett eller liknande skulle läkaren få det till att jag försökte få hunden/hundarna att ta livet av mig.

onsdag 3 juni 2015

Kan nog vara bra att skriva upp tider ibland


Jag vet att jag har en läkartid imorgon och det är bra att jag vet det. Lite värre är det när det kommer till frågan när. Det skulle kunna vara tio eller halv elva eller elva lutar åt att jag får bita i det sura äpplet och ringa vårdcentralen imorgon och fråga. Sen hoppas jag att det är en vettig läkare som jag får träffa som inte kommer att snöa in sig på att jag är galen utan fokusera på min fysiska hälsa. Får jag någon fråga om min psykiska hälsa kommer jag att klargöra att det inte är något som vi ska diskutera. För om vi börjar prata om det vet jag av erfarenhet att en del läkare blir nervösa och blir de nervösa sätter de gärna vårdintyg på mig. Jag utgör inte någon fara för mig själv för tillfället så en tripp till dårhuset skulle vara vansinnigt. Och dyker polisen upp för att hämta mig sprids ryktet och då finns risken att en i grannbyn gör det han hotat med. Han har nämligen klargjort att om jag hittar på något mer så ska han kasta ruttna ägg och tomater på huset jag bor i. Ett väldigt underligt hot men det fick mig att skratta.

tisdag 2 juni 2015

Som jag trodde, en kändis som ställt sin egen diagnos

Alltid lika underhållande när det visar sig att jag har rätt.Förstår bara inte varför "kändisar" är så kåta på uppmärksamhet att de ställer upp på allt.

Jag har ju faktiskt träffat på en läkare som misstänkte att jag hade en neuropsykiatrisk diagnos så då måste det ju vara så. Eller nej vänta nu jag gjorde ju en utredning som visade att det ej var så.

Jag är bara så trött på människor som verkar se en diagnos som något man måste ha om man är lite udda. Är man känd och gråter 2-3 gånger på en vecka så måste man givetvis ha en depression. Att bara vara ledsen verkar inte vara tillräckligt. Jag ser det som ett hån mot människor som lider av riktig psykisk ohälsa

Att se eller inte är frågan

Jag tittade på första avsnittet av Mina två liv förra veckan och tyckte att det var intressant och bra. I kväll är det avsnitt nummer två och jag försöker avgöra om jag vill se det eller inte. Det som får mig att tveka är det som står på svt sida om Filip Hammar. Det som står är att han fick höra av en amerikansk läkare att han kan vara bipolär. Nu orkar jag inte titta på klippet så det är mycket möjligt att han sedan har fått diagnosen på riktigt av någon läkare. Men för mig är enbart tanken på ytterligare en kändis som kanske har en diagnos och ska prata om det avskräckande. Får se om jag glor på SVT1 ikväll 21.00 eller inte.

Övertalad

Hm hur begåvat det är av mig vet jag inte riktigt men nu är en kamera beställd. Det var ett ovanligt bra pris på cyberfoto på Pentax k-3 och efter att ha velat i några dagar fick sambon mig att inse att jag borde köpa en. Något annat än Pentax kommer jag aldrig att ha. Pengar till den kommer från mitt begravningskonto så det får helt enkelt kosta lite mindre att slänga mig i en kista och tända eld på den. Eller så gäller det att sedan sälja kameran och få ut hälften av nypriset på den. Eftersom jag fotar rätt mycket så känns det ändå vettigt att uppgradera mig även om jag inte lever så länge till. Roade mig med att kolla hur många exponeringar min kamera har upplevt och igår var den uppe i 14995. Nu lär den hålla för minst lika många till och jag lär ändå använda den ibland för sälja den kommer jag inte att göra. Min Pentax k-10d har tjänat mig väl och förtjänar lite vila.

måndag 1 juni 2015

Skulle kanske ha försökt klappa?

Göken kom på besök i trädgården och så här såg den ut.


Rätt nöjd med bilderna med tanke på att det började bli mörkt och att jag fotade genom fönstret.

Vem?

När jag lullade runt i skogen lade jag märke till små rosa/röda saker ca 1cm långa. Till slut tittade jag lite närmare och konstaterade att det var små kottar. Den största jag hittade var ett par cm.
Jag är väldigt fundersam på om kottarna har trillat av sig själva. Det logiska i mitt huvud är att något djur har haft ner dem men frågan är vem. Någon som vet?