Allt oviktigt och viktigt

 Givetvis inte som standard person utan mer normal för att vara jag. Jag har haft riktiga skitdagar, gråtit i stort sett dygnet runt och mått psykiskt extremt dåligt. Så dåligt att jag var rädd att hamna på Säter igen. Anledningen till det var en medicin jag behövde ta. Det stod att det var en medicin man skulle vara försiktig med att ge personer som tidigare haft depressioner och det var en korrekt varning. Jag borde aldrig ha fått den medicinen. Enda anledningen till att jag inte tog livet av mig var för att jag ändå hade i bakhuvudet att det var medicinen som fuckade upp mitt huvud helt. Om/när jag tar livet av mig så ska det ske med ett klart huvud och inte på grund av en medicin som gör att jag mår skit

 Jag bad om receptförnyelse på en av mina mediciner förra veckan. Svaret blev att läkaren skulle ordna det den här veckan. Nu loggade jag in på apoteket och kunde se att jag fått ett nytt recept. Bra så långt men jag skulle önska att läkaren var kapabel att tänka.

 Det gäller att hitta små glädjeämnen och att något blir billigare än jag räknat med hör dit. Jag hade räknat med lite utgifter i juni och hade en förhoppning om att kunna spara lite. Den förhoppningen grusades av ett telefonsamtal förra veckan.

 För några dagar sedan började jag känna av ögonen igen. Jag tänkte att det skulle gå över men icke utan det blev värre. Idag gav jag upp och ringde vårdcentralen. 

 Jag är inne i en riktig trötthets period och har varit det länge nu. Rätt säker på att det beror på kalciumbrist ännu en gång. Eftersom min ork är som den är så hade jag sett fram emot en lugn påsk.

 För några dagar sedan var jag i vanlig ordning ute på promenad med hunden. Jag mötte en person jag inte kände igen, vilket är lite udda för det finns inte så mycket folk här. Nåväl möter man någon här i byn så tillhör det vanligt hyfs att man hälsar. Undantaget är idiot familjen, i min värld är det även godkänt att kasta en påse med hundskit på de vuxna i familjen.

 I onsdags kväll upptäckte jag att jag hade en vit prick i ögat igen. Min slutsats blev att jag hade fått marginalkeratit igen och jag blev så less på skiten. I torsdags ringde jag vårdcentralen och fick en tid på fm. Efter undersökningen höll läkaren med om min teori men han vågade inte göra något eftersom han inte är ögonspecialist. Så han ringde ögonkliniken på sjukhuset ca 15 mil bort och jag fick en tid dit. Nu bokade de in mig fyra timmar efter besöket på vc och jag sa på en gång att jag inte hinner dit eftersom jag ska åka buss. Det slutade med att jag fick sjukresa dit. Läkarbesöket på sjukhuset tog ca fem minuter och sedan fick jag åka buss hem. Resan till och hem sjukhuset, väntan i väntrummet och läkarbesöket på ca fem minuter tog totalt ca sju timmar.  När det gäller hyfsat enkla saker hade jag önskat att läkarna på vc hade kunnat koppla upp sig mot läkare på sjukhuset så patienter slipper åka långt. I mitt fall gjorde läkaren på vc och läkaren på sjukhuset exakt s...

 Idag blev första dagen med linser efter att bara ha använt glasögon i lite mer än två månader. Det känns inte riktigt som om min hjärna har ställt om än. Att se allt klart även när jag tittar åt sidan är en trevlig upplevelse. Nu kommer jag utan tvekan att nöja över att få problem med ögonen igen fast det inte hade något med mina linser att göra. Jag kommer hålla tummarna för att jag aldrig mer får keratit för det var inte trevligt

 Det ska dyka upp ett besök som ska stanna några dagar men när det kommer ske är i vanlig ordning inget som jag vet. Personen skulle höra av sig några dagar innan men det har inte skett än. Om jag skulle vara kapabel att få tummen ur i tid så hade jag kunnat börja städa i lugn och ro men nej. 

  Jag var till vårdcentralen i veckan för blodprov och resultatet var i stort sett som jag trodde. Min gissning var att mitt värde skulle vara mellan 3,4-3,6 och resultatet blev 3,5. Normalvärde är 3,5 till 5,0 så jag ligger på gränsen till för lågt och min gissning är att om man tar blodprov på mig på eftermiddagen så är värdet lägre. 

  Insekter dyker upp och jag jagar dem med kameran. Läskiga svalor och tornseglare flyger alldeles för nära för att det ska vara behagligt. Jag uppskattar att de äter mygg och annat men varför de måste flyga så nära förstår jag inte. Nu ska jag försöka vakna till liv med hjälp av kaffe men tvivlar på att det kommer hjälpa så mycket. Börjar misstänka att jag ligger fel igen i blodvärden för jag är galet trött hela tiden. Om det är så får jag veta det nästa vecka för då är det dags för blodprov igen.

 Jag tog mig till vårdcentralen i ons och hade räknat med att få recept på ögondroppar eller något liknande. Tänkte mig behandling i en vecka och så skulle allt vara bra. Jag hade fel i vanlig ordning, det var lite värre än jag hade tänkt mig.

  Ett öga som kliar och är irriterat håller på att göra mig ännu galnare. Linser har jag inte använt på en vecka och jag tyckte att ögat höll på att bli bättre till det blev värre igår. Jag gillar inte att ha glasögon och jag gillar inte att mitt öga kliar. Eftersom det är röd dag kan jag inte göra något åt det heller. Är det lika illa imorgon blir det ett samtal till vårdcentralen för det här är inte roligt

  Jag fortsätter min trötta tid på den här jorden. Jag tog nya blodprover för en tid sedan men ingen förbättring än fast jag ökat på min medicindos. Nya blodprov är inplanerade om några veckor och vad läkaren tänker hitta på om mina värden fortfarande inte är bättre vill jag inte ens gissa.

 Idag har jag roat mig med ett läkarbesök. Läkaren fick godkänt för sitt bemötande men i vanlig ordning blir det ett minus när det gäller receptförskrivning. När jag gick hos specialistläkare var det aldrig något problem med att få recept på 250 tabletter x2 per uttag. Jag har ätit fem tabletter av den medicinen per dag i många år.

 Jag har varit väldigt trött i ett par månader nu och inte haft någon ork i kroppen. Det är på den nivån att jag drar mig för att duscha och tvätta håret för att det fysiskt är jobbigt. Inte heller har jag orkat städa och göra andra normala saker.

 Jag har tänkt att jag ska blogga men så blir det ändå inte av. Kanske är det för att det inte händer så mycket eller så är det så att jag inte är en bloggare längre.

 Det är jag det. Nu roar jag mig med att vara sjuk så då är det lagom ansträngande att skriva några ord. Jag gissar att någon på tåget eller bussen delade med sig av någon smitta. Hade jag kunnat tacka nej till den gåvan så hade jag gjort det. Är jag inte frisk nästa vecka kommer jag att bli väldigt sur. Nästa vecka har jag nämligen äntligen en tid till optiker. Den tiden bokade jag för mer än en månad sedan och att avboka och bli tvingad att vänta ännu längre tid är inget jag önskar.

 Jag har ingen aning om min trötthet hänger ihop med infektionen, penicillin eller något annat men trött är jag. Gissar att jag sover runt 10 timmar per dygn men är lika trött ändå. Känns så fånigt att bli slut av korta promenader men så är det. Jag hoppas att det här vänder snart för trötthet kan vara handikappande. En som inte klagar på min trötthet är hunden för hon tycker att det är utmärkt att ta det lugnt när det hela tiden är kallare än minus 10.

  Nu kan jag inte direkt gömma mig bakom ett träd men annars så känner jag nog som ekorren. Det har varit lite för lång tid nu som jag måste vara social. Gästen åkte igår och det måste jag säga var skönt. Han är inte otrevlig men jag tycker alltid det är lite jobbigt med gäster som stannar ett par dygn.