Från misär till okej

 För några dagar sedan började jag känna av ögonen igen. Jag tänkte att det skulle gå över men icke utan det blev värre. Idag gav jag upp och ringde vårdcentralen. 

Jag tänkte att det skulle bli som tidigare tillfällen. Nämligen att jag tar mig till vårdcentralen. En läkare stirrar på mina ögon och har i färg, konstaterar att det är samma problem igen och ringer ögonläkare på sjukhuset 13 mil bort. Jag får en remiss och får ta mig till sjukhuset, sitta och vänta i väntrummet i minst en timme och sedan träffa en läkare i fem minuter som konstaterar samma sak som läkaren på vårdcentralen. 

Jag fick träffa en väldigt noggrann at läkare på vårdcentralen, gissar att hon var lite osäker för hon stirrade många och långa stunder i mina ögon. Jag förklarade att jag inte kände för att åka till ögonkliniken och tydligen tyckte inte läkaren på sjukhuset heller att det var nödvändigt den här gången. Så jag slapp tillbringa dagen på bussar till sjukhuset vilket jag är tacksam för. Nu ska jag roa mig med att behandla båda ögonen tre gånger om dagen i tre veckor ännu en gång. Det finns roligare saker att göra, inte så kul heller att vara ljuskänslig och ha lite dimsyn