Allt oviktigt och viktigt

När solen skiner är det en upplevelse att vara i naturen

En gång i tiden skaffade jag ett konto på Handelsbanken. Anledningen till det var att min dåvarande hund var sjuk ofta och av någon anledning hade försäkringsbolaget problem med att föra över pengar till min vanliga bank.

Om överexponerade träd är bra är jag däremot tveksam till.

Min dag startade strax efter fem vilket är på tok för tidigt. Att sova låter därmed ovanligt trevligt. Jag hade tänkt börja läsa en bok men jag känner att det inte är någon mening med det.

Jag tror nog aldrig att det hänt tidigare men i helgen var jag helt enkelt för trött för att orka blogga. Det tar så jäkla mycket på krafterna att ha besök och fixa allt runt det. Det hör ju till lite att bjuda på mat när man har gäster och att fixa med det tar ork.

I helgen ska vi få besök och av de som kommer fick jag höra att jag inte behöver städa. Att inte städa inför besök är otänkbart för mig. Vi har hundar, de fäller nu och så drar de in löv. Det innebär att det inte ser rent ut någon längre tid efter att golven är städade.

I dag är det fem veckor sedan jag träffade kuratorn. Jag vet inte än om jag ska få fortsätta göra en utredning eller inte. Det i sig är frustrerande men jag funderar på hur det måste kännas för någon som är mer beroende av en utredning.

Jag minns inte när solen senast visade sig så jag börjar tvivla på att den fortfarande finns.

Så fort som jag är för trött växer alla små saker som jag behöver göra till gigantiska berg. Det blir oftast som någon blockering i min hjärna.

57 minuter av promenaden gick i intensivt tempo vilket är godkänt. Att hålla god fart hela tiden går inte eftersom tanken med promenader även är att hundarna ska kunna gör ifrån sig och då blir det stopp.  Det är lite spännande med min dator och se vad det är för nytt som den hittar på varje dag.

Det har börjat bli lite intressant att slå på datorn varje dag och se om den vill vara med eller inte. Just nu säger den att det är 255% kvar av batteriet och att den laddar. Nu är inte sladden i och 255% av batteriet låter inte helt logiskt.

Det vet jag men ändå har jag precis läst ut en. Att jag inte borde läsa böcker som psykiatriker skrivit beror på att jag i 90% av fallen uppfattar författaren/psykiatrikern som en extremt självgod person som mest verkar se patienter som irritationsobjekt.

Min dator verkar ha tröttnat ordentligt på mig nu eller bara på livet. Den uppvisar nämligen en ny egenskap nu och väldigt irriterande är den. Med någon sekunds intervall så ändrar den ljusstyrkan på skärmen.

Jag vill ha sol och trevligt väder någon dag men jag börjar ge upp hoppet. Den här hösten har i stort sett regnat bort och i takt med regnet försvinner min energi. Tråkigt. Det är inte ens någon mening med att ta med kameran ut för grått är varken fint i verkligheten eller på bild.

I år fyller jag 40. Jag har inga problem med det och har ingen åldersångest, för mig så är det inte någon större skillnad med att vara 39 eller 42. I vuxen ålder så har jag aldrig firat någon födelsedag och det är helt enkelt för att jag inte vill.

I dag ringde kuratorn äntligen, i morgon är det fyra veckor sedan jag var där. Snabbare än så här trodde jag verkligen att det skulle gå. Anledningen till samtalet var att läsa upp för mig vad hon hade skrivit ihop efter vårt möte.

Det är konstigt hur mycket jag uppskattar tystnaden och tar den för givet här hemma. Skulle jag bli tvingad att vara en längre tid i en stad skulle jag nog bli fullständigt knäpp. Alla bakgrundsljud hela tiden stressar mig utan tvekan.

Jag sitter på en buss igen och bakom mig har jag en smaskande snörvlande person. Logiskt så borde det inte vara samma person som jag hade bakom mig när jag åkte men man vet aldrig.

Natten till i dag blev jag väckt ca 1.30 av känslan att mitt hjärta slog dubbelslag. Nu var det inte så utan det var grannarna som antagligen kom på att det var en bra tid att lyssna på musik högt.

Det är en intressant fråga. Min plan var att strax somna men det lär jag inte lyckas med. Grannen verkar vara och jobba och hennes söner är hemma.

Nu har jag inte med mig någon hund hit men jag ser ändå till att ta någon promenad varje dag. För en stund sedan kom jag hem efter en promenad i en park i närheten.

Jag tänkte att jag äntligen skulle få sova ordentligt. Det tar ett par nätter innan jag är van vid ljudet av bilar,ambulanshelikopter och annat trevligt.

Jag börjar redan längta hem och det är dåligt. Skitväder och inte har jag råd att slösurfa heller.

Efter att ha överlevt bussresan såg jag fram emot att avverka den sista biten med tåg. Det blev en trevlig start på resan och jag och personen bredvid mig satt och småpratade.

Det är kul att åka buss det är kul att åka buss. Nähä det hjälpte inte. Bakom mig har jag en som sitter och hostar och snorar.

den här veckan så gissar jag att det blir i morgon. I morgon ska jag åka till staden igen vilket innebär en bunt timmar  på buss och tåg.

Jag börjar fundera över hur lång tid som det kommer att ta att göra en utredning om jag nu får gå igenom en helt. Att jag börjar fundera över det beror på att det nu är över två veckor sedan som jag träffade kuratorn.

Det bästa med hösten är utan tvekan alla färger överallt. Nu dröjer det inte länge innan allt ligger dolt under ett vitt lager så det gäller att njuta så länge som det går

Jag har varit duktig den här veckan och faktiskt haft med mig min mobil större delen av tiden men något samtal från kuratorn har jag inte fått. Som jag ser det borde hon ringa den här veckan men ja det brukar inte vara så att psykiatrin och jag har samma åsikter.

Vilket i det här fallet innebär att börja ta blodtrycksmedicinen som jag slutade med. De första dagarna var mitt tryck okej men nu spårar det ur mer och mer. Att få en stroke eller hjärtinfarkt satsar jag inte på. Någon dag till utan medicin men är inte trycket bättre har jag inget val.