När allt smått blir stort

Så fort som jag är för trött växer alla små saker som jag behöver göra till gigantiska berg. Det blir oftast som någon blockering i min hjärna.
Istället för att ta itu med alla saker så vimsar jag mest runt planlöst. Det gör att jag blir stressad över allt som jag inte får gjort och så vimsar jag runt mer. Och blir mer stressad och så snurrar det på. Nu börjar den här dagen gå mot sitt slut så jag kan lika gärna fortsätta vimsa runt i dag

Kommentarer

  1. Delen där allt, även små skitsaker, blir till stora berg känner jag igen. Det var så jag kände när jag var i min djupaste depression, med det vill jag inte säga att du också är i en depression utan bara att känslan tydligen är densamma. Däremot vimsade jag inte runt utan jag gjorde ingenting istället - jag duschade inte, bytte inte lakan, åt inte regelbundet osv.

    Det som blir gjort blir gjort för dig, det är förhoppningsvis ingenting som inte kan vänta. Ta hand om dig.

    Det nya temat är för ljust för mig, men det är säkert för att jag är så van vid att din blogg är mörk. Det är rent och snyggt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gör saker men det blir bara "onödiga" saker. I går fick jag som ett exempel för mig att jag skulle prova att lägga i extra skivan i köksbordet för att se hur stort bordet skulle bli och så bakade jag bröd. Att baka bröd var rätt onödigt för vi hade rätt mycket köpt bröd hemma. Om jag istället skulle ägna mig åt saker som jag faktiskt behöver göra skulle det vara vettigare. Jag förstår inte riktigt hur min hjärna kan tycka att det är mindre ansträngande att baka bröd än att städa.

      Jag har inte än fattat beslut om jag gillar hur bloggen ser ut nu eller inte. Det känns lite för stramt för mig men ändå är det något jag gillar. Förvirringen är total i vanlig ordning

      Radera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den