Allt oviktigt och viktigt

 För någon vecka sedan hittade jag en död mus i källaren. Jag tycker att det är vidrigt med möss och det känns väldigt typiskt att möss plötsligt ska ta sig in.  Det har aldrig varit möss inne under de 19 åren jag bott här så lagom kul att behöva ta hand om ytterligare en tröttsamt sak när jag är själv. Att besöka min sambo hamnar inte i kategorin roliga saker. Det går inte att föra vettiga samtal med honom längre och om jag ska vara ärlig så är det nog runt ett år sedan som det gick att ha hyfsat vettiga samtal. Han lever i en lite annan värld som inte är helt logiskt för mig. Jag försöker förstå vad han vill förmedla men det är inte lätt när mycket är fullständigt ologiskt. Jag hade behövt prata med honom om att huset på sikt måste säljas men jag vet att det inte är någon mening med att försöka föra det samtalet. Det blir nog så att det blir ett projekt för hans anhöriga. Om det handlar om pengar så skulle jag tro att de bryr sig, något annat verkar de iallafall inte bry sig...

 När människor man trodde skulle ha ens rygg försvinner men så är det.  Antingen står man kvar eller så faller man. Hur det blir återstår att se. Jäkligt less på människor som säger sig finnas där men plötsligt nja. Antar att det är smartare att vara så än vara som jag är som står vid någon sida om jag lovat det oavsett vad som sker. 

 Jag firade nyårsafton med att umgås med en vän,snacka skit och dricka lite sprit. Lite sliten idag mest för att jag inte är van att vara uppe så länge längre. Föredrar nog i ärlighetens namn att sova innan 23. Det enda jag hoppas på det här året är mindre stress men det tror jag inte ens på själv. Misstänker att det här året kommer bli minst lika kaotiskt som 2025 var. Gott nytt år!

 För första gången i mitt liv så sitter jag ensam på julafton. Vetskapen att jag skulle vara ensam var värre än det faktiskt är att vara ensam. Min sambo har inte varit hemma sedan i augusti och hade jag kunnat ta hem honom en stund idag så hade jag gjort det. Verkligheten är att jag inte klarar av att ta hand om honom själv så det var inget alternativ. Jag hälsade på honom på fm och det är vad jag kan göra. Nu sitter jag i soffan med en hund som har sitt huvud i mitt knä. Om jag bryr mig om att fixa lite julmat eller inte återstår att se. God jul!

 Givetvis inte som standard person utan mer normal för att vara jag. Jag har haft riktiga skitdagar, gråtit i stort sett dygnet runt och mått psykiskt extremt dåligt. Så dåligt att jag var rädd att hamna på Säter igen. Anledningen till det var en medicin jag behövde ta. Det stod att det var en medicin man skulle vara försiktig med att ge personer som tidigare haft depressioner och det var en korrekt varning. Jag borde aldrig ha fått den medicinen. Enda anledningen till att jag inte tog livet av mig var för att jag ändå hade i bakhuvudet att det var medicinen som fuckade upp mitt huvud helt. Om/när jag tar livet av mig så ska det ske med ett klart huvud och inte på grund av en medicin som gör att jag mår skit

 Jag känner mer och mer att jag vill flytta härifrån. Hade jag haft god ekonomi hade jag kunnat fundera på var jag skulle vilja bo men så bra är det inte. Som det är nu har jag inte alternativet heller att flytta utan jag måste stanna. Jag bävar redan för allt jobb det blir när snön kommer. Dubbdäck har jag inte fått på bilen än heller. Rent krasst är det inte någon katastrof för det är många månader sedan nu som jag körde på riktigt. Istället har det blivit så att jag får skjuts vilket jag i grunden inte gillar för jag vill inte vara beroende av någon annan. Nästa vecka ska jag ta itu med att köra själv igen så jag kan få tillbaka lite av min självständighet. Det är bara svårt att orka ta itu med allt och att köra när jag är sönderstressad brukar inte bli bra. Om jag kunde få en vecka utan någon katastrof skulle mitt liv bli enklare