måndag 30 november 2015

Lite koko

Eller väldigt koko är nog mer rätt. Sömn påverkar mig något otroligt och nu har jag inte fått sova ordentligt under några dygn. Min sömn har blivit störd av saker jag inte kan påverka så det beror inte på sömnsvårigheter. När jag inte får sova ordentligt så är jag ett argt monster på dagarna som mest vill sitta i ett hörn och gråta. Jag är inte direkt mentalt stabil när jag sovit för lite. Värst är det när jag känner mig som om jag ska börja gråta och då reflekterar över varför. Oftast är det då något riktigt fånigt i stil med att jag vill ha kaffe men inte orkar gå in i köket och fixa. Det är inte riktigt något som är vettigt att gråta över

Pojken i resväskan av Kaaberböl & Friis

Bokomslag Pojken i resväskan (pocket) Nina blir uppringd av en av sina vänner som hon inte har haft ordentlig kontakt med sedan de bägge pluggade för att bli sjuksköterskor.Vännen Karin ber Nina hämta ut en väska som är inlåst i ett förvaringsskåp på stationen i Köpenhamn. Nina har under många år jobbat med flyktingar och möter många hemskheter i sitt arbete. Hon förstår inte riktigt varför Karin ringer henne och ber om en sådan udda tjänst men hon beger sig till stationen. Karin har sagt åt henne att vänta med att öppna väskan till hon är ensam och hon lyder rådet. Väskans tyngd förbryllar henne och när hon öppnar den förstår hon varför den är tung. Inne i väskan ligger det en liten pojke, vid första anblick tolkar Nina det som om barnet är dött. Efter att ha tittat lite mer noggrant så inser hon att barnet lever men att han med största sannolikhet är drogad. Nina förstår inte varför någon har drogat ner ett barn och placerat honom i en väska men hon inser att hon måste få honom att vakna till liv och sedan ta reda på varifrån han kommer.


Det här är en bok som det händer mycket saker i och allting flätas samman på ett bra sätt. När jag läste boken så ville jag hela tiden förstå mer om de olika ödena och boken lyckades behålla spänningen. Väldigt läsvärd och jag är glad att jag ramlade över boken.

söndag 29 november 2015

Får väl kalla det för nyskapande

Lite rörigt i mitt huvud i vanlig ordning. Jag var medveten om att det den här dagen var första advent. Jag var även övertygad om att vi hade en bunt ljus hemma. Så var det inte riktigt efter att ha letat en bra stund lyckades jag hitta fyra ljus. De har varken samma röda färg eller påminner om varandra men det blev fyra ljus i adventsljusstaken.

Istället för att säga att det här är resultatet av att jag är allmänt förvirrad så känns det bättre att kalla det för nyskapande.

Men jag skriver inte på norska

Fick för mig att kolla vilka bloggar som dyker upp om jag går in på min blogg på bloglovin och klickar på similar blogs. Förvirrande nog så är det mest bloggar på norska som dyker upp. Så vitt jag vet så skriver jag på svenska så varför mest norska bloggar dyker upp som inte ens har varit aktiva på några år känns lite underligt. Ska jag tolka det som om jag borde blogga på norska istället? Det verkar väldigt jobbigt med tanke på att jag inte kan norska. Tror att det är så enkelt att bloglovin inte gillar mig och det är helt okej

lördag 28 november 2015

Två sätt som jag skulle kunna göra mitt besök på tingsrätten lite roligare

Efter att ha funderat lite så har jag kommit på två sätt som jag skulle kunna göra mitt gästspel i tingsrätten mer minnesvärt.

Variant ett: Jag kommer till tingsrätten iförd min stulna dress från kriminalvården. Jag uppför mig allmänt förvirrat och förklarar att jag inte har haft med polisen att göra på många år och förstår inte alls varför de på tingsrätten vill träffa mig.

Variant två: Jag kommer till tingsrätten och ser respektabel ut. När de ber mig berätta vad jag har sett så ler jag bara och säger att jag inte minns något alls. Sedan på väg ut från tingsrätten stannar jag till vänder mig till den åtalade och frågar om han är nöjd med min insats och om jag nu får betalt.


Personligen så tror jag att jag hade kunnat genomföra bägge varianterna på ett trovärdigt sätt. Nu kommer jag inte att göra det utan jag lär uppföra mig vettigt fast jag inte har någon lust. Förstår fortfarande inte riktigt varför jag ska behöva släpa mig dit. Fälld lär han bli i vilket fall som helst och jag gissar att straffet blir 2-6mån i fängelse som med största sannolikhet kommer att omvandlas till att han får ha fotboja hela eller större delen av tiden.

fredag 27 november 2015

Låt ytligheten flöda

Eller något liknande. Att jag ger tips om något rörande skönhet är i sig rätt komiskt eftersom det finns dagar när jag inte ens orkar borsta håret. Det i sig gör att  när jag väl borstar håret så är det rätt trassligt. Jag har provat en massa produkter för att slippa slita av mig en massa hårstrån när jag försöker reda ut trasslet. Idag fick jag hem ett paket från lyko med lite saker som jag hade beställt. En av sakerna var Goldwell elixir oil, dyrt som fan men jag tänkte att det var värt att prova. Enligt flaskan ska man ha 1-2 pumptryck i håret, det påståendet var jag väldigt tveksam till och inte räckte det till mitt hår inte. Men tre pumptryck räckte faktiskt och jag har rätt långt och tjockt hår. Och jo det var ju faktiskt bra, tror aldrig att mitt hår har känts så lent som nu

Finns ingen anledning till oro det här är det enda inlägget som någonsin kommer att handla om någon skönhetsprodukt. Ytligheten är härmed över.

Tingsrätten vill träffa mig

Jag som hade hoppats att jag skulle slippa men idag grusades mina förhoppningar när ett brev från tingsrätten låg i brevlådan. Låter som en utmaning att ge ett samlat och vettigt intryck igen. Jag tycker ju att de hade kunnat nöja sig med att ta mitt vittnesmål över telefon men det verkar de inte hålla med om. Att vara vittne på en rättegång blir i alla fall en ny upplevelse, tidigare har jag bara provat på att vara åtalad och målsägande.

Se på fan

Till min stora förvåning så ska jag bli uppringd om en vecka av vårdcentralen. Nu får jag bara hoppas att det är en läkare jag får prata med. Så förvånad blir jag dock inte om jag först måste förklara för en sjuksköterska och sedan får vänta ytterligare någon vecka. Jag håller tummarna för att jag får en annan medicin i alla fall. Kan inte se någon anledning till att de skulle neka mig att prova något annat men man vet aldrig hur de resonerar.

torsdag 26 november 2015

Tur att jag har långt till affär

När jag är riktigt trött eller bara less så vill jag ha mycket godis. Idag är en sådan dag när jag hade velat ha en stor påse och bara trycka i mig. Nu kommer inte det att ske eftersom jag inte kör bil så länge som jag känner mig som en fara för andra och jag tänker inte promenera 2 mil enkel väg för att köpa godis. Hade det funnits någon affär i närheten så hade jag garanterat vägt mer än jag gör idag.
Lite irriterad över att det är något fel på datasystemet på närmaste bibliotek. Det går inte att logga in och således kan jag ej reservera böcker. Att åka in till biblioteket och leta lämpliga böcker är jag helt enkelt för trött i huvudet för. En stor påse godis och en bra bok är målet för helgen

Bra läkare håller med mig

Nu verkar det dock som jag har att göra med en läkare av den andra sorten. Jag vill byta min ena medicin av den enkla anledningen att jag tror att det är den som gör mig så seg. Så jag skickade ett meddelande till vårdcentralen om det. Jag tänkte att det smidigt kunde lösas så eftersom av vad jag kan klura ut så finns det bara en annan medicin som skulle vara aktuell. Vårdcentralen verkar dock inte vilja lösa det så smidigt utan de vill att jag bokar in en telefontid med en läkare så att vi ska kunna prata om eventuellt medicinbyte. I min värld så är det fullständigt onödigt att jag ska ta upp en telefontid och det lär dröja någon/några veckor innan jag får det. Och om jag känner läkarna här rätt kommer de även vilja att jag ska lämna blodprov innan jag får byta medicin. Även det är fullständigt onödigt för jag känner själv när jag ligger fel i värden. Är även villig att satsa några tior på att läkaren kommer börja fråga om jag har självmordsplaner och det har de inget med att göra. Rätt trött på sådana frågor

onsdag 25 november 2015

Barnsliga tankar

Ibland känner jag för att skicka min bok till polisen i staden och till socialkärringarna jag blev drabbad av. Lite barnsligt är det allt men jag hade velat att de fått se svart på vitt hur deras agerande har påverkat mitt liv. Nu tror jag inte att jag någonsin kommer att göra det eftersom jag för det första då måste köpa ett par ex och att lägga pengar på det känns inte vettigt. Att leka med tanken är gratis så det kan jag fortsätta med.. En annan anledning till att jag inte gör det är att jag inte tror att något skulle kunna få dem att inse att deras agerande inte alltid var vettigt

Jäkla skitväder

Dags att ge sig ut snart igen och halka runt på isen. Kan det inte bara få vara vinter? Hade jag inte haft hund så finns det inte en chans i världen att jag skulle ge mig ut idag. Inte har jag något att läsa heller. Bara misär

tisdag 24 november 2015

Nä den var inte heller bra

Jag hade inte tänkt läsa något mer av Mari Jungstedt men i brist på någon annan bok så läste jag Du går inte ensam. Och nej den var inte bra. Ett par av hennes böcker är bra men väldigt många känns det som om enda anledningen att de blev skrivna var att författaren eller förlaget ville tjäna mer pengar. I den här boken handlar det om barn som försvinner och vem den skyldiga är förstår man på en gång.

Funderar lite över hur jag ska göra. En i byn har nämligen kopierat en hel del av mina bilder och har tänkt använda/har använt dem i lite papper som ska delas ut i byn. Personen tjänar inga pengar på det utan allt är ideellt. Hade jag fått frågan om de får använda mina bilder så hade jag sagt ja för i ett sådant sammanhang är det helt okej. Jag gillar däremot inte att man bara plockar mina bilder från internet utan att fråga mig. Tar jag upp det så riskerar jag att folk tycker jag är småaktig och tar jag inte upp det så lär jag bli ännu surare om fler använder mina bilder

måndag 23 november 2015

Kallt

och jag lever.
Överväger att ta och radera alla inlägg var det står vilka avdelningar jag varit inlåst på. Anledningen till det är att jag inte gärna vill att en del som jobbar inom landstinget ska hitta hit. Nu är det inte direkt svårt att hitta hit om man har haft med mig att göra under mina inläggningar. Det är bara att googla på lite ord jag brukar använda när jag är inlåst. Har man vaktat/vårdat mig så går det inte att missa att jag kallar AT läkare för tomtar eller mitt smeknamn på en av läkarna.  Googlar man på det så tror jag i alla fall att man hittar hit. Med det sagt så är det nog ganska meningslöst att radera inläggen var det står vilka avdelningar jag varit på

söndag 22 november 2015

Kaffe kaffe kaffe

Idag tog jag mig ut på en hyfsad promenad i alla fall och belöningen blev kaffe. Jag känner mest för att rulla ihop mig till en boll och dra ett täcke över mig. Men att göra det verkar nog inte så sunt så det är bättre att blogga och verka vettig ett tag till

Mannen utan öde av Imre Kertész

Bokomslag Mannen utan öde (inbunden)I budapest 1944 bor Györgys med sin far och styvmor. Hans far blir precis som många andra judiska män tvingad att resa till ett arbetsläger för att tvångsarbeta.  En dag när Györgys är på väg till sitt arbete stannas bussen av en polis och han och flera andra pojkar/män tvingas av. Han förstår inte varför och inga svar ges men det är starten på resan till Auschwitz .


I boken får man följa Györgys liv i olika koncentrationsläger. Det är en väldigt gripande bok och beskrivningarna är finstämda och brutala. Språket i boken flyter väldigt fint och skapade många bilder i mitt huvud av hur det var. Författaren satt själv i koncentrationsläger men boken ska inte vara självbiografisk. Att han själv har upplevt det han skriver om tvivlar jag inte på för en sekund för annars tror jag inte att det är möjligt att skapa bilderna som han gör med sitt språk. Absolut läsvärd

lördag 21 november 2015

Nej, jag har nog varit inlåst med för många människor som är nojiga och människor som bryter ihop

I brist på något bättre att göra tänkte jag titta på något/några avsnitt av Mitt psyke och jag. Det är en serie på 6 delar där man får följa 7 personer med psykisk ohälsa under ett halvår. Det går att se serien på SVT play länk.
Jag tog mig nästan igenom första avsnittet innan jag stängde ner. Det är absolut ingen kritik mot de medverkande utan jag tycker att de är väldigt modiga som vågar visa sin vardag. Jag känner dock att jag har sett mer än nog med människor för ett par livstider som bryter ihop och mår dåligt. Inte heller orkar jag se eller höra människor som oroar sig för allt. När jag var inlåst så gick det inte att ta sig bort från det men nu kan jag bara stoppa uppspelningen och göra något annat och då gör jag det. Jag hoppas att folk som aldrig varit i kontakt med någon som lider av psykisk ohälsa tittar på serien för av det jag såg så visar personerna sin verklighet utan att försköna något.

En fågel

Så börjar de små djuren dyka upp för att äta.
Jag är mest sur idag för att jag är så jäkla trött. I dag kände jag att jag fick välja på att tvätta håret eller ta en ordentlig promenad för det fanns inte en chans att jag skulle orka båda. Valet föll på att tvätta håret för det kändes som ett måste. När det var gjort satte jag mig och läste en stund och somnade med boken i handen. Det kan inte vara vettigt att vara så trött som jag är. Att söka läkare igen för det kommer jag inte att göra eftersom de inte lyssnar på mig utan bara säger att jag är deprimerad. Om det hade varit anledningen borde jag rimligtvis ha varit piggare förra året när jag var inlåst och tog antidepp medicin, då blev jag i stort sett tvingad att sova en stund varje dag för att jag var trött.

Morgon eller förmiddag

Så blev det en ny dag igen precis som vanligt.

fredag 20 november 2015

Så här känner jag mig

Rätt tom i huvudet alltså. Nu har jag tacksamt nog aldrig hittat någon människoskalle på någon promenad så därför får en älgskalle illustrera. Jag har precis läst ut Den sista akten av Mari Jungstedt och den var ingen höjdare. Lite för lätt att räka ut vem mördaren är och då är det ingen bra bok.

Fredag

Bättre sent än aldrig hoppas jag att småfåglarna tänker. Hängde ut lite mat åt dem i morse men än har ingen dykt upp. Börjar inse att julen snart är här och hur jag ska få pengarna att räcka vet jag inte riktigt. Enda lösningen är väl i vanlig ordning att försöka sälja något så jag får ihop någon hundralapp. Krisar det ordentligt så får jag ta pengar från mitt begravningskonto men det vill jag verkligen inte.

onsdag 18 november 2015

El choco av Markus Lutteman

Bokomslag El choco (pocket) Jonas drar på sig skulder i Sverige och får frågan om han kan tänka sig att åka till Bolivia och ta med sig droger tillbaka till Sverige. Han är 27 år och ser det som ett lätt sätt att bli skuldfri. När han kommer till Bolivia så visar det sig att han får vänta en tid på att få narkotikan och medan han väntar blir han bekant med en kvinna. Han faller huvudstupad för henne och hon presenterar honom för sin familj. När det blir dags för honom att åka tillbaka till Sverige med drogerna så vill han egentligen inte lämna sin nya flickvän. Nu går det inte som Jonas hade tänkt sig utan han åker fast med nästan tre kilo kokain och hamnar i fängelse. Hans flickvän får reda på det och hon besöker honom i fängelset och deras relation fortsätter.

Jag trodde att jag skulle gilla den här boken eftersom jag uppskattar att läsa om människoöden. Bitvis så är det väldigt läsvärd och andra gånger irriterade jag mig på att det är rätt långa stycken om andra fångars familjerelationer och hur mycket pengar de har tjänat på att smuggla knark. Jag tror att den här boken hade tilltalat mig mer om det hade varit Jonas som hade skrivit den med sina egna ord. Det blir lite tjatigt att läsa om vem som styr Bolivia och hur en del knarksmugglare har kontakter inom de styrande. Jag kan inte riktigt se vad det har att göra med Jonas berättelse om sina upplevelser. Sedan så retade jag även upp mig lite över gnället om hur lite Svenska konsulatet och UD gjorde. Jag förstår givetvis att man vill ha hjälp om man hamnar i ett fängelse långt bort men samtidigt känner jag att man faktiskt får stå sitt kast. Nja säger jag om den här boken, jag kan inte rekommendera den
 Andra åsikter om boken kan man läsa här

Tar väl och slänger upp en bild

Det känns mest som om mitt liv går på tomgång för tillfället så det finns inte mycket att skriva. När jag tänker tillbaka på mitt liv så har jag nog inte haft så många sådana här perioder. Oftast så har jag strävat efter något och då går tiden fortare. Allt jag har strävat efter har inte varit vettigt men har man något mål så kämpar man för det. Nu vet jag bara att jag måste hålla mig vid liv ett tag till så jag strävar inte efter något nu. Det känns underligt nog värre att inte sträva efter att dö inom en snar framtid. Utan ett mål framför mig så är jag nog bara vilse och det är inte bra

tisdag 17 november 2015

Kroppsminne?

Överlag ser jag inte mig själv som en person som ofta upplever någon panikkänsla. Nu när vintern i stort sett är här så har jag ofta tröjor med höga kragar på mig och fleecejackor. Det lär jag inte vinna någon tävling i snyggast klädd för men det skiter jag i för jag gillar inte att frysa. En av mina fleecejackor har jag stora problem med för kragen viker sig ofta mot min hals. Det i sig låter nog inte så jobbigt men när kanten hamnar på mitt värsta ärr efter mina hängningar så känner jag panik. För mig är det rätt ologiskt eftersom det var mitt val att hänga mig ett par gånger men ändå verkar min kropp skrika i panik.

måndag 16 november 2015

Visdomsord

Ibland hade det nog varit trevligt om något knytt i skogen hade hoppat fram och sagt några visdomsord åt mig. Risken är nog bara stor att det skulle få mig att springa därifrån och det skulle jag inte bli klokare av. Sådana här helt sunda funderingar har jag när jag är för trött. Tror att det nog är bäst om jag går och lägger mig snart.

Det vita trillar

Nu tycker jag att det är rätt fint med snö så det gör inte mig något.

söndag 15 november 2015

Vad fan är det här?

Jag blev tvingad att avbryta mitt jobb med disken för att ställa den frågan.Varje gång jag lyssnar på någon låt på youtube och sedan bara fortsätter lyssna så dyker den här låten upp. Det här är inte direkt min typ av musik och jag kan inte se att jag brukar lyssna på något liknade. Varför förföljer fåglar mig????

Fruset

Isen har börjat fånga in det som lever och håller det fast. Det dröjer nog innan isen släpper sitt grepp. Lite poetiskt är det nog att isen kapslar in allt och bevarar det till solen på nytt värmer och tinar upp världen

Den som glömmer av Arnaldur Indridason

 Jag har tidigare sagt eller skrivit att jag inte tänker läsa något mer av Indridason om han fortsätter att skriva om saker som hände Erlendur tidigare. Nu kunde jag inte hålla det utan jag läste även den här boken fast den utspelar sig 1979.

En kvinna som lider av psoriasis blir tipsad av sin läkare att klådan lindrades för en del patienter när de badade i en damm nära kraftverket. Eftersom hon var villig att prova allt så badade hon där och upptäckte att det läkaren sa stämde. Lite då och då tog hon sig dit för ett bad men en av gångerna så såg hon en sko i dammen. Hon beslutar sig för att ta upp skon men inser att den sitter fast på en fot och foten sitter fast i en kropp. Efter det ringer hon polisen och det blir Erlendur och Marion som får i uppdrag att ta reda på vem mannen är och hur han dödats. Parallellt så försöker Erlendur ta reda på vad som hände en ung kvinna som försvann 1953.

Indridason är en bra författare och han lyckas alltid fängsla mig med sina böcker. Fortfarande så önskar jag att han fortsätter skriva om Erlendur och inte bara backar i hans liv men vem vet nästa bok handlar kanske mer om nutid. Absolut läsvärd

Det går att köpa boken på Adlibris och Bokus

lördag 14 november 2015

Självdör

I brist på min död så känns det som om bloggen håller på att dö. Jag har inget att skriva om längre och fyller ut med meningslösa ord. Det är kanske så enkelt att jag har nått en gräns i mitt liv när den här bloggen inte längre har ett syfte. Ändå så kan jag inte tänka mig att släcka den för evigt, varför vet jag inte. Jag tror att det hänger ihop med att jag har accepterat att det är så här livet kommer att vara till jag dör. Jag eftersträvar ingen förändring utan väntar bara ut tiden. Det är nog så att jag inte ens är irriterad längre på hur min "vård" har varit för jag bryr mig faktiskt inte längre. Jag ser bara till att hålla mig undan från läkare och liknande så jag slipper få mer "vård".

Lång dag

Jag känner mest för att lägga mig i sängen men det känns lite för tidigt för det. Hade varit bra att vara en björn om man bortser från att de jagas ibland. Verkar rätt behagligt att få sova så länge

fredag 13 november 2015

Fredag den trettonde

Jag har inte vandrat under några stegar vilket mest beror på att det inte har varit några var jag har promenerat. Någon svart katt tror jag inte att jag har sett till idag, grannarna har en så jag brukar se den rätt ofta. Tror inte att jag har drabbats av något direkt som kan kallas för otur. Brukar överlag inte ha så mycket tur i livet så jag tror att det krävs mycket för att jag ska klassa något som otur

torsdag 12 november 2015

Onödiga funderingar

Det hade antagligen varit tråkigt om allt jag funderade över var vettigt så jag ska kanske vara nöjd när onödiga funderingar dyker upp. Det jag funderar över nu är det logiska i att läkare, psykiatrer och liknande alltid frågar mig om jag har självmordsplaner samtidigt så anser så vitt jag vet alla att alla mina självmordsförsök är gjorda på impuls. Om det nu skulle vara så att självmordsförsöken är impulsiva så finns det ingen mening med att fråga mig om jag har självmordsplaner.

onsdag 11 november 2015

Inte en antik guldtallrik men ett minneskort

Jag brukar alltid säga att jag vill hitta en antik guldtallrik när jag är ute och promenerar. Nu är jag inte så kräsen för det skulle även gå bra med en ny guldtallrik. Att jag någonsin kommer att hitta en guldtallrik tror jag inte men man vet ju aldrig. Medan jag lullade runt och halkade lite på renlav så tittade jag ner bland lingonris och såg något blått. Jag tog upp den blåa biten och det visade sig vara ett minneskort. Jag var rätt nyfiken på vad det kunde vara på minneskortet och när jag kom hem öppnade jag den i datorn. Minneskortet visade sig vara tomt så nu får den bo här, att försöka hitta ägaren till den känns omöjligt. Antar att någon helt enkelt tappat den när den skulle byta minneskort.

Allt är ju inte bara elände i den här bloggen utan självfallet finns det även positiva händelser i mitt liv och bloggen speglar mitt liv.

Konstiga minnen när jag ska sova

Igår när jag låg i sängen och skulle sova så kom jag plötsligt att tänka på vad en person sa för 15-20 år sedan.
När jag gick på högstadiet så var det två tjejer i en av klasserna över mig som tände eld på en kyrka. De var eller påstod sig vara satanister så det skulle vara därför som de brände ner kyrkan. Givetvis så pratades det en hel del om det i skolan men med tiden så slutade människor prata om det. Tjejerna gick inte kvar i skolan utan de hamnade på ungdomshem eller något liknande. Några år senare så satt jag på Bup eller vuxenpsyk, minns ej vilket. Och då visade det sig att en av tjejerna också var inlåst där. Eftersom jag är som jag är så kunde jag inte låta bli att fråga om hon ångrade att de brände ner kyrkan och svaret jag fick var att om de inte hade gjort det så hade de gjort något annat. Jag minns än idag att jag tyckte att det var konstigt att hon inte ångrade sig. Nu när jag tänker på det så känns inte hennes svar så konstigt. På något sätt så tog hon ändå ansvar för det idiotiska

tisdag 10 november 2015

Det borde inte vara ett måste

Jag har förståelse för att min släkt kan känna oro ibland över mig och hur jag egentligen mår. Till viss del beror nog oron på att jag bor rätt långt bort. Även om jag förstår oron så irriterar det mig något fruktansvärt. Sist jag pratade med mina föräldrar fick jag höra att om jag inte uppdaterat min hundblogg på några dagar så tror de att det hänt mig något. Så är det inte utan jag har inte alltid något trevligt att skriva och på hundbloggen är det i stort sett bara trevligt och positivt. Nu känns det som om jag måste uppdatera den bloggen oftare fast jag varken har lust eller ork. Jag vill skriva när jag känner för det inte för att jag måste för att släkten inte ska oroa sig. Jag orkar inte riktigt med mer måsten räcker gott med alla måsten för att få dagarna att fungera hyfsat

En sådan där låt

Roade mig med att lyssna på lite musik på youtube som jag inte har hört på många många år. En del låtar passar in lika bra nu som då.

måndag 9 november 2015

Hatet av Anders Nyqvist

Vad jag än skriver om boken Hatet så tror jag inte att jag kan beskriva boken.
Den 14 maj 1990 hittas Anders pappa död i radhuset, det kommer inte som någon chock för Anders, hans mor och bror. Anders far har påverkat resten av familjens liv under många år och tvingat dem att leva i rädsla för vad han kommer att hitta på nästa gång som han super. Utåt har familjen verkat vara välfungerande men i verkligheten så har de levt i ett helvete och till slut krackelerar fasaden.


Det här är en rå bok på alla sätt och vis. Det är en berättelse om hur alkoholism påverkar en hel familj och hur stressen och pressen påverkar barn på olika sätt. Samtidigt så är det även en berättelse om hur ett barn i en alkoholistfamilj växer upp och som ung vuxen ser tillbaka och inser varför han har blivit som han är. Jag tror att den här boken skulle vara väldigt bra att läsa för alla som träffar barn i sin yrkesroll. Om man har läst den här boken tror jag att man lättare ser tecken på vilka barn som har föräldrar som missbrukar. Det är en gripande, hemsk och läsvärd bok

Mer åsikter om boken går det att hitta här

söndag 8 november 2015

Ska väl skriva något

Det här är nog första dagen som jag börjar tvivla på att jag kommer att lyckas hålla ihop så lång tid som jag måste. Om jag lyckas eller inte lär i vanlig ordning visa sig

lördag 7 november 2015

Min verklighet och andras

En del tycker säkert att den här bilden är fin medan jag tycker att den ser ut som skit. Då kan man fråga sig varför jag visar den och anledningen är att jag tycker att den fungerar bra som ett exempel på hur olika människor ser på saker.
Hade jag inte provat att ta bilden med HDR i kameran så hade jag aldrig fått veta om jag gillar den eller inte. Och det är väl lite så livet är, provar man inte saker så får man aldrig veta om det är något för en eller inte.

Inte direkt en nyhet men på tiden att det uppmärksammas

Att dalarnas psykiatri är belagd till 134 procent är inte direkt en nyhet som förvånar mig. Men det känns positivt att IVO har fått upp ögonen för det för det är inte på något sätt en bra miljö för patienter. När man knölar in för många patienter på låsta avdelningar så blir det inte en trevlig miljö varken för patienter eller anställda. Sanningen är att patientsäkerheten är obefintlig. Det är många gånger som jag varit inlåst som jag har funderat över vad anhöriga till dementa personer skulle tycka om de visste hur de behandlas på avd. När det är för många patienter på avd så blir patienter tvingade att ta hand om varandra och det är inte så det är meningen att det ska vara. Att vara inlåst mot sin vilja är påfrestande och när det är för många människor i förhållande till hur många som avd är byggda för så blir det ännu mer påfrestande. Nu är jag inte så naiv så jag tror att det kommer att skapas fler slutenvårdsplatser utan det billigaste för landstinget blir väl om fler psykiskt sjuka tar livet av sig. Min teori är att det bara kommer att bli värre och värre på Säter av den enkla anledningen att flera öppenvårdsmottagningar har lagts ner under de senaste månaderna. Patienter som tidigare kunde få hjälp i tid innan inläggning blev nödvändig tror jag inte tar sig 10+mil nu för att besöka en öppenvårdsmottagning.

Får ta och rätta mig själv. Tror inte att någon har 10mil till närmaste öppenvårdsmottagning utan i värsta fall har nog någon runt 4 mil till en öppenvårdsmottagning. Då handlar det dock om en öppenvårdsmottagning som inte bemannas av läkare/psykiater. Vill man träffa en läkare/psykiater på en öppenvårdsmottagning så handlar det om runt 10mil

fredag 6 november 2015

Grått

Känns som det börjar bli dags för solen att visa sig snart igen för nu har det varit grått ute i ett par dagar. Nu blir det rätt vackert på bild men jag föredrar lite omväxling.

Tematrio- jobbiga böcker

Efter lite velande så känner jag äh klart jag ska vara med på Tematrio-Jobbiga böcker. Det här är som bekant min blogg och den får spreta åt alla håll och kanter.

Nu blir det inte så att jag sorterar de här tre böckerna efter hur jobbiga de är utan de hamnar bara i den här ordningen.

Mamma sa att jag var sjuk av Julie Gregory. En gripande bok om att växa upp med en mor som lider av/har Münchhausen by proxy. 

Fosterbarn av Regina Louise. En bok om att vara fosterbarn hos människor som inte är lämpliga.

Burpojken av Torey L Hayden. Torey börjar behandla Kevin när han är 15år. Kevin har sedan han var 8 år vårdats av samhället och ingen vet om han kan prata. Toreys uppdrag är att försöka få honom att prata igen men hon inser fort att det inte är hans enda problem

Livet efter dig av Jojo Moyes

 När Lou en dag utan förvarning plötsligt blir arbetslös så är det inte bara en katastrof för henne utan det är även en katastrof för hela hennes familj. Hon har med sin lön bidragit till försörjningen för sina föräldrar, morfadern och hennes syster och systerns barn.Därför är det av största vikt att hon så fort som möjligt hittar ett nytt jobb. Efter att ha provat några jobb och en arbetsförmedlare som föreslår att hon ska börja strippa så känns läget akut. Arbetsförmedlaren föreslår att Lou i alla fall ska gå på en intervju för jobbet som hemvårdare åt en man som inte är allt för gammal. Med tanke på att Lou inte har så många alternativ så går hon med på det och hon får jobbet. Den hon ska hjälpa är Will som genom en olycka är förlamad. Will levde ett aktivt liv innan olyckan och har svårt att acceptera att han nu inte längre kan göra allt det han älskade. Lous arbete går mest ut på att ha koll på Will och han är inte glad över att bli övervakad och visar sig inte från sin bästa sida.

Det här är inte direkt en typ av bok som jag brukar läsa men jag tänkte att det kanske skulle vara trevligt att läsa en kärlekshistoria. Lite komiskt blev det dock när jag insåg att boken handlar om en person som vill dö. Det är väl en rätt trevlig historia men den känns inte direkt unik. Rik man-fattig kvinna, omöjlig kärlek, oförstående anhöriga, omtänksam/unik kvinna, man som upplevt en massa-kvinna som knappt lämnat staden hon växt upp i. En rätt trevlig bok men den lämnar inte något större intryck på mig

Fler åsikter om boken går det att läsa här 
Det går att köpa boken på Bokus

torsdag 5 november 2015

Dimma ute och dimma inne

Dimma ute är fint värre är det när hjärnan känns dimmig. Jag har blivit så pass trött nu att jag känner mig allmänt förvirrad och som jag inte riktigt har koll. Var in för att handla idag och i vanlig ordning så hade jag en lista i min hand på vad som skulle handlas. Jag läste vad det stod men blev mest bara förvirrad och någon lång lista var det inte, runt 10 saker. Det oroar mig när det känns som om hjärnan börjar svika

onsdag 4 november 2015

Undrens tid är icke förbi

Så tolkar jag det hela eftersom jag på em upptäckte att jag äntligen fått betalt från en köpare på tradera. Alla pengar jag får genom att sälja saker på tradera ser jag som bonuspengar. Nu handlar det inte om några stora summor men ändå för jag alltid över hälften till mitt begravningskonto och hälften får jag göra av med. Jag är bara nöjd nu över att jag inte behöver tjata mer på köparen för det roar mig inte

Spegling

Inte som i en terapeutisk del utan en del av naturen.
Skulle kanske vara nyttigt att se på sitt liv från helt fel håll ibland

tisdag 3 november 2015

In i mörkret

Tar man sig utanför byn nu så blir man innesluten av mörkret. På sidorna av vägen är det skog och någon vägbelysning finns det inte. Jag tycker att det är rätt trevligt att bli omsluten av mörkret och det tar en liten stund innan ögonen vänjer sig vid det. Ibland är det svårt att avgöra var vägen slutar och diket tar vid och det enda som stör mörkret är strålkastare från bilar som dyker upp ibland.

Mer musik


I skuggan av ett brott av Helena Henschen

Bokomslag I skuggan av ett brott (pocket) De sydowska morden var något som jag kände till lite ytligt och därför kändes det här som en intressant bok att läsa.

De sydowska morden är morden på Hjalmar von Sydow och två tjänstekvinnor. De blir mördade av Hjalmars son Fredrik och när polisen är i hälarna på honom så väljer han att skjuta sin fru och sig själv istället för att ge upp. Författaren till boken är Hjalmars barnbarn och mördaren Fredrik är hennes morbror.

Lite besviken blev jag nog allt på boken men det beror enbart på att jag hade felaktiga förväntningar på den. Jag trodde att det enbart skulle vara en bok med fakta om vad som hände och vad som ledde fram till händelsen, så är det inte. Författaren har fyllt ut en hel del luckor i berättelsen med hur det kunde ha gått till. Anledningen till det är att det inte fanns så mycket personligt kvar efter Fredrik och hans fru. Boken är välskriven och är intressant men jag hade önskat att den byggde på mer fakta.

Fler åsikter om boken här 

måndag 2 november 2015

Så var klockan åtta

Och det är dags att ännu en gång skruva av locket på tablettburken och hälla ut två tabletter. Varje gång tänker jag att om jag häller i mig alla så dör jag. Men jag häller inte i mig alla utan jag skruvar på locket igen och ställer bort medicinen.

Logga in eller inte det är frågan

Jag har väntat ett bra tag nu på att en köpare på tradera ska ta och betala mig. Jag påminde människan för ca en vecka sedan och fick då till svar att den skulle föra över pengar samma dag. Givetvis gjorde den ej det och jag beslutade mig för att vänta till idag med att tjata på nytt. Jag borde logga in på mitt bankkonto och se om jag mot förmodan äntligen har fått betalt. Men om jag gör det och pengarna fortfarande inte finns på mitt konto måste jag skicka ytterligare ett mail och fråga om pengarna och det har jag ingen lust med. Det handlar om runt hundra kronor med frakten inräknad och jag förutsätter att man har den summan när man väljer att lägga bud och nu har datum för löneutbetalning/pension passerat sedan auktionen gick ut.

söndag 1 november 2015

Träligt

Idag är det en sådan dag med måsten men ingen ork. Ibland har jag verkligen ingen ork eller energi och då blir inget gjort. En bra sammanfattning av de senaste dagarna är att jag röker för mycket, äter för mycket och rör mig för lite. Så blir det när jag är trött och inte blir jag muntrare av det

Marilyn Manson - Last Day On Earth

Bara en låt jag fick i huvudet