onsdag 30 april 2014

Ett avslut

Så var det dags att få brev från IVO igen. Nu har de avslutat mitt ärende och jag kan inte klaga. Det IVO kom fram till är:
"verksamheten har brustit vad gäller att upprätthålla rättssäkerheten inom verksamhetens slutenvård vilket strider mot både vad som avses med god vård enligt HSL och vad avser beslut om tvångsåtgärder enligt LPT."

De konstaterar även
"De brister som framkommit i utredningen är av sådan karaktär att IVO kommer att öppna ett nytt ärende för att närmare utreda om åtgärder bör vidtas mot vårdgivaren."


Nu tvivlar jag starkt på att några åtgärder kommer att vidtas mot Säters sjukhus men det känns som ytterligare ett bevis på hur fel de har gjort.

En ursäkt från ledningen skulle vara trevlig att få men det är nog lika stor chans att få det som att gräva fram en antik guldtallrik i trädgård.

Nu ser jag det här som ett definitivt slut för allt som har med Säters sjukhus att göra. Att vara inlåst i 6 månader var inte roligt och jag tänker inte uppleva något mer dygn på Säter. Får jag vårdintyg på mig igen kommer jag inte att följa med frivilligt.

Min syster av Rosamund Lupton

Bokomslag Min syster (pocket)    
Boken kretsar kring de två systrarna Beatrice och Tess. Beatrice är den framgångsrika och Tess är den flummiga men även om de är väldigt olika så har de en bra kontakt. En dag får Beatrice ett telefonsamtal och hon får veta att Tess är borta. Hon flyger till London för att hjälpa till i sökandet. I sin jakt efter sin syster får hon reda på saker som gör att hon blir tvingad att ställa sig själv frågan om de verkligen är så nära som hon har trott.


Boken låter spännande men tyvärr så blev jag enbart besviken. Den var väldigt seg i början och jag övervägde flertalet gånger att sluta läsa. Jag fortsatte läsa i hopp om att den skulle fånga mitt intresse men nej. Böcker med oväntade slut får alltid ett litet plus, i det här fallet känns det dock som om författaren först kom på slutet och sedan blev tvingad att skriva en bok som skulle passa slutet.  

tisdag 29 april 2014

Blä

Hur jag ska klara mig ekonomiskt i maj känns som ett mysterium. Hundförsäkringen har jag betalt och nästa vecka ska räkningen till dårhuset betalas. Medicin måste jag hämta ut och det kommer att gå på rätt många hundralappar. Nu har jag halverat min dos av voxra och kaleorid varje dag för att komma lite billigare undan. Nästa vecka ska jag till öppenvården och det går på 100-200kr, har inte helt koll på hur mycket som fattas till fri sjukvård. Viktigast är att hundarna har mat och det har dem. Jag måste egentligen köpa linser men jag får helt enkelt ha dem jag har lite för lång tid.

måndag 28 april 2014

Faran med lediga dagar

När man i stort sett inte har några måsten är det lätt att slösa bort tid på meningslösa saker. Jag har fått en väldigt ful ovana på fm och den stavas tv. På fm på vardagar så är det ett program på 8 som heter four in a bed. Fyra bed and breakfast ägare turas om att besöka varandras B&B. De betygsätter sedan de olika ställena och en del gnäller på allt vilket givetvis är roligt.Det visas en rätt lämplig tid för när det visas har hundarna fått promenad och det råder ett lugn i huset. Hade det funnits saker som måste göras hade jag nog inte suttit och latat mig med en kopp kaffe och stirrat på tv. Till mitt försvar får jag nog säga att Four in a bed faktiskt är riktigt roligt. Det som roar mig mest är givetvis konstiga människor som gör allt för att vinna.

Jag har fortfarande lite svårt att vänja mig med att inte ha måsten. Att inte göra saker (plugga,jobba) är konstigt.

söndag 27 april 2014

En del saker är det värt att hoppas på

Det känns som om det är värt att hoppas på att syrenen kommer att blomma i år. Något som det däremot inte är någon mening att hoppas på är att mina föräldrar någon gång ska lyssna och förstå. Idag fick jag höra att det är tråkigt att jag hälsar på så sällan och det hade varit trevligt om jag hade hälsat på idag och träffat lite släkt. Jag förklarade att jag nu ändå inte hade orkat med att träffa en bunt släktingar. Det hade min mor svårt att förstå. I ett sådant läge känns det inte ens som om det är någon mening att försöka förklara. Det känns som om det finns en gräns för hur många gånger som jag orkar förklara utan att familjen någonsin verkar höra vad jag säger. Enda responsen jag fick när jag förklarade att jag är trött är att det kanske går över om någon månad. Jag gjorde då en ansträngning att förklara att det bara kommer att gå över om jag blir opererad eller medicinerad. Magiskt kommer jag inte att helt plötsligt få energi, det handlar ändå om ett fysiskt fel och då tycker jag att det inte ska vara så svårt att förstå. Det slutade bara med att jag var irriterad

lördag 26 april 2014

Lördag igen

Jag har fortfarande lite svårt att acceptera att jag blir så fruktansvärt trött. Vid det här laget borde jag vara van vid att jag inte har samma ork som normalt men jag har inte vant mig än. Det som stör mig mest är att jag blir så pass trött bara av att umgås med människor. Saker som jag tycker är roliga borde ge mig kraft inte ta. Nu vet jag att det här bara är tillfälligt och det är jag glad för.

fredag 25 april 2014

Tacksam för högkostnadsskyddet

Nu har jag sådan pass tur att det bara fattas någon hundralapp innan jag får frikort på vård. Hade det inte varit så skulle maj bli en väldigt dyr månad när det gäller sjukvård. Än så länge så har jag besök på öppenvården, skiktröntgen, läkarbesök och så ska jag boka in blodprovstagning på vårdcentralen att se "fram emot" i maj. Nu hade jag gärna skippat allt men jag kommer nog inte undan. Sen får jag givetvis även se vad skiktröntgen visar, det kan även bli en operation eller ytterligare provtagningar.

Att gå till läkare och liknande kostar helt klart en del när man ska dit ofta. Men jag är tacksam för att det ändå är en sådan liten del av de faktiska kostnaderna för ett läkarbesök som man behöver betala.

torsdag 24 april 2014

Hur många läkare krävs det för att laga mig?


Jag anar att det inte finns något svar på den frågan men jag tycker att det börjar bli lite onödigt många läkare som ska vara inblandade. Läkarna som nu är inblandade när det gäller min vård är: En läkare på öppenvården, en invärtesläkare på Falu lasarett och en distriktsläkare som av någon outgrundlig anledning rapporterar till läkare H på dårhuset. Jag gissar att det kommer att tillkomma ytterligare en läkare som ska fixa med skiktröntgen.

Det som känns mest olustigt är givetvis att läkaren på psyket får rapporter om hur det går. Så länge som jag inte är inlåst så tycker jag inte att han borde få veta något.

onsdag 23 april 2014

Mosippor

Det är alltid lika trevligt att upptäcka mosippor, tack vare värmen så har de dykt upp ovanligt tidigt i år.

tisdag 22 april 2014

De lyssnade på mina åsikter

Något som jag har märkt är att myndigheter och liknande som vet om att jag har varit inlåst på dårhuset kommunicerar med mig som om det skulle vara något fel på min intelligens. Jag må uppföra mig underligt ibland och agera underligt men det är inte samma sak som att jag är korkad. Jag trodde inte att det hade gått så långt att jag förutsätter att jag ska bli behandlad på ett nedlåtande sätt men så långt har det gått.

Efter att jag hade fått den underliga patientenkäten så mailade jag företaget bakom undersökningen med mina invändningar om att enkäten inte var tillämplig för mitt besök. Idag kom det ett svar och till min förvåning höll de med mig och strök mig från undersökningen. Glädjande nog skulle de även framföra mina synpunkter till deras kontaktperson på Landstinget Dalarna. Företaget som sköter enkäten har fått i uppdrag av Landstinget Dalarna att skicka enkäten till patienter som besökt akutmottagningen som jag besökte och en del öppenvårds mottagningar. Jag kan tycka att det inom Landstinget borde finnas så pass mycket kompetens att de inser att det inte går att ha en enkät utformad för öppenvården och tro att den fungerar för en akutmottagning. Om Landstinget gillar att slänga bort pengar går det bra att ge lite till mig.

Trodde att det var en telefonförsäljare

Telefonförsäljare tycker jag oftast låter lite lätt stressade och lite för trevliga. Sådana samtal avslutar jag så fort som möjligt. Jag fick ett samtal som jag först trodde var en telefonförsäljare och var på god väg att säga att jag inte var intresserad och sedan lägga på. Nu var det tur att jag inte gjorde det för det hade varit rätt pinsamt. Den som ringde var en på endokrinologin på Falu lasarett. Han ringde för att höra om jag är allergisk mot kontrastvätska. Svaret på det är att jag inte vet. Han skulle boka in mig på skiktröntgen och efter det ska jag till Falu lasarett, antar att han då ska berätta om de tänker karva i mig eller inte. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot skiktröntgen. Jag blev utsatt för det i Norrköping när jag hade försökt hänga mig och jag tyckte att det var rätt obehagligt med ljuden i skiktröntgen. Då hade jag i och för sig på mig en nackkrage och det bidrog helt klart till obehaget.

måndag 21 april 2014

Alla vilda djur är inte trevliga

Nu hade jag kunnat göra en lista över alla vilda djur som jag anser att man ska passa sig för men det orkar jag inte. Idag så jag ett av djuren som man bör hålla ett öga på.
Nu är det kanske inte alla som känner igen fågeln, det gjorde inte jag heller innan jag lärde mig att passa mig för dem. Det är en knipa och den må se trevlig ut men man ska alltid hålla ett öga på dem. En annan om möjligt viktigare lärdom är att aldrig passera nära fågelholkar som är så pass stora att en knipa får plats i dem. Gör man det kan nämligen en knipa flyga ut med en jävla fart och passera ens huvud med någon dm och det skrämmer livet ur en. Lärdomen är att man ska passa sig för knipor.

Dagens fundering

Är det sunt att sitta och titta på filmen Smurfarna när man är över 30 år?

söndag 20 april 2014

Inga fåglar att klappa

Sol och mer sol har tvingat mig att ta itu med det rätt tråkiga jobbet att kratta. Det ser säkert trevligt ut med stora träd på tomten men det blir många löv och när det blåser blir det grenar och kottar överallt. I år verkar det som om en blåmes tänker bo i fågelholken. Jag är alltid nervös för att fågelungarna ska trilla ner på marken när de har blivit stora nog att ta sig ut. Skulle de falla ner vet jag att hundarna skulle ta livet av dem. Tidigare år har fågelungarna klarat sig så de gör de säkert i år också om det blir några.

Obegripligt för mig

Jag har funderat lite över ett par patienter som jag träffade när jag var inlåst på dårhuset. Alla har olika anledningar till att de är inlåsta och oftast har jag inga problem med att förstå varför. När det gäller patienterna jag tänker på så förstod jag aldrig varför de var inlagda. Anledningen var då att de mådde dåligt och funderade på självmord men sa själva att de aldrig skulle ta livet av sig på grund av sina barn. För mig låter det bara så konstigt, i min värld är det så att tänker man på självmord så är man villig att genomföra det annars så tänker man inte på det. Jag gissar att de tänkte helt rätt som sökte hjälp innan det gick så långt att de såg självmord som ett alternativ men jag kan ändå inte förstå det. För mig har psyket alltid varit ett ställe som man hamnar på om man har misslyckats med ett självmordsförsök eller någon läkare är så nojig att de sätter vårdintyg på en i ett desperat försök att förhindra ett självmordsförsök. Att frivilligt söka hjälp och lägga in sig är för mig bara helt obegripligt.

fredag 18 april 2014

Bara trött

Nu är det inte direkt oväntat med tanke på att jag inte har tagit mina kaliumtabletter som jag ska. Det ska bli intressant att få veta vad mitt värde var på i ons. Min gissning är att det var 3,2 eller 3,3. Jag tror inte att det sjunker så fort men jag vet inte. Det enda som jag tycker är lite olustigt när det gäller kaliumbrist är att jag blir korkad. Jag orkar inte riktigt följa med i samtal för jag orkar inte koncentrera mig och det tar längre tid för mig att fatta vad människor menar. Men det är kanske bra att prova på att vara korkad så att jag utvecklar en större förståelse för människor som är korkade och inte kan göra något åt det.

torsdag 17 april 2014

Vilken tomte kom på tanken att skicka det här till mig?

Det låg ett suspekt kuvert i brevlådan idag. På kuvertet stod det tydligt Institutet för kvalitetsindikatorer. Sådan post brukar jag oftast slänga på en gång eftersom inget riktigt institut kan heta något så meningslöst. Jag hade fel, det visade sig vara något riktigt institut. De har då skickat en patientenkät till mig där jag ska bedöma vården som jag fick på akutmottagningen Säter. Inte fan vet jag men det är säkert bra att få patienters åsikter. Varför de skickar ut enkäten till folk som besökt Säter känns däremot dolt i dimmorna. Frågorna är inte tillämpliga för fem öre utan är utformade för öppenvårds mottagningar. Om man inte är galen innan man börjar försöka fylla i den så lär man bli det medan man funderar på var man ska sätta kryssen.

Någon kanske kan berätta för mig var det är meningen att jag ska sätta krysset på den här frågan:
Fick du möjlighet att påverka dag och tidpunkt för ditt senaste besök på mottagningen?
  • Ja, helt och hållet
  • Delvis
  • Nej
  • Jag hade inga särskilda önskemål


Eftersom jag hade vårdintyg på mig och forslades med polisen så känns det inte som om jag kunde påverka tidpunkten för mitt senaste besök. Resten av frågorna är i samma stuk så det känns enbart som slöseri med min tid att försöka fylla i enkäten och frågor som riktar sig mot öppenvården kommer inte säga något om hur vården är på en akutmottagning.

onsdag 16 april 2014

Någon läkare har jag

Jag passade på att fråga den som tog blodprov på mig vem som skulle ha resultatet av det. Det är en läkare på en av sjukhusen i dalarna som får resultatet. Jag har aldrig träffat människan och vet inte vem det är men han är säkert bra. Jag antar att jag får träffa honom när det är dags för skiktröntgen.

Snart är det påsk och jag låter björkriset vara kvar ute. Alla högtider firar jag på samma sätt nämligen genom att äta för mycket godis,dricka öl och glo på dåliga filmer.

Sen är det på tiden att det här uppmärksammas. Alla vi som har suttit på dårhuset vet hur vanligt det är

tisdag 15 april 2014

Har jag någon läkare?

Det går bra att stirra på bilden och fundera över min frågeställning. Någon ledtråd till svaret finns dock ej att hitta i bilden.
 Det börjar kännas lite lätt förvirrande med alla läkare, att jag inte orkar koncentrera mig på vad folk säger bidrar rätt bra till min förvirring. På öppenvården har jag en läkare och nu gissar jag att jag även har en på vårdcentralen som ska ha koll på mina kaliumvärden. Imorgon ska jag till vårdcentralen för blodprov, ska kolla upp mitt kaliumvärde.
För att förvirra mig själv ytterligare började jag fundera över vilken läkare det är som har skickat en remiss eller vad de nu gör så att jag fick en kallelse för blodprov. Jag har kommit fram till ett par alternativ. Det kan vara läkare H på dårhuset. Det kan vara någon invärtes specialist på ett sjukhus som läkare H kopplade in. Och det skulle även kunna vara en läkare på vårdcentralen som jag aldrig träffat och inte vet vem det är.

Om jag mot förmodan lyckas komma ihåg så ska jag fråga den som sticker mig vem det är som ska ha resultatet på blodprovet. Då får jag en sak mindre att fundera över

måndag 14 april 2014

1760

Rubriken syftar inte på ett årtal utan summan som jag ska betala för min vistelse på dårhuset. Att betala för att bli tvångsvårdad känns lite lätt bisarrt, kan inte tänka mig att personerna som sitter på rättpsyk behöver betala. Givetvis kommer jag att betala men lite får jag muttra över det. Lite rabatt borde jag få med tanke på att jag var artig och påpekade en del av säkerhetsbristerna på avdelningen. Framförallt så får jag nog vara tacksam för att det inte är personalen som bestämmer hur mycket man ska betala för sin vistelse. Hade det varit så hade det blivit väldigt dyrt för mig för jag var inte en favoritpatient på avdelningen.

söndag 13 april 2014

Groda

Jag försöker hitta lusten att fota igen men det går inget bra. Det är inte mycket som roar mig längre. Finns det ingen glädje i det man gör blir inte resultatet så bra som det skulle kunna bli.

lördag 12 april 2014

En bra syssla

en lördag måste logiskt vara att bygga en kompost.
Skönt också att bli av med lite brädor som bara låg i trädgården och skräpade.

fredag 11 april 2014

Svar på blodprovet

Till min chock och skräck ringde läkare H från Säter. Jag hade räknat med att få svaret på blodprovet i ett brev. Jag gillar läkare H men det blir ändå väldigt konstigt när en läkare från Säter ringer. Blodprovet visade det som läkare H misstänkte. Mitt aldosteron är för högt, vad det beror på avslöjas inte i ett blodprov. Läkare H ska ta kontakt med någon läkare här som då får se till att jag får göra en skiktröntgen. För att ta reda på om jag har någon/några tumörer i binjuren/binjurarna.
Jag sa att jag har slutat med kaliumtabletterna och läkare H konstaterade att jag är oförbätterlig.

torsdag 10 april 2014

IVO förvånar mig

Jag hade som sagt var räknat med att IVO bara skulle meddela mig om att de nu var nöjda med Säters nya rutiner. Det var inte det som stod i brevet till mig, det var ett förslag till beslut som jag fick. Det som IVO har konstaterat är att Säter har brustit i sitt ansvar avseende ett flertal punkter. Nu går IVO tyvärr helt på ledningens information så all skuld läggs på skötarna/vårdarna.

Det lutar åt att IVO även kommer att utreda om åtgärder ska vidtas mot Säter.
Nu är det som sagt bara ett förslag till beslut som jag nu har fått. Det kommer att dröja ytterligare en tid innan beslut fattas i ärendet så får se hur det blir. Känslan är iallafall att IVO tar allvarligt på hur Säter har agerat

onsdag 9 april 2014

Havreflarn och öl

Kanske inte den bästa kombinationen men det fungerar.
Fick en avi idag om att jag har ett rekommenderat brev från IVO som ligger och väntar på mig på ICA. Får se om den blir hämtad imorgon. Nu vet jag givetvis vad det handlar om och det är ett beslut angående en anmälan mot Säter för att de under en av mina 2+ vändor begränsade mig på ett sätt som inte är godkänt. Ledningen på Säter skrev i sitt svaromål till IVO att det var personalen som gjorde fel och att personalen efter det på nytt hade fått lära sig hur man får göra. Nu är jag av åsikten att man får stå för sina misstag så att ledningen valde att skylla på fotfolket när det enbart var ledningens direktiv som de följde tycker jag är skamligt.

Min gissning är att det i beslutet enbart kommer att stå att ärendet nu är avslutat och att Säter själva har rättat till bristerna.

Något svar på mitt blodprov har jag inte fått än men det borde dyka upp den här veckan

tisdag 8 april 2014

Ny läkare

Det trillade in en kallelse till öppenvården idag och glädjande nog har jag fått byta läkare. Läkaren jag tidigare gick till kommer jag att skälla ut om jag får chansen. Att han inte lyssnade överhuvudtaget kan jag ta men att han ljög i vårdintyget är inte något som jag har överseende med. Om det inte hade varit en vettig läkare som hade jour på dårhuset när jag kom in hade jag antagligen aldrig fått veta vad som stod i vårdintyget. Det är inte direkt lysande om det förs in lögner i ens journal. Varför han ens ljög om att jag tackade nej till behandlingshemmen som öppenvården föreslog förstår jag inte. Ett behandlingshem tackade jag nej till eftersom man bland annat skulle få lära sig att knyta skorna och det kändes inte riktigt som rätt plats för mig. Det andra behandlingshemmet tackade nej till mig eftersom de ansåg att jag var för svår

söndag 6 april 2014

Nä, jag sköter mig inte

När jag blev utskriven från dårhuset fick jag order att inte pressa mig och att ta medicinen som jag ska. Det är säkert bra order att följa om man har som mål att bli så gammal som möjligt. Nu är inte det direkt mitt mål. Så därför har jag inte tagit mina kaliumtabletter som jag ska och jag pressar mig själv varje dag. Om min kropp har tagit skada av det än vet jag givetvis inte men fortsätter jag så lär mitt hjärta förr eller senare bli påverkat. Några planer på att börja ta hand om mig har jag inte. Att jag inte är riktigt vettigt i huvudet är inte direkt någon hemlighet så jag kan inte låta bli att fundera över om läkarna på dårhuset verkligen trodde att jag skulle sköta mig

fredag 4 april 2014

Tar mer än en vecka

Jag hade hoppats få svar på blodprovet den här veckan men så har det inte blivit. Beskedet jag fick när de tog blodprovet var att resultatet skulle ta 1-2 veckor så jag antar att jag får veta nästa vecka. En diagnos son läkaren pratade om är den här (att länka till wikipedia är inte något jag normalt gör men det här var en bra och kort beskrivning). Blodprovet kommer att visa om det går att utesluta den diagnosen. Det jag bävar mest för är att bli tvingad att berätta för släkten om jag nu har diagnosen. Människor i min närhet är tillräckligt oroliga för mig när det gäller min psykiska hälsa så om jag har något fysiskt fel också lär jag få lägga energi på att lugna dem

onsdag 2 april 2014

Ännu ett sektmöte

För mig så är det lite av ett mysterium att det kan vara så många underliga möten i den här byn. Nu undviker jag självklart alla möten som jag kan. En väldigt bra ursäkt för att slippa möten är att jag har varit inlåst på dårhuset, det är ursäkten som jag använder mig av idag. Jag skulle möjligtvis kunna tänka mig att bli diktator här i byn och skapa en massa underliga regler. En av de första reglerna skulle bli att alla bilar som passerar byn måste betala en avgift, det skulle man kunna få in lite pengar på. Så mycket annat tror jag tyvärr inte att man kan tjäna pengar på. Sen vet jag inte riktigt heller hur jag skulle kunna lyckas bli diktator, det är nog inte många i byn som inte har vapen och jag tror nog allt att folk här är villiga att försvara sig. Till jag kommer på en bra plan hur jag ska ta över kommer jag att fortsätta att undvika alla möten

tisdag 1 april 2014

Experiment

Eftersom jag är ute i den fria världen igen så kan jag göra som jag själv vill. Att följa läkares order gör jag bara när jag själv känner för det. Nu känner jag inte för det utan gör precis det som läkarna inte tyckte. Jag skiter i att vila och tar inte mina kaliumtabletter. Jag ser det som ett intressant experiment, finns säkert någon som är nyfiken på hur många dagar som jag kommer att kunna hålla mig på fötterna. Det värsta som kan hända är att mina muskler dör och jag kollapsar. Sambon är kanske inte riktigt lika road och har mumlat något om vårdintyg men sånt hör jag inte.