Inlägg

Visar inlägg från mars, 2016

Så dumt att det blir komiskt

Beslutade mig för att jag i alla fall ville läsa vad de hade skrivit om mig på akuten förra veckan. Jag hade på känn att det skulle vara något tok och min magkänsla var rätt. I mina vårdhändelser/journalen anges att orsaken till min tablettöverdos var att jag tyckte att det var roligt. Och eftersom jag gjorde det för att det var roligt såg varken läkaren på akuten eller jouren på dårhuset någon anledning till ett vårdintyg. Nu kan jag absolut ha sagt att jag tog tabletterna för att det är roligt. Att någon däremot skulle tro på det trodde jag inte. Att jag då kan ha sagt något sådant beror givetvis på att jag förnekade att det var ett självmordsförsök eftersom jag inte ville till dårhuset. Lärdomen jag drar av det här är att om jag har oturen att misslyckas med att ta livet av mig igen eller blir återupplivad så ska jag bara säga att jag gjorde det för att det är roligt.

Nej jag har ju oftast inga sprutmärken i armvecken

Så vitt jag kan minnas så brukar inte vårdpersonal/poliser eller liknande kolla mina armveck. Men förra veckan så blev jag kollad i ambulansen. Den som gjorde det gjorde det på ett hyfsat diskret sätt men jag fattade så klart ändå varför han kollade så jag sa att jag inte har några sprutmärken. Jag blev mest irriterad över att någon ens kommer på tanken att kolla mig men jag antar att det beror på något som står i min journal. Det känns ändå som om jag vid det här laget har blivit så härdad när det kommer till vad folk tror om mig att jag mest rycker på axlarna. Det i sig stör mig mer för jag borde ändå fortsätta bry mig om alla felaktigheter folk får för sig

Som det antagligen går att gissa

Så har jag återvänt hit. Eftersom jag förstår att alla är fruktansvärt nyfikna på vad jag pysslat med så flyttade jag över några inlägg. Det lutar åt att jag kommer att fortsätta blogga här och lägga bloggen jag startade nyligen i viloläge. Får se lite hur det blir men jag kommer att blogga här igen nu i alla fall. Och om jag tröttnar försvinner jag bara

Nu har jag tagit helg och sitter med en öl

Öppenvården ringde mig eftersom de hade fått en remiss. Jag blev rätt avogt inställd på en gång fast jag vid det här laget borde ha vant mig vid att bli tilltalad som ett barn. Människan påstod först att jag hade varit positiv till att akuten skickade en remiss. Så var det då verkligen inte, jag är aldrig positiv till det men remisser skickas ändå. Sen frågade personen hur jag mådde och gjorde en lång förklaring om att det bara var av omtanke som den frågade. Min första tanke var att svara att jag för tillfället funderade på om vi hade något rep hemma som håller för min tyngd så att jag kan hänga mig. Tacksamt nog så stoppade jag mig själv från att säga det för det hade nog inte blivit så bra. Istället blev det mitt standardsvar att jag alltid mår bra. Sedan kunde vi konstatera att jag inte är intresserad av kontakt med öppenvården och så fick jag i vanlig ordning höra att jag ska höra av mig om jag ändrar mig. Och det lär ju ske eftersom jag har fått så mycket hjälp från

Jag trodde att jag sparkade på grus men nu rullar en stenbumling

Idag blev jag uppringd av chefen jag mailat med tidigare . Jag tänkte att han skulle säga att ärendet eller vad man nu ska kalla det för nu var avslutat. Han började med att beklaga det som hänt och förklarade att de tar allvarligt på sådant. Jag försökte min vana trogen mest släta över det hela med uttalandet att poliser också är människor och kan göra fel. Nu visade det sig att de verkligen tar det på allvar och han påpekade att det var illa att polisen uppfört sig som han gjort två gånger mot mig. Ärendet är nu överlämnat till polisens internutredning och de ska avgöra om det handlar om att polisen har fel värdegrunder eller om det handlar om tjänstefel. Det blev med andra ord inte riktigt som jag hade tänkt mig utan väldigt mycket större. Antar att jag kommer att bli meddelad på något sätt hur det hela sluta. Lärdomen av det här blir att det aldrig går att förutsäga hur något blir

Men så trevligt jag är tydigen vettig

Kärringen som skrev ut mig från dårhuset har gjort så att jag inte kan läsa vad hon skrev om min utskrivning. Nu förvånade det inte mig allt för mycket och det bryr jag mig inte så mycket om. Lite underligt kändes det dock att läsa en journalanteckning som öppenvården skrivit om mig idag efter att de haft konferens om mig. I den går det nämligen att läsa att kärringen på dårhuset skrivit att det inte föreligger någon självmordsrisk för mig. Det i sig känns lite udda eftersom alla läkare på dårhuset som har en hyfsad relation till mig har skrivit att självmordsrisken är förhöjd. Men det känns bra att veta att jag tydligen mår bra och inte alls riskerar att ta mitt liv. Känns skönt när en läkare förstår hur det ligger till efter att ha pratat med mig ca 30min.

Det blev en dyr och misslyckad dag

Jag hade då tänkt dö igår men tydligen så var det inte meningen eller något. Får nog återgå till min ursprungliga plan att hänga mig, mindre risk att bli hittad i tid då. Jag hade inte fått i mig tillräckligt med medicin så därför lever jag. Efter ett par påsar med dropp var jag återställd och fick åka hem. Att jag inte är på dårhuset nu kan jag tacka ambulansmannen för. Han pratade med mig under resan till akuten och förklarade att om han klassar det jag gjorde som ett självskadebeteende och inte ett misslyckat självmordsförsök så är risken liten att jag hamnar på dårhuset. Efter att ha sagt det sa han att det var upp till mig vad han skulle skriva och då valde jag så klart självskadebeteende även om det verkligen inte var det. Misstänker att han insåg att det inte gynnar mig att sitta på dårhuset och då är det ingen mening med det. Att det blev dyrt igår beror på de här kostnaderna, får se när fakturorna trillar in. Ambulans = 200kr Akuten= 400kr Sjukresa hem = 150k

Hur det är att ha borderline

Eller snarare hur det är att ha stämpeln borderline i journalen. Blir du förbannad över hur en läkare/vårdpersonal behandlar dig tar ingen det på allvar eftersom din diagnos säger att du pendlar fort i ditt humör. Försöker du ta livet av dig tar ingen det på allvar för enligt din diagnos handlar det bara om att du vill ha uppmärksamhet. Råkar du dö beror det bara på att du gjorde ett misstag. Om du inte svarar helt ärligt eller svarar ärligt på hur du mår så gör du det enbart i avsikt att manipulera den som ställt frågan. Oavsett vad du säger tolkas det in för att passa in i din diagnos. I de flesta vårdsituationer behandlas du som en paria eftersom du bara tar upp plats och är ute efter att få uppmärksamhet

All kontakt med poliser är läskig

Idag fick jag respons på mitt mail . Jag hade räknat med någon form av standardsvar, att de skulle tacka för att jag uppmärksammade dem eller något liknande meningslöst. Så blev det då inte utan det kom ett mail från någon chef inom polisen. Han ville ha mer information om polisen jag hade klagomål på och nu har han fått det. Nu var min avsikt aldrig att sätta åt en enskild polis utan mer uppmärksamma poliser på hur man inte bör uppföra sig. Jag tänker inte acceptera att en del talar till mig som om jag är dum i huvudet bara för att jag vill dö. För min del spelar det ingen roll om det är läkare,poliser eller vanligt folk. Så länge som jag inte uppför mig fullständigt respektlöst så vill jag bemötas med respekt. Man behöver inte förstå mig eller ens bry sig det minsta utan det räcker långt att tala till mig som man talar till alla andra

Och där gick ett mail iväg

Är hemma sedan någon timme och har funderat lite. Funderade redan under resan hem på polisens bemötande av mig i tis. Efter att ha funderat en bra stund kände jag att det enda vettiga är att skriva ett mail om det. Och det är vad jag gjort och skickat till polisen i dalarna. Jag tog illa upp av vad han sa och hur han agerade. Hur det kan påverka någon som inte är lika hårdhudad som mig att bli bemött på det sättet vill jag inte ens tänka på. Jag tror inte direkt att jag är den enda patient han fraktat till dårhuset och sagt olämpliga saker till

Så dök läkaren upp

Min vana trogen så var jag inte trevlig när läkaren stegade in i mitt rum. Lite barnsligt av mig men jag kallade henne kärring och påpekade lögnen i mina vårdhändelser. Precis som alla läkare så ignorerade hon det bara. Anledningen till besöket var för att höra om jag inte vill ha antidepp och om hon skulle prata med min sambo innan jag åker. Tanken med att prata med min sambo var för att lugna honom. Det ifrågasatte jag hur hon skulle lyckas med det med tanke på att hon inte känner mig eller vet hur jag mår. Det hade hon inget bra svar på. Vårt givande samtal avslutades med att hon sa att jag och sambon ska veta att vi kan vända oss hit om vi behöver hjälp. Jag borde väl ha varit tyst men kunde inte låta bli att fråga hur hon tror att det hjälper mig att ha 2+ nästan ett dygn och sedan bara sitta här. Hon försökte väl komma på något svar men det gick inte bra. Nu väntar jag bara på att sambon ska dyka upp så jag får åka hem.

Jävla kokokärring

Något som är fascinerande med dårhuset är att läkarna bara blir sämre och sämre. Jag trodde inte att det var möjligt att någon läkare skulle kunna vara sämre än Li och Co men tydligen. Igår hade jag kunnat få åka hem om min sambo hade kunnat hämta mig. Nu hade han då inte möjlighet till det och jag är tydligen inte betrodd att åka buss hem så jag fick stanna till idag. Bara det är rätt udda i min värld. Nu på morgonen roade jag mig med att läsa vad kärringen har skrivit om mig i vårdhändelser. Där har kärringen skrivit att jag har självmordshotat hemma under de senaste veckorna bland annat. Jag har inte sagt ett ord om självmord till min sambo och självmordshotat har jag aldrig gjort. Att jag fick vårdintyg beror enbart på att min sambo blev orolig för att jag inte är mig lik. Han känner mig helt enkelt

Underligt

Så har jag vittnat över telefon och det gick hyfsat. Det är dock inte det underliga utan läkarsamtalet. När jag kom in i natt var jag en så stor fara för mig själv att 2+ tydligen var nödvändigt. Idag har det tydligen ändrats drastiskt för imorgon får jag åka hem. Dårhuset och läkarna här blir jag aldrig klok på. Nu klagar jag inte över att bli utskriven utan det är bara att allt alltid känns ologiskt här

På dårhuset går tiden aldrig fort

Börjar helt klart ångra att jag ej tog med dator men med lite tur blir jag väl inte kvar så länge. Än har jag inte haft något läkarmöte idag då jag sitter här med 2+ och vet ej om det blir LPT. Min erfarenhet säger mig dock att vårdintyget kommer att bli till LPT idag men under sker tydligen. I eftermiddag ska jag få läkarsamtal och sedan ska jag vittna i rättegången via telefon. Lite synd att jag inte kan få studsa runt i snodda kläder från kriminalvården i en tingsal. Men det blir kanske fler tillfällen

Lång väntan på kaffe

Så många timmars sömn har det inte blivit. Kanske inte så konstigt när man har en skötare ca 2m bort som sitter och tittar på en hela tiden. Nu vill jag bara ha kaffe men det dröjer ytterligare 40 min. Sen hoppas jag vid gud att jag får träffa någon vettig läkare som tar bort 2+. Jag hatar vak och vill bli av med det så fort som möjligt men en bunt timmar till lär jag få stå ut

Strålande

Är egentligen inte rätt ord för att beskriva gårdagen. En beskrivning av gårdagen i punktform är nog bra. Jourläkare åkte hem till mig Jourläkaren pratade med mig och skrev vårdintyg. Polis kom hem och hämtade mig Poliserna körde staffetkörning så nya poliser dök upp En av de nya poliserna har kört mig förut och han är en idiot. Idiot polisen konstaterade att han kört mig tidigare och sa - så du har inte lyckats ta livet av dig än? Kom fram till dårhuset Först var det en ok skötare som vaktade mig på jouren Sedan kom läkaren Det visade sig vara ett nytt stolpskott Efter det blev jag vaktad av en annan skötare och fick veta att puckoläkaren hade satt 2+ (vak) utan att berätta för mig. Skötaren jag har svårt för pratade om hur det påverkar personalen när patienter som jag är på avdelningen Sedan blev jag förd till avdelningen. Rolig dag

Jag orkar fan i mig inte

Imorgon ska jag ta mig till en tingsrätt 10 mil bort är det tänkt. Sannolikheten att jag kommer att göra det känns nu som noll. Problemet om jag inte gör det är att jag måste betala 4000kr och det har jag inte. Under den senaste veckan har jag bara lämnat sängen för att äta,röka och gå på toa. Jag har varken ork eller motivation för något annat. Man kan nog säga att jag har gett upp

Öppenvården är som de är

Det var faktiskt någon kvinna/tant som ringde upp min sambo idag men ja hon hade inte lyckats läsa min journal. Inte så förvånad för den är rätt omfattande men det verkade inte ens som om hon läst något. Hon erbjöd sig att boka in en tid till en psykiater 10mil bort om några veckor men eftersom det inte finns något syfte med det blev det inte så. Det ger inte mig något att träffa en psykiater en gång i månaden som jag hade tidigare. Det komiska i det hela är bara att varje gång som jag har sagt upp kontakten med öppenvården så har de uppmanat mig att jag eller min sambo ska ta kontakt med dem igen om det börjar gå åt helvete. När sambon då gör det sker inget så något syfte med det finns det ej

Får se hur det här går

Sambon blev lite för orolig för mig så han ringde öppenvården. Av någon bisarr anledning hade de tydligen mycket idag så de ska ringa upp om någon timme. Att de hade mycket är då bisarrt enligt mig för de är helt inkompetenta så att många vill ha kontakt med dem känns konstigt. Jag hoppas i alla fall på att de i vanlig ordning är inkompetenta och föreslår en samtalstid för mig om några veckor. Skulle inte falla mig in att dyka upp på något dylikt. En bunt sjuksköterskor eller vad de nu är som gått någon kbt kurs på några veckor är jag lagom imponerad av. Sen blev väl inte min attityd bättre mot dem när de första gången jag träffade på dem klampade in i mitt hem utan att knacka eller vara inbjudna. Får se vad det här leder till och har jag tur leder det inte till något alls

Ett paket

Idag dök det upp ett paket från apoteket med tabletter, alltid bra att ha eller nåt. Lite underligt kan det dock kännas att det är möjligt för mig att få ut mängderna jag kan plocka ut. Jag har nu ca 850 tabletter hemma av en sort och av en annan sort har jag ca 150. Verkar helt enkelt som så att så länge som jag ger ett seriöst och vettigt intryck så funderar inga läkare på mängderna de skriver ut åt mig. Hade det varit narkotikaklassade tabletter så förutsätter jag att de hade varit restriktivare.

Självmordsimpulser

Funderar lite över det ordet och att en del läkare har hävdat att mina självmordsförsök enbart är ett resultat av impulser. För mig så är ordet självmordsimpulser mest ett luddigt ord som läkare i mitt tycke mest slänger runt sig. Om man kan ursäkta alla självmordsförsök med att de enbart är ett resultat av impulser är det lätt att bara påstå att personen i fråga har bristande impulskontroll istället för att fundera över om det faktiskt är så att det inte alls handlar om en impulsiv handling. Frågan är väl också var man drar gränsen för vad som är impulsivt och planerat? Det jag ser som en planerad händelse har sjukvården oftast tolkat som ett impulsivt beteende. Mitt senaste självmordsförsök tolkade psykiatern som en självmordsimpuls. Nu tror jag att min tolkning är rätt men varför inte fråga folk som läser här? Vid tillfället var jag inlåst på psyket och i min väska hade jag en burk med medicin. När jag är inlåst får jag ej ha väska/saker i mitt rum. När jag då fick

Hur vasaloppet kan bli roligare

Eftersom jag tragiskt nog inte har något bättre för mig slötittar jag på Vasaloppet och det är väl bara att konstatera att det är rätt långtråkigt. Naturen är ju vacker och så men det är i stort sett samma natur som jag ser varje dag och det är inte så intressant då. Efter att ha funderat lite kom jag på att om man kombinerade lite skidskytte med Vasaloppet så skulle det bli roligare. Nu menar jag givetvis inte att det ska vara några tråkiga skjutstationer för det skulle inte göra det roligare. Utan jag tänker ännu mer innovativt nämligen paintball. Om varje åkare får ett paintballgevär och så är det fritt att skjuta på varandra lite då och då skulle det i mitt tycke bli mer intressant. En del skulle nog även åka fortare för det gör nog rätt ont att bli träffad många gånger

Människor från förr

Jag är fruktansvärt dålig på att hålla kontakten med folk som var nära mig en gång i tiden. Om det inte var så att folk från förr hörde av sig till mig ibland skulle vi inte ha någon kontakt alls. Det beror inte på att jag tycker illa om någon av de utan det känns mer som om vi är så olika nuförtiden. En gång i tiden hade vi mycket gemensamt men så är det inte längre. En från förr hörde av sig igår och det blir fort tydligt hur olika våra liv har blivit. Hon bor i en av de större städerna i Sverige med sambo och två barn, har ett bra jobb och har väl mer eller mindre blivit en vanlig Svensson. Absolut inget fel med det och en gång i tiden hade jag nog velat ha något liknande minus barnen. Jag däremot är mest galen och försöker ta livet av mig med jämna mellanrum. Det känns som om våra liv är så olika som det är möjligt och det är svårt att hitta något som vi har gemensamt idag