Självmordsimpulser

Funderar lite över det ordet och att en del läkare har hävdat att mina självmordsförsök enbart är ett resultat av impulser. För mig så är ordet självmordsimpulser mest ett luddigt ord som läkare i mitt tycke mest slänger runt sig. Om man kan ursäkta alla självmordsförsök med att de enbart är ett resultat av impulser är det lätt att bara påstå att personen i fråga har bristande impulskontroll istället för att fundera över om det faktiskt är så att det inte alls handlar om en impulsiv handling.

Frågan är väl också var man drar gränsen för vad som är impulsivt och planerat? Det jag ser som en planerad händelse har sjukvården oftast tolkat som ett impulsivt beteende. Mitt senaste självmordsförsök tolkade psykiatern som en självmordsimpuls. Nu tror jag att min tolkning är rätt men varför inte fråga folk som läser här?

Vid tillfället var jag inlåst på psyket och i min väska hade jag en burk med medicin. När jag är inlåst får jag ej ha väska/saker i mitt rum. När jag då fick gå in i förrådet för att hämta rena kläder passade jag på att smuggla med mig medicinen ur min väska. Efter det duschade jag, åt middag och låtsades att allt var bra. Senare på kvällen när det var mindre personal tog jag en överdos av medicinen.

Impulsivt beteende eller planerat?