Allt oviktigt och viktigt

Nu ligger mitt paket från ett apotek på ICA. Tidigare var leveranstiden hit 1-2 vardagar, den här gången tog det sex vardagar. För min del så är det ingen panik än med medicin men jag kan tänka mig att det kommer bli problem för andra.

Fy satan vad besöket i går tog på mina krafter. Att det tar så pass mycket på mig beror till stor del på att jag aldrig kan koppla av i möten med psyk och liknande instanser. Jag blir på helspänn och klistrar på mig en glad och charmig mask.

I dag blev det ett besök hos psykologen och han var i stort sett som jag hade trott efter att ha pratat med honom i telefon. Att i två timmar sitta och svara på frågor och bli analyserad är extremt tröttsamt. Han berättade från start att han hade fått en bild av vem jag är av att läsa min journal och att han nu skulle avgöra om bilden han fått stämmer.

Skrikfåglar kommer i tre storlekar. Små mellan och stora, det här är de som klassas som mellan. Det är en flock kanadagäss som passerade på morgonen. När skrikfåglarna börjar återvända så är det ett tydligt tecken på vår.

Min gräns för allt som har med corona att göra har passerats. Jag lider med alla drabbade och deras anhöriga. Det är hemskt.

Med tanke på leveranstiden på nätapoteken så kände jag att det var lämpligt att beställa medicin i dag så att jag inte kommer att bli utan. Nu vet jag inte om mina mediciner blivit dyrare eller om det bara är jag som inte minns vad jag brukar betala.

I fredags ringde psykologen och vi bokade in en ny tid. Tanken är att jag ska dit i slutet av veckan. Om det kommer bli av eller inte återstår att se. Jag har en misstanke om att det kommer att bli avbokat igen men den här gången med tanke på covid19.

Nu gäller det att titta väldigt nära på det här fotot för att upptäcka vårtecknet. Det jag syftar på är de två ljusare fläckarna i vattnet. Inte så lätt att se men det är två knipor

Vilket gör att jag blir glad för varje litet tecken som visar att våren nog är här. Den här vintern har varit väldigt jobbig. Ingen sol och bara lite snö har gjort det grått och segt. Det känns som om jag har ett konstant underskott på energi vilket gör allt ännu drygare.

Det är härligt när solen skiner men det gäller att inte titta ut genom fönster. Fanns det en tävling för skitigast fönster skulle det här huset ligga bra till för att vinna.

På morgonpromenaden fick jag bevittna hur två sångsvanar reagerade på andra sångsvanar som kom flygande. Att sångsvanarna i älven inte ville ha sällskap var väldigt tydligt. De viftade med vingarna och skrek en del.

För några timmar sedan ringde öppenpsyk och berättade att psykologen är sjuk. Lite surt känns det för nu var jag inställd på att ta mig dit den här veckan. Misstänker att det kommer att dröja innan jag får någon ny tid för jag tror inte att jag tillhör de mest prioriterade patienterna.

Frisk är jag inte än men ut tar jag mig ändå. Mycket till tempo blir det inte på promenader och så långt tar jag mig inte heller. En promenad på runt tre km är vad jag orkar med och det är inte långt.

Jag insåg att det var öppenpsyk som ringde och jag funderade en bra stund på att skita i att svara. Min misstanke var att de skulle komma att ringa igen så till slut svarade jag. Det var faktiskt psykologen som ringde för att boka in en ny tid.

Det blev dags för mig att inse att jag inte kommer hinna bli frisk till mitt psykolog möte så jag fick ta itu med att avboka. Så jäkla surt det känns nu med tanke på att den här utredningen redan har tagit så abnormt lång tid och nu kommer det säkert att dröja ytterligare någon månad innan jag får en ny tid.

Det var i onsdags som jag senast orkade ta mig ut på en promenad så nu på morgonen kände jag att jag måste ut. En promenad på 2,5 km kändes som ett par mil så pigg är jag inte. Att vara sjuk är alltid irriterande men den här gången är det extra surt.

Den här dagen har jag inte ens tagit mig utanför trädgården, jag har noll kraft i kroppen och ont överallt. Jag har suttit still och glott på tv, läst och slumrat till ibland. Väldigt tråkigt och jag tvivlar på att det kommer att bli någon promenad för mig i dag.

Jag fick för mig att googla på lite personer som jag en gång i tiden umgicks mycket med. Det är lite svårt att få bilden av hur de var att passa ihop med personerna som de blivit. En av mina närmaste killkompisar för tjugo år sedan var en förvirrad med älskvärd person.

Det är vinter igen och det finns inget som jag kan göra åt det. Pulsade i snö på promenaden och tyckte att det var rätt vackert med allt vitt. Jag hoppas att det blir vår snart men till det sker får jag acceptera det vita

Och jag strålar av glädje. Funderar lite på om jag kan gräva ner mig i en snödriva och ligga kvar där till det blir vår