Slut i huvudet

I dag blev det ett besök hos psykologen och han var i stort sett som jag hade trott efter att ha pratat med honom i telefon. Att i två timmar sitta och svara på frågor och bli analyserad är extremt tröttsamt. Han berättade från start att han hade fått en bild av vem jag är av att läsa min journal och att han nu skulle avgöra om bilden han fått stämmer.
Det tog inte så lång tid innan han sa att bilden han hade fått av mig inte stämde med bilden han fick under mitt besök. Jag blev inte ett dugg förvånad över det för jag vet hur mycket tok som det finns i min journal. Psykologen var väldigt skicklig på att få besöket att bitvis kännas som ett vanligt samtal och människor som inte är lika härdade som mig hade nog missat hur mycket information han fick fram genom enkla frågor. Lite surt tycker jag att det är att psykiatrin enbart valt att titta på om jag passar in i ett kluster. Jag blev inte klar hos psykologen i dag utan ska dit igen om några veckor.

Om jag ska gissa vad det här kommer leda till så är det att jag kommer att få borderline diagnosen struken och att de kommer att komma till slutsatsen att jag inte uppfyller alla krav för att få diagnosen de tittar på nu.

För min del spelar det inte någon roll om jag inte får någon ny diagnos för jag är som jag är oavsett om jag har diagnos eller inte. Det som däremot känns oroande är om det kan göra att försäkringskassan anser att jag är frisk. Att bli utan pengar är en väldigt stressande tanke för det finns inte på kartan att jag klarar av att jobba