Allt oviktigt och viktigt

 Jag känner mer och mer att jag vill flytta härifrån. Hade jag haft god ekonomi hade jag kunnat fundera på var jag skulle vilja bo men så bra är det inte. Som det är nu har jag inte alternativet heller att flytta utan jag måste stanna. Jag bävar redan för allt jobb det blir när snön kommer. Dubbdäck har jag inte fått på bilen än heller. Rent krasst är det inte någon katastrof för det är många månader sedan nu som jag körde på riktigt. Istället har det blivit så att jag får skjuts vilket jag i grunden inte gillar för jag vill inte vara beroende av någon annan. Nästa vecka ska jag ta itu med att köra själv igen så jag kan få tillbaka lite av min självständighet. Det är bara svårt att orka ta itu med allt och att köra när jag är sönderstressad brukar inte bli bra. Om jag kunde få en vecka utan någon katastrof skulle mitt liv bli enklare

 Så vitt jag vet men det pratas säkert. Det enda som är lite lustigt är att jag tydligen blivit hjälplös. För någon dag sedan var det en som frågade om jag ville ha hjälp med att bära in ved. Det är en syssla jag gjort i många år och är fullt kapabel att sköta själv. Det är snällt att folk vill hjälpa mig men det kan gå lite till överdrift. Gillar inte riktigt om jag plötsligt ska bli betraktad som hjälplös.  Lite känner jag att min tid här börjar gå mot sitt slut. Hur länge jag kan bo kvar vet jag inte riktigt eftersom det inte är mitt hus. Hur länge jag vill bo kvar vet jag inte heller riktigt. Jag har börjat ledsna på att vara och bo här. 19 år i en liten by är kanske vad jag klarar. Nu kan jag inte direkt bara dra härifrån eftersom jag sköter min sambos ekonomi, hans tvätt och hälsar på honom. Bor inte jag här får han inga besök alls och det skulle jag må dåligt av. Jag hade önskat att hans söner skulle anstränga sig men det kan jag inte göra något åt

 Jag visste att det inte skulle dröja länge innan det skulle gå något rykte om mig i byn för så är det om man bor själv. Nu hade jag räknat med ett vettigt rykte men så blev det inte. En i byn såg nämligen en bil som var parkerad hos min närmaste granne och en man stod utanför bilen och rökte. Av det drog en person slutsatsen att den personen skulle hälsa på mig men den ansåg att det var okej. Den personen har nu berättat för andra i byn att jag har haft besök av en okänd man. Om någon skulle besöka mig så skulle de givetvis köra in här inte parkera hos grannen. Ibland förstår jag inte hur andras logik fungerar.

 Mängden sprit jag druckit de senaste veckorna är nog mer än jag druckit under många år. Jag har fått supar kompisar och jag hinkar på samma sätt som jag gjorde i min ungdom. Jag vet att det inte är hållbart i längden men trevligt när det varar. Spriten är gratis och inga motkrav på mig. Lite av fördelen med att bo i en liten by. Alla vet allt men inte många vågar fråga. Nu är jag ensam och kvarlämnat finns runt 6 dl sprit som jag får göra vad jag vill med. Snälla människor som bara ger mig sprit. Borde inte klaga för gratis är alltid gott. Men kanske utnyttjar jag situationen. Lite roligt ändå att jag fortfarande har kvar min förmåga att få män att göra vad jag vill utan att de inser det. Svårt att veta om jag är smidig eller män är korkade

 Jag är ensam. Hunden är hos mig men inte min sambo. Han är tillfälligt på annan plats för att jag ska få vila och han få mer vård än jag klarar av. När man bott med någon i 19 år är det konstigt att vara själv och inte veta om det blir tillfälligt eller permanent. Personer i byn som tidigare knackade på dörren när de kom gär det inte längre. Tydligen gäller olika regler för när jag är ensam kontra när min sambo var här. Jag gillar inte att folk bara kliver in och det gör inte min hund heller. Enklaste lösningen blir att hålla ytterdörren låst vilket också är konstigt eftersom det behovet inte fanns tidigare. Mycket som är konstigt nu

 Kaos varje vaken minut som jag måste försöka styra upp. Sova två timmar i stöten och inget jävla slut på skiten. Jag har inte ens alternativet att ta livet av mig för jag har ingen backup plan för hunden. Skit skit skit