Inlägg

Visar inlägg från december, 2014

Gott nytt år!

Bild
Snart är det här året över och det här året vill jag inte minnas. Det har varit ett jäkligt drygt skit år och jag har inga förhoppningar om att 2015 kommer att bli bättre. Den som lever får se. Jag önskar er alla ett GOTT NYTT ÅR! Och hoppas även att 2015 kommer att bli ett riktigt bra år för er

Jäkla trötthet

Bild
Att jag blir så fruktansvärt trött av inget driver mig till vansinne. Nu är jag fullständigt slut och det enda jag gjort idag är två promenader, blodprov och klippt klorna på en hund. Jag ska inte och borde inte vara så här trött. Det finns en massa som jag måste ta itu med men jag orkar inte. På något magiskt sätt måste jag lyckas städa för det har varit dåligt med det. Och jag vill inte skämmas över att det är stökigt och skitigt när det kommer folk. Att skriva om mitt liv och tänka tillbaka har uppmärksammat mig på mycket som jag hade glömt. Jag vet att jag ansåg att jag hade ett vanligt liv men jag inser att mycket av det som jag gjorde och var med om inte alls var normalt. Det förklarar  inte varför jag är som jag är idag men jag förstår lite bättre varför jag blev så här. Om jag ska utgå från en uträkning på nätet som visar hur många boksidor ett visst antal ord är så har jag fått ihop lite över 60 boksidor och det trodde jag aldrig att jag skulle få ihop. Och jag har bara kom

Dags att se vettig ut igen

Och det hade inte varit något större problem om jag hade kommit ihåg att tvätta. Jag ska iväg för att ta blodprov om en stund och insåg precis att alla mina vettiga byxor ligger i tvätten. Nu har jag att välja på att dra på mig ett par byxor med dregelfläckar eller ta på mig ett par fula hemmabyxor. Ljuset i rummet var man tar blodprov är inte förlåtande så valet är inte så lätt. Jag borde nog även ta och leta reda på en hårborste för det lär vara en vecka sedan nu sen jag orkade borsta håret. Egentligen borde jag inte bry mig eftersom jag inte direkt ska besöka vårdcentralen för att jag är frisk.

Gissade ganska rätt

Idag trillade det in en kallelse från öppenvården. Jag har en tid bokad till slutet av januari så det tog bara en månad och en vecka från det att jag blev fri från dårhuset till jag ska träffa läkare. Kanske inte så bra men det är så det är här. Jag hoppas verkligen bara att folk som blir inlåsta på dårhuset första gången fortare får en kontakt med öppenvården när de blir fria. När det gäller mig så finns det aldrig någon anledning att stressa med en tid till öppenvården eftersom det inte gör någon nytta för mig. Sambon har en förhoppning att jag nu kommer att få en remiss till en psykolog och att det ska hjälpa mig. Det tror inte jag men han får fortsätta hoppas.

Ordningen återställd

Sambon kom hem i natt så nu är allt som det ska. Alla hans värden var bra och läkarna kunde inte förklara vad det var som hade hänt. Det är bara att hålla tummarna för att det inte kommer att ske igen.

Ambulans

Det här blev en riktigt skit dag. Ambulansen hämtade sambon för en stund sedan och nu hoppas jag på att få information om någon timme. Närmaste sjukhus är runt 10 mil bort så det lär dröja en stund innan han är framme. Han har varit trött i några dagar och idag så tappade han helt plötsligt all syn i några sekunder. Sjukvårdsrådgivningen sa åt honom att ringa 112 och sen skickades en ambulans hit. Att det är fel på mig kan jag ta och hantera men det är mycket värre när det är något fel på någon jag älskar.

Kylan behåller sitt grepp

Bild
Kallt kallt med andra ord. Lite varmare får det gärna bli men det lär nog dröja så det är bara att stå ut

Får ta och hålla vad jag lovat

Bild
Jag lovade att skriva här så att en del får veta att jag lever och det gör jag. Mycket energi har de senaste dagarna gått åt till att minnas allt som hände för runt 20 år sedan och att skriva ner det. Jag har börjat om från början med boken om mitt liv. Den kommer nog aldrig att publiceras utan jag skriver för min egen skull. Jag tror att det är nyttigt för mig att tänka tillbaka på allt och strukturera upp det. Det är så mycket konstigt och underligt som har hänt som jag inte tänkt på under många år. En del saker har blivit så mycket klarare för mig och annat blir bara underligare. Kanske är det dags för mig nu att verkligen gå igenom allt och sedan på riktigt lämna det bakom mig.

Fortsätter att läsa på samma tema

Bild
Att läsa böcker om människors liv har alltid känts intressant för mig. Nu har jag fastnat lite i att läsa om människor med psykiska problem. Kanske är det för att jag kan känna igen mig och kanske är det för att jag vill förstå bättre hur människor fungerar. Sänder på tusen kanaler är en självbiografi och boken börjar med att vi får följa Ella som är lite över trettio med två egna barn och ett bonusbarn. Hon är uppslukad av att planera sitt perfekta bröllop. Bröllopet blir nästan precis som Ella tänkt sig och livet fortsätter. Sen försvinner all hennes ork och lust och en dag inser hon att det nu är dags att hon frivilligt lägger in sig på psyket. Mer än så tänker jag inte skriva om boken för jag anser att man själv bör läsa och se vad som sker. Det här är inte en bok med ett perfekt slut utan det är en bok om livets upp och nergångar och att lära sig att acceptera. Jag känner att den här boken är viktig på så sätt att den lyfter fram att bara för att man överlevde sin destruktivi

Det finns böcker jag tänker att jag ska läsa

Bild
och sen tar det ett tag innan det blir av. Zebrafickan av Sofia Åkerman är en sådan bok och nu har jag läst den. Jag tycker alltid att det är väldigt svårt att skriva något om böcker som handlar om personliga upplevelser. Boken beskriver hur Sofia efter flera år med anorexia och självskadebeteende beslutar sig för att välja livet. Vägen dit är inte rak eller självklar och motgångar dyker upp. Känslan av att vården ger upp hoppet om henne och att det är svårt att få förståelse eller medkänsla från vården beskrivs på ett sätt som griper tag om ens hjärta. Det är en bok som är värd att läsas och om man har vårdats inom psykvården så känner man igen saker.

Som en boll med ben och armar

När termometern visar på mer än minus 20 ser jag mest ut som en boll när jag är ute på promenader. Det är nog ytterligare ett bevis för att jag bor på landet. I staden prioriterar man att se bra ut framför att slippa frysa och riktigt så dum är jag inte längre. Så vackert är det inte med en mössa ordentligt nerdragen, slitna termobyxor, stövlar och en stor jacka men jag fryser inte. Ska jag vara ärlig så ser jag nuförtiden ut som en boll med armar och ben även när jag inte har så mycket kläder på mig. Ska jag trösta mig med något så får det bli att när jag var som fetast vägde jag runt 20kg mer än idag. Lite deprimerande är det dock att tänka på att när jag vägde som minst vägde jag ca 25kg mindre än vad jag väger idag. Vikten är som livet, ibland går det upp och ibland ner och inget sker automatiskt.

God jul!

Bild

Så var det julafton

Bild
Dum som jag är sitter jag nu ute och röker och dricker kaffe. När det är minus 15 känns det kanske inte så begåvat. Vackert är det dock alltid när det är kallt.

Pulsa i snö

Bild
Efter en natt men snöande så blev det att pulsa på promenaden. Rätt skönt med lite mer snö för det ska vara vitt på julen. Har man bränt något gram fett så måste balansen givetvis återställas så nu sitter jag och mumsar i mig pepparkakor. Tittar man noga på bilden så ser man en bit av en av våra hundar. Någon kallelse till öppenvården har inte dykt upp än men det förvånar mig inte den lär väl dyka upp någon gång i januari antar jag.

Jävla as

Jag borde inte bli förbannad längre för jag borde vara van men så är det inte. Varför i helvete kan inte folk låta bli mina bilder? Jag vill inte att bilder på våra hundar dyker upp på alla möjliga underliga ställen. Är det inte folk som låtsas att det är deras hundar så är det puckon som snor bilderna och lägger upp på ställen så att de ska kunna tjäna pengar. Jag vill inte att bilderna finns på andra ställen än var jag har lagt upp dem eller givit mitt tillstånd till att de får användas. I perioder funderar jag på att sätta en vattenstämpel på alla mina bilder men jag kan känna att det även förstör bilden. Om puckon bara lärde sig att bara för att man googlar fram en bild så har man inte rättigheter att använda bilden. De enda bilder som det är fritt att använda är bilder där det uttryckligen står att det är okej att använda dem. Jag utgår från att folk inte är så dumma att de tror att det är fritt fram att använda en olåst cykel men om det står en skylt på cykeln att det är fritt at

Har väl varit duktig nu

Bild
Tog itu med att logga in på mina vårdkontakter och skicka iväg ett meddelande till vårdcentralen för att boka blodprov. Med tanke på att jag inte har gått och tagit prover som jag ska sedan i augusti så var det nog på tiden. Om jag tänker ta mig till läkaren i Falun i januari vet jag dock inte riktigt. Känns rätt meningslöst att åka dit för att ta blodtryck och få höra att jag borde åka till Uppsala och fortsätta med undersökningar där. Sen så spelar det även in att mitt frikort har gått ut då och att lägga ett par hundra på läkarbesök som jag känner är onödiga roar mig inte.

Inte en enda tomte

Och då menar jag prydnadstomtar den andra kategorin av tomtar har jag träffat tillräckligt många gånger på dårhuset. I går kom jag på att jag inte har plockat fram en enda tomte eller pyntat något överhuvudtaget. Tidigare jular har det varit julduk på köksbordet och några tomtar som dekoration. I år är det enda jag har gjort att hänga upp julgardiner och plockat fram två adventsljusstakar. Nu blir det jul oavsett om man välkomnar den eller inte. I år känns det som om julen bara kom helt plötsligt och jag har inte hunnit med eller orkat bry mig om det. Det blir nog så antar jag när man inte mår bra och energin inte räcker till att se hur det ser ut runt en.

Nu klarar jag mig över julen

Lösningen på alla problem är givetvis fett och socker. Godis och onyttigheter alltså. Det enda positiva med julen är alla överdrivet käcka filmer och att Iceage oftast visas på någon kanal. När man glor på sådant måste man såklart trycka i sig onyttiga saker. Kort datum eller att bäst före datum har passerat stör mig inte och då går det att handla lite billigare. Jag gjorde en beställning på Matsmart.se för några dagar sedan och idag fanns paketet på utlämningsstället. Nu finns det onödigt mycket godis i kylen och skåpet men det lär vara tomt efter jul. Nu köpte jag även annat än onyttiga saker men godiset och det andra är det viktigaste.

Från uppgiven till förbannad

Bild
Jag vet inte riktigt om det är så fel att bli förbannad ibland, det ska ju vara nyttigt med känslor så jag ska kanske hålla fast den här. Att jag är förbannad beror mest på att jag har tänkt på alla idiotiska råd jag har fått genom åren. Rådet som har gjort mig mest irriterad/förbannad är att jag ska göra roliga saker för då kommer jag att få mer energi.  I mina öron låter det mest som - Du är en lat jävel som inte gör något. Ska jag se tillbaka på de senaste två åren så har jag i stort sett hela tiden fortsatt att göra saker som tidigare kände meningsfulla och skänkte mig glädje. Jag har fotat, promenerat och tränat hundar. Mer energi har det verkligen inte gett mig utan jag har mer kört slut på mig helt i perioder. Att det då fortfarande finns människor som ger mig det rådet är lite tröttsamt. Jag försöker fortfarande tänka att människor som ger mig råd bara vill väl men ibland är det väldigt svårt att hålla fast vid den tanken. Jag vet inte heller hur de tänker sig att jag ska

Jag orkar inte

Bild
Inte helt logiskt att illustrera inlägget med en bild på ett älgspår men skit samma. Jag är ohyggligt jävla trött och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska orka duscha,laga mat,promenera med djuren och bädda rent. Tanken att jag någon gång nästa år kanske får träffa en psykolog gör underligt nog inget för mitt mående. Jag tror inte på under och alla halvhjärtade åtgärder för att hjälpa mig kan de stoppa upp på något ställe var solen inte lyser

Ännu en givande dag

Inte helt otippat mår jag lika dåligt idag som igår. Tillbringade fm med att gråta och så plötsligt knackade det tyvärr på dörren. Det var bara att öppna och låtsas att det regnade fast tröjan jag hade på mig var ut och in och det syntes att jag hade gråtit. Det visade sig vara den trevliga lantbrevbäraren med post och en säck hundmat. Han tittade lite konstigt på mig men låtsades inte om något och det är jag tacksam för. Annars sitter jag och tittar på hunden och konstaterar att han måste bli borstad och få klorna klippta men jag orkar inte. Att jag inte orkar gör givetvis att jag får ännu sämre samvete

Givande dag...

Det här var ju en givande dag eller kanske inte. Jag är så jäkla slut mentalt så det enda jag har gjort större delen av dagen är att gråta. Sen har jag i och för sig även tvättat en del medan jag har gråtit så då är det kanske okej. Sambon sa under dagen att han aldrig mer tänker tvinga mig till en läkare för att få till ett vårdintyg på mig så det känns bra. Han har helt accepterat nu att vistelser på dårhuset är fullständigt meningslösa när det gäller mig. Jag borde ha bokat tid hos vårdcentralen för blodprov för läkaren i Falun vill det men det har jag inte gjort. Mycket hinner hända innan det är tänkt att jag ska träffa läkaren i Falun så det känns rätt meningslöst att fixa det. Finns många måsten hängande över mig men jag orkar inte och vill inte

Vad börja med?

Det är bara att konstatera att när jag är borta ett tag så finns det en del saker som måste göras när jag sedan kommer hem. Hundarna behöver få klorna klippta, en behöver bli tvättad och borstad, hundfiltar behöver tvättas, jag måste beställa linsvätska, köpa någon julklapp,tvätta lakan, det känns som om det är en väldigt lång lista på allt som behöver bli gjort. Jag fick order av ytterligare en skötare på dårhuset att skriva en bok om mitt liv. Det känns inte som om jag är mogen för det än och det vet jag aldrig om jag kommer att bli. Jag är dålig på att skriva/prata om en del saker även om de hände för 20år sedan och ska jag skriva en bok kan jag inte utelämna en del saker.

Slipper lyssna på meningslöst prat

Riktigt skönt att vara hemma och att slippa lyssna på en del andra patienters meningslöst babbel. Mycket bättre att klappa hundar och kunna gå ut när jag vill. Sen tycker jag fortfarande att det är helt vansinnigt att jag skickas till Säter. Jag mår inte ett dugg bättre av att sitta inlåst och det förändrar inget. Mitt mående idag är lika kasst som det var när jag fick vårdintyget på mig. Det ska bli jäkligt skönt att få sova i min egen säng och slippa att någon lyser på mig med ficklampa.

Ja jag får lämna detta skitställe

Så var ett kort och meningslöst läkarsamtal över. Hon sa samma sak som sjuksköterskan så inget nytt under solen. Viktigast är att jag blir utskriven så om några timmar ska jag färdas hemåt. Det märktes att läkaren inte ens hade bemödat sig med att läsa min journal för hon undrade hur jag hade sovit. Och sedan påstod hon att jag hade varit på ett behandlingshem för 12 år sedan. Det har jag då inte varit. Att fråga om min sömn är rätt underligt med tanke på att jag i stort sett alltid har sovit bra och aldrig tar insomning eller annat när jag sitter här. Får se när en givande kallelse till öppenvården trillar ner i brevlådan hemma.

Hopp om utskrivning

Underligt nog kom sjuksköterskan och berättade för mig hur det är tänkt. Har aldrig varit med om det tidigare utan jag brukar först få information under läkarsamtalet. Funderar lite på om det beror på att läkare Li är rädd att jag ska säga något som får henne att tappa anseende hos tomtarna. Nu är det i och för sig väldigt ovanligt att någon tomte är med på mina läkarsamtal men kanske blir det så idag. Det sjuksköterskan informerade om är att jag inte blir utskriven om det inte finns någon planerad uppföljning. Deras plan är då att jag ska träffa den vanliga läkaren på öppenvården och sedan ska han avgöra om jag behöver träffa en psykolog. Jag är inte dummare än att jag sa att jag går med på det. Fullständigt meningslöst men om det är det som krävs för att jag ska få komma ut härifrån så är det så. Sen lär de även skriva av min lpt och då är det ändå upp till mig om jag går till öppenvården eller inte. Rätt komiskt är det att rätt många i personalen håller med mig om hur meningslöst de

Ny vecka igen

Så har det då blivit en ny vecka på dårhuset och i resten av världen. Fick veta att det är Li som är läkare här nu och henne klassar jag som en riktigt värdelös läkare. Det blir så mycket tydligare hur bra läkare H var/är när man blir drabbad av puckon hela tiden. Han och jag var långt ifrån eniga om allt och vi hade våra duster men jag visste hela tiden att det han gjorde gjorde han för att han ville hjälpa mig. Läkarna nu känner jag absolut inte så för. De har mig bara inlåst ett tag erbjuder mig att stanna längre om jag vill och sen är det bra med det och inget förändras av det. Utan ett par av de bra skötarna skulle vistelsen här vara olidlig. Nattpersonalen skrev in i min journal att jag måste få åka hem idag så får se om det hjälper. Jag mår verkligen inte bättre av att sitta här så för mig fyller det ingen funktion. Jag kan ta livet av mig här inne lika lätt som ute så det är bara meningslöst att hålla mig inlåst

Jodå än lever jag

Jäkligt trött och less på allt men jag andas än. Antar att det är positivt för personalen som sluppit hitta mig död. Får se om jag får åka hem imorgon, tvivlar lite men det finns säkert någon annan som behöver min plats. Livet är inte lätt och det verkar det aldrig bli. Några fler matlagningsprogram vill jag nog aldrig mer se. Det är något som patienterna jämt glor på här.

Personalen invaggad i en falsk trygghet

Kände att det var lite drygt igår när personalen tittade till mig hela tiden så idag har jag ägnat mig åt att visa hur bra jag mår. Måste säga att det har gått över förväntan och jag får nu vara mer ifred. Utmärkt att slippa att någon öppnar dörren hela tiden och frågar hur jag mår. Ska kanske roa mig med att ha koll på klockan så jag ser hur ofta någon tittar till mig idag. Några dagar här står jag ut men nu har det blivit på tok för lång tid av förvaring. Klarar inte  längre av att bara sitta av dagarna

Söndag igen

Någon större skillnad på dagarna är det inte när man är inlåst. Det som är positivt med helger är att chansen att bli drabbad av läkarsamtal är minimal och till två fikat får man något godare än en skorpa. Att slippa träffa läkare låter kanske inte positivt men eftersom jag inte gillar läkarna här och samtal inte leder till något så är det skönt att slippa. I vanlig ordning ligger jag på sängen och funderar lite. Målet för dagen är att läsa ut en bok och när det är gjort får jag se vad jag gör

Det krävs så lite

Något som jag tycker är väldigt jobbigt när jag mår dåligt är att jag blir löjligt känslig. Saker som normalt inte skulle påverka mig alls gör nu att mitt yttre krackelera och det är trasiga jag som framträder. Att visa utåt hur jäkla dåligt jag mår är inte något som roar mig alls och jag blir sur på mig själv när det händer. Nu är det då så att på den här avdelningen är det flera i personalen som lyckas kläcka ur sig konstiga kommentarer lite då och då. Jag tror inte att de på något sätt vill göra mig ledsen men så blir det. I längden så är det väldigt drygt och det känns inte som om det finns något jag kan göra åt det. Jag vill inte visa min sårbarhet för svaghetet föredrar jag att dölja

Nu var det nojigt

Jag har gjort tappra försök att få vila nu på em men det har inte gått bra. Personalen har öppnat dörren en jäkla massa gånger och börjat prata med mig. Det blir lite svårt att vila då. Förstår inte riktigt syftet med det ändå för om jag skulle försöka ta livet av mig direkt efter att de har tittat till mig så skulle jag vara stendöd nästa gång de öppnar dörren. Tycker liksom inte att det fyller något syfte. Vill jag dö härinne så kommer jag att göra det och det kan personalen inte hindra.

Och vad ska jag roa mig med nu då?

Skorpor och kaffe tog jag klockan sex. Runt sju kunde jag få hämta rena kläder och tog en lång dusch och tvättade håret. Runt åtta var det frukost och efter det gick jag och la mig igen och sov ca en timme. Dagarna här är verkligen händelserika. Jag har ingen ro i själen så jag orkar inte med att läsa så därför ligger jag bara i sängen och stirrar ut genom fönstret

Vad i helvete ska jag vara här för?

Större delen av dagen har jag tillbringat i sängen med en filt över huvudet. En skötare har frågat hur jag mår och uppmanat mig att gå ut ur rummet och prata med någon av skötarna om jag mår för dåligt. I natt är det en vecka sedan jag kom hit och på den här tiden har jag haft tre korta läkarsamtal om man inte räknar med inskrivningssamtalet med en övertomte. Ett av samtalen var bara för att besluta att jag sitter på LPT. De andra två samtalen var med läkaren med en osund koppling till sin handväska. Mycket av det hon sa var rena felaktigheter så antingen står det tokigt i min journal eller så brydde hon sig inte om att läsa. Jag förstår inte riktigt om det är det här som ska kallas behandling för jag tycker bara att det är meningslös förvaring. Jag är inte ett dugg mindre självmordsbenägen nu än jag var för en vecka sedan. Konstigt nog börjar jag inte älska livet fast jag är inlåst på en avdelning där det bland annat finns en patient som tror att den har jobbat som läkare här. Måste v

Så kom brandkåren

Brandlarmet började låta för jäkligt men inget jag reagerar på. Jag har upplevt det rätt många gånger så jag fortsatte läsa. Utanför mitt rum hörde jag i vanlig ordning personalen uppmana patienter att gå in på sina rum. Efter ett par minuter kom brandbilen och oljudet upphörde. Jag kommer nog alltid tycka att det är rätt ologiskt att skyffla in patienter på sina rum när brandlarmet går men det här är som bekant Säter. Skulle lite galningar brinna inne är det nog inte direkt någon förlust

Nej jag vill ju inte se luciatåget

Tydligen är det så att ett luciatåg från en skola i närheten lussar här på dårhuset. Jag behövde bara säga nej till att se det tre gånger till tre olika skötare för att de skulle sluta fråga mig om jag inte ville se. Det är väl en fin tradition att skolan i närheten lussar här men sånt får mig mest att känna mig som en apa i bur som folk ska titta på. Det enda som gör att jag inte tar livet av mig nu är att jag inte vill utsätta skötaren som hittade mig när jag hade hängt mig för mer. Skit dag

Frågan som ekar i mitt huvud

Varför sitter jag här? Jag ser verkligen ingen mening med att sitta inlåst här. Enligt en del i personalen så är det för att hålla mig vid liv men så är det ju inte. De klarade det inte tidigare och skulle inte klara det nu heller om jag sätter den sidan till. Det enda som är bevisat är att personalen kan återuppliva mig när de har turen/oturen att hitta mig i tid. Jag vet hur lite koll de har och att ta livet av sig härinne är inte svårt.

Måste skratta

åt hur jäkla lite koll personalen har här. Jag följde med på den gemensamma promenaden som mer är ett segt hasande än promenad men luft fick jag. Tanten i personalen som var med blev lite lätt irriterad på mig för jag knatade på men jag bryr mig föga. Personalen föreslog att vi skulle promenera längs sjön och då började jag fundera lite över hur det är ställt. Nu vet jag inte hur många av oss patienter som är inlåsta för att vi är självmordsbenägna men det är därför jag sitter här i alla fall. Hade jag velat hade det utan tvekan varit möjligt för mig att hoppa i sjön. Tokigheterna tog inte slut där utan när vi kom tillbaka till avdelningen låste jag lydigt in tändare och plånbok i värdeskåpet och sen knatade jag till mitt rum. När det gäller mig så får jag inte ha ytterkläder och skor i mitt rum men ingen noterade det. Så nu står mina kängor med långa skosnören här i garderoben i mitt rum. Känns som personalen lyckas lysande med att hålla mig vid liv

Och här sitter jag

Det blev ett kort läkarsamtal med läkaren med en osund koppling till sin handväska med det vanliga budskapet att jag kan komma tillbaka hit när jag känner att jag behöver det. Och att det är bättre att jag kommer hit innan jag gör något. Inget nytt under solen kan man säga. Nåväl jag ska i alla fall få gå ut med personal och med tanke på att jag inte varit utomhus sedan i lördags så är det bra. Viktigast för mig var att få veta när jag blir utskriven och svaret på det blev att om allt fungerar och jag uppför mig kan jag bli utskriven i början av nästa vecka. Jag var faktiskt ärlig och sa till henne att om jag blir för less tar jag livet av mig oavsett om jag är inlåst eller inte. Verkligheten är att jag skulle hinna dö innan någon tittar till mig här. I vanlig ordning uppmanade hon mig att tänka på hur ett självmord skulle påverka min sambo. Uppriktigt sagt är jag heligt less på skuldbeläggandet som många i vården ägnar sig åt. När man är självmordsbenägen så blir inget bättre av det.

Ännu en dag

Nu ligger jag på min bäddade säng och väntar på att klockan ska bli sex så det är godkänt att vistas utanför rummet. Det har jag ägnat mig åt en stund nu och minuterna rusar inte direkt iväg. Att ta strid för att få vistas utanför rummet innan sex har jag inga planer på att lägga energi på. En del regler följer jag som sagt för ibland är det enklare att acceptera och anpassa sig. Det är inte värt att strida om allt och sen jämnar det nog ut sig genom att jag annars mest gör som jag vill

Och här sitter jag

Stirrar på den gröna väggen och dörren till badrummet och konstaterar att än är jag inte fri. Jag frågade en skötare om hon hade hört när jag skulle få åka hem så hon gick för att se om det fanns något skrivet. Hon kom tillbaka och berättade att de hade flyttat fram mitt möte på öppenvården. Så det lär innebära att jag inte heller blir utskriven imorgon,grattis till mig eller nåt. Att vara här gör verkligen mycket för min psykiska hälsa.  Läkaren ringde i alla fall sambon även om hon inte informerar mig om något. Det var inte mycket vettigt som framkom i det samtalet. Hon föreslog att jag skulle få träffa en psykolog på en annan öppenvård som jag inte tillhör. För min del kvittar det men kan det få mig att bli utskriven fortare så kan jag väl ta mig 10mil hemifrån en gång. Det mest rubbade var dock att läkaren tyckte att min sambo över telefon skulle avgöra hur jag mår och sedan rapportera till sjuksköterskan här på avdelningen. Sådant gör inte min sambo. Jag frågar mig även om det ä

Jag vet inget

Bild
I vanlig ordning ägnar jag mig åt att vänta på besked vad som ska ske om något ska ske. Funderar på om det är någon mening att börja läsa en ny bok eller inte. Om jag blir utskriven om någon timme är det rätt dumt. Stalker läste jag ut i mån och för några timmar sedan blev jag klar med Fjärilseffekten. Båda är klart läsvärda. Kepler är alltid bra och Alvtegen är En mästare när det kommer till att byggs upp porträtt av människorna i hennes böcker. Träffade på min favorit sjuksköterska som konstaterade att det var bra att jag var här så jag hålls vid liv. Jag är inte helt enig men det är bara att sitta av tiden. Nu råkade jag nog skrämma sjuksköterskan på den här avdelningen. Han kom in med min 14.00 medicin och jag undrade om han hört något om när jag får åka. Svaret blev nej och jag sa att personalen här måste tycka att det är lika meningslöst som mig att hålla mig inlåst. Fick ett svar på det och sen sa jag att personalen här måste veta vid det här laget att jag lika gärna

Räknar med att få åka hem

Igår kväll förutspådde mitt orakel(en skötare) att jag skulle få åka hem senast fre och han brukar ha rätt. Jag personligen tror att jag får åka hem idag och att läkaren i vanlig ordning dumpar över ansvaret på min sambo. Lite rubbat tycker jag att det är att de alltid dumpar över ansvaret på anhöriga men det är inte mycket i psykvården som gör mig förvånad längre. Kanske borde jag ta en bild på allt som jag har i rummet som jag inte får ha och lägga upp här. Jag är fortfarande övertygad om att jag skulle kunna smuggla in ett gevär på den här avdelningen och det är lite läskigt för kan jag kan även folk som är galnare. Jag har alltså inget gevär här nu om någon nu skulle tro det för jag skulle inte smuggla in något som jag inte har användning för.

Dags att slippa vara medveten ett tag

Eller med andra ord så är det dags att sova. En lång dryg dag är över och jag är bara less på allt. Jag vill inte vara någonstans och viktigast av allt så vill jag inte finnas. Ser ingen mening med det och orken är slut

Svårt att inte bli lite beklämd

Det här är nu fjärde gången i år som jag sitter inlåst med lpt. Vårdtiden har varierat från några dagar till runt 3 veckor och bevisligen hjälper det föga eftersom jag återvänder gång på gång. Att ens kalla det för vårdtid är lite fel eftersom det bara är förvaring. Det finns så mycket här på avdelningen som man kan ta livet av sig med och det märks att säkerhetstänket här har många brister. Ett bevis på det: jag får inte längre gå ut fast jag inte har gjort något så idag handlade en i personalen åt mig och gav mig sakerna i en plastpåse. Jag tänkte bara jaha det var artigt att ge mig något som jag kan ta livet av mig med och plastpåsen bor nu i mitt rum.

Läkarsamtal avklarat

Och det var lika givande som det brukar vara med läkare som jag inte gillar. Pratade lite om självmord och jag tyckte mest att hon försökte skuldbelägga mig och det sa jag. Hon menade att det inte var så hon menade och inte vet jag. Kanske missuppfattade jag eller så tänkte hon inte på hur hon uttryckte sig. Sen blev hon även förvånad av att jag bryr mig om hur jag påverkar andra och att jag bryr mig om deras känslor. Jag kan inte förstå hur en del lyckas tolka mig som en hjärtlös person eller jo det kan jag. De läser i min journal att jag har drag av narcissistisk personlighetsstörning och sen spelar det ingen roll hur jag är i verkligheten. En del saker ändrar sig aldrig och i vanlig ordning blev jag erbjuden medicin. När jag tackade nej kontrade hon med att jag sitter på lpt så de bestämmer om jag ska ha medicin eller inte. Att säga sådant fungerar dåligt på mig så jag förklarade att jag vägrade mediciner i perioder på 90 och kan göra det igen. Hon gav sig inte riktigt men jag fick

En lösning

Lika bra att jag delar med mig av lösningen på mitt mail problem om fler har samma problem. Problemet var som sagt att hotmail/outlook envisades med att visa som skrivbordsvy i mobilen. Så det gick varken att läsa eller svara på mail. Min lösning blev att hämta firefox till mobilen och nu visas mailen som den ska igen. Så det kan vara värt att helt enkelt prova en annan webbläsare om det strular

Ännu en morgon på dårhuset

Jag hade tur för det var en av mina favoritskötare som jobbade natt. Det är skönt att ha ett par favoriter som känner mig bättre och vet hur jag är. Skötare T är bra och hon tog sig tid att prata med mig fast det var stressigt för personalen. Det är sådant som kan göra en värdelös dag lite mindre värdelös. Har man inte varit inlåst kan jag tänka mig att man tror att det är läkarna som gör nytta på avdelningar men så känner jag inte att det är. Läkarna har en liten roll när det gäller patienter, några enstaka läkarsamtal gör inte att att man känner mig. Läkarna lär känna patienter genom skötarnas anteckningar och tidigare journalanteckningar och det är inte en hel bild. Undantaget är läkare H som pratade mycket med mig och fattade hur jag är. Funderar på om jag ska ta och resa mig från sängen och leta reda på en skötare och be om rena kläder så jag kan duscha. Svåra beslut man måste fatta som inlåst galning

Bara skit

Man skulle kunna tycka att jag straffas nog med tanke på att jag måste lyssna på samtal mellan patienter som är så korkade att det förvånar mig att de kan klä sig själva. Men det räcker inte utan min mail fortsätter jävlas. Efter mycket om och men kunde jag logga in bara för att upptäcka att mailen visas i skrivbordsvy. Jag kan se halva rader av mail och det går inte att förstå så mycket av halva meningar och jag kan inte skicka mail. Om någon nu väntar på mail så svarar jag inte för att jag inte vill utan jag kan inte. När mailen fungerar igen kommer det svar. Nu håller jag mest en tumme för att det är nattpersonal som jag gillar. Det dröjer innan de kommer så jag kan hoppas en stund. För min del blev det inte något läkarsamtal idag men jag sörjer inte över det

Är det mening att jag ska vara tacksam?

En sjuksköterska dök upp för en stund sedan och berättade att tokiga läkaren med handväskan hade gett henne i uppdrag att boka in en tid på öppenvården åt mig. Det hade hon ordnat så jag har en tid på fredag. Syftet med det förstår jag i vanlig ordning inte. Öppenvården är fullständigt värdelös och hade jag velat ha en tid hade jag kunnat ordna det själv. Nu sa dock sjuksköterskan att det är helt upp till mig om jag går eller inte och det förutsätter att jag då är satt på fri fot. Nu räknar jag med att bli utskriven innan fredag för någon plan för min utskrivning lär det finnas om de bokar in en tid på öppenvården. Varför jag ska sitta här på säter är som vanligt ett mysterium. Jag mår inte bättre av det och bevisligen går det att ta livet av sig här

Att fundera över

Det jag funderar över är om det är nya regler eller slarvig personal. Toan låstes upp för några timmar sedan för att jag skulle duscha och ingen har varit in efter det för att låsa. I vanlig ordning lär det visa sig vad som gäller nu. Tydligen är det läkaren med en osund koppling till sin handväska som har hand om den här avdelningen den här veckan. Mig kvittar det för det är bara same shit different names. Läkarna här imponerar inte direkt på mig men det är som det är. Jag hyser en förhoppning om att få ha mina egna kläder igen idag om jag inte blir utskriven. Läkaren med osund koppling till sin handväska är duktig på att skriva ut patienter så får se

Besviken löjligt nog

För mig gör det alltid lite ont i hjärtat när människor tror saker om mig som är fruktansvärt långt ifrån hur jag är. Jag vet att en del inom psykvården tror att jag är väldigt kallhjärtad och det är långt ifrån sanningen. Har man haft att göra med mig under lång tid känns det som om man borde veta bättre men tydligen inte. Jag har alltid varit tydlig men hur fel jag anser att det är att tvinga någon att ta ens liv när man vill begå självmord. Med tvinga menar jag lokföraren som inte kan göra något när någon står på spåret eller föraren av ett tungt fordon som inte har möjlighet att väja om en bil plötsligt kör rätt mot lastbilen. Hur man då kan tro att jag när jag mådde/mår som sämst skulle planera och genomföra ett självmordsförsök som gör att en annan person tar mitt liv är bara befängt. Och är man så jäkla dum att man tror det kanske man ska ta och prata med mig för att förstå hur det i verkligheten var. Idag tänker jag återigen FUCK SÄTER

Jäkla irriterande

Igår var det ett bök att komma åt min mail och så är det även idag. Får budskapet att det inte går att få till en säker anslutning och sen är det bara kört. Ångrar lite att jag inte tog med en dator men jag räknar med en kort vistelse här. Största problemet nu är om jag hinner läsa ut en bok till imorgon som en i nattpersonalen var snäll att låna mig. Jag känner mig rätt säker på att bli utskriven imorgon och det skulle vara rätt irriterande att lämna boken halvläst. Boken det handlar om är Stalker av Kepler så det är många sidor och eftersom jag läst de andra böckerna av Kepler så är det en bok som jag vill läsa. Jag märker själv att det blir lite stavfel och fel bokstäver ibland när jag bloggar från mobilem men det får vara så nu. Det är nog mycket tok som jag inte ser innan jag publicerar ett inlägg

Dregen självbiografin berättad för Tore S Börjesson

Bild
Boken om Dregen fanns på avdelningen och jag tänkte att det kunde vara intressant läsning. Jag hade fel. Boken ska handla om hans liv men känns mer som en bok för frälsta Hellacopters och Backyard babies fans. Ohyggligt mycket namedropping, mycket om vilka band som influerat och nördiga detaljer om förstärkare och annat blandat med små portionet av vem Dregen är. Fast jag har läst boken kan jag inte säga att jag vet mer om honom. En del bitar är väldigt privata som hans fars självmord och det år sådant som visar vem en person är inte en massa minnen av att supa men kändisar. Det är mycket möjligt att den som har skrivit boken kan ha varit lite för mycket av ett fan av Dregen för det blir lite för mycket dyrkan i texten. Jag kan inte klassa boken som läsvärd om det är Dregen man vill läsa om. Om man däremot vill nörda ner sig i banden är den ett bra val. Det som nog påverkade mig mest bortsett från faderns självmord var att läsa namnet på ett band, jag kände sångaren och han dog fö

Sex timmar

Efter att ha sovit sex timmar så är jag nu lite piggare i alla fall. Helt lätt att somna var det inte för patienten i rummet bredvid skrek och uppförde sig illa. Hörde att jourläkaren dök upp och sen blev det lugnare. Antar att de drogade ner honom lite. I vanlig ordning är vi för många på avdelningen och då blir det stökigt. Tror vi är 17 på en avd med 12 platser. Får se om några skyfflas hem idag fast det bara är jourläkare. Läkaren för dagen är den med en osund koppling till sin handväska och hon är duktig på att rensa avdelningar på patienter. En sak som är positiv är att skötare K som egentligen har gått i pension har hoppat in här idag. Jag gillar henne även om hon är en av dem som jag inte skulle kunna lura för hon tillhör kategorin av skötare som har koll. Det som stör mig för dagen är att min toa är låst. Läkaren igår hade tydligen gett order om det men personalen insåg det först på kvällen. Jag borde sluta ifrågasätta logiken här eftersom jag ändå aldrig kommer att kunna

Gnäll och mer gnäll

Jag vill inte vara här. Att vara på den här avdelningen är som att få en försmak av hur det är att sitta på ett ålderdomshem. Det är trångt mellan borden i matsalen för rullstolarna och rullatorerna ska få plats. En del av skötarna har blivit för vana att tala med äldre som inte riktigt är med på banan så att prata med dem är bara underligt. Under det senaste dygnet har jag i bästa fall sovit en timme. Läser jag känns det som om jag håller på att somna men släcker jag för att sova blir jag klarvaken. Jag har aldrig haft problem med sömnen men nu kan jag plötsligt inte sova. Jag är nog inte så nöjd med tillvaron känner jag

Måste vara första gången

Bild
Min fm var rätt trevlig för en som tidigare var vikarie på 90 hoppade in och jobbade några timmar här. Det var längesedan som jag pratade med M så vi pratade lite medan han satt vak på mig. Efter det dök skötaren från 90 upp som alltid brukade peka finger åt mig. Det var alltså på ett skämtsamt sätt under tiden jag var inlåst länge. Så då fick jag säga hej till honom och få en kram. Sen blev det läkarsamtal och jag blir kvar här till mån när ett nytt beslut ska fattas. Jag får inte ha egna kläder men mitt 2+ blev till ett 1+ så det var positivt. Extra tillsyn är jag van vid och det stör mig inte det är vak som är drygt. Till min stora förvåning fick jag följa med ut med andra patienter för en stund sedan. Det är väldigt udda, om jag minns rätt var det i maj/juni förra året när jag var på den här avdelningen som jag senast fick följa med ut med andra patienter. Och jag kan inte minnas att jag någonsin har fått gå ut under första dygnet här. Om någon funderar så blev det givetvis en

Efter 30 min sömn

Hjärnan känns rätt mosig efter lite för lite sömn men det gör inte så mycket när man är inlåst. Igår var det i alla fall trevliga poliser som förde mig hit och det är alltid positivt. Lite komiskt var det att jag berättade för poliserna vad som skulle hända när jag kom in och jag hade helt rätt. Jag förutspådde att jag skulle få träffa en tomte och att beslut om lpt skulle skjutas på till idag. Jag fick dock uppleva en ny sak och det var att personalen på jouren bad poliserna vänta med mig och sedan föra mig till avdelningen. Färden till dårhuset blir lite lättare om det är poliser som det går att prata med. Om en stund är det frukost så jag får väl se fram emot det ett tag. Jag hoppas att jag får träffa läkaren tidigt så jag blir av med vak men det beror på hur hon prioriterar och hur många jourfall som dyker upp. Det som talar för att det blir samtal tidigt är att det är dåligt med personal och då är det svårt att ha vak på en patient

Tror jag har upplevt det här tidigare

Jag ligger i en säng på dårhuset och en bit bort sitter en skötare och tittar på mig. 2+ på mig alltså. Läkaren eller övertomten som skrev in mig gick med på 1+ men när jag kom till avdelningen hade hon tydligen ångrat sig för jag fick vak. Ska träffa läkare Le imorgon så får se vad som sker

Det blev en ny dag

Inte så oväntat för det blir alltid en ny dag oavsett om man lever eller inte. Jorden slutar inte att snurra och livet går vidare. Snön faller och nu känns det som om det blir vinter på riktigt.

Ingen fara

Bild
Det är ingen fara med mig och jag har inte gjort något. Finns ingen anledning till oro. Blir bara trött och less ibland och så är det nu. Om jag tar mig ur det vet jag inte men det visar sig

Gränsen nådd

Bild
Så jävla trött och less på allt och min gräns är nådd igen. Vad jag ska göra åt det får jag se

Gör det lätt för mig

När jag har läst en bok som jag gillar brukar jag oftast läsa fler böcker av den författaren. Alltid lättare att göra så istället för att hitta någon ny bok av en författare jag inte vet något om. Därför har jag nu läst Skugga av Karin Alvtegen Boken kretsar runt Jan-Erik Ragnerfeldt som är son till den kända Nobelpristagaren i litteratur Axel Ragnerfeldt. Axel är numer gammal och enda sättet han kan kommunicera med omvärlden är genom ett finger som han enbart kan styra bra dagar. Jan-Erik försörjer sig genom att åka runt och berätta om sin far och ha högläsning av hans böcker. En dag får Jan-Erik ett samtal det är en okänd kvinna som visar sig vara en boutredare från stadsdelsnämnden som ringer för att berätta att familjen Ragnerfeldts gamla hushållerska har avlidit. Anledningen till samtalet är för att ta reda på om hushållerskan Gerda har några anhöriga som Jan-Erik vet om. Det telefonsamtalet leder till att Jan-Erik återvänder till sitt barndomshem för att leta efter ett foto av G

Ännu en dag åt helvete

Jag vet vad jag inte ska äta om jag vill slippa migrän men bevisligen är jag inte alltid så smart. Så idag straffas jag. Hade jag lidit av värre migrän eller haft det oftare skulle det utan tvekan kunna driva mig till självmord även om jag hade mått bra psykiskt. Nu hoppas jag bara att jag snart ska må lite bättre så att jag klarar av att göra något vettigt idag

Utan en tanke

Glor på tv utan att titta Sitter med datorn och stirrar på en tom skärm Öppnar en bok och stirrar på ord medan tankarna svävar iväg Svarar på en fråga utan att veta vad jag egentligen svarar på

Låter det naivt så är det oftast det

Jag får lov att konstatera att förhoppningen som läkaren på dårhuset hade var så pass naiv som jag tyckte när han sa det. Ett par av läkarna hade nämligen förhoppningen att jag magiskt skulle börja må bättre. Det låter bara bisarrt när jag tänker på det och hur en läkare som ändå läst mina journaler tror något sådant. Men vad vet jag läkarna har kanske kontakt med någon magisk gubbe/gumma som sitter på molnen och pekar på vilka människor som ska må bra och vilka som ska må dåligt.

Så var det avklarat för i år

Varje år tycker min släkt att vi ska åka till dem och fira jul och varje år ger jag samma svar. I dag var det då dags för det obligatoriska samtalet med frågan. Svaret är och har alltid varit nej och det tas emot lite så där. I år hade jag i och för sig kunnat säga att jag ändå inte planerar att leva vid jul men jag tvivlar på att det budskapet hade tagits emot bättre än bara ett nej. Ett kort och direkt svar är nog bättre i en del fall.

December

Jag har nog alltid haft lite svårt för köphysterin som dyker upp så fort julen närmar sig. Det är nog så med många högtider att de är roligast när man är barn. När man sedan blir vuxen så försvinner magin och det är en del av att bli vuxen. Lite nyfiken är jag på att se när kallelsen till öppenvården dyker upp. Inte för att jag tänker gå utan jag är mest nyfiken på att se hur lång tid det tar. I mitt fall kvittar det men jag kan tänka mig att det för någon annan skulle vara ett katastrof om det dröjer för länge. Egentligen tycker jag att man ska få en tid till öppenvården inom en vecka från det att man blir släppt från psyket. Min gissning är att de kommer/har bokat in en tid åt mig nästa år