Måste skratta

åt hur jäkla lite koll personalen har här. Jag följde med på den gemensamma promenaden som mer är ett segt hasande än promenad men luft fick jag. Tanten i personalen som var med blev lite lätt irriterad på mig för jag knatade på men jag bryr mig föga. Personalen föreslog att vi skulle promenera längs sjön och då började jag fundera lite över hur det är ställt. Nu vet jag inte hur många av oss patienter som är inlåsta för att vi är självmordsbenägna men det är därför jag sitter här i alla fall. Hade jag velat hade det utan tvekan varit möjligt för mig att hoppa i sjön. Tokigheterna tog inte slut där utan när vi kom tillbaka till avdelningen låste jag lydigt in tändare och plånbok i värdeskåpet och sen knatade jag till mitt rum. När det gäller mig så får jag inte ha ytterkläder och skor i mitt rum men ingen noterade det. Så nu står mina kängor med långa skosnören här i garderoben i mitt rum. Känns som personalen lyckas lysande med att hålla mig vid liv