Från uppgiven till förbannad

Jag vet inte riktigt om det är så fel att bli förbannad ibland, det ska ju vara nyttigt med känslor så jag ska kanske hålla fast den här. Att jag är förbannad beror mest på att jag har tänkt på alla idiotiska råd jag har fått genom åren. Rådet som har gjort mig mest irriterad/förbannad är att jag ska göra roliga saker för då kommer jag att få mer energi.  I mina öron låter det mest som - Du är en lat jävel som inte gör något. Ska jag se tillbaka på de senaste två åren så har jag i stort sett hela tiden fortsatt att göra saker som tidigare kände meningsfulla och skänkte mig glädje. Jag har fotat, promenerat och tränat hundar.

Mer energi har det verkligen inte gett mig utan jag har mer kört slut på mig helt i perioder. Att det då fortfarande finns människor som ger mig det rådet är lite tröttsamt. Jag försöker fortfarande tänka att människor som ger mig råd bara vill väl men ibland är det väldigt svårt att hålla fast vid den tanken. Jag vet inte heller hur de tänker sig att jag ska reagera när de berättar att mina problem oftast avtar/ blir lindrigare ju äldre man blir. Den åsikten har jag fått höra sedan jag var ca 15år och det har nu gått 20 år och jag mår inte mycket bättre. Fortsätter det i den här takten så är jag kanske inte längre självmordsbenägen när jag är runt 70 om jag fortfarande lever då. Den tanken är faktiskt inte upplyftande. 

Såg spår av skogsfågel idag och det är i alla fall lite upplyftande. Det har blivit lite dåligt med skogsfåglar här under de senaste åren så alla livstecken från dem är positiva.