Det finns böcker jag tänker att jag ska läsa

och sen tar det ett tag innan det blir av. Zebrafickan av Sofia Åkerman är en sådan bok och nu har jag läst den.

Jag tycker alltid att det är väldigt svårt att skriva något om böcker som handlar om personliga upplevelser. Boken beskriver hur Sofia efter flera år med anorexia och självskadebeteende beslutar sig för att välja livet. Vägen dit är inte rak eller självklar och motgångar dyker upp. Känslan av att vården ger upp hoppet om henne och att det är svårt att få förståelse eller medkänsla från vården beskrivs på ett sätt som griper tag om ens hjärta.

Det är en bok som är värd att läsas och om man har vårdats inom psykvården så känner man igen saker.