Det krävs så lite

Något som jag tycker är väldigt jobbigt när jag mår dåligt är att jag blir löjligt känslig. Saker som normalt inte skulle påverka mig alls gör nu att mitt yttre krackelera och det är trasiga jag som framträder. Att visa utåt hur jäkla dåligt jag mår är inte något som roar mig alls och jag blir sur på mig själv när det händer. Nu är det då så att på den här avdelningen är det flera i personalen som lyckas kläcka ur sig konstiga kommentarer lite då och då. Jag tror inte att de på något sätt vill göra mig ledsen men så blir det. I längden så är det väldigt drygt och det känns inte som om det finns något jag kan göra åt det. Jag vill inte visa min sårbarhet för svaghetet föredrar jag att dölja