Och här sitter jag

Stirrar på den gröna väggen och dörren till badrummet och konstaterar att än är jag inte fri. Jag frågade en skötare om hon hade hört när jag skulle få åka hem så hon gick för att se om det fanns något skrivet. Hon kom tillbaka och berättade att de hade flyttat fram mitt möte på öppenvården. Så det lär innebära att jag inte heller blir utskriven imorgon,grattis till mig eller nåt. Att vara här gör verkligen mycket för min psykiska hälsa.

 Läkaren ringde i alla fall sambon även om hon inte informerar mig om något. Det var inte mycket vettigt som framkom i det samtalet. Hon föreslog att jag skulle få träffa en psykolog på en annan öppenvård som jag inte tillhör. För min del kvittar det men kan det få mig att bli utskriven fortare så kan jag väl ta mig 10mil hemifrån en gång. Det mest rubbade var dock att läkaren tyckte att min sambo över telefon skulle avgöra hur jag mår och sedan rapportera till sjuksköterskan här på avdelningen. Sådant gör inte min sambo. Jag frågar mig även om det är så jävla svårt för personalen här att prata med mig och själva få en uppfattning om hur jag mår. Känns bara som om läkaren är rädd för att skriva ut mig för hon oroar sig för att jag tar livet av mig då. Om min sambo däremot säger att jag är okej kan hon alltid skylla på honom om jag tar livet av mig.