Som en boll med ben och armar

När termometern visar på mer än minus 20 ser jag mest ut som en boll när jag är ute på promenader. Det är nog ytterligare ett bevis för att jag bor på landet. I staden prioriterar man att se bra ut framför att slippa frysa och riktigt så dum är jag inte längre. Så vackert är det inte med en mössa ordentligt nerdragen, slitna termobyxor, stövlar och en stor jacka men jag fryser inte. Ska jag vara ärlig så ser jag nuförtiden ut som en boll med armar och ben även när jag inte har så mycket kläder på mig. Ska jag trösta mig med något så får det bli att när jag var som fetast vägde jag runt 20kg mer än idag. Lite deprimerande är det dock att tänka på att när jag vägde som minst vägde jag ca 25kg mindre än vad jag väger idag. Vikten är som livet, ibland går det upp och ibland ner och inget sker automatiskt.