Konstiga minnen när jag ska sova
Igår när jag låg i sängen och skulle sova så kom jag plötsligt att tänka på vad en person sa för 15-20 år sedan.
När jag gick på högstadiet så var det två tjejer i en av klasserna över mig som tände eld på en kyrka. De var eller påstod sig vara satanister så det skulle vara därför som de brände ner kyrkan. Givetvis så pratades det en hel del om det i skolan men med tiden så slutade människor prata om det. Tjejerna gick inte kvar i skolan utan de hamnade på ungdomshem eller något liknande. Några år senare så satt jag på Bup eller vuxenpsyk, minns ej vilket. Och då visade det sig att en av tjejerna också var inlåst där. Eftersom jag är som jag är så kunde jag inte låta bli att fråga om hon ångrade att de brände ner kyrkan och svaret jag fick var att om de inte hade gjort det så hade de gjort något annat. Jag minns än idag att jag tyckte att det var konstigt att hon inte ångrade sig. Nu när jag tänker på det så känns inte hennes svar så konstigt. På något sätt så tog hon ändå ansvar för det idiotiska
När jag gick på högstadiet så var det två tjejer i en av klasserna över mig som tände eld på en kyrka. De var eller påstod sig vara satanister så det skulle vara därför som de brände ner kyrkan. Givetvis så pratades det en hel del om det i skolan men med tiden så slutade människor prata om det. Tjejerna gick inte kvar i skolan utan de hamnade på ungdomshem eller något liknande. Några år senare så satt jag på Bup eller vuxenpsyk, minns ej vilket. Och då visade det sig att en av tjejerna också var inlåst där. Eftersom jag är som jag är så kunde jag inte låta bli att fråga om hon ångrade att de brände ner kyrkan och svaret jag fick var att om de inte hade gjort det så hade de gjort något annat. Jag minns än idag att jag tyckte att det var konstigt att hon inte ångrade sig. Nu när jag tänker på det så känns inte hennes svar så konstigt. På något sätt så tog hon ändå ansvar för det idiotiska
Jag förstår hennes svar jag också, ibland är det så att någonting måste ut - inte i så extrem form kanske men på annat sätt.
SvaraRaderaVisst är det konstigt hur man minns saker som hände för så länge sedan, de bara poppar upp i huvudet oombedda.
Så skumt att jag kom att tänka på henne igår, givetvis så har jag under större delen av dagen försökt komma ihåg hennes namn men det är borta
RaderaHärom natten när jag inte kunde sova så började jag helt osökt att tänka på min femteklass och jag konstaterade väldigt förvånat att jag fortfarande kan se dem för mitt inre öga och minns i princip alla namn. Naturligtvis skulle jag troligen inte känna igen dem så här 15-16 år senare utan jag ser dem som de såg ut då, men ändå alltså. Jag har en bild på dem från en team-building-övning vi gjorde, jag blir nostalgisk när jag tittar på den. Det var mitt sista riktiga jobb...
RaderaHej. Jag är ju bipolär1 och brukar ha tankerusningar, 1000 tankar yr runt i mitt huvud. Det handlar on allt, min barndom, tonårsåldern, ja allt i en sörlig röra, då kan jag inte koncentrera mig på att lyssna på någon annan som pratar med mig. Det du beskriver är varken skumt eller ovanligt. Alla tänker olika, jag får ofta upp Minnen och dom flesta är inte roliga, och det är nog värre med en diagnos, som t.ex jag har, bipolär1 Innan vaknade jag flera gånger om natten med en så hemsk ångest så jag sov väl 10 minuter efter varje ångestattack efter den hade lugnat sig. Nu med ny läkare och riktiga mediciner mår jag bra,vaknar visserligen några gånger på nattan men har ingen ångest!
SvaraRaderaKan knappast hålla med dig. Oavsett om man har en diagnos eller inte så är det inte roligt när tråkiga minnen ploppar upp
Radera