Onödiga funderingar
Det hade antagligen varit tråkigt om allt jag funderade över var vettigt så jag ska kanske vara nöjd när onödiga funderingar dyker upp. Det jag funderar över nu är det logiska i att läkare, psykiatrer och liknande alltid frågar mig om jag har självmordsplaner samtidigt så anser så vitt jag vet alla att alla mina självmordsförsök är gjorda på impuls. Om det nu skulle vara så att självmordsförsöken är impulsiva så finns det ingen mening med att fråga mig om jag har självmordsplaner.
Det känns lite motsägelsefullt ja, men jag antar att det är någon slags standardfråga det där om planerna - en fråga de måste ha ställt så att de legitimt sedan kan stå som fågelholkar och säga "nej vi hade ingen aaaaning". :-/
SvaraRaderaDom måste kankse fråga, för annars kanske någon tycker dom gjort fel om dom inte frågat och det händer? Men jobbigt att få frågan hela tiden det förstår jag.
SvaraRaderaJo ni har säkert rätt. Vid det här laget tycker jag bara att det borde stå i min journal att det är meningslöst att fråga. När jag svarat ärligt eller förklarat att man inte direkt behöver planera så blir de bara nervösa. Och när jag svarat att nej jag ha inga planer alls så tror de bara att jag ljuger, vilket jag naturligtvis gör
SvaraRadera